Nyligen var jag på en förhandling i familjemål. Inför förhandlingen bollade jag någon juridisk fråga med mina familjerättskollegor. De var snabba och måna om att ta sig tid och en av dem ringde mig till och med hem på kvällen för att försäkra mig om att jag kunde ringa såväl före  som under förhandling om någon fråga skulle dyka upp.

Stödet från andra jurister är naturligtvis av stort värde i rollen som ombud – däremot, tyvärr, inte tillräckligt vanligt förekommande.

Allt för ofta möter jag det motsatta; jurister (motpartsombud, rådman, notarie) som är snabba med att, med nedlåtande ton, anmärka om man har funnit något, oftast mindre, att anmärka på - utan hänsyn till om den man kritiserar sitter framför sin huvudman. Trots att det finns alla förutsättningar för att ta den kritiken i en vänlig ton, lite diskret.

Bristerna i kamratklimatet bland jurister är inte heller särskilt okänt. Tingsnotarier har exempelvis bloggat om den något för hårda miljön på domstolar där notarierna allt för ofta upplever sig nedtryckta som jurister av andra jurister. Vad i skolas man då? - kan man undra.

Klimatet jurister emellan är ett utvecklingsområde som jag hoppas att jurister kommer att fokusera på allt mer.

Och jag ser trots allt ljust på utvecklingen. TJ (Terapeutisk Juridik) är på ingång och det blir allt mer tydligt att det är det framåtblickande och mötande arbetssättet som har bäst förutsättningar för det bästa resultateten.

Inte minst på min egen arbetsplats arbetar vi nu aktivt med att införa lösningsfokuserat arbetssätt med tydligt fokus på att mötas och att lösa konflikter. I det arbetssättet ingår med självklarhet att ha ett juste förhållningssätt gentemot egna huvudmän såväl som till motparter, motpartsombud och alla andra aktörer som vi möter i vårt arbete.

Och, oss jurister emellan, det är ju så man måste vara – en juste jurist – för att som bäst kunna ta tillvara och verka för sin huvudmans verkliga intressen.

Ps. Det är viktigt att vara en juste jurist. Men det är viktigt med lite humor också. Så inspirerad av alla historier om notarier som har känt sig nedtryckta under sin tjänstöring i domstol följer här följande historia:

Det var en gång två jurister som var ute och gick och som skulle gå över vägen. Först gick den ena juristen över – och allt var frid och fröjd. Sedan gick den andra juristen över. Men då kom en rådman framfarandes och körde över juristen. Då sa den första juristen till den andra: ”Kom nu tingsnotarien så går vi”. Ds.