Granskning: 73 av landets nämndemän sitter på dubbla stolar – ”det är skandal”
Totalt 73 personer har polisiära uppdrag samtidigt som de är nämndemän. Det visar en granskning som SVT gjort.
Domstolsverket skickar i dagarna ut brev till landets dryga 8 600 nämndemän. Detta för att förhindra jävsituationer liknande dem som uppmärksammats under de senaste veckorna, där nämndemän också suttit i polisnämnden.
– Ja, det är ju egentligen konstigt att man ska behöva göra det. Man skulle ju från början ha sett till att nämndemännen var så utbildade att en sådan här situation aldrig skulle riskera att uppkomma, säger Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare och ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund, till Sveriges Radio.
Alhem anser att det skadar rättssäkerheten när ett mål måste tas om och målsäganden och vittnen måste höras igen, vilket nu är fallet ibland annat Södertäljemålet.
– Det är en skandal, ingenting annat. Men i varje fall så är det katastrofalt det läge som har uppkommit. Inte minst för bevispersonerna, det tycker jag är det absolut viktigaste, de slits ut, säger han till Sveriges Radio.
Efter att det visat sig att nämndemän suttit på dubbla stolar i flera mål, däribland Mangsmålet och Södertäljemålet, har SVT valt att granska landets samtliga nämndemän.
Granskningen visar att totalt 73 nämndemän i landet under åren 2011 och 2012 har uppdrag inom polisen. Något som får Ahlhem att reagera.
– Man ska överhuvudtaget inte ha en funktion som ledamot eller ersättare i en nämnd eller styrelse hos polisen, säger han om personerna som är nämndemän, till SVT.
Foto: Scanpix
11 comments
Att över 99% av nämndemännen inte sitter på vad avser dubbla stolar torde knappast vara någon "skandal" (om man inte är av uppfattningen att ev. polisnämnds-jäv i sådan grad smittar över på rättens majoritet att utgången i målet påverkas).
Undrar vad utfallet skulle bli om en seriös undersökning gjordes av juristdomarna? ...Jo, då skulle det heta att sittandet på dubbla stolar i sig inte utgör jäv (jämför Pirate-Bay-juristdomaren).
Nu verkar det som om den som avgjorde om det var jäv i piratebayfallet även är medlem i samma föreningen.
Så om domaren hade ansett jävig så hade den jurist som skulle avgöra om jäv föreligger även varit jävig. Därför kunde denna jurist bara frikänna domaren - för annars hade juristen inte kunnat döma i frågan. För om juristen som skulle döma i jävsfrågan ansett medlemskap i föreningen oförenligt med att döma om det var jäv att vara medlem i föreningen så skulle denna juristen inte kunnat annat än att förklara sig jävig i frågan. Dvs i praktiken så var juristen jävig då denna redan då målet togs gjorde det med åsikten att han inte själv var jävig och detta innan han undersökt detaljerna i målet.
Var har resultatet av granskningen publicerats? Jag hittar inget om detta på Sveriges Televisions hemsida.
Att nämndemännen inte själva inser jävsproblematiken berör pudelns kärna- det är helt skandalöst att juridiskt inkompetenta nämndemän överhudtaget skall få utöva domsmakt över enskilda medborgare i Sverige.
Avskaffa nämndemänne helt eller inskränk deras antal och inflytande till på sin höjd uttala sig om påföljd och straffmätning.
Skärp kraven på domarnas redovisade domskäl, så att tex allt för kortfattade domskäl och svepande formuleringar utgör domvilla. Det gangnar rättssäkerheten och insyn betydligt mer än nämndemännens närvaro utgör. Domskälens motivering till domslutet är det ju enda som kan kritiskt granskas och ifrågasättas av allmännheten och de berörda parterna. Nämndemännen omfattas av domareden och kan ju ändå inte uttala sig om vad som sägs under överläggningen).
Annars visar denna undersökning på en enkel lösning. Byt ut den mindre än 1% av nämndemännen som har polisuppdrag och utse nya nämndemän.
Då slipper man problemet. Det hela är egentligen en småsak som då enkelt kan fixas.
Men... Om rätten finner att nämndemannen i Mangsmålet inte anses jävig, -är det då fortfarande "skandal" att mindre än 1% av nämdemännen sitter på s.k. dubbla stolar?
http://www.expressen.se/kvp/namndeman-far-stod-i-granskningen-om-jav/
Av det jag har kunnat läsa mig till är situationen i Mangs-målet helt annorlunda än den situation som gällde i Södertälje-målet. Jag bedömer att det i formell mening inte är jäv i Mangs-målet. Likväl är det en olycklig ordning att domare sitter med i och tar emot betalning från en nämnd som är nära knuten till polisen och därmed även i viss mån till åklagarsidan. Det går inte att undvika att en sådan ordning medför lojaliteter som är olyckliga. Ska dock framhållas att även juristdomarna fraterniserar med åklagarna på ett sätt som knappast kan anses lämpligt. I det pågående Södertäljemålet hänvisar nu åklagarna till protokoll från samrådsmöten mellan domstolar och åklagarväsendet. Till dessa möten har ingen från advokatkåren varit inbjuden. Här umgås alltså rättens ledamöter bakom stängda dörrar med en av aktörerna i en brottmålsrättegång. I Göteborg gick även tingsrättens ledamöter på fest hos åklagarna när deras nya lokaler vid Ullevi invigdes. När en advokatbyrå i staden ungefär samtidigt bjöd in tingsrätten till invigningsfest av advokatbyråns nya lokaler anmälde lagmannen detta till Advokatsamfundet. Sålunda är det tydligt att tingsrätten gör skillnad mellan folk och folk, åklagarna står utom varje misstanke. Märkligt med tanke på den senaste tidens skandaler med lögnaktiga och vittneshotande åklagare.
I den mån man ska behålla nämndemannainstitutet kanske man - för att nomineras till uppdraget och hålla ett säkerhetsavstånd till risken av en jävssituation - som villkor ska kräva att en nämndeman inte samtidigt ska inneha sådana för domarrollen "förtroendeskadliga eller känsliga sidouppdrag" som t ex inom polis- eller socialnämnd...?
Debattens vågor går höga om nämndemännens vara eller inte vara. Nu måste ”Södertälje-målet” tas om p g a jäv! Men i domstolarna förekommer även andra former av jäv, om än dolt och med negativa verkningar som ingen nämndeman kan lastas för. Hela rättskedjan kan vara ”inmutad”. Betänk vad kåranda, skråväsen, frimureri, samhällsställning samt specialutbildning och kollegialitet kan ställa till med när rätt skall skipas.
En följdverkan kan vara att en polis som agerat klandervärt inte får den sanktion han förtjänar. Eller att en försumlig/illojal advokat vare sig prickas av etiknämnden eller behöver utge skadestånd i klientens käromål. Lagakraftvunna tvistemål mellan missnöjd klient och advokat har ett statistiskt utfall på hundra mot noll i advokaternas favör! En konsekvens av en hundraårig myndighetsskyddande subjektivitetskultur. Häri dväljs olika former av kollegialt jäv av allvarligt slag.
Jag har hört en domare förmana ”sina” nämndemän att domstolen måste värna särskilt om dem som arbetar i rättsväsendet. Alltså - chefsgrisarna måste särbehandlas positivt såsom förmer än vi andra, i linje med George Orwells Djurfarmen! Jurister i svenska domstolar tycks vilja ha en handplockad ojämlikhet inför lagen?!
De enda tillfällen då poliser, åklagare, advokater och yrkesdomare behöver ängslas för en dom som är rättfärdig och går dem emot, är när staten har drabbats av skattefusk, bedrägeri, fylleri och trafikförseelse etc. Men det kan ta lång tid beroende på samhällsställning – tjugo år tog det mot den svekfulle tingsdomaren Folke Lundquist. Uppförsbacken är nästan lika lång fortfarande när någon ur folkdjupet klagar.
Så sluta upp med er skenhelighet, ni som är verksamma i rättsväsendet och sluta hyckla om ”rättshaverister” och att ni aldrig gör fel! För det gör ni. Visst skall lagens bokstav om jäv gälla, men se då till att rannsaka er själva minst lika grannlaga som ni nagelfar nämndemännen. Många myndighets-befryndade jurister har genom vänskapsjäv (som bör kallas vänskapskorruption) och orättmätig favorisering förorsakat en hel del att gottgöra och ställa till rätta.
Vad jag tycker mig utläsa av debatten är ett svenskt samhälles system som är liksom under upprinnelsen till franska revolutionen tillsammans med andra liknande händelser ur historien genomsyrat av korruption, förtryck, maktmissbruk, brott mot mänskliga rättigheter, och missförhållanden, och med en intensiv propaganda för att förhindra förändringar. Ordet ”korruption” betyder ju just att många samverkar till att spräcka något (co-rupture). Det kan låta dramatiskt, och man blir omgående hårdhänt nerklubbad om man påpekar det, men det ser faktiskt så ut sett utifrån. Ett broderskap av tjänstemän, politiker och makthavare som systematiskt skor sig på resten av befolkningen, själva skriver sina egna regler och tolkar dom, och infordrar all mer ekonomisk stöd med ökande kontroll system, kallat skatter och avgifter. Höga tjänstemän som sparkas efter att ha visat sig odugliga, får sedan nästan omedelbart ett nytt toppjobb, sprakas igen av samma anledning, osv. Man konfiskerar folks sparanden (”lånar” från pensioner och SINK skatt till exempel) och låter spararna ta ansvaret för tjänstemännens inkompetens (bromsen). För att betala någon en krona måste man minst tjäna in fem, fyra tar staten och systemet (mises.se). Allt fler börjar tydligen gå hungriga, men knappast nybyggarna, statstjänstemännen eller politikerna. Låtsas att ni är gubben på månen, inte en del av systemet, titta sedan på historien med Tillväxtverket, AP fonderna, osv, tjänstemän som systematiskt skodde sig med flotta bilar, flotta kontor, konferenser utomlands, utbildning, förmåner, fallskärmar, pensions förmåner, osv. Dom belönas sedan och skyddas. Det finns många exempel i Sverige. Ett gammalt sägesätt, ju mer regler och lagar att land har, ju mer korrupt, i utopin om alla vore helt ärliga, då behövs inga lagar och regler. Få länder har nog en sådan snårskog av lagar och reglers som just Sverige. Frågan är istället, hur kan förändring åstadkommas. Historien berättar om en del, väpnade revolutioner, den ryska, kinesiska, och franska är exempel. Man river ner alltihopa och börjar om. En annan är ekonomisk kollaps av systemet, och så börjar man om, vilket har hänt många gånger genom historien. Ett framstigande system som är intressant är just Kina, tjänstemän, politiker och offentligt anställa har nu ett personligt förtroende ansvar, de som skor sig, oavsett metoden, råkar verkligt illa ut. Långa fängelsestraff, villkorligt dödsstraff, avsättning, osv. Kanske kommer Kina igen att bli en ledande förebild i teknik, konst och system som dom en gång var. Hur tänker Sverige göra? Bara stillsamt undrar. Kanske blir den så kallade ”massinvandringen” gnistan till förändringar, vem vet. Det verkliga hotet är att allt fler flyr genom bakdörren, ”massutvandringen” och det är inte bidragstagarna utan de primära skatteobjekten som går sin väg, själv flyttade jag ut för 35 år sedan, idag behöver jag inte ligga vaken och oroa mig, men tiden håller på att rinner ut för dom som finns kvar. Bara min stilla åsikt och fundering.
Debatten om nämndemän är välkommen. Inom vilka andra professioner tillåter man en urvattning av kompetensen genom att späda ut yrkeskåren med politiskt tillsatta personer. Att nämndemännnen sitter med ett politiskt mandat i ryggen är ett problem i sig. Då är det USA-baserade sytemet med ett urval oförvitliga medborgare bättre och bäst vore att inte ha några nåmndemän alls. I stället skulle det som ett komplement till överklagandeinstitutet finnas tillsynsorgan för domstolarna som kan granska att rättsprocesser och beviskedjor går rätt till.
Samtidigt bör man förstärka domstolarnas uppgift att reda ut sanningen om vad som hänt och vem som gjort vad i brott. Som det är nu har utvecklingen gått för långt emot att en part talar för och en annan talar emot den tilltalade och att själva domstolen inte tar initiativ till att ta reda på annat än vad dessa parter lägger fram. Den karta som då växer fram blir ungefär som ett nät - det består mest av hål.
Kopplat till diskussionen om nämndemännen framkommer att dessa och andra politiker sitter i polisnämder där de är direkt informerade om och delaktiga i polisens utredningsarbete. Även detta är mycket tveksamt. Politisk insyn och kontroll av hur polisen når sina mål och utnyttjar sina resurser är fullt OK, men när politiker går in och tafsar på det operativa arbetet så blir det i bästa fall onödiga kostnader och i värsta fall förödande för det polisiära arbetet. I dagar då vi diskuterar polisens bristande förmåga att klara upp vardagsbrottslighet vore det en välgärning att skrota polisnämnderna så att polisen kan fokusera på sin riktiga uppgift - att förhindra och klara upp brottsiga gärningar i samhället. Polisen idag är sedan decennier en statlig myndighet och staten har tillsynsorgan för sin verksamhet. Att polisen har kvar strukturer från forna tider då polisen var kommunal och erbjuder lokalpolitiska uppdrag är närmast stötande och helt otidsenligt. Något som den utredning som nu ska lägga samman alla polismyndigheter i en bör tänka på.
Skriv ny kommentar