Skip to content

Hovrätten sänker straffet för mordbranden i Harry Schein-villan

Den så kallade Harry Schein-villan
Den så kallade Harry Schein-villan

Hovrätten sänker straffet för den 43-årige man som har dömts för den uppmärksammade mordbranden i den så kallade Harry Schein-villan. Samtidigt underkänner domstolen det argument som framfördes av en professor i ett rättsintyg om att 43-åringen de facto skulle vara ägare till fastigheten i och med att han hade undertecknat köpekontraktet.

Hovrätten sänker fängelsestraffet för den 43-åriga man som fällts i det uppmärksammade mordbrandsmålet om den så kallade Harry Schein-villan. Domstolen konstaterar att 43-åringen anlagt branden och anser inte att det faktum att den tilltalade ingått köpeavtal om den aktuella fastigheten medfört att han kunnat förfoga över den som han velat.

Köpekontraktet har enligt domstolen endast medfört en villkorad rätt till fastigheten och 43-åringen, som vid branden ännu inte tillträtt, har alltså anlagt en brand i ”annans” fastighet - vilket är en förutsättning för att kunna dömas för mordbrand.

Hovrätten anser dock inte att det har funnits någon risk för att branden skulle spridas till grannfastigheten och anser därför att fängelsestraffet ska sänkas från fyra till tre års fängelse.

Bakgrunden är att en kvinna under 2011, efter en långdragen testamentstvist, erhöll två fastigheter i Danderyd utanför Stockholm som tillhört den numera avlidne Harry Schein. En nu 43-årig man köpte senare under året fastigheterna av kvinnan och betalade handpenning.

Tillträde skulle ske i april 2012. I februari samma år skadades dock ett bostadshus på en av fastigheterna i vad som senare visade sig ha varit en anlagd brand. 43-åringen blev under polisens utredning misstänkt för gärningen och åtalades.

43-åringen förnekade gärningen och hävdade att han under alla förhållanden ändå varit ägare till fastigheten och att han därför kunnat förfoga över den så som han velat genom att till exempel tända eld på den.

Tingsrätten tog fasta på flera omständigheter som ansågs styrka 43-åringens skuld. Han hade bland annat några dagar före branden köpt en större mängd brännbar vätska av samma typ som använts för att anlägga branden och hans bil hade enligt GPS-uppgifter befunnit sig i området samma kväll som branden.

Mannen hade även köpt en pulka av samma typ som sannolikt använts för att transportera den brandfarliga vätskan och som påträffats i närheten av brottsplatsen. 43-åringen hade också haft tillgång till husnycklarna efter en besiktning och förmodligen kopierat dem då.

När det gällde motivet till gärningen konstaterade tingsrätten att 43-åringen köpt fastigheter med ett högt tomtvärde med ett bostadshus i dåligt skick och att möjligheterna att disponera huset och tomten som mannen varit begränsade. 43-åringen hade dessutom, dagen före branden, fått ett preliminärt avslag på en bygg- och marklovsansökan om att få bygga till ett plan på villan.

Tingsrätten slog också fast att äganderätten enligt köpekontraktet skulle övergå först i samband med tillträdet som kommit att skjutas fram till oktober 2012. Det var fortfarande kvinnan som var lagfaren ägare vid branden och det var hennes försäkring som skyddade fastigheten.

43-åringen hade själv inte tillträde till fastigheten eller rätt att disponera den på något sätt, även om handpenning erlagts. Domstolen slog också fast att, även om 43-åringen hade haft lagfart på fastigheten, så hade gärningen inte varit straffritt. I branden förstörde 43-åringen nämligen även lös egendom som tillhört kvinnan. Det var därmed fråga om mordbrand.

Tingsrätten kom dock fram till att mordbranden inte var grov som åklagaren påstod och att spridningrisken inte varit avsevärd. Värdet på villan, som uppgått till nio-tio miljoner kronor, motiverade inte heller en strängare rubricering.

Mannen, som också fälldes för ett antal småbrott, dömdes till fyra års fängelse.

När han överklagade till hovrätten åberopade han ett rättsutlåtande av en professor och expert inom fastighetsrätt. Enligt rättsintyget blir en fastighetsköpare ägare redan genom undertecknande av köpekontrakt och att en klausul om äganderättens övergång först vid tillträdet saknar civilrättslig betydelse.

Hovrätten konstaterar dock att Högsta domstolen ansett att köparen i samband med undertecknandet endast erhåller en villkorlig rätt till fastigheten. Enligt hovrätten är det uppenbart att köpekontraktet inte ger köparen möjlighet att före den angivna tillträdesdagen riva, bränna ner eller på liknande sätt förfoga över fastigheten till nackedel för säljaren.

Köpekontraktet har därmed inte givit 43-åringen rätt att anlägga en brand i den aktuella byggnaden och det är enligt hovrätten självklart att villan utgjort ”annans egendom” i en straffrättslig mening.

43-åringen har också känt till att köpet varit villkorat samt att branden kunnat spridas i villan med risk för omfattande förstörelse. Han måste därför också anses ha haft uppsåt.

Hovrätten kommer dock fram till att det inte är bevisat att det funnits en risk för spridning till grannfastigheten och det har därför inte varit fråga om fara för så stora värden som tingsrätten ansett.

Hovrätten sänker därför fängelsestraffet till tre år. 

 

 

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt