"Offentliga försvarare har inte haft någon reallöneökning sedan 90-talet - ändra systemet!"
KRÖNIKA - av advokat J Urban Rogers, Göteborg
Vissa regler för offentliga försvarare är antingen föråldrade eller i behov av snar förändring. Jag tar här upp enbart ett par exempel, där behovet av förändring enligt min mening är akut.
Ersättningsnivån
Under 1990-talet ändrades ersättningsreglerna, i samband med att de gamla rättshjälpsanstalterna, senare kallade allmänna advokatbyråer, avskaffades. Regeringen bestämmer sedan dess timkostnadsnormen efter propåer av Domstolsverket (RB 21:10 och förordningen 1997:406 om timkostnadsnorm).
I praktiken innebär detta att offentliga försvarare inte haft någon reallöneökning sedan 1990-talet. Som framgår av material som redovisats av Advokatsamfundet är ersättningen idag cirka 30 procent för låg.
Timkostnadssystemet tar ingen som helst hänsyn till advokatens skicklighet och har mycket besynnerliga regler för den tid advokaten är upptagen på grund av målet, men inte sitter exempelvis i rätten – så kallad spilltid.
På vissa platser i Sverige har systemet gjort att det är svårt för domstolarna att få tag i tillräckligt många försvarare, medan det på andra platser ändå är svårt för både offentliga försvarare och jurister som arbetar med rättshjälpsärenden att få tillräcklig lönsamhet i verksamheten.
Förslag till lösning: Politikerna måste vidta åtgärder och se över hela ersättningssystemet samt höja ersättningen. Detta vågar de dock inte eftersom advokater har rykte om sig att vara högavlönade. Detta beror naturligtvis främst på situationen för affärsjuristerna men har även sin grund i allmänhetens okunskap om hur mycket av en försvarares av domstolen fastställda bruttoersättning som försvinner i byråkostnader och skatter.
Förordnande av offentlig försvarare när ingen särskild är begärd
I praktiken är nästan alla försvarare beroende av att få förordnanden när ingen särskild är begärd av den presumtive klienten. Advokaterna anmäler sig till en eller flera domstolar inom sitt verksamhetsområde. Domstolarna upprättar listor på anmälda försvarare, och från dessa listor förordnas försvarare när ingen särskild är begärd.
En mängd problem följer av detta.
Försvararna förordnas av sekreterare – inte av domare. Sekreterarna kan inte bedöma skickligheten hos försvararen. Det betyder att klienten kan få allt från en mycket erfaren brottmålsadvokat till en undersysselsatt familjerättsjurist som av intäktsskäl anmält sig på listan men har liten erfarenhet av brottmål. Spännvidden i skicklighet hos försvararna blir därmed stor.
Intäktsvärdet varierar enormt mellan de olika uppdragen. Ett stort narkotikamål är värt hundratals gånger så mycket som ett erkänt rattfylleri. Enligt rykten förekommer ibland att sekreterarna ger stora uppdrag till sina personliga favoriter bland advokaterna. Domarna har inget inflytande på förordnandena. Försök som gjorts på sina ställen att jämna ut antalet uppdrag mellan försvararna på listan kan därför bli utan reell verkan.
Förslag till lösning: Domarna vid en domstol måste, helt öppet, göra en skicklighetsbedömning av de advokater som anmälts på listan. Vissa måste plockas bort helt och hållet och övriga indelas i olika skicklighetsklasser och tilldelas uppdrag därefter. Detta kräver lagändring, och överklagandemöjligheter måste finnas. Att införa ett sådant system är naturligtvis synnerligen obekvämt för både politiker och domare.
Framtiden?
Tyvärr måste min prognos bli att existerande system, på grund av politisk svaghet, kommer att bibehållas. Detta fram till dess det blir akut försvararbrist i vissa regioner eller klienter lider allvarliga rättsförluster som uppmärksammas i media, genom antingen olämpliga eller på grund av låg sysselsättningsgrad med brottmål orutinerade advokater.
Advokat J Urban Rogers arbetar främst med brottmål och tidsbestämning av livstidsstraff
25 comments
Advokat Rogers förslag till hur tingsrätterna bör tillämpa de sk listorna ger intryck av att vara mindre väl övervägda. Det är oroväckande att han anser att vissa av hans kollegor inte skall tilldelas mål av samma svårighetsgrad som vissa andra och att tingsrätterna skall dela in advokaterna i olika skicklighetsklasser. Ett sådant system är inte möjligt att upprätta (lika lite som att domarna skulle kunna delas in i dylika kategorier) och skulle medföra allvarliga risker för att de advokater som anses obekväma inte erhåller kvalificerade mål. Advokaten skulle i ett dylikt system tappa den oberoende och starka roll som lagstiftaren anförtrott honom och på sikt finns det risk för att det är just de skickliga och advokaterna med stor integritet som inte kommer att erhålla några förordnanden av mer kvalificerat slag.
Tyvärr innebär ju existerade system risk för just det godtycke du nämner.
Har du något eget förslag för att minska godtycket tror jag många är intresserade.
Om domstolarna få bestämma vilka advokater som ska anses skickliga och vilka som inte ska få några uppdrag, gissa vilka som försvinner? Just det, de obekväma advokaterna som tar klientlojaliteten på allvar.
Enligt min erfarenhet stämmer inte det alls. Jag har hittills inte stött på en rådman som inte uppskattat ett skickligt ombud. En bra process är stimulerande för samtliga yrkesaktörer.
De som skulle väljas bort, och i viss mån redan väljs bort, är de som är uppenbart oskickliga. Det är ytterst sorgligt att se en part lida en potentiell rättsförlust på grund av att ombudet inte kan hantera måltypen.
Detta håller jag bestämt med om. Klienten måste komma i första rummet.
Vad jag skulle önska är ett "mer rättssäkert" system för att få bort olämpliga försvarare.
Tyvärr kan jag inte hålla med Rickard Fagerberg om att alla ledamöter i Advokatsamfundet är lämpliga som offentliga försvarare.
Jo man brukar höra det där men jag har aldrig sett det i verkligheten. Däremot har jag sett hur skickliga advokater får sina i tingsrätten felaktigt fällda klienter friade i hovrätt samtidigt som hovrätten sätter ner deras ersättning för att de skulle vara oskickliga på olika sätt.
Om en advokat är uppenbart oskicklig så är det närmast en plikt för domstolen att anmäla denne till samfundet. Av de anmälningar jag sett från domstolar har det dock sorgligt nog oftast varit gott advokatarbete som de klagat på, den näst största kategorin är sedan klagomål som är så dunkelt uttryckta att man inte ens vet vad advokaten skulle ha gjort fel, den tredje kategorin (som nog ofta också är skälet till den näst största kategorin och den största) är att domstolen klagar på att advokaten inte högaktat domstolen tillräckligt.
(Men då har jag i någon mån dragit av klagomålen på advokater som uppträder berusade i rätten, där kommer det med rätta ofta in klagomål och de är en större andel än man borde hoppas)
Intressant med dessa anmälningar. Har du tagit del av dem på Samfundet?
I övrigt är det ju allmänt bekant att tingsrätternas bedömning av advokaters räkningar är helt godtycklig. Oftast godtas ju räkningen, men ibland inte, helt utan reell motivering.
Det där med räkningarna är ju som sagt godtyckligt. Vissa domare sätter nog aldrig ner om inte räkningen är uppseendeväckande, andra sätter ned oftare och då är det nog oftast antipati mot advokaten som avgör.
Men det har ju också lett till fulspel från advokaterna. Många advokater fakturerar vad de tror att de kommer att få snarare än vad de har gjort. Då slipper de nedsättningar och tar igen på gungorna vad de förlorar på karusellerna, med marginal. Dessutom får man ofta skamlösa förslag om att samköra kostnadsräkningarna för att ligga lika, om man är flera. Förutom att domarna inte har en en aning om rimligheten i en räkning så blir det ju ännu svårare för dem när advokaterna inte är ärliga.
Saken borde istället avgöras genom att domarna får anmäla räkningar som de anser vara för höga till en nämnd som avgör saken. Förhandlingen inför nämnden ska vara under sekretess så att advokaten öppet kan redovisa arbetsgången (inte sällan beror ju höga räkningar på korkade eller jobbiga klienter vilket man ju inte kan redovisa till domstolen). Advokaten ska också få ersättning för sitt arbete att försvara sin räkning i nämnden.
När man har jobbiga klienter blir det en svår balansgång: låter man dem prata på så att möten och telefonsamtal blir för långa riskerar man att inte få betalt av domstolen. Försöker man korta ned kontakterna till vad som målet egentligen kräver riskerar man att bli utbytt...
Jag har otaliga gånger i mål med flera tilltalade av kolleger inför rättegångens slut fått frågan om hur mycket tid jag lagt ned. Detta vill jag inte svara på. Själv specificerar jag varje åtgärd för sig så jag kan i vilket fall som helst inte delta i eventuellt fusk med tidsåtgång.
Håller med dig om att man måste hitta ett nytt system för prövning av advokaters räkningar. Vissa domare behandlar dessa frågor mycket godtyckligt.
Att en jobbig klient byter brukar bara vara glädjande. Det är inte så mycket att korta ner till det nödvändiga utan vad som blir nödvändigt. En klient som kommer in med en förundersökning på 400 sidor som ska visa en viss sak och när man gått igenom hela visar det sig att det var två förhör på 20 sidor som var intressanta är jobbig, men det är knappast onödigt arbete.
Jag brukar svara på frågan men ändrar aldrig min tid, vare sig upp eller ner.
Utgångspunkten måste vara att all prövning av en advokats kompetens sker inom ramen för advokatsamfundets nuvarande regelsystem. Alla andra parallella system eller synpunkter på hur ett uppdrag faktiskt utförts riskerar att bli godtyckliga omdömen.
De mål där ingen försvarare är begärd bör enligt min uppfattning lottas utifrån en lista som är öppen för alla medlemmar i advokatsamfundet. TR och andra måste kunna utgå ifrån att alla som vunnit inträde i Sveriges advokatsamfund är kompetenta och kapabla att bedöma om de är lämpliga att lämna biträde i ett mål som tilldelats dem. Vid TR:s tillämpning av listan bör självfallet inte de ärenden beaktas där särskild advokat är begärd. En dylik tillämpning ger enligt min uppfattning inget utrymme för godtycke.
Det är ju så det är idag, när ingen särskild försvarare är begärd. Sekreterarna lottar försvararuppdragen på personer från listan över dem som anmält sig. Hur de gör urvalet är det ingen av oss advokater som har förstahandsuppgifter om. Eller har du?
Max, det har ju glunkats om att de "obekväma" redan nu sätts på mindre uppdrag. Om detta är sant undandrar sig min bedömning.
Både mindre och färre brukar man väl höra. Jag tror att det är så men det är svårt att bedöma.
Precis som Rickard Fagerberg skrivit är J Urban Rogers förslag inte helt genomtänkt. Förutom de allmäna synpunkter Rickard Fagerberg framför, och som jag håller med om, riskerar J Urban Rogers förslag att få motsatt verkan mot det han tänkt sig. Vilken misstänkt skulle inte önska sig försvarare från toppsiktet i listan? Om domaren ska välja efter skicklighet, varför inte alltid välja den skickligaste (skulle någon misstänkt förtjäna ett "sämre" försvar)? I själva verket skulle J Urban Rogers förslag leda till att ännu färre fullt dugliga advokater få uppdrag som offentlig försvarare.
Notera i sammanhanget JO 5062-2005 (http://www.jo.se/Page.aspx?MenuId=106&MainMenuId=106&Language=sv&ObjectC...) som behandlar en mycket snarlik fråga.
Men jag håller helt med J Urban Rogers om att dagens system inte fungerar som tänkt. I själva verket är det värre än han föreställer sg. När ingen försvarare är önskad är det i allmänhet inte så att sekreterarna lottar från någon särskild lista. I stället är det i allmänhet så att varje sekreterare har ett antal favoriter som rings först, vilket leder just till att ett fåtal får alla uppdrag. Favoriserandet har dock ofta sina skäl i att dessa advokater är flexibla och smidiga att arbeta mot ur ett domstolssekreterarperspektiv. En annan sak är att domstolarna ofta påstår att det finns en lista; någon sådan har jag dock aldrig sett till.
Intressanta synpunkter.
Det viktigaste är ju att den misstänkte/tilltalade får en skicklig advokat.
Jag har ju hört det du nämner, att sekreterarna har sina favoriter, som får de bästa uppdragen, men har ingen förstahandsinformation som bekräftar detta.
En ren slumptalslottning är inte möjlig, eftersom det ibland är bråttom och alla advokater inte kan ställa upp på kort varsel. Någon slags kompetensbedömning måste dessutom göras, i klientens intresse. Jag ser helst att den sker på ett evaluerbart sätt och inte bara på rent tyckande, som du menar nu är fallet.
Jag känner till stora mål där man utan tvekan har handplockat de offentliga försvararna för att de ska hålla måttet. Fast det skull man nog knappast tillstå från tingsrätternas sida även om det måste har varit rådmän med då urvalen gjordes.
Ja, jag har också varit med om viktigare mål, där domaren låtit utse försvarare.
Tyvärr går det inte alltid att utse vem som helst till försvarare. Klientens bästa måste komma i första rummet.
Varför "Advokatsamfundet" - Europakonventionen nämner inte advokat med en enda bokstav. Konventionen är övergripande svensk lag - eller vet man inte det?
Vad är det för fel att ha en "sakförare"?
RB regler om vem som får förordnas till offentlig försvarare är klara, kravet är att denne medlem i advokatsamfundet. En misstänkt som vill ha en privat försvarare (eller sakförare som anges i inlägget ovan) är fri att anlita sådan. Det kvalitetskrav som uppställts för ett offentligt förordnade är att försvararen är medlem i advokatsamfundet. Samfundet har särskilda inträdeskrav och tillsyn över alla dess medlemmar. Samfundet kan erinra, varna och utesluta en medlem som agerat vårdslöst eller annars i strid med samfundets regler. Något ytterligare krav på en offentlig försvarare kan domstol eller annan myndighet inte lagligen ställa upp på de som skall förordnas och där inget särskilt önskemål har framförts från den misstänkte.
Listorna skall självfallet tillämpas på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för att den enskilde advokaten sätter något annat än klientens intresse i främsta rummet är självklart. Så är dock inte fallet i dagsläget. Problemet kan lätt lösas genom att listorna över förordnanden som sker, där ingen särskild är begärd, blir offentliga och föremål för kontroll av exempelvis samfundet eller försvararkollgeier som fått dylikt mandat av just samfundet.
Det är min uppfattning att man bör vara försiktig med att fälla omdömen om hur någon kollega har utfört sitt uppdrag och min erfarenhet är att dylika omdömen oftast är just godtyckliga och subjektiva. Det är ytterst klienten som har att avgöra om han har förtroende för sin försvarare och möjligheterna till byte står alltid öppen om det skulle uppstå en allvarlig förtroendekris.
Beträffande skicklighet hos medlemmar i samfundet, som skulle vara densamma för alla så fort man är ledamot har jag en fråga: den som förfäktar denna idée skulle väl inte ha något emot att bli hjärtoperererad av en läkare som nyss fått läkarlegitimation. Denne måste väl anses lika skicklig som sina kollegor eftersom han fått legitimation???
Eller dömas av en nybliven rådman, utredas av en nybliven åklagare, regeras av en nybliven regering eller liknande.
Varken nyblivna domare eller åklagare får svåra mål direkt. Inte heller tror jag nyblivna advokater får svåra försvar utan att vara begärda. Lyckligtvis.
Tja, hurdå svåra mål?
Jag tror att en nybliven advokat tackar oftast tackar nej till ett mordåtal om inte denne har en erfaren advokat att hålla i rockskörten.
Om man följer den modell som Fagerberg föreslagit ovan kan en nybliven advokat få ett komplicerat ekomål som första uppdrag...
Skriv ny kommentar