Skip to content

Högsta domstolen oenig - utvecklingsstörd man döms för våldtäkt mot barn men undgår straff

En utvecklingsstörd man dömdes i både tingsrätten och hovrätten för våldtäkt mot barn sedan han vid 17 års ålder haft sex med en tolvårig flicka vid upprepade tillfällen. Mannen döms nu även i Högsta domstolen men undgår straff. Två justitieråd är skiljaktiga och vill ogilla åtalet.

En 19-årig autistisk utvecklingsstörd man dömdes i tingsrätten till villkorlig dom och dagsböter för våldtäkt mot barn. Mannen hade, då han själv varit 17 år, vid ett flertal tillfällen haft sex med en flicka som varit 12 år gammal.

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade utan tvekan, åtminstone på ett ungefär, insett hur gammal flickan var och därmed handlat med uppsåt. Rätten fann dock att mannen kunde anses ha stått på samma mentala nivå som flickan och beskrev handlingarna som ”två barns utforskande lek som har gått alldeles för långt”. Rätten fann därför anledning att jämka skadeståndet till hälften, till drygt 40 000 kronor.

Hovrätten ändrade efter överklagande endast domen i påföljdsfrågan och fann att den tilltalade enbart skulle dömas till villkorlig dom, då det saknades skäl för böter.

Mannens ombud överklagade på nytt. Han hävdade att hans klient aldrig uppnått en 15-årings mognadsnivå och att han enligt samstämmiga psykolog- och läkaruppgifter som högst befunnit sig på en nivå motsvarande en 12-årings. Ombudet hänvisade dessutom till bland annat tingsrättens beskrivning av handlingarna som ”två barns utforskande lek”. 

Högsta domstolen, HD, konstaterar nu att mannen uppsåtligen haft sex och genomfört andra jämförliga handlingar med flickan och att gärningarna uppfyller förutsättningarna för våldtäkt mot barn.

Domstolen godtar visserligen mannens uppgifter om att han vid gärningstillfället inte känt till att det var straffbart att ha sex med någon under femton år, och uttalar att mannens psykiska tillstånd visserligen varit allvarligt, men anser ändå inte att han kan undgå ansvar på grund av så kallat straffrättsvillfarelse. Detta då det inte är fråga om ett sådant särpräglat individuellt fall som utpekas i förarbetena till brottsbalken.

Villfarelsen ska dock beaktas som en förmildrande omständighet och HD framhåller att mannen med hänsyn till sin allvarliga psykiska störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd. Även att anpassa sitt handlande och besinna sig. I fallet gäller även fängelseförbud, dels med anledning av mannens allvarliga psykiska störning, dels då han ensam överklagat hovrättens dom.

HD framhåller även att saker som har med rättsprocessens genomförande normalt inte ska beaktas vid påföljdsbestämningen, men framhåller att det finns skäl för undantag i det aktuella fallet. Detta då omgivningens reaktion och brottsutredningen till följd av mannens psykiska tillstånd utlöst mycket oro hos honom inför framtiden, samt då han själv uppfattar sig som en ”svår sexualförbrytare och kriminell”.

HD framhåller även att mannen är sårbar för förändringar, lätt på verkas i stressituationer och saknar förmåga att bearbeta intryck på ett normalt sätt. Dessa omständigheter kan enligt HD beaktas som ett så kallat billighetsskäl under åttonde punkten i 29 kap. 5 § brottsbalken.

HD anser också att det vore uppenbart oskäligt att döma mannen till påföljd och meddela nu, med hänvisning till billighetsskälen, påföljdseftergift i målet. Domstolen gör dock ingen annan bedömning än hovrätten i fråga om skadestånd.

Två justitieråd är skiljaktiga och anser att hovrättens dom ska fastställas. Två andra justitieråd anser istället att mannens straffrättsvillfarelse, bland annat med hänsyn till hans allvarliga psykiska störning, får anses uppenbart ursäktlig och anser därför att åtalet ska ogillas.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt