Våld under hockeymatch var inte en del av spelet - 16-åring döms för misshandel
Slag som utdelades efter en ful tackling under en hockeymatch var inte en del av spelet och är straffbart. En 16-årig pojke döms därför för misshandel. Han ska också betala 5 600 kronor i skadestånd till sin motspelare.
En pojke i tonåren åtalades för misshandel efter att han puttat och slagit en motspelare under en ungdomsmatch i hockey som spelades i Dalarna. Den utlösande faktorn ska ha varit att motspelare utdelat en ful tackling mot en av pojkens lagkamrater.
Efter det att domaren hade blåst av åkte pojken fram och drog ner motspelaren på isen och utdelade ett antal slag mot honom. Tingsrätten pekade på att det varit fråga om ett ensidigt utövat våld som till stor del skett sedan motspelaren hamnat liggande på isen och varit mer eller mindre oförmögen att försvara sig.
Eftersom händelsen ägt rum efter det att spelet blåsts av ansåg rätten att våldet inte haft något med spelet att göra och att sådant samtycke som annars kan gälla för viss våldsutövning inom exempelvis hockey inte förelegat.
Den nu 16-åriga pojken döms därför för misshandel till 20 timmars ungdomstjänst. Han ska också betala 5 600 kronor i skadestånd till sin motspelare.
Hovrätten fastställer nu tingsrättens dom utan ändringar.
Foto: Scanpix
8 comments
Idioter som sitter och dömer, än mer idiot som anmäler.
De som inte klarar av att få en smäll, kan ägna sig åt innebandy.
Förvisso är de mycket fel att slå någons om ligger på isen, dock kan de interna disciplinnämnden inom ishockey rå om detta själva.
Synd att de gått på fel rättsgrund. Det som fritar från ansvar är inte samtycket (man kan t.ex. inte samtycka till att bli tacklad in i vägg så hårt att man får hjärnskakning), det är social adekvans.
Här skulle det faktiskt behövas en del rättsbildning för att avgöra vilket och hur mycket våld som är socialadekvat i olika sporter.
I och för sig en intressant invändning, Max. Å andra sidan är den praxis som finns kring social adekvans i sådana här sammanhang byggd på det i grunden konkluderade samtycke som den här typen av idrottsutövning innebär (jo, jag kan också min Jareborg och som du vet så finns den sociala adekvansen inte i lagtext).
Den intressanta frågan är alltså om den sociala adekvansen sträcker sig längre än vad ett samtycke gör? Man får ju utan tvekan säga att vissa medicinska ingrepp ligger över nivån för vad som normalt går att samtycka till. Men är inte social adekvans i det sammanhanget i själva verket bara ett annat namn för det som annars skulle kunna kallas för "proportionellt samtycke".
Vad tycker du?
MVH
Jo den sträcker sig ju mycket längre. Det undantag för samtycke som sträcker sig längst är ju dansbaneslagsmål (nämns i brottsbalkens förarbeten, men numera, när domstolarna inte sysslar med juridik utan utantillkunskaper och tabeller, ofta bortglömt). Alltså att två personer som båda vill slåss hamnar i slagsmål och skadorna begränsas till skrubbsår, blåmärken och bulor.
En helt tillåten hockeytackling kan orsaka långt mycket värre skador än det. Även en tackling inom regelverket som ledde till döden torde vara straffri.
Jag tycker att medicinska ingrepp i allmänhet är ett ganska dåligt exempel. Dels skulle ju dessa kunna försvaras med nöd och dels skulle det ju saknas uppsåt till smärta (medan kroppsskadan eller sjukdomen ju skulle vara negativ så vållandebrotten skulle inte vara aktuella).
Däremot är väl omskärelse av pojkar ett bra exempel och också ett mycket aktuellt eftersom den sociala acceptansen (och därmed med sociala adekvansen (?)) håller på att försvinna. Omskärelse omfattar både smärta och kroppsskada som man inte kan samtycka till, det kan inte motiveras utifrån motstående intressen (och det saknas dessutom samtycke). Ändå är det straffritt på grund social adekvans. Alltså går den sociala adekvansen mycket längre än samtycket. "Tyvärr" är omskärelse av flickor och kvinnor uttryckligen förbjuden, annars kunde man nog där sett skillnaden eftersom det inte hade varit socialadekvat.
Ps. Detta är mycket äldre än Jareborg, det handlar i vårt land om rättsuppfattningar åtminstone lika gamla som kyrkan. Troligen äldre men då mindre spridda. Fast nu på väg att försvinna till förmån för mer formalistiska rättsuppfattningar. ds.
Är det inte så att tingsrätten menar att våldet skett tillräckligt utanför hockeymatchen ("tillräckligt" för att visselblåsning inte är en realistisk gränsdragning vid ventilering av starka känslor) för att inte behöva gå in i samtyckes- eller social adekvansresonemang?
M
Samtycket är ju egentligen helt irrelevant. En hockeyspelare samtycker inte till knytnävsslag eller annat våld som är utanför spelets regler (t.ex. crosschecking eller tripping), tvärtom egentligen.
Men normalt sett aktiveras inget straffrättsligt ansvar för sådant våld som är utanför spelets regler men inom den sociala adekvansen.
Resonemangen kan man dock inte låta bli att gå in i. Om den tilltalade försvarar sitt våld på fotbollsläktaren med att det var socialadekvat så måste ju rätten i domen ange varför detta försvar inte håller (sen måste han inte säga ordet socialadekvat, uttryck som "alla slogs" eller "alla slåss ju på läktarna när X händer" uttrycker liknande inställningar).
Det är olyckligt att tingsrätten inte tagit upp social adekvans. Om uppgifterna i den här artikeln är tagna ur domen har man ju däremot tagit upp sådana som är relevanta för bedömningen av om social adekvans skulle kunna frita från ansvar eller inte; 1. det initiala angreppet skedde inte mot gärningspersonen, 2. domaren hade blåst av redan innan gärningspersonen var nära offret, 3. gärningens art.
Jag vet inte om jag håller med dig om relationen mellan samtyckesregleringen och social adekvans. Samtycke menar jag gäller inom ramen för idrottsutövning, det är då denna reglering och idrottens egna regler som är gällande. Resonemang om social adekvans hamnar vi i först efter det att vi konstaterat att vi inte rör oss inom själva idrottsutövningen, alltså vid konstaterande av 2 (även om jag lutar åt att visselblåsning är lite orealistiskt som gräns t.ex. i de fall angreppet redan inletts).
Tar man med 1 och 3 i bedömningen tror jag dock (och anser korrekt - med reservation för att jag endast har tagit del av målet i denna artikel) att utgången hade blivit densamma och jag kan därför ha viss(!) förståelse för att en tingsrätt inte tagit upp sådana resonemang i sina domskäl.
Du har alldeles rätt i att det skulle behövas en del rättsbildning på området.
M
Jag vill också säga att detta är bortanför min kompetens och att jag mest "brainstormar" lite för jag tycker det är en intressant frågeställning.
M
Skriv ny kommentar