Skip to content

"För USA:s väljare är brottsligheten inte ett viktigt problem - och presidentkandidaterna instämmer..."

KRÖNIKA - av Annika Hamrud

 

Efter att ha besökt USA med bland annat uppdraget att för Dagens Juridiks räkning ta reda på hur stor del av presidentsvalkampanjen som handlar om kriminalpolitik och rättsfrågor kan jag enkelt leverera ett kort svar: Dessa frågor nämns knappt.

Trots de fruktansvärda dåden på biografen i Colorado och sikhtemplet i Wisconsin är brottslighetet helt borta från valkampanjen. Och under presidentdebatten för två veckor sedan fanns inte ordet ”crime” med.

Att inleda en krönika med tesen ”inget har hänt” är förstås en dödssynd för en journalist men jag väljer ändå att börja så.  För att kriminaliteten inte finns med som valfråga i år har sina förklaringar.

Gallups valundersökningar i år visar för det första att väljarna inte anser att brottslighet är ett viktigt problem och presidentkandidaterna följer förstås opinionsinstitutets rapporter slaviskt. För en absolut majoritet av väljarna är ekonomin den viktigaste frågan. Man får gå tillbaka till 1996 för att hitta ett år då kriminaliten fanns högt på väljarnas prioritetslista.

Men troligen ligger förklaringen längre tillbaka i tiden, i ett annat presidentval, det som hölls 1988.

Under valkampanjen 1988 utnyttjade George Bush ett fruktansvärt dåd som utfördes av en man som hade helgpermission från fängelset till att utmåla den demokratiska presidentkandidaten Michael Dukakis som ”soft on crime”.

Willie Horton var dömd till livstids fängelse utan rätt till permission, för mord, men i ett särskilt program fick han ändå rätt till helgpermissioner. Under en sådan permission 1987 våldtog han en kvinna två gånger och knivhögg hennes pojkvän.

Dukakis hade som guvernör i Massachusetts stött dessa permissioner för livstidsdömda. Under valkampanjen sände George Bush TV-reklam där han lyfte fram att han, till skillnad från Dukakis, stödde dödsstraffet, och kopplade ihop Willie Horton med Dukakis. Efter att ha rullat länge drogs till sist filmen tillbaka av republikanerna eftersom den uppfattades som rasistisk. Willie Horton var afro-amerikan.

Kampanjen anses starkt ha bidragit till att Bush vann valet och blev USA:s president.

Sedan dess har demokraterna inte låtit republikanerna vinna poäng genom att framstå som svaga mot brottslighet.

Resultatet av att båda partier velat vara det tuffaste partiet mot brottslighet är att USA nu har flest personer i fängelse per capita i hela världen.

År 1980 satt omkring 220 personer per 100 000 amerikaner i fängelse, 2010 hade antalet mer än tredubblats till 731 vilket innebär att 6 miljoner människor sitter inspärrade. Inget annat land kommer ens i närheten av den siffran. (I Sverige sitter omkring 6 000 personer i fängelse samtidigt, ungefär 63 personer per 100 000 invånare).

Att antalet mord sjunkit kraftigt de senaste tjugo åren i USA kan ha betydelse för det låga intresset bland väljarna. Faktum är att det ju heller knappast är möjligt att sätta ännu fler i fängelse. Dessutom får fångar inte rösta.

Anklagelserna om att demokraterna är mesiga finns dock kvar. Nu är det istället mot terrorister som republikanerna inte anser att demokraterna tar i tillräckligt hårt.

Att presidentkandidaterna inte vill tala specifikt om skjutningarna i Oklahoma och Wisconsin kan också bero på att de vill undvika frågan om vapenkontroll. Båda försöker till varje pris slippa diskutera frågan som i amerikansk politik är mycket brännande.

För politiker på lägre nivå, särskilt i Sydstaterna, är rätten att få bära vapen en viktig fråga. I samtal med republikanska politiker och väljare i Tennessee kan man räkna med att frågan kommer upp. Särskilt när de snabbt vill säga något negativt om president Obama. Uttalandet att han vill införa hårdare vapenlagar är för dem ett sätt att visa på hans låga moral.

I högerkretsar i mellersta Tennessee - där det inte är alltför ovanligt att man har ett maskingevär under sängen - gäller uppfattningen att det vapenförbud som fanns i biografen i Oklahoma var skulden till att så många dog. Hade det varit tillåtet med vapen hade någon skjutit ner skytten och på så sätt räddat liv, är den tes som råder.

I ett fall har också vapenlagarna tagits upp. Den republikanske vicepresidentkandidatet hävdade i ett tal i augusti att om Obama vinner igen kommer han att utnyttja sin andra period – då han inte behöver vara taktiskt för att bli omvald – till att skärpa vapenlagarna.

I årets valkampanj är Mitt Romney för dödsstraff, Obama accepterar dödsstraffet och hans vice president Joe Biden stödjer det. Såväl Romney som Obama vill att de nuvarande lagarna om vapenkontroll ska följas.

Retoriken kan låta annorlunda men i USA är det inte i nuläget möjligt för en presidentkandidat att ha avvikande åsikter i fråga om dödsstraff och vapenkontroll. Ingen politiker i USA har råd att framstå som mjuk.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt