"Juridik är inte hjärtkirurgi - behåll nämndemännen"
DEBATT - av Rickard Wessman, jurist och tidigare politisk sakkunnig hos justitieminister Beatrice Ask
Nackdelen med månghundraåriga institutioner är att anledningen till att de finns lätt faller i glömska. Den jävige nämndemannen i Södertäljemålet har återigen givit många ledande jurister anledning att rikta kritik mot nämndemannasystemet. Få verkar längre kunna påminna sig lekmannadomarnas betydelse för rättssäkerhet och maktdelning i en rättsstat.
Maria Abrahamsson och Mårten Schultz är två profilerade röster som länge pläderat för ett avskaffande, påfallande ofta med hänvisning till den medicinska världen. Nämndemännen utgör “tumören på det svenska rättsväsendet” (Schultz) och att låta dem döma “är fullt jämförbart med att låta en kranskärlsoperation bli utförd av en vaktmästare”(Abrahamsson).
Men juridik är inte hjärtkirurgi. Ska inte heller vara det, speciellt inte straffrätten. Den stiftas av lekmän och bör kunna förstås av lekmän. En straffrätt som endast förstås av jurister blir oförutsägbar för gemene man och därmed ytterst rättsosäker.
I den spanska inkvisitionen fanns inga lekmän. Som en motreaktion har de flesta västerländska rättsordningar sedan dess av rättssäkerhetsskäl använt lekmän i dömandet. De engelska magistratesdomstolarna består ofta endast av en lekman, med jurister förpassade till en kanslifunktion. I grövre mål är rätten att bli dömd av en jury en del i rättssäkerheten. Även i Sverige använder vi oss av jury i de mål där det ställs särskilda höga krav på rättssäkerhet.
Rättegångsbalken ger juristdomaren en särskild ställning som ordförande med ansvar för processledning och att vid överläggningen för nämnden framställa saken och “vad lag stadgar därom” (RB 30:7). I praktiken är det juristdomaren som definierar rättsfrågan och ger förslag på hur den ska besvaras. Att många mål blivit komplicerade, vilket hävdas numera, är inte ett skäl att ta bort lekmännen. Det är ett skäl att förenkla lagstiftningen.
Men i de sällsynta fall där nämnden överröstar juristdomaren i en rättsfråga står Hovrätten beredd med en majoritet av juristdomare att ändra tingsrättens beslut.
I brottmål står oftast bevisfrågorna i centrum och där har nämnden sin viktigaste funktion. I den fria bevisvärdering som gäller i Sverige är vi nämligen alla lekmän. Jurister besitter ingen särskild metod för bevisvärdering och i strikt mening är det inte ens fråga om rättstillämpning när domstolen värderar utredningsmaterialet.
Även i bevisprövningen, om bevisningen når upp till beviskravet “ställt utom rimligt tvivel”, behövs lekmän. En sluten krets bestående av en eller flera juristdomare, tillika arbetskamrater, har en smalare erfarenhetsbas och löper större risk att falla in i ett grupptänkande där man förbiser omständigheter i utredningen som kan utgöra grund för rimligt tvivel. Quickdebatten har väl visat att detta inte enbart är en teoretiskt risk.
En nämnd, fri från kollegiala bindningar, där samtliga efter en värdering av bevisningen och på objektiva grunder är helt säkra på den tilltalades skuld framstår som en mer rättssäker metod att utesluta möjligheten till rimligt tvivel.
Regeringen utser juristdomare, kommunfullmäktige nämndemännen. Den här uppdelningen skapar en maktdelning vars betydelse ökat. Den i Sverige förhärskande tankefiguren om en sammanhållen rättskedja har nämligen lett till en utveckling där polis, häkte, åklagarkammare och tingsrätt samlas i gemensamma rättscentrum. För den tilltalade framstår rättsväsendet mer och mer som en sammanhållen myndighet, befolkat av olika varianter på statstjänstemän.
Nämndemännen blir då ett oberoende medborgarinslag som i likhet med den tilltalade inte har sin anställning i rättscentrumet. Detta stärker domstolarnas självständighet och betonar dess särskilda ställning i rättsväsendet.
De förslag som Advokatsamfundets ordförande, Anne Ramberg, för fram på sin blogg skulle tyvärr på punkt efter punkt förvärra dagens påstådda brister. Att låta statliga länsstyrelsen utse nämndemännen innebär en försvagning av den maktdelningen vi har idag. Att utesluta vissa politiska åsikter skulle öka politiseringen då det blir en bedömningsfråga om vilka åsikter som kan accepteras. Och förslaget att ge nomineringsrätt till ickepolitiska organisationer leder inte till en “avpolitisering”. Nämndemän från Rädda barnen, Fältbiologerna eller facket vore knappast mindre politiska än de vi har idag.
Det finns goda skäl att fortsätta värna rätten att bli dömd av sina likar i en jury eller nämnd. Denna rätt har enligt Justice Scalia i USAs Högsta Domstol, “never been efficient; but it has always been free”. De jurister som av effektivitetsskäl vill stänga ute medborgarna från dömande, vill stänga ute Sverige från denna västerländska rättstradition.
Jag menar att det nu finns skäl till besinning i den här debatten. Utomstående lekmän hindrar att rättsväsendet utvecklas till ett slutet, esoteriskt system, begripligt för jurister men ogenomträngligt för gemene man. Innan nämndemännen körs på porten bör man beakta de rättssäkerhetsvärden som i så fall följer med lekmännen ut ur rättssalarna.
116 comments
Kan inte hålla mig:
"I den spanska inkvisitionen fanns inga lekmän. Som en motreaktion har de flesta västerländska rättsordningar sedan dess av rättssäkerhetsskäl använt lekmän i dömandet".
Är det verkligen en rimlig slutsats?
Min tro är snarare att man använder lekmän för att domstolarna skulle kunna vara under inflytandet av regeringen. Man vill tillförsäkra att den dömande makten hålls separerad från de politiska uppfattningar som råder hos regeringen. Ens likar skulle då vara en garant för detta.
Om man har detta syfte i åtanke låter det som ett extremt socialdemokratisk (staten vill alla gott) anpassat system som vi har där man inte döms av sina likar utan av människor som de facto har starka kopplingar till den styrande regeringen.
Vad det här handlar om i grund och botten är ett maktspel mellan regering och den dömande makten. Finns inte något mer främmande än att kalla nämndemän för ett "medborgarinslag". Det är det sista de är.
Även om de nu hade varit en del av den genrella populationen så hade inte heller det varit något rättsäkerhetsinslag. Lätt att glömma att demokrati inte innbär majoritetens åsikt. Du skulle kunna haft hur många domstolar med medborgarinslag i nazityskland som helst. Hade nog inte blivit mycket mer rättsäkert för det.
Tack för kommentar.
Det är juristdomarna som utses av regeringen, inte nämndemännen.
Nämndemännen utses lokalt av fullmäktige. Det lokala fullmäktige behöver inte ha samma politiska färg som landets regering. Dessutom får alla representerade partier nominera personer. Inte bara majoriteten.
Tack för en väl balanserad och mycket klok artikel. Besinning är ordet. Hoppas Justitiedpt läser den och delar din uppfattning
Hur kan du säga att nämdemannen är våra likar. En större andel av nämde männen o kvinnor är bitter fittor som är trötta på livet o kommer från en skyddad miljö. Dom flesta är av svensk härkomst o dom som inte är det vill gärna imponera med för sina svenska kollegor. Nämde män dömmer efter utsende o efter principen ja han/hon ej gjort detta så har hon/han gjort sej skyldig till nått anat garanterat. Va fan är det för system!!! Ta Billy butt som exempel. Killen har ett särpräglat uttsende o är dubbelt så gammal så det är ej troligt att kvinnorna gick i säng med honom friviligt. Vad hände med att det ska va ställt utom all rimligt tvivel att den åtalade är skyldig innan en fällande dom avkunnas. Du är en amatör som aldrig gått på våra gator i sverige utan att skita på dej förutom möjligen på sveavägen mitt på ljusa dagen.
Om du tycker urvalet av nämndemän är fel så har du ju möjlighet att påverka det i september 2014. Det är liksom själva poängen.
Sen det där med att juridik ej är hjärt kirurgi. Du jämnför det som om det vore en enkel grej att va nämde man. Jag vill utan tvivel säga precis tvärtom. En hjärt kirurg är en mång årig uttbildad person o har en klar uppgift. En nämde man har mer eller mindre ingen utbildning utan går efter uttsendet o hur saken ser ut att vara. Dom flesta nämde mannen har någon i sin närhet som blivit utsatta för ett likvärdigt bott som du nu har makten o döma i och därmed ge igen på sitt sjuka lilla sätt. Jag har varit partner med en nämde kvinna i ett bra tag o efter varje vin flaska på helgen berätta hon hur dom tänker. Så kom inte o spela smart din amatör till person. Gå nu hem till flickvännen o smöra för henne att du är så duktig o åstakommit så mkt. Men kom ihåg du lever i en bubbla. För varje tillfälle hon får så söker hon sej till män som är tattuerade o lever spänande liv me fart i o inte en fjant som dej i en toyota prius me bältes värnare. Där det värsta o mest spänande du gjort är kört i 111 på en 110 sträcka.
Det här exemplet med sjukvården har alltid slagit mig som ett väldigt märkligt exempel. Huvuddelen av all sjuka här i landet vårdas av lekmän i hemmet och vanligen med läkemedel som får säljas till privatpersoner utan krav på recept. Hjärtkirurgerna de verkar på en nivå i sjukvården som jag närmast skulle jämföra med justitierådens.
Mycket bra påpekande, Johan. Och antagligen en riktig observation, att kirurgi mer är att jämföra med verksamheten i överrätterna, kanske till och med HD.
Robert Fyrlöv: Du är CHEF!
"jag er ert nya svenskläraret"
Richard: Har du arbetat på tingsrätt?
Jag har arbetat som notarie vid Sthlms tingsrätt och kan konstatera att det finns alledelse för många nämndemän som inte bör vara med och fatta avgöranden. De är helt enkelt inte utbildade för detta.
Svar ja. Kristianstads TR åren 1997-1999.
Rickard
Detta visar ju på behovet av att nyansera debatten. Bara för att ett system har brister innebär det ju inte nödvändigtvis att det måste avskaffas.
Min erfarenhet från eget domstolsarbete är att det finns en oproportionerligt hög andel äldre och oengagerade personer som är nämndemän, och inte sällan med värderingar från en svunnen tid. Jag skulle gärna se lite kreativa tankar kring hur systemet kan utvecklas så att det verkligen blir engagerade medborgare som tar sin uppgift på allvar som får uppdragen.
Jag håller fullständigt med dig...
Politikerna har ett intresse av att behålla nuvarande system. Det ger möjlighet att "belöna" röstsedelsutdelare och liknande politiker på lägsta nivå med en post där de kan vara med att fatta beslut.
Nuvarande system är sannolikt INTE billigare än ett med enbart juristdomare, eftersom hovrätterna nu belastas med onödiga rättegångar pga. nämndemäns tokerier.
Jag tror inte att överklagandena till hovrätten kommer att bli färre även om vi avskaffar nämndemannasystemet. Helt enkelt av den anledningen att de som blir fällda definitivt vill få en chans till att klara sig och de som blir fällda brukar generellt sett åklagaren ha ett horn i sidan till och vill därför på alla sätt få fälld.
De mest solklara fall överklagas inte redan i dag utan där inser de flesta att de inte har något att komma med med en överklagan.
Vår unge Herr åklagare kan säkerligen komma med finfin statistik över hur många ärenden som överklagas och hur många av dessa ärenden som överklagas av hans likar och hur många som överklagas av försvaret.
I och för sig har du delvis rätt - det förekommer en hel del "desperationsöverklaganden". Men min egen erfarenhet säger att majoriteten av de domar där tingsrätten "träffat rätt" inte överklagas.
Och trots allt så är det ändå så att tingsrätten allt som oftast träffar rätt. I de allra flesta fall så fastställer hovrätten trots allt tingsrättens dom.
Det förtjänar att omnämnas att bara ungefär vart tionde avgjort mål överklagas till hovrätten. Men visst - några mål kan säkert bero på att nämnden gått emot ordföranden. Men det behöver i sig inte betyda att det är fel. Åklagare vinner inte alla mål som går till hovrätten och det är väl ett tecken om något att jurister inte är några robotar som alltid levererar exakt samma och rätt resultat hela tiden. Annars skulle vi ju kunna avskaffa överrätterna i så fall.
Ännu en viktig poäng av Johan. Karnov gjorde ju nyligen en undersökning av de s.k. nämdavgörande (där lagmannen är skiljaktig). De utgjorde 1 procent av alla domar. I 99 procent av målen dömer man alltså i enlighet med juristdomaren. Så stort är alltså det här "problemet."
Av dessa 1 procent ändrar Hovrätterna ca 60 procent, och fastställer 32 procent. Var tredje nämndavgörande står sig alltså i Hovrätten.
Man kan jämföra med ändringsprocenten med när tilltalad respektive åklagare överklagar i tingsrätten. Hovrätterna ändrar 60 i procent av fallen när åklagaren överklagar, 30 procent när den tilltalade överklagar.
Med alla rimliga mått mätt är det här inget stort problem.
De nämndemän som jag har stött på har varit riktiga idioter. En är rasist och dömer i migrationsdomstolen, en annan har förgripit sig sexuellt på sin syster. Jag tror inte att de som arbetar som nämndemän representerar medelsvensson.
Jag betvivlar inte att många nämndemän är idioter. Idioter hittar du dock precis överallt i samhället. Ett av justitieråden i HD köpte sex på en kyrkogård. Justitiekansler Lambertz lät honom ha kvar tjänsten.
Tack Rickard för ett mycket intressant och välskrivet inlägg. Debatten om nämndemännens vara eller icke vara mår bra av att båda sidors argument får synas och höras. Jag är dock inte säker på att jag drar samma slutsatser som du.
Felix
Tack själv Felix. Det här är inte en alltigenom lätt fråga och man behöver inte landa just i min slutsats. Det viktiga för mig är att innan man gör sig av med något som fungerat förhållandevis väl under så många år, och i fler rättsordningar än den svenska, då ska det göras av rätt anledningar.
Hittills tycker jag debatten tyvärr har präglats av en fördomsfull attityd mot nämndemän som ett kollektiv bestående av fullblodiga idioter, i kombination med en övertro på ett expertvälde som vilar på ett gammaldags skråtänkande. Rättsäkerhetsaspekterna och de konstitutionella frågorna har hamnat i skymundan. Det är lite sorgerligt att det är jurister som driver debatten på det viset.
Jag dömdes till 8 månaders fängelse av tingsrätten, blev helt frikänd av hovrätten.
Jag är säkerligen inte ensam i det här landet, att utsättas för den rättsosäkerhet som råder med ett nämndemannasystem.
Staten skulle spara in mycket pengar, genom att slopa de politiskt tillsatta nämndemännen.
Jaha?
Jag känner en person som blev helt friad i TR men dömd till fängelse i HovR.
Rättsosäkerhet är det egentligen så fort det är mänskligt tyckande och bristfälliga utredningar i botten.
Jag känner till tre uppenbart oskyldiga personer som blev friade av en enig tingsrätt och där nämndemännen och en av juristdomarna överrastade de andra två juristdomarna och såg till att den friande domen stod fast. Så nämndemännen gör definitivt en stor nytta genom att tillföra en gnutta sunt förnuft när jurister vrider och vänder på minsta formulering och arbetar från en skyddad bubbla.
Domstolarna behöver definitivt en verklighetskontakt som de inte får när det bara sitter jurister som aldrig varit ute i det verkliga livet och vränger paragrafer.
Fast den jurist som åtalade dig tyckte ju uppenbarligen som nämndemännen.
Att säga att nämndemän är oberoende och utan kollegiala bindningar är helt enkelt inte sant. Nämdemännen är politiskt tillsatta och agerar i enlighet med den politiska övertygelse de har. Självfallet finns det nämdemän som är mycket bra och beter sig på ett sådant sätt som det är avsett. Men av egen erfarenhet vet jag att det i väldigt många fall inte förhåller sig så. Framförallt i migrationsmål kan man med pinsam tydlighet se hur en nämndemans personliga agenda påverkar hur den bedömer målet. Det anser inte jag vara speciellt rättssäkert.
Jo, det är sant eftersom det ligger i systemets natur. Nämndemännen är nominerade av olika partier och därmed har de inga kollegiala bindningar med varandra. Det är inte heller tänkt att samma nämnd ska sitta i mål efter mål, utan besättningarna ska skifta. Och tack vare att arvodena är låga är nämndemännen inte beroende av sitt uppdrag för sin försörjning.
Att de i brottmålen (vilket är det jag diskuterar i artikeln) i högre grad agerar i enlighet med sin politiska övertygelser har jag inte sett några utredningar som visar, har du?
Omvärlden blir alltmer komplex. Beviskedjor bygger ofta på komplicerad teknisk bevisning och en väl utvecklad retorik. Beslutande är folkvalda medelmänniskor utan djupare kunskap i det de ska besluta om. Systemet med nämndemän har med andra ord överlevt sig själv.
Jurister har väl inte heller speciellt mycket kännedom om komplexa skeenden utanför sina strikt juridiska domäner? Det är därför man tar in ämnesexperter för att hjälpa till att tolka bevisen.
Tack för ett utmärkt inlägg, i en annars rätt historielös debatt!
Dett är inte någon lätt fråga. Å ena sidan är det så att juridik faktiskt kräver en del av domarna och att ingalunda ens alla domare har vad som krävs. Det samma gäller i än högre grad nämndemännen. Att förstå när man får en rättsregel förklarad för sig är inte detsamma som att förstå rättsregeln - och juridiken - så att man kan tillämpa den. Å andra sidan finns det starka argument för att den insyn och det inflytande utifrån som nämndemännen representerar behövs.
Domare är människor av ett ganska enhetligt slag: likartad utbildning och yrkesbakgrund. Ofta likartad social tillhörighet. Därför får det antas att de också tänker likartat. Nämndemän kan fungera som en motvikt till denna konformitet. Domare tillhör också bevisligen de yrkesgrupper som är allra sämst på att avgöra om en människa ljuger eller talar sanning. Det är ett argument för att nämndemän bör ha inflytande i vart fall vid bevisvärderingen. En annan aspekt som sällan uppmärksammas är att de traditionella jävsreglerna verkar ha förlorat mycket av sin relevans. Det är idag oftast andra skäl än de bevekelsgrunder som jävsreglerna nämner som får domare att medvetet döma på ett "orätt" sätt. Ofta handlar det om politisk korrekthet inom en viss grupp (till exempel domarna vid domstolen eller domarkåren i allmänhet), opinionen i pressen och bristande trygghet och integritet i allmänhet. Även här kan kanske nämndemän utgöra en motvikt när domarna brister i hederlighet och integritet.
Sammanfattningsvis är det lätt att peka på fall där nämndemän varit ute och cyklat rent juridiskt. Det är svårare att se de fall då nämndemännen, kanske genom sin blotta närvaro, har utövat ett inflytande som lett till att domstolen faktiskt dömt rätt. Att hitta fel i juristernas domarna är ju ofta mycket svårt eftersom de vet hur de skall skriva för att dölja bristerna.
Rickard,
detta är ett av de bättre inläggen jag har läst i denna fråga. Som du säger behöver man ínte komma till din uppfattning men man bör ju ha något djupare tankar innan man säger "skrota".
Det skulle vara intressant att fundera kring
(1) Vi vill ha nämndemän av hög kvalitet - hur kan vi utan att bryta mot grundvalarna i systemet se till att detta sker - utbildning, urval, etc. Ingen - vare sig systemet eller indvidier - tjänar ju på att någon blir dömd av en idiotisk, rashatande eller sovande nämndeman
(2) Hur kan man säkerställa en bättre jävsprövning? Detta är en processfråga för domstolsväsendet som inte har ett dugg med nämndemannasystemets vara eller icke vara. Jag kan väl tycka att man i stora mål bör vara något mer djuplodande än att fråga "föreligger jäv?". I andra sammanhang gör man riskanalyser - tex borde kanske upplysningen om "jag sitter i polisnämnden" resa en vädligt röd flagga....
Tack Magnus.
1. Ja, här är det ju faktiskt partierna som har ett stort ansvar idag. De bör kanske inte ställa krav på partibok och sen vara noga med att utse personer med gott omdömme. Tanken är att detta ska vara ett hedersuppdrag där inte vem som helst kan sitta av tiden. Möjligen skulle man kunna göra som man gör i någon kommun i Danmark, att man låter intresserade nominera sig själva direkt till fullmäktige. Det kan ju tyvärr leda till uppslitande processer (i media inte minst) när någon avvisas, men möjligen skulle det öppna dagens system lite.
2. Håller helt med om att i den här jävsfrågan måste även domstolens ordförande ta sitt ansvar för processen och göra en grundlig undersökning av hur det förhåller sig med jävssituationen. Det går att formulera kontrollfrågor som bör täcka in de flesta situationer. Ett alternativ är ju att låta parterna vara med och utse nämndemännen - ungefär som sker i det amerikanska juryssystemet.
Fast en sak som jag funderar på i det här sammanhanget, vad är det som säger att det är större risk att en nämndeman är jävig än att en juristdomare är det, vilket verkar vara vad alla utgår ifrån i den här debatten?
Menar de som hävdar att jävsproblematiken är ett argument mot nämndemannasystemet att detta problem löses om det bara är juristdomare som dömer för att de på något vis är immuna mot att försätta sig i jävssituationer? Att juristdomarna på något vis har en förmåga att stå över det som skulle kunna föranleda jäv?
Att det går att kritisera nämndemannasystemet är självklart och jag brukar själv göra det på vissa punkter, exempelvis att de är tillsatta av politiska partier. Men att hävda att risken för jäv är större med nämndemän än med juristdomare är jag inte helt övertygad om.
Jag håller med Wessman om att nämndemännen behövs. Rättsskipningen behöver lite vardagligt förnuft och förankring i verkligheten och i det allmänna rättsmedvetandet. Som domare är det lätt att bli sittande med sociala skygglappar. Sedan kan ju frågan ställas om just en politisk tillsättning är mest lämpad? Om inte annat är det en organisatoriskt/ kostnadsmässigt enkel och billig form. Dessutom garanterar den att olika åsikter inom befolkningen blir representerade. Jag delar alltså definitivt inte heller Anne Rambergs åsikt att bara sådana uppfattningar som hon gillar skulle få vara representerade.
Eftersom juristdomarna saknar förnuft, förankring i verkligheten och har sociala skygglappar är det väl bäst att ta bort dem helt?
Eftersom juristdomarna saknar förnuft, förankring i verkligheten och har sociala skygglappar är det väl bäst att ta bort dem helt?
Eftersom juristdomarna saknar förnuft, förankring i verkligheten och har sociala skygglappar är det väl bäst att ta bort dem helt?
Min erfarenhet är mer från den politiska sidan. Det jag upptäckt är att politiska nämnder består till stor del av individer som engagerat sig utifrån enskilda särintressen. Denna grupp är ofta densamma som nomineras till nämndemannauppdrag. Jag vill därför framhålla att gruppen nämndemän inte på något sätt representerar medborgarna utifrån det generella perspektivet utan snarare representerar en självselekterad grupp med starka särintressen.
Detta är och andra sidan en kritik som vi alla väljare får ta till oss av.
Håkan, vi har de företrädare vi själva väljer. Demokratin innebär att vi ger andra personer vårt förtroende att företräda oss i olika sammanhang.
Jag tycker idéen att nämndemännen ska utgöra en genomsnittlig representation av folket leder fel. Tanken är att de ska vara personer som har ett stort förtroende hos befolkningen. Inser att dagens system inte lyckats fullt ut där, men ingen verkar kunna presentera ett bättre alternativ.
Problemet med jäviga nämndemän är egentligen mycket enkelt att lösa av partierna som utser dem. Nominera och välj inte personer till både polisstyrelser och som nämndemän. Det finns kanske fler kombinationer som är olämpliga ur jävs-synpunkt som borde hanteras på samma sätt, t.ex. socialnämnd.
Till detta skall varje nämndeman självrannsaka sig lite oftare och självmant flagga om han/hon känner sig det minsta jävig. Det är alltid bättre att jäva ut sig en gång förmycket än en gång för lite! Då skulle vi slippa kostnader i mångmiljon klassen för samhället.
Enligt Wessman besitter jurister ingen särskild metod för bevisvärdering. Det må vara sant att en vedertagen metod saknas, men vi får väl hoppas att de har en bättre uppfattning om bevisvärdering än gemene man som inte är juristutbildad.
Att "en straffrätt som endast förstås av jurister blir oförutsägbar för gemene man och därmed ytterst rättsosäker" kan jag hålla med om. Men bara för att vi låter jurister avgöra betyder det väl inte att det blir obegripligt?
Upprätthåll och/eller fortsätt sträva efter förutsebarhet men det bör göras utan nämndemän i domstolen.
Varför skulle jurister ha en bättre uppfattning än andra lekmän på området?
1. Nämndemännen innebär inget medborgarinflytande.
Jag har iaf aldrig hört talas om nämndemän som slagit larm eller gått ut med klagomål baserat på vad de bevittnat från insidan. Om detta nu skulle förklaras med att det inte finns några fel så behövs ju ingen insyn, om det istället beror på nämndemännen så måste ju denna kår förändras.
2. Nämndemän är motsatsen till maktdelning
Nämndemännen rekryteras från en bas av regimvänner som faktiskt dessutom är att betrakta som regimen. Det är rena politiska domare och sådant finns vad jag vet bara i Finland och Sverige men det har funnits olika varianter av politiska domare i diktaturer (syftet med dessa har ofta uttryckligen varit att skydda staten (ibland kallad revolutionen) i rättsprocessern) och ofta anklagas andra länders rättssystem för att vara just politiska.
Om Sverige hade byggt på maktdelningsläran så hade nämndemän varit otänkbart.
3. Varför välja att ha amatörer?
Det är riktigt att bevisvärdering inte är juridik, det är alltid logik och ofta andra vetenskapsområden. Frågan är varför man ska välja att låta den verksamheten skötas av okunniga bara för att jurister inte kan den. Att jurister inte kan operera hjärtan innebär ju inte att man istället sätter andra okunniga på det arbetet.
4. Avsaknad av andra förslag?
Varför skulle man spara politiska domare bara för att man missat alla andra förslag? Det finns ju mängder av förslag. Många vill t.ex. ha kvar lekmän som övervakare men vill inte att de ska döma och vill inte att de ska vara politiker.
Tack för en bra kommentar.
1. Medborgarinflytandet består i att man faktiskt är med och utför och tar ansvar för dömandet. Inte att man tittar på och sen "slå larm".
2. Jag pekar på en tydlig maktdelningsfunktion mellan den statliga och den kommunala nivån. Du har inte samma regimer över hela landet. Maktförhållandena varierar.
3. Tack för erkännandet om att bevisvärdering inte är juridik. Jag tycker dock inte att man kan döma ut alla icke-jurister som okunniga. Tanken med nämndemannasystemet är att hitta just de omdömmesgilla personerna som inte är jurister. Och de behöver ju inte vara politiker, de ska bara utses av politiker. Precis som juristdomarna utses av regeringen. Och vilka sitter i regeringen?
4. De förslag jag sett är antingen ett fullständigt avskaffande av lekmän, eller att de får vara kvar men bara titta på. Jag tycker inte de duger. Seriösa förslag om att hitta andra urvalsmetoder är det inte så gott om. Lottning är ett, och det är inte otänkbart men det ökar nog risken att få in folk med sämre omdöme. Då bör vi nog gå över helt till jury.
1. Men det är ju inte medborgare som gör det. För medborgarna är verksamheten lika fjärran som om det inte satt politiker där.
2. Statlig och kommunal är inte olika storheter vad gäller maktdelning.
3. Men grejen med både jurister och nämndemän är ju att de är lekmän inom de områden som aktualiseras. Det är väl konstigt att välja att ha lekmän som avgör sådana saker.
4. Om syftet med nämndemännen är att skydda medborgarna från rättsövergrepp och att övervaka domstolarna så räcker det väl med att de tittar på? Det normala idag är ju att nämndemännen bara tittar på men sedan betraktas som delaktiga i beslutet och därför inte kan tala klarspråk om vad som förevarit. Jag har några gånger delgett domar till nämndemän som deltagit i avgörandena och då fått höra att de inte alls känner igen det som skrivits där. Vad jag förstått av bekanta som är nämndemän så läser de nästan aldrig sina egna domar, men de är fanatiskt okritiska till systemet.
1. "Valbar till nämndeman är svensk medborgare.." Läs vidare i RB. Du har en märklig syn på medborgarskap om du menar att bara för att man får ett förtroende från fullmäktige så är man inte längre medborgare.
2. Den dömande makten är en statlig maktutövning, genom lokalt utsedda personer får vi delning av den makten. Juristdomarna utses av regeringen. Där har du möjligen en problem i maktdelningen mellan den dömande och verkställande makten, men du verkar inte bekymrad av den.
3. Ska vi kalla in särskilda "experter" till varje brottmålstyp.
4. Det är inte syftet. Syftet med nämndemän är att från rättsväsendet oberoende personer ska vara med att döma, inte bara av regeringsutsedda domare. Att bli dömd av sina likar är syftet.
1. Juristdomare måste ju också vara svenska medborgare, så då är ju den punkten löst utan nämndemän.
2. Jo, jag brukar faktiskt ta upp båda sambanden mellan den dömande och den verkställande makten. Men att den verkställande makten ÄR den dömande makten är ju värre än att den dömande makten utses av den verkställande.
3. Nej, till varje bevistyp. Så gör man ju annars vid viktiga avgöranden.
4. Njae, det är isf ett nytt syfte, för det är ju nämligen tanken med jurysystem. Varken nu eller historiskt så har nämndemän varit likar. Namnet kommer ju av att de INTE var pöbelns likar. Men om det nu ska vara syftet så vore det väl bättre med domstolstjänstgöringsplikt som lottades ut, eller att vem som helst fick anmäla sig till nämndeman.
Jury?
Varför inte folkdomstol som i Kina?
Nu har ju inte Kina politiska domare, men annars är tanken med folkdomstolar och revolutionsdomstolar exakt den samma som bakom nämndemannasystemet. Det fanns ju två konkurrerande uppfattningar om statsbygge, maktdelning och folksuveränitet. Sverige är byggt på folksuveränitet, precis som de system som skaffade sig folkdomstolar.
1974 kom folksuveräniteten till Sverige.Nämndemän har funnits sen 1300-talet.
Tyskland, England och USA. Länder med maktdelning och som också har lekmän som dömer. Nått att diskutera på nästa statsvetarseminarium.
I Tyskland är det mycket omdiskuterat pga feldomar.
Folksuveräniteten kom långt tidigare, bygget skedde i början av 1900-talet. Det som kom 1974 var regeringsformen.
Nämndemän före folksuveräniteten var inte politiskt tillsatta domare.
Att ha lekmän som dömer är inte samma sak som att ha politiska domare. Jurysystem är väl förenligt med maktdelning.
Ingen förspråkar politiska domare. Allra minst jag. Att vara nämndeman är inte ett politiskt uppdrag. De är inte tillsatta för att agera politskt.
Däremot är det så att vill man inte använda lottning, då måste det finns någon politiker i slutet av kedjan som utnämner. Det gäller juristdomare, det gäller lekmannadomare.
Som det är nu så är det ju politiska uppdrag precis som vilken nämnd som helst. Jag har aldrig förstått de där påståendena om att de inte skulle agera politiskt, hur tänker man då?
Varför måste det vara en politiker?
(Måste säga att det är imponerande med skribenter som deltar i debatten under sina artiklar.)
Man behöver inte vara politiker bara för att man är politiskt utsedd. Det bästa är, även i ett jävsperspektiv vilket har visat sig, att nämndemannauppdraget är det enda uppdraget man har.
Och, man behöver inte vara medlem i ett parti för att bli nominerad. Här kan partierna göra mer för att rekrytera utanför de egna leden, det medges. Och kanske ska man tillåta att intresserade anmäler sitt intresse direkt till fullmäktige istället för partivägen.
Om man tar ett politiskt uppdrag så blir man politiker.
Ja, men då är ju alla som går och röstar också politiker.
Men vem ska utse dem som dömer oss då?
Att rösta är inte ett politiskt uppdrag.
Det skulle ju kunna vara vilken instans som helst.
Jurysystemet bygger också på "folksuveränitet". Folket (eller Partiet) har alltid rätt.
Detta innebär i flera länder med jurysystem att en jurydomen inte materiellt kan överklagas. Man kan bara få domen uppriven om formfel förekommit.
Då är t.o.m. nämndemannasystemet att föredra.
På förvaltningsrättssidan anser jag inte att de fyller samma funktion. Nämndemännen tar som oftast del av ett domsförslag och får ett kort föredragning av omständigheterna i målet och gällande rätt. De tar alltså inte del av helheten på det sätt de gör på tingsrätt eftersom målen som regel avgörs på skriftliga handlingar och inte i en förhandling. De har vanligtvis mycket kort tid på sig att förstå helheten och komma med egna frågor eller bedömningar. Lägg då till att det kanske handlar om 50-100 mål per tillfälle på de större domstolarna..nej, de är där mest för syns skull.
Men där är ju hela domstolarna mest för syns skull.
En frisk fläkt i en idélös debatt, tack! En till sak som bör inflikas är att nämndemannasystemet är kostnadseffektivt jämte en tresits. Alternativet blir således nämndemän eller en ensam lagfaren domare, huvaligen det sistnämnda!
Varför inte ensamdomare?
Jag tycker nog allt att man kan låta notarien få rösta och inte enbart votera. Då har man iaf två lagfarna domare, det kan vara så att det krävs att både notarie och domare måste vara överens för en fällande dom. Ett alternativ kan vara att skära ner på antalet nämndemän till en så att det sitter en nämndeman, en notarie och en domare i rätten. Då är ändå de lagfarna i majoritet.
Vi måste minnas att notarietjänstgöringen är en tidsbegränsad (1,5 - 2 år) praktisk vidareutbildning under vilken notarien betygsätts (sifferbetygen är sedan ett par år ersatta av ett skriftligt omdöme med värdeord, vilka i praktiken utgör förtäckta sifferbetyg). Omdömet skrivs av tingsrättens chef efter hörande av övriga lagfarna domare. Det är också så att de lagfarna domarna ställer upp och lämnar referenser till potentiella arbetsgivare när notarien efter avslutad tjänstgöring ska vidare i karriären. Det är lätt att se att notarien i den arbetsmiljön skulle vara - eller i vart fall kunna misstänkas vara - den lagfarna domarens röstboskap.
Vidare kompliceras din idé i någon mån av att det är just notarien som är den lagfarna domaren i bötesmål och vidare av att det inte sällan är kanslipersonal (och ej notarier) som för anteckningar vid många av brottmålsförhandlingarna vid landets tingsrätter. Detta sistnämnda förhållande är utmärkt bland annat då det frigör notarierna för andra domstolsuppgifter.
Fast det är ju en relativt liten reform att ändra betygssystemet av notarier och deras uppgifter i domstolen jämfört med att ta bort nämndemännen. Så även om det du säger stämmer så anser jag att notariens nuvarande arbetsuppgifter och utformningen inte är ett hinder för en reformering av domarnas sammansättning.
Nej nämndemannainstitutet är ingen kirurgi, det är så mycket mer och svårare än så,
det är en fråga om moral och moralisk kompass.
Något som nämndemännen helt klar har kommit att missa. Jag kan konstatera att de inte utgör något positivt inslag i brottmålsförhandlingen.
Jag vet inte om det jag som är trött, men är det inte så att du (Rickard) motsäger dig själv lite. Å ena sidan skriver du om att man ska dömas likar, å andra sidan skriver du att vi ska ha personer som har bättre omdöme genomsnittet. Föregående påståenden behöver visserligen inte nödvändigtvis gå emot varandra, men ska någon dömas av sina likar, kan det lika gärna ske fullt ut, jag lutar nog åt lottning som du kanske märker, det blir mer förutsättningslöst. Dvs under förutsättningen att vi behåller nämndemana systemet.
Tack för dina intressanta inlägg i debatten. Mvh.
Lottning är inte oproblematisk. Särskilt inte om urvalsgruppen är alla svenska medborgare i området. Då måste man ju genomgå en rätt ingående personundersökning, och vad gör man med de som inte vill?
Det finns mycket att kommentera i Wessmans plaidoyer för den nuvarande ordningen. Först ett par saker han inte alls nämner:
1. Införandet av lekmän i överrätterna var en s-idé, som en borgerlig regering införde 1979. Skälet var "demokratiskt": dömandet skulle ges "legitimitet" genom representanter från folket. Det är samma demokratiuppfattning som låg bakom "folkdomstolarna" i de forna "folkdemokratierna". Det fanns tom s-motioner om att införa lekmän i HD och RR. Men när föredragande i JuU lent föreslog att kanske också lekmän, av samma legitimitetsskäl, skulle införas hos Riksdagens Ombudsmän, blev det för mycket även för de "demokratiska socialisterna"...
2. Alla (!) partier vill ha billiga belöningsuppdrag för de 3. rangens politiker som nu bekläder posterna. Det är denna struktur som Wessman nu försvarar.
Wessmans syn på maktdelning ter sig onekligen en smula originell. Normalt brukar det innebära att den dömande makten skall stå fri från såväl den verkställande som lagstiftande. I Wessmans version blir det "delning" om man flätar in lokalpolitiskt utsedda representanter i domstolarna. Bisarrt.
Av respekt för en månghundra årig tradition, med rötter i en germansk urtid för såväl upplysning som makdelningsfilosofi, kan vi väl leva med nämnd i underrätt. Dock bör kopplingen till lokalpolitik upphöra ( i ett betänkande från 1994 "Domstolarna på 2000-talet" finns förslag på en annan ordning för utseende), nämndens röst åter bli kollektiv samt lekmännens befrias från tjänstgöring i överrätt.
1. Varför skulle politikerna ha något emot att det satt politiker även i JO? Själva grejen med att den politiska makten vill ha politiska domare är ju att det ska finnas ett politiskt inflytande, de har såklart inget emot politiskt inflytande på ännu fler ställen.
2. Även om det ofta fungerar som undantagsuppdrag så är det inte därför som politikerna vill ha politiker med i dömandet.
3. Ja det är en missuppfattning av maktdelningsprincipen. Men det spelar ju mindre roll eftersom vi inte har maktdelning i Sverige.
4. För att bevara ordet nämndeman behöver inte systemet vara utformat på något visst sätt. Dagens nämndemän har ju mycket lite med de historiska nämndemännen att göra.
Intressant att du äntligen tar upp det där med att nämndemännen skulle vara ense om såväl "skälen som slutet" för att kunna överrösta juristdomaren! Återinför vi den regeln minskar vi nämndens skadeverkningar.
Vad säger ni politiker om detta, Rickard Wessman?
Jag väljer endast att kommentera det här med maktdelning.
Den syn jag ger uttryck för är den maktdelningsfunktion som lekmannainslaget i dömandet i alla tider och i alla länder faktiskt är avsett att fylla. Det utgör en motpol till den klientism som annars uppstår.
Som jag tidigare fört fram är det viktigt med en klar uppdelning mellan den dömande och den verkställande och lagstiftande. Utnämningar av domare sker dock sällan helt utan ett politsk medverkan. Detta gäller nämndemän och juristdomarna.
Men om man nu ska införa maktdelning så måste man ju ändra på nämndemannasystemet.
Alla länder har inte lekmannadomare och väldigt få länder har politiska domare.
Maktdelning, i den mening du väljer att prata om den, berör delning av makt mellan dömande, verkställande och lagstiftande makt. Jag har valt att inte tala om den maktdelningen så mycket eftersom det har ingenting med nämndemännen att göra.
Nämndemän utses varken av den lagstiftande eller den verkställande makten.
De utses av den lokala nivån där dessa kompetenser inte finns. Regering och riksdag kan inte styra de här utnämningarna dels på grund av den kommunala självstyrelsen, dels för att den lokala politiska församlingen ofta ser helt annorlunda ut. Du har t ex en rad lokala partier som inte finns i regering eller riksdag.
Nämndemän ÄR den verkställande makten OCH den dömande makten.
Menar du att statens makt enbart omfattar riksnivå? Då skulle ju inte tingsrätter vara dömande makt heller.
Vet du vad en kommun är? Har du noterat att när du röstar finns det tre valsedlar?
Vet du vad en domsaga är? Har du noterat att det finns tre instanser av allmänna domstolar?
Det går inte tolka ditt svar på annat sätt än att du faktiskt inte vet vad en kommun är. Jag tror den här diskussionen har mycket att vinna på att vi tar en paus så att du får tid att reflektera över skillnaden mellan stat o kommun.
Ska det tolkas som att du inte vet vad en domsaga är?
En kommun är staten. Är det inte enklare att du berättar vilken skillnad du avser?
Nej Max, en kommun är inte staten. Det är det som gör skillnaden. Men jag kan inte hjälpa dig igenom grunderna i samhällskunskapen mer än så. Du måste ta dig igenom det själv.
Nej Max, en kommun är inte staten. Det är det som gör skillnaden. Men jag kan inte hjälpa dig igenom grunderna i samhällskunskapen mer än så. Du måste ta dig igenom det själv.
Du kanske iaf kan omaka dig med att utbilda domarna i HD och Europadomstolen om den saken? De har tydligen inte heller haft din lärare i samhällskunskap.
Max: du "pratar i nattmössan". Något jag märkt att du ofta gör.
I detta fall har du fel oavsett om du kan erkänna det eller inte. Hänvisning till Europadomstolen eller HD medför inte att din okunskap blir mindre tydlig.
Läs skadeståndslagen 3 kap 2 paragrafen eller varför inte NJA 2009 s 463. ELLER en bok i samhällskunskap årskurs 3.
Nu förstår jag ännu mindre hur man tänker sig att kommuner inte skulle vara staten. Om kommuner inte är staten så kan väl inte kommuner bryta mot rättigheter?
Sen blir ju hela maktdelningstanken stjälpt på ända med den syn som ni presenterar som självklar. Hur skulle det kunna vara möjligt att INTE ha maktdelning?
Jag tycker att det är ganska lustigt att jag har så oerhört fel att du inte ens kan förklara vad som skulle vara fel.
Jag förstår. Det är för politiskt känsligt att ändra systemet. För många politiker är beroende av att det fortsätter vara som det är....
Skriv ny kommentar