Skip to content

Friande hovrättsdomar i Vilks-målet - bevisning om "våldsbejakande islamism" inte tillräcklig

Konstnären Lars Vilks
Konstnären Lars Vilks

UPPDATERAD VERSION. De tre män som åtalats för att hösten 2011 ha planerat att döda konstnären Lars Vilks frias även i hovrätten. Domstolen delar tingsrättens uppfattning om männens bristande uppsåt och anser inte att den tilläggsbevisning om så kallad våldsbejakande islamism som åklagaren lagt fram räcker för en fällande dom.

 

Hovrätten anser visserligen att männen planerat att genomföra någon form av brott som kunnat kräva en flyktplan och samt att de har haft för avsikt att konfrontera Vilks på något sätt. Det finns dock ingen bevisning som styrker deras uppsåt att döda konstnären.

Männen döms dock, liksom i tingsrätten, till dagsböter då de burit kniv i samband med att de gripits.

År 2007 gjorde konstnären Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som en så kallad rondellhund. Sedan dess lever han under hot och har ständig polisbevakning då många muslimer ansett att avbildningen varit kränkande.

I september 2011 skrev konstnären på sin blogg att han skulle delta i en fest på kulturhuset Röda Sten i Göteborg, som skulle hållas i samband med invigningen av den årliga konstbiennalen. Festen avbröts i samband med att tre knivbeväpnade män, som polisen haft spaning på, greps på Centralstationen i Göteborg.

Männen, som besökt kulturhuset och på festdagen frågat efter konstnären, åtalades för förberedelse till mord. Själva förklarade de knivinnehavet med att de kände sig hotade av okända personer.

Tingsrätten ogillade åtalet i brist på bevisning. Även om omständigheterna enligt domstolen starkt talade för att männen velat träffa Lars Vilks var det inte styrkt att de de hade haft uppsåt att döda honom. Tingsrätten ogillade därför åtalet för förberedelse, alternativt stämpling, till mord. Männen dömdes däremot för brott mot knivlagen till dagsböter.

Åklagaren överklagade och åberopade i hovrätten ny bevisning, bland annat i form av ljudfiler som påträffats i en av männens mp3-spelare och som ansågs vara ett utlopp för så kallad våldsbejakande islamism, liksom förhör med SÄPO:s chefsanalytiker.

Hovrätten konstaterar inledningsvis att förekomsten av våldsbejakande islamism torde vara allmänt känd, liksom det faktum att Lars Vilks är en måltavla för jihad.

Domstolen instämmer även med tingsrättens uppfattning att det är klarlagt att de tilltalade velat träffa Lars Vilks och att de knivar som beslagtagits varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid mord.

I uppsåtsfrågan framhåller dock hovrätten Högsta domstolens krav att den tilltalade vid förberedelsen även måste ha bestämt sig för att genomföra brottet.

De tilltalades beväpning, anteckningar och uttalanden i avlyssnade telefonsamtal talar visserligen för att de planerat ett brottsligt angrepp som skulle kunna medföra ett behov av att fly, men det saknas mer konkret bevisning kring att detta angrepp bestått i att döda Vilks.

Åtminstone två av de tre tilltalade kan visserligen sägas ha ett intresse för våldsbejakande islamism men ingen av dem har visats ha inknytning till någon organisation med motsvarande inriktning och de anses heller inte ha organiserat sig i en så kallad cell.

Det finns enligt hovrätten heller inget som talar för att de är hängivna den våldsbejakande islamismen och skulle anse att det är deras absoluta plikt att tillgripa dödligt våld.

Hovrätten anser därför vid en samlad bedömning att mycket tyder på att de tilltalade varit inställda på att inte bara föra en diskussion med Vilks utan att också iscensätta ett uppträdande där de inte varit främmande för att använda de medhavda knivarna.

Det kan dock inte anses styrkt att de faktiskt beslutat sig för att döda konstnären, och tingsrättens domslut fastställs därför.

 

Foto: Scanpix

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt