Skip to content

Juristen som omvänder gängkriminella - "förvånansvärt många lyckas skapa sig bra liv"

Juristen AnnCha Björnklint omvänder de kriminella
Juristen AnnCha Björnklint omvänder de kriminella

– I media beskrivs de gängkriminella ofta som blodtörstiga och livsfarliga. Ja, men det är inte hela bilden. Förvånansvärt många av mina klienter har förmågan att skapa sig ett ganska bra liv utan kriminalitet. Det säger juristen AnnCha Björnklint som sedan 1982 arbetar som frivårdsinspektör på Frivården i Sollentuna utanför Stockholm

Inför Brottsförebyggande rådets konferens "Råd för Framtiden" som startar i morgon, torsdag, berättar AnnCha Björnklint om sitt arbete inom Frivården som hon beskriver som "mycket praktiskt inriktade insatser som utgår från individen".

AnnCha Björnklint arbetar i gruppen som ansvarar för arbetet med villkorligt frigivna. Det innebär att följa klienten från häkte till anstalt och ut i frihet till övervakning. Det innebär att titta på klientens alla livsområden och staga upp för att förbättra livsvillkoren och därmed minska risken för återfall i kriminalitet.

Sammanlagt har hon cirka 60 klienter samtidigt, hälften avtjänar fängelsestraff och den andra hälften är frigivna och står under övervakning. Flera av hennes klienter tillhör eller har tillhört kriminella gäng.

– Egentligen är det ingen större praktisk skillnad att arbeta med förändringsarbete när det gäller gängkillar i jämförelse med andra grupper. Den största skillnaden är nog att man, när det gäller gängkillar, behöver ha kunskap om vilka mekanismer som styr anledningarna till att man dras till gäng. Denna kunskap är extra viktig att ha den dag som en klient ber om hjälp med att lämna sitt gäng.

I dag arbetar AnnCha Björnklint både med yngre killar och män som är fullvärdiga medlemmar i olika kriminella organisationer och med sådana som är på väg ut ur gänget eller redan har lämnat det. Enligt henne vill de flesta gängkriminella förr eller senare lämna sina gäng - bland annat eftersom det är en alldeles för slitsam livsstil.

Ibland växer beslutet successivt fram, andra gånger händer något viktigt i livet som gör att personen omvärderar sina livsval. Att exempelvis ha blivit skjuten eller skadad på annat sätt kan vara ett skäl till att lämna gänget - ett skäl som också ofta accepteras av de som stannar kvar i det kriminella livet.

– Om vi kan erbjuda alternativ till att vara kvar i gängen så kanske besluten kan komma tidigare. Det handlar om att bryta utanförskapet och få in klienten i ett gott sammanhang med bland annat bostad, arbete och en meningsfull fritid. Och om jag finns med som en trovärdig och stabil person under de olika faser och kriser som klienten kan gå igenom, så ger det en bra grund för ett gemensamt samarbete för klientens framtid.

AnnCha Björnklint beskriver hur klienter ofta försvarar sina val av liv. "Jag tänker aldrig jobba igen" är en fras som hon har hört flera gånger. Ofta ber hon då klienten beskriva vad som är så bra med det kriminella livet. De flesta av dessa samtal brukar mynna ut i att den intagne säger att han "nog ändå kommer att lägga av inom några år".

Det är när personen är på väg att vilja förändra sitt liv som de viktiga insatserna sätts in. Då riktas dessa, enligt AnnCha Björnklint, mot det som är problemet - exempelvis bostad, jobb och familjerelationer. Samtidigt arbetar man med enkla förändringar som att följa regler och passa tider. Det är en process som kan ta lång tid och som hela tiden handlar om att bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan frivårdsinspektören och den dömde.

– Många av de intagna är väldigt drivkraftiga. Det finns till exempel före detta klienter som i dag driver egna hederliga företag. Kanske inte alla av mina klienter kommer att leva precis som vi gör, men flera av dem kommer att kunna försörja sig, ha en familj och avstå från den värsta kriminaliteten.

- Det är inte den bild som målas upp i tidningarna där de ofta framställs som livsfarliga och blodtörstiga. Min erfarenhet är att farligheten är situationsbunden och att dessa män även har andra sidor som behöver uppmärksammas och förstärkas. Förvånansvärt många av dem som är eller har varit grovt gängkriminella har förmågan att skapa ganska bra liv.

Under de tjugo år som AnnCha Björnklint har arbetat på Kriminalvården har många saker förändrats, och mycket till det bättre enligt henne.

Riskbedömningarna är säkrare och strukturerna har blivit bättre. Personalen har också blivit skickligare på att använda olika program, att dokumentera och på att göra uppföljningar. Också samverkan mellan Kriminalvården och andra myndigheter har utvecklats, även om just samverkan mellan organisationer som i sig är olika och har olika perspektiv kan vara problematiskt ibland.

– Jag tycker att den goda viljan till samarbete finns i kriminalvården, både hos socialtjänst, arbetsförmedling försäkringskassa med flera. Men alla som är inblandade måste veta att man behöver tänka långsiktigt. Det här är processer som tar tid - det tar jättelång tid för vem som helst att förändra sitt liv och sina vanor.

Samtidigt menar AnnCha Björnklint att synen på de intagna har blivit hårdare. Den tekniska säkerheten har höjts vilket ibland leder till att utrymmet för det mänskliga mötet minskar. Att hitta en försörjning kan också ta tid. Många av klienterna vet inte hur de ska göra för att söka ett jobb eller utföra det. Klienter som har fått körkorten indragna under en längre tid får svårigheter på arbetsmarknaden även om de är drogfria och lever laglydiga liv.

– Att bli av med körkortet kan ge stora och svåra konsekvenser och därför är också Transportstyrelsen en viktig aktör i det förebyggande arbetet. Vårt mål här på Frivården är att förebygga återfall i kriminalitet och missbruk och ibland är just körkortet en viktig ingrediens i det förebyggande arbetet, särskilt för de unga.

Ett gemensamt drag hos de flesta som ingått i gängbildningar är, enligt AnnCha Björnklint, att de i unga år har blivit marginaliserade av omgivningen och ofta särbehandlade i skolan. De har tidigt sökt och hittat en annan väg, den kriminella, till gemenskap och bekräftelse. Många är definierade utifrån våld och den makt det ger att anses vara farlig. Gänget är den viktigaste tillhörigheten.

– Egentligen är jag inte särskilt intresserad av vilken gruppering som en klient tillhör. Det är de mekanismer som styr oss människor när vi är i ett visst sammanhang som intresserar mig. Och under åren har jag lärt mig att det ofta handlar om utanförskap. Om man inte kommer in i samhället då måste man hitta en trygghet någon annanstans. Alla har vi våra gäng, de ser bara lite olika ut.

 

 

Foto: AnnCha Björnklint och Scanpix

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt