Bloggare får tolv års fängelse - Vietnam i bottenligan för yttrandefrihet
I Vietnam döms bloggare till tolv års fängelse - landet kan därmed vara sämre än Kina på pressfrihet.
International Herald Tribune rapporterade under tisdagen att Vietnam nu ytterligare stärker sitt rykte som ett av de länder i världen som är allra sämst på yttrandefrihet.
Skälet till det är det internationellt uppmärksammade fallet med de tre bloggare som skrivit ”statsfientlig propaganda”. Under måndagen kom domen där en av bloggarna dömdes till tolv års fängelse, enbart på grund av sina politiska åsikter. De övriga fick fyra respektive tio års fängelse.
Vietnam fick omfattande kritik av människorättsorganisationer redan när de tre bloggarna åtalades i april i år.
Den amerikanska ambassaden i Hanoi gick också i måndags ut med ett offentligt uttalade om att det är ”djupt oroande” att bloggare straffas för att ”på ett fredligt sätt ha uttryckt sina politiska åsikter”.
Domen mot de tre bloggarna kan ytterligare sänka Vietnam i pressfrihetsindex, där landet redan trängs i botten av listan. Reportrar utan gränser har tidigare rankat Vietnam som nummer 172 av totalt 179 länder. Landet ligger därmed strax över länder som Kina och Nordkorea men riskerar nu alltså att rasa.
De dömda bloggarna är alla medlemmar i en organisation för pressfrihet och yttrandefrihet som de också var med och grundande år 2007.
Foto: Scanpix
22 comments
Vi kanske kan lägga till vad journalistkåren inte talar om. Nguyen Van Hai, han som dömdes till 12 år, är en före detta Vietcong soldat, han, och gruppen, dömdes inte i relation till ”pressfrihet” utan för att ha uppmanat till våldsamheter, uppror, uppvigling osv. Vietnamkriget, USAs misslyckade invasion, är bara en generation borta, och folk har inte glömt vad det som Nguyen Van Hai uppmanade till innebär i lidande. Man är livrädd, kanske alltför livrädd, för att sådana tider skall komma tillbaka. Kina har en liknande situation. Vi har en stor kulturell och historisk skillnad att ta hänsyn till, vilket media aldrig gör i väst.
Rolf. Två frågor:
Spelar det någon roll vad han har för bakgrund politiskt och militärt när hans bloggande ska bedömas utifrån ett yttrandefrihetsperspektiv?
Anser du att regimen i Vietnam är legitim?
Tack
KvR
En fråga:
Tror du att han hade gått straffri i Sverige?
Sverige har väl mycket liten risk för oroligheter, så om hypotetiskt svenska domstolar hade tillämpat samma lagar och regler som i Vietnam på samma sätt, då hade nog 25% av innevånarna i Sverige suttit inne på 10 år nu. Jag tror nog dom skulle ha setts som ett ganska moderat men aktivt bloggare gäng. Vietnam är just ganska olika, men man har fred, och det ses som viktigare än svensk nivå av yttrandefrihet just nu. Det går dock åt rätt riktning. Kom ihåg att Vietnam har flera generation som inte upplevat annat än krig. Den som inte upplevat det har svårt att föreställa sig hur viktigt det är för Vietnameserna.
Ska man sätta någon i en annan nationell kontext så kan man ju inte flytta med gärningen från den gamla kontexten. En bloggare fälldes nyligen i Sverige för att han hade offentliggjort myndigheternas handläggning av hans vårdnadstvist. Det är sådant som är känsligt för makteliten i Sverige. Den här vietnamesen skrev om sådant som är känsligt i den Vietnamesiska makteliten.
Sant, och ta en titt på Assange vs USA. I Sverige har det dock knappast att göra med att undvika våldsamheter eller till och med inbördeskrig, med dom farorna är en verklighet och realitet i Asien.
Jag tror det spelar en viss roll att han är en äldre veteran från kriget, dom har högt status, och får mycket respekt. Man förväntar sig att dom skall inta en moderat lednings position och vara förebilder, så - ja det kan ha haft inflytande, det kan ha lett till ett strängare straff. Regimen är legitim då det inte finns något fungerande alternativ. Andra alternativ skulle med sannolikhet innebära oroligheter och krig, och det vill man inte ha av lättförklarliga skäl. Man undviker alla konflikter och allt som kan skapa konflikt. Man vill utveckla landet i en fredlig riktning, och har bara nätt och jämt börjat. Den svenska och västerländska demokratimodellen bygger ju just på kontrollerade motsättningar och konflikt, men i länder som Vietnam har det ännu inte utvecklats några kontrollmekanismer som förhindrar att det spårar ur. Att i ett steg gå till en västerländsk demokratimodell blir alltså en nästan omedelbar katastrof. Bäst är att stödja en fredlig utveckling, utan att pådyvla dom någon Svensk eller västerländsk patent lösning som just vi gillar.
Vore bra om du kunde ange källa för denna information.
F.d. ledare inom Vietcong är besvikna på vad som hände efter återföreningen. Vietcong likviderades i praktiken och ledare från nord styr hela Vietnam. Det gäller än idag.
Källa, sök på hans namn. Då får du massor av information. Det finns ett flertal artiklar och Wiki sidor. Sant, vietcong finns inte mer, det var en motståndsrörelse, gerilla krigare, och i och med fienden amerikanarnas utträde fanns inge motivation att hålla organisationen levande. En parallell händelse är "ö-kriget" eller grälet mellan Kina och Japan. Det behövs inte mycket för att tända på krutdurken som vi har sett, och få vill ha någon återgång till gamla tider med destruktiva konflikter. Svenskarna i sin naivitet har svårt, eller omöjligt, att förstå hur känsligt det här är i Asien. Det är förklaringen till det från svensk synpunkt stränga domarna. Dom framstår som helt bortom vett och sans och som diktatoriska i Sverige, men har sin förklaring, och motivation, i Asien.
Att ledare från norr styr hela landet är bara delvis sant. Man har faktiskt ansträngt sig att ta in personer från södra delarna i ledarskapet, och upprätta mer lokalstyre. Det finns dock fortfarande en viss inbyggd misstänksamhet mot den "USA hjärntvättade" södra delen, att den var ockuperad så länge, även av fransmännen, har satt vissa spår i kulturen, men dom utplånas långsamt.
Jag har sökt men inte hittat de uppgifter du nämner.
Vietnam ligger i den absoluta botten på demokratilistan, men man förvånas över att man inte lämnat något inflytande till Vietcong, som ändå bidrog till att skapa den kommunistiska diktaturen í hela Vietnam.
32,8 milj träffar på Google på endast 0, 34 sek!!!!!!!!!!! Har du hunnit läsa alla dem sedan kl, 9.55 Ernst? Det var snabbt eller så läste du slarvigt.
Vietcong var ju ingen politisk organisation. Många ledande inom Vietcong fick ju fina positioner men som organisation försvann den ju.
Sen är det väl bara demokratilistor från väst som får Vietnam långt ner?
Sanningen är nog att det var knappast någon skillnad på militär, rättsväsen och politik på den tiden. Ingen av länderna i Asien är någon demokrati efter svensk modell, däremot inför man folkstyre successivt, och det har alltifrån vissa till stora framgångar. Ett av Kinas största och mest berömda juridiska universitet har fortfarande namnet University of law and politics. Nu arbetar man överallt på att skjilja rättsväsen, politik och religion, och det är inte så lätt.
Det är väl klart att det är skillnad på en politisk struktur och en militär struktur. Särskilt när den politiska organisationen får den politiska makten.
Det finns tyvärr inte längre någon svensk uppfattning om demokrati. Sen bör man kanske igen påminna om att Sverige inte är uppbyggt kring maktdelning utan kring folksuveränitet. Det är därför våra domstolar är politiskt styrda t.ex.
Politisk och Militär struktur. Det borde nog vara så, och i hög grad är det så, i till exempel Sveriges fall. När det gäller en del nya, om jag kan säga så, länder i Asien är det ibland ingen skillnad på politik, militär eller juridik. I Nordkorea finns egentligen inge politisk struktur alls, hittills har militären till och med skött ekonomin, med katastrofala resultat. Nu ändrar man på det. Under de tidiga åren i Kina fanns ingen juridisk struktur alls, inga domstolar, inga domare, och politik och militär var samma sak. Politisk inflytande i rättsväsendet och på domstolarna finns alltid, överallt. Politikerna stiftar lagar, och domstolarna implementerar dom. Även rätten måste följa lagen. Det är bara avståndet som skiljer. Nämndemän utses tydligen politisk i Sverige, och valet av domare har viss politisk påverkan. De flesta länder har även ett slags "filter" som ser till att alltför tokiga lagar aldrig stiftas. Man kan nog säga att Svenska domstolar inte är direkt styrda av politiken, men det finns större påverkan än på en del andra platser. Jag håller med om att demokratin, som vi i alla fall förr brukade uppfatta den, är i det närmaste borta i Sverige.
Här är lite hjälp på traven.
http://www.aljazeera.com/news/asia-pacific/2012/09/201292482112850957.html
http://sg.news.yahoo.com/vietnam-bloggers-anti-state-propaganda-trial-op...
http://www.editorsweblog.org/2012/09/26/three-vietnamese-bloggers-jailed...
https://en.wikipedia.org/wiki/Nguyen_Van_Hai
http://www.ifex.org/vietnam/2012/09/24/heavy_sentences/
http://rendezvous.blogs.nytimes.com/2012/09/25/harsh-prison-sentences-fo...
https://en.wikipedia.org/wiki/Nguyen_Van_Bay
Vietcong är ett något slarvigt samlingsnamn för de tidigare nord vietnamesiska styrkorna, som bestod av ett flertal ganska illa samordnade grupper. ”När kriget är slut är det dags för soldaterna att ta en låååång semester”, brukar man säga. Det gjorde dom.
Även Sverige har ju en stark och mycket aktiv censur, kommentars fälten censureras eller blockeras, vissa ord som ”neger” får inte användas, det finns begränsningar att kritisera grupper som muslimer, araber, afrikaner eller judar, och alla skall vara identifierade, skall finnas en ”ansvarig utgivare” osv, censur finns i alla länder, bara nivån, arbetssättet, och gränserna skiljer. I Sverige har man stort svängrum. Det är inte alltid så. Man drar ofta gränsen där våldet kan börja.
Demokratilistan är ett propaganda instrument för yrkesgruppen av journalister, som i länder som Sverige med flera placerat sig som en maktgrupp som söker kontrollera informationsflödet. Länder som Kina har förhindrat detta, man anser att yttrandefriheten skall tillhöra gemene man, inte en speciell yrkesgrupp. Internet svarar för yttrandefriheten i Kina, inte gammelmedia och journalister.
Dom här dömda killarna tycks ha haft ärliga avsikter, men överträdde gränsen mer än en gång och trots flera varningar, gränsen där deras agerande kan resultera i våld. Vad som med stor sannolikhet kommer att hända är samma sak som med de svenska Etiopien journalisterna, dom benådas efter ett par år, under ett krav att dom ändrar sitt arbetssätt.
Tragiskt tycks västerlänningar använde sina egna måttstockar när man bedömer andra länder, och då blir det fel. Andra exempel är Kina, Korea, Södra Filippinerna, Indonesien Malaysia och i viss utsträckning Thailand, där det finns spänningar mellan grupper, och som vi har sett, bara en enda film kan utlösa död och oroligheter. Det behövs inte mycket, och lokala lagar och dess tillämpning reflekterar detta.
Tack Rolf för länkar. Jag skall studera detta i lugn och ro.
Såvitt jag förstår var Vietcong, som ju betyder "vietnamesiska kommunister", en politisk, militär och terroristisk organisation (allt i ett) med syfte att införa kommunismen i Sydvietnam. Än idag märker man en aversion mot organisationen bland sydvietnameser i medelåldern. Förståeligt, eftersom efter 1975 tiotusentals sydvietnameser avrättades och minst hundra tusen hamnade i läger (Kommunismens svarta bok, 1999).
Jag håller helt med dig, men huvudsyftet av den löst sammansatta "organisation" var inte att införa kommunismen, utan snarare att göra gemensam sak mot inkräktarna, USA. Kommunismen blev mer av en gemensam plattform, som man senare har delvis övergivit. Mest kan man nog se det som en motståndsrörelse. Splittringarna och motsättningarna har inte helt försvunnit, men växer med tiden bort när händelserna långsamt försvinner in i historiens dimma. Vi har liknande splittringar i Europa, holländare som fortfarande hatar Tyskar, spåren av Öst och Väst Tyskland, sedan Nord och Sydkorea och den japansk-kinesiska ö-konflikten. Vi skall även komma ihåg att när svenskarna hör ordet "kommunism" tänker man automatiskt på Sovjet kommunismen, som var dramatiskt olika kommunismen i Asien. Sovjet kommunismen var en hårdför toppstyrd diktatur, medan kommunismen i Asien är betydligt mer av folkstyrd rörelse som ledarna försiktigt lyssnar på. Man är i Kina till exempel väl medveten om att om 1 billion tar till gatorna med hackor, bambupålar, och spadar, då finns det inte tillräckligt med polisuniformer och batonger i hela världen för att stoppa dom. Det har hänt förut.
Du skildrar i näst sista meningen "Det Stora Språnget Framåt" i Kina 1958-1962. Detta var i praktiken ett massmord, toppstyrt av ingen mindre än Mao Zedong själv. Fullt jämförbart med Stalins hunger-massmord på ukrainarna på 1930-talet. Så jag kan inte hålla med dig om att den asiatiska kommunismen alltid var annorlunda än den i Sovjet och dess satellitstater.Läs Frank Dikötters bok "Mao och den stora svälten".
Otroligt vad gammal propaganda biter sig fast. "Lögnen" har hunnit runt hela jorden innan "sanningen" har fått på sig skorna. Det stora språnget var ett av Maos misslyckade program. Ett av många. Många dog i svält på grund av missväxt, inte på grund a Maos program, även om det var en bidragande orsak, och det var inte första gången. Mellan kejsardömets fall 1911 och till Deng började få ordning på torpet efter Maos död dog kanske 100 millioner människor. Ingen vet exakt. De flesta svalt ihjäl, frös ihjäl, eller dog av sjukdomar. Det är så nyligen att överlevande minns idag. För den som råkar vara intresserad av juridik, under ett par decennier fanns inget rätts system alls. Det finns en bra artikel på http://www.kinarummet.v2hd.com/lag.htm skrivet av en Kinasvensk och en Kinesisk advokat.
Skall kolla artikeln!
Skriv ny kommentar