Skip to content

"Kritiken ska i första hand riktas mot åklagare och polis - inte mot Quicks advokater"

KRÖNIKA - av Bengt Ivarsson, advokat vid Kihlstedts advokatbyrå och vice ordförande i Advokatsamfundet

 

Nyligen kom journalisten Hannes Råstams bok angående Thomas Quick ut. Boken har gjort att debatten återigen kommit igång vad gäller rättsväsendets hantering av dessa mål. Kritik riktas mot de olika aktörernas agerande. I många delar är kritiken sannolikt befogad och det finns anledning att för framtiden fundera på hur man undviker att denna typ av systemfel uppstår.

Råstam konstaterar insiktsfullt att domstolarna, helt i enlighet med rättegångsbalkens regler, dömt över det material som presenterats för dem. De har inte och ska inte ha någon kännedom om vilket ytterligare material som kan finnas i förundersökningen, även om detta skulle tala mot att den tilltalade är skyldig. Det är parternas ansvar att presentera detta material för domstolen om de finner det relevant.

Hannes Råstam ifrågasätter däremot den offentlige försvararens, advokaten Claes Borgströms, agerande. Även andra har sällat sig till skaran av kritiker mot försvararen. Denna kritik är dock enligt min uppfattning i mångt och mycket felaktig och orättvis. En försvarare ska biträda sin klient och agera utifrån klientens instruktioner. Hävdar en klient att han är skyldig till ett brott och därför erkänner ska försvararen agera utifrån detta. Att göra på något annat sätt skulle strida mot god advokatsed. Först när det finns befogad anledning för försvararen att ifrågasätta erkännandet kan det bli aktuellt att överväga ett annat agerande. Claes Borgströms roll har dessutom inte underlättats av att hans klient lider av psykisk sjukdom.

Kritiken mot Quickutredningarna bör i första hand riktas mot polis, åklagare och psykologer. Det är deras skyldighet att ta fram såväl omständigheter som talar för att den misstänkte är skyldig som att han är oskyldig. Enligt rättsordningen ska polis och åklagare agera objektivt. Utifrån de uppgifter som Råstam lämnar samt vad som framförts i samband med resningsansökningarna kan det ifrågasättas om objektivitetskravet uppfyllts.

Den senaste märkliga turen kring Thomas Quick är justitierådet Göran Lambertz inhopp i debatten. I egenskap av Justitiekansler ansåg han att det inte fanns anledning att riva upp de fällande domarna mot Thomas Quick. Detta har lett till att han nu fått kritik för sitt ställningstagande.

Man kan med fog ifrågasätta om Göran Lambertz med hänsyn till sin nuvarande position som ledamot av Högsta domstolen kan och bör delta i debatten och framförallt är det mycket tveksamt om det är lämpligt att han uttalar sig på det sätt som han gjort.  Ledamöterna av våra högsta domstolar måste vara extra noga med vilka uttalanden de gör i rättsliga och rättspolitiska frågor. Risken är annars att tilltron till rättsväsendet skadas ytterligare. När Göran Lambertz ifrågasätter hovrättens beslut att fria Thomas Quick går han för långt. Än allvarligare är det när han dessutom antyder att Thomas Quick skulle vara skyldig.

En grundläggande rättsprincip är att en person är att betrakta som oskyldig fram till dess han dömts av domstol. På samma sätt är en person att betrakta som oskyldig när han friats av domstol. Oavsett hur det faktiskt förhåller sig är Thomas Quick att betrakta som oskyldig i de fall han friats.

Att en av Sveriges högsta jurister ifrågasätter detta är uppseendeväckande och skadar i första hand tilltron till Göran Lambertz men tyvärr även tilltron till Högsta domstolen och rättsväsendet i övrigt. Den som ropar på Göran Lambertz avgång ropar dock förhoppningsvis förgäves, eftersom en annan grundbult i vårt rättssystem är att domare till skillnad mot till exempel politiker och generaldirektörer i princip inte ska kunna avsättas annat än om de gjort sig skyldiga till allvarligare brott. 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt