"Iskall temperaturmätare" - sex av tio poliser vågar inte framföra kritik internt
Sex av tio poliser vågar inte kritisera sina chefer och den egna arbetsmiljön. Det visar en undersökning från Polisförbundet. ”Det är en iskall temperaturmätare över arbetsmiljön inom polisen”, skriver Polisförbundets ordförande Lena Nitz idag på DN debatt.
Lena Nitz skriver att kritik som riktas internt mot både arbetsmetoder och ledarskap ”får konsekvenser för det egna arbetet, antingen genom utfrysning, sämre karriärutveckling, ingen löneutveckling eller omplacering”.
Hon fortsätter:
”Polisen står nu inför den största omorganisationen sedan förstatligandet för 60 år sedan. Det gör att situationen är akut. Att försöka skapa en lärande organisation med ett positivt förhållningssätt till nya arbetsmetoder och ökad effektivitet går inte om inte personalen vågar tala om vad de vill förändra.”
Lena Nitz pekar på att det som hon kallar ”den tysta kulturen” finns inom hela organisationen och att detta är någonting som bland annat JO tidigare har kritiserat polisledningen för.
”Många poliser upplever att själva kärnan i polisarbetet gått förlorad. Den att göra skillnad för någon som utsatts för brott, att avbryta eller förebygga brott, att hjälpa en utsatt människa och inte minst att sätta brottslingar bakom lås och bom. Polisförbundet vill tillsammans med arbetsgivaren hitta lösningar för att öka takhöjden inom polisen.”
3 comments
Äntligen ger sig Lena Nitz med kraft in i samhällsdebatten. Hennes företrädare Jan Karlsen blev ju prisbelönad för sin förmåga att involvera polisfrågorna i samhällsdebatten. Sedan har det varit obehagligt tyst. Stefan Holgersson har blivit uppmärksammad för sina rapporter men fått kalla handen från sina chefer och RPS. Förutom Magnus Lindgren , Patrik Thunholm och jag själv som debatterar flitigt på Newsmill och Dagens Juridik är det nästan bara en fortfarande aktiv polis, nämligen Martin Marmgren som vågat tala klarspråk genom sin Newsmillartikel "Polishatet i segregerade förorter spårar ur." Om flera aktiva poliser vågade gå ut och berätta för den missnöjda allmänheten om de problem som polisen har dagligen, skulle förståelsen och engagemanget öka !
Det som är intressant är inte att poliser inte vågar yttra sina åsikter med risk för replisalier, det intressanta är att detta faktum varit känt i närmare 30 år.
Senast detta var på tapeten framkom det hela av en uppsats från Lunds Universitet,
se länken för en gedigen uppsats vilket lyfter bladet från många polisers mun.
Alt. kan ni söka på uppsatsen; Ställ in dig i ledet
Denna "kultur" sitter tyvärr i väggarna inom myndigheten och det krävs rejäla krafttag för att vända skutan. Man kanske skulle prova med att sopa trappan uppifrån och ned?
Ett typiskt exempel: RPS vill skrota en resurs genom att påvisa för regeringen att funktionen inte längre behövs inom polisväsendet. Därför börjar man systematiskt avslå samtliga ansökningar om att få använda resursen från alla län. Man ger den obekväme samordnaren en ny tjänst. Och vips - så är det ingen som törs sticka ut hakan längre och resursen efterfrågas inte mer. Därmed kan man i praktiken säga att resursen aldrig används och därför finner den överflödig. Regeringen sväljer betet och godkänner beslutet.
Detta har precis hänt med Beredskapspolisen.
Att polisväsendet inte lever upp till förväntningarna trots miljardsatsningar och tusentals nya poliser är fortfarande ett allvarligt bekymmer som jag hoppas ligger högt upp på agendan.
Det känns därför mycket omotiverat att påbörja en omorganisation genom att skära ner den egna krisberedskapen då man inte uppfyller kraven vad gäller kärnverksamheten.
RPS har som vanligt börjat sopa trappan nerifrån...
Skriv ny kommentar