"Kritiken ska i första hand riktas mot åklagare och polis - inte mot Quicks advokater"
KRÖNIKA - av Bengt Ivarsson, advokat vid Kihlstedts advokatbyrå och vice ordförande i Advokatsamfundet
Nyligen kom journalisten Hannes Råstams bok angående Thomas Quick ut. Boken har gjort att debatten återigen kommit igång vad gäller rättsväsendets hantering av dessa mål. Kritik riktas mot de olika aktörernas agerande. I många delar är kritiken sannolikt befogad och det finns anledning att för framtiden fundera på hur man undviker att denna typ av systemfel uppstår.
Råstam konstaterar insiktsfullt att domstolarna, helt i enlighet med rättegångsbalkens regler, dömt över det material som presenterats för dem. De har inte och ska inte ha någon kännedom om vilket ytterligare material som kan finnas i förundersökningen, även om detta skulle tala mot att den tilltalade är skyldig. Det är parternas ansvar att presentera detta material för domstolen om de finner det relevant.
Hannes Råstam ifrågasätter däremot den offentlige försvararens, advokaten Claes Borgströms, agerande. Även andra har sällat sig till skaran av kritiker mot försvararen. Denna kritik är dock enligt min uppfattning i mångt och mycket felaktig och orättvis. En försvarare ska biträda sin klient och agera utifrån klientens instruktioner. Hävdar en klient att han är skyldig till ett brott och därför erkänner ska försvararen agera utifrån detta. Att göra på något annat sätt skulle strida mot god advokatsed. Först när det finns befogad anledning för försvararen att ifrågasätta erkännandet kan det bli aktuellt att överväga ett annat agerande. Claes Borgströms roll har dessutom inte underlättats av att hans klient lider av psykisk sjukdom.
Kritiken mot Quickutredningarna bör i första hand riktas mot polis, åklagare och psykologer. Det är deras skyldighet att ta fram såväl omständigheter som talar för att den misstänkte är skyldig som att han är oskyldig. Enligt rättsordningen ska polis och åklagare agera objektivt. Utifrån de uppgifter som Råstam lämnar samt vad som framförts i samband med resningsansökningarna kan det ifrågasättas om objektivitetskravet uppfyllts.
Den senaste märkliga turen kring Thomas Quick är justitierådet Göran Lambertz inhopp i debatten. I egenskap av Justitiekansler ansåg han att det inte fanns anledning att riva upp de fällande domarna mot Thomas Quick. Detta har lett till att han nu fått kritik för sitt ställningstagande.
Man kan med fog ifrågasätta om Göran Lambertz med hänsyn till sin nuvarande position som ledamot av Högsta domstolen kan och bör delta i debatten och framförallt är det mycket tveksamt om det är lämpligt att han uttalar sig på det sätt som han gjort. Ledamöterna av våra högsta domstolar måste vara extra noga med vilka uttalanden de gör i rättsliga och rättspolitiska frågor. Risken är annars att tilltron till rättsväsendet skadas ytterligare. När Göran Lambertz ifrågasätter hovrättens beslut att fria Thomas Quick går han för långt. Än allvarligare är det när han dessutom antyder att Thomas Quick skulle vara skyldig.
En grundläggande rättsprincip är att en person är att betrakta som oskyldig fram till dess han dömts av domstol. På samma sätt är en person att betrakta som oskyldig när han friats av domstol. Oavsett hur det faktiskt förhåller sig är Thomas Quick att betrakta som oskyldig i de fall han friats.
Att en av Sveriges högsta jurister ifrågasätter detta är uppseendeväckande och skadar i första hand tilltron till Göran Lambertz men tyvärr även tilltron till Högsta domstolen och rättsväsendet i övrigt. Den som ropar på Göran Lambertz avgång ropar dock förhoppningsvis förgäves, eftersom en annan grundbult i vårt rättssystem är att domare till skillnad mot till exempel politiker och generaldirektörer i princip inte ska kunna avsättas annat än om de gjort sig skyldiga till allvarligare brott.
37 comments
"Först när det finns befogad anledning för försvararen att ifrågasätta erkännandet kan det bli aktuellt att överväga ett annat agerande."
Vad kan befogad anledning möjligtvis vara? Kanske "att hans klient lider av psykisk sjukdom"? Nej, uppenbarligen inte.
Skrämmande.
Precis!
Man kan väl vara skyldig även om man lider av en psykisk sjukdom? Nu säger jag inte att TQ är det, men nog kan man vara skyldig ändå. Däremot kan man fråga sig om inte Q:s olika advokater genom åren borde ha kunnat ifrågasätta sin klients uppgifter, även om det skett mot klientens vilja, och särskilt när de verkat alltför fantastiska eller stridit mot kända fakta.
"Enligt rättsordningen ska polis och åklagare agera objektivt." Kan inte detsamma sägas om bl.a. KGB i Vitryssland?
Borgström har deltagit i ett antal förhör, vallningar och rättegångar. Han påstår sig inte märkt något konstigt överhuvudtaget. Är inte detta högst anmärkningsvärt?
Idag när vi genom Råstams bok fått hela bilden klart för oss påstår Borgström med en dåres envishet att inga fel begåtts. Det är således ok att droga en svårt psykiskt sjuk människa och i drogernas dimmor få honom att tro han begått vilka brott som helst. Sedan hjälper han åklagaren att döma den sjuka människan som trott sig begått morden.
Borgström har deltagit under vallningar där Bergwall kraftfullt påtänd irrat omkring utan att ha en susning var han är för att visa hur han bragt sina inbillade offer av daga. Styckat och ätit upp delar kropparna. Nej då allt har gått rätt till enligt Borgström. Han har inte ens märkt att Bergwall varit påverkad.
Borgström som är en rutinerad advokat kan omöjligen missat att normala rutiner vid brottsutredningar helt frångåtts. Han kan heller inte missat att kritiska röster till utredningarna bryskt tystades av av Dr Kvast och Pentinen.
Borgström har således grovt missat att tillvarata sin klients intressen. Att en svårt sjuk människa vill bli dömd för att säkerställa sina narkotikabehov och sociala ställning på en vårdinrättningen är inte skäl för inte försvara honom.
Borgström borde med omedelbar verkan uteslutas från advokatsamfundet.
Det är allvarligt då man inte kan utesluta Göran Lambertz. Svenska folket har rätt att kräva ett bättre omdöme för en person i hans ställning!
Är det inte lite samma problem här som med Lambertz uttalanden? Borgströms förtrogne på hög post inom samfundet instruerar genom insinuationer hur disciplinnämnden ska bedöma en anmälan mot Borgström, föregripande en sådan prövning.
Borgströms omdöme och kunskaper sviktade inte bara i Quickmålen. Vi har på senare tid noterat ett antal märkliga påståenden från Borgströms sida i Assangeärendet. Jag ser fram mot Disciplinnämndens granskning och bedömning av Borgströms övertramp och märkliga agerande eller brist på agerande.
Kan bara konstatera att advokatsamfundet nu sällar sig till skaran som pekar på andras fel och brister. Men helt saknar förmåga att se till den egna ledamotens brister. Vidare vore det klädsamt om samfundet tog tillfället i akt att se över om över samfundets egna riktlinjer. Personligen anser jag inte att det är rimligt att man som ombud ställer upp på att medverka till att en oskyldig person blir fälld, detta oavsett att han önskar det själv. Än mer försiktig bör man vara om klienten har en sedan tidigare väl dokumenterad pyskisk sjukdom. Ombudet borde rimligen ha granskat polisutredningen kritiskt och i vart fall lyft upp oklarheter för rätten. I stället valde Quicks ombud att agera som en extra avlönad åklagare för att få sin egen klient fälld, och det kan väl ändå inte vara tanken? Staten hade ju för övrigt redan en avlönad åklagare på plats. Det är synd att ombudet inte har insikten att han gjort fel och ber om ursäkt framförallt till brottsoffrens anhöriga. Än värre är det att Ivarsson väljer att ta ombudets agerandet i försvar, och vifta bort all form av kritik. Ivarsson du är inte trovärdig.
Mvh Kent
JK, JO, RÅ, Socialstyrelsen, Advokatsamfundet o. HD, vägrar allt som oftast att utöva någon tillsyn. I bl.a. fallet med Quick är det tydligt att media tagit på sig tillsynsrollen.
" En försvarare ska biträda sin klient och agera utifrån klientens instruktioner. Hävdar en klient att han är skyldig till ett brott och därför erkänner ska försvararen agera utifrån detta."
Ja, i det här fallet kan vi inte tala om att verka i klientens intresse. Det skulle bli intressant, då det är tveksamt om det ligger i klientens intresse att bli oskyldigt dömd.
Naturligtvis visste Claes Borgström att Tomas Quick var psykpatient på Säters sjukhus och fick adekvat psykofarmaka enligt diagnos! Borgström har både sett och hört att Quick fungerade mentalt illavarslande med sina skakningar och stönanden. Instruktioner från Quick måste därför behandlas med stor skepsis. Allt annat skulle innebära att objektiv rättvisa inte kan skipas, att de skyldiga går fria och den sjuke i en uppvaknad framtid finner sig sitta oskyldigt inlåst i decennier. Men nu är det, eller skall vara så att den misstänkte har ett OMBUD som är rättsbildad advokat, som har skyldighet att vara kompetent, vaken och alert! Samfundets städse envetna hänvisning till INSTRUKTIONER innebär alltså att advokaten bör blunda om han ser att klienten är förvirrad. Om en blind leder en blind vet vi alla hur det går. Legosoldater får ta konsekvenserna för sitt handlande, men legoadvokaterna är alltid fria att fly fältet.
Det är lätt att instämma (även fast det blir konstigt om en försvarare ska blunda för att undvika att en blind leder en blind).
Försvarets förhållning till klienten och uppdraget uppmärksammas i debatten, medan konsekvenserna - som att den "verklige" gärningsmannen går fri - tonas ner.
Socialstyrelsen har efter en massiv kritik tagit sig i kragen och tagit fram riktlinjer om hur läkarkåren skall förhålla sig till en patients begäran om dödshjälp. Advokatsamfundet borde likaså fundera över behovet av riktlinjer till hur deras medlemmar skall förhålla sig då en klienten ber om att få advokatens hjälp att bli "juridiskt avrättade".
En välfunnen jämförelse!
Det finns redan. Problemet är inte nytt och inte särskilt ovanligt. Det vanligaste är ju att någon vill ta på sig något för att skydda en annan person (eller får betalt av den personen).
Det man har kommit fram till är att advokatetiken kräver att man frånträder uppdraget. Detta eftersom klientlojaliteten förhindrar att man avslöjar klientens plan eller låtsas ha en annan agenda än man verkligen har, medan man är förhindrad att agera enligt klientens önskemål därför att man då främjar orätt och verkar för något som inte är klientens bästa. Denna konflikt innebär att man inte kan handla på det ena eller det andra sättet och man måste därför frånträda uppdraget.
Den tilltalade kan kicka försvararen, men när försvararen frånsäger sig uppdraget läggs manövern i en för klienten oförmånlig vågskål. Hos vilken berörd väcker inte åtgärden tankar?
Hur skulle det vara oförmånligt för klienten?
Du säger det ju själv med ditt exempel. Vem kan inte genomskåda eller misstänka att klienten låtsas ha en annan agenda än han verkligen har, "medan man är förhindrad att agera enligt klientens önskemål därför att man då främjar orätt".
Men när man frånträder ett uppdrag så anger man ju inte varför.
Du menar att frånträdet lika gärna kan framkalla en misstanke om att försvaret har övertygats om klientens oskuld?
Det kan det ju göra, men framför allt så får ingen veta varför advokaten frånträder och kan därför inte avgöra om det beror på bråk mellan dem, jäv, misstanke om falskt erkännande eller annat.
Det vore bättre om Lambertz slutade tjafsa i media för att försvara sit rykte och i stället
fick ändan ur vagnen och ägnade sig åt det han är satt till nämnligen att meddela domslut i Högsta domstolen utan dessa förfärliga tidsutdräkter därstädes.
Där är han väl bättre än de andra justitieråden. De tjänar ju nämligen 4/5 av sina inkomster på privata uppdrag utanför sitt arbete.
Alla som tjatar om Borgström verkar ha missat att Qvick faktiskt hade tre olika försvarare under de olika rättegångarna - bara en liten påminnelse.
Var det inte bara två? I det sista fallet fick han tillbaka den han hade i första?
Hur som helst beror tjatet på att man vet att Borgström visste vilken skit de höll på med och att han var med och bevittnade Quicks totala okunskap om brotten han erkände.
Nej. Det var tre försvarare. Lundberg, Borgström och Larsson i tur och ordning. Kan man inte säga samma sak om de båda andra försvararna att de borde ha reagerat?
Jag ställer mig också frågande till hur advokaterna agerade. Men om man nu ska kritisera advokaterna tycker jag man först får skaffa sig grundläggande kunskap om advokatetik och hur en advokat ska agera i den typen av situationer. Den grundläggande kunskapen saknas fullständigt bland de som skriver här. Fokuseringen på Borgström är ett exempel, folk vet inte ens om vilka advokater han hade.
Nja, ryggmärgsreflexen är väl det samma som advokatetikerna kommit fram till. Advokaten ska inte medverka till att klienten blir oskyldigt dömd.
Vad gäller de två andra advokaterna så är det väl ingen av dem som har ertappats i situationer där det borde vara helt uppenbart för dem att Quick ljuger? Visst förstår varje normalbegåvad människa med enbart perifer insyn i förundersökningarna att Quick är oskyldig som en brud. Men det räcker inte att ha klen begåvning (vilket Borgström för övrigt inte har), man måste ju också veta att de verkligen haft information också.
Det är ju lite mer komplicerat än så. En offentlig försvarare måste ju faktiskt ganska ofta misstänka att klienten ljuger. Får försvararen veta de facto att klienten ljuger/planerar att ljuga ja då måste försvararen avträda pga förbudet mot att främja orätt. Men det är ju de enkla fallen. Vad gör försvararen om denne misstänker eller anar eller kan tänka sig att klienten ljuger. Skall man då konfrontera sin klient med det? Försvaren riskerar ju att rasera förtroendet med klienten totalt. "Inte ens min egen försvarare tror mig" måste ju kännas jobbigt att få höra. Sedan är det inte givet att klienten ens får byta försvarare. Då blir det en väldigt svår sits med raserat förtroende och båda sitter kvar i den obehagliga båten. Försvararen kan och bör nog ta upp saken om det blir tillräckligt tydligt - men hävdar klienten sin skuld/oskuld så borde det närmast strida mot god advokatsed att fortsätta ifrågasätta sin klient eller avträda uppdraget (det finns ju regler kring det också).
Det är alltså inte så självklart som ett antal personer här vill påskina. Men det är bara min uppfattning. Jag har inte studerat advokatsed närmare. Det vore faktiskt intressant att höra vad en advokat tycker om det här. Artikelförfattaren har ju sin åsikt men det kanske finns fler.
Om man bara misstänker att klienten ljuger om sin skuld (om klienten ljuger om sin oskuld så uppstår ju inget problem) så ska man konfrontera denne med kontrollfrågor för att reda ut hur det ligger till. Klienterna förlorar sällan förtroendet för att man ställer kritiska frågor och när det är tydligt att de är överbevisade så accepterar de flesta det.
Men det är ju inte den nivån vi är på. Alla normalbegåvade människor som var med under Quickutredningarna förstod ju att han hittade på och inte ens hittade på särskilt bra. Att Borgström inte skulle ha förstått det är helt uteslutet.
Det är inte helt ovanligt att folk erkänner och fälls för brott de inte begått. Oftast finns det dock ingen bevisning i någon riktning, det rör sig om mindre spektakulära grejer än Quicks samt den som fälls fälls samtidigt för en del egna brott (inte så sällan i sådana som skett i samband med det denne är oskyldig till). Det rör sig om att ta på sig för att skydda någon annan eller att man får betalt för att ta på sig det. Sen finns det en speciell kategori där det oftast är personer från andra länder och rätt person är tilltalad men fel person sitter i dennes stol och senare i fängelset, mot betalning såklart. Men de svåra är de falska erkännandena där folk har erkänt för att de känt sig hotade av polis eller för att de mått så dåligt av frihetsberövandet och förhören att de gör vad som helst för att få komma ut, oftast är det barn.
Om försvararen avträder uppdraget på grund av att denne är tvungen att frånträda så har rätten bara att välja mellan att den tilltalade inte ska ha någon försvarare alls eller att den går med på bytet. Det är ju de andra fallen där domstolarna i någon form av utdragen aktivism i decennier har vägrat försvararbyten trots att HD i över hundra fall slagit fast samma praxis. Advokatetiken kan ju inte anpassas efter denna felaktiga tillämpning i underinstanserna.
Men det är inte ens ett advokatetiskt problem som bjuder några svårigheter. På grund av att det är så vanligt så har det diskuterats i generationer och slutsatsen har alltid varit den samma.
Javisst Ung_åklagare, bör samtliga advokater hängas ut och ta ansvar för sitt agerande, eller brist på dylikt. Men nu är det så att Claes Borgström under många år var ledamot i advokatkårens etiknämnd och därför borde vara en förebild. I praktiken är det också så att en advokat är starkt bunden till sitt skråliknande Advokatsamfund och alla sina kollegor. Detta framstår tydligt i stadgarnas portalparagraf jämte andra etikregler. Därför är klienten tredje prioritet - efter pengarna och klanen. Att även advokater kan fiffla, vara oaktsamma och slöa är sällan någon nyhet för en rättssökande. Däremot vet tydligen endast vi som forskat i saken att rättsystemets alla yrkesaktörer håller varandra om ryggen i Sverige. Därför får ingen klient juristdomarnas bifall i civilmål mot försumliga advokater. Detta gäller oavsett bevisning och professorsutlåtanden m m. I brottmål (åtminstone mot staten) gäller däremot en annan ordning. Tack och lov finns det några nämndemän som bevakar likheten inför lagen. Dock endast i brottmål i domstol - aldrig i polis- och etikärenden etc.
Den unge åklagaren tycker inte man skall yttra sig om man inte är klar över exakt personbesättning. Rättskänsla och hög moral duger alltså inte? Hur blir det då med rättsvården? För övrigt tycker jag att alla som diskuterar ansvar borde kunna stå för sina inlägg med sitt personnamn. Även Ung Åklagare.
Man behöver inte "hänga ut" någon överhuvudtaget. Det är faktiskt en väsentlig skillnad om Qvick haft tre försvarsadvokater under processerna eller en. Vet man det blir det ju exempelvis svårt att kritisera Borgström för sådant som hände under den/de processer som ägde rum innan Borgström ens blev Qvicks advokat. Men sådana små "detaljer" bekymrar väl inte er rättsäkerhetsivrare?
Jag känner här att jag måste ställa mig bakom vad Ivarsson anför vad gäller Borgströms agerande. Vad skulle Borgström egentligen gjort? Påkalla eventuella vittnen som säger emot sin klients inställning? Påvisa en eventuell bevisuppgift som styrker att klienten talar osanning?
Åklagarämbetet och polisen är kanske de myndigheter som främst är utsatta för korruption och "vänskapsmygel". De tusentals anmälningar som görs mot åklagare och poliser utreds av dem själva och ytterst få fall leder till åtal, det handlar inte om procent utan promille. Kåren skyddar sig själv. Detta leder till att demokratins hörnpelare, rättssystemet, inte fungerar. Obefogad och okontrollerad makt leder till hybris och maktfullkomlighet. Rensa ut bland poliser och åklagare samt rekonstruera hela rättskipningen!
Det är även dags att införa en Korruptionsmyndighet!!
Förre JK, Göran Lambertz som höll den dömde sexköparen av skolpojkar, justitierådet i HD, Leif Thorsson om ryggen borde avgå liksom alla domare som begår brott eller är korrupta.
Jag skulle gärna se att någon kan "producera en lista" där människor i det dystra lingonplockarnas land, Svitjod kan skriva under vad avser dessa personers omedelbara avgång!!!
Göran Lambertz lider f.ö. av en svårartad hybris.
Sverige behöver en "författningsdomstol" som synar politikerpatrasket, skriv gärna under;
http://www.forfattningsdomstol.se/
Jag tar mig friheten att citera någon, minns ej vem; "En Oberoende Resningskommission är en nödvändighet i Sverige.
Rätt och rättvist borde vara att den person i HD, som nu lättvindigt kastar bort åratals efterforskning, för att en person skall få resning, i vart fall skall tvingas motivera sitt beslut till avslag.
Rätt och rättvist kan det aldrig bli så länge som rättvisan tror sig ofelbar och inte kan erkänna sina brister."
Sven-Erik Alhem skriver på Twitter; "När bevisningen i brottmål befinns vara otillräcklig för att fälla till ansvar är den tilltalade att betrakta som oskyldig utan reservation", jag vill instämma i detta!
Såväl Lambertz med flera kolleger företer allvarliga tecken på bl.a. narcissism och trots detta "arbetar" de i landets högsta juridiska instans. De lämnar heller inte vilket är kutym i andra demokratiska länder, till skillnad från Sverige som ÄR en demokratur skäl till VARFÖR en resningsansökan ej medges.
Slutligen finns det någon duktig "grävande journalist" som kan kollationera hur det kommer sig att "många" av de manliga justitieråden är med i samma Ordensföreningar, slutna dylika med samhällets och näringslivets "toppar" som de frotterar sig med!?!
Orsaken till att det av och till avslöjas fel i domar och beslut är att det saknas en fungerande och villkorslös kvalitetssäkring i Sveriges rättsväsen! Man kan inte påstå att HD sköter den uppgiften då man endast dispenserar ca 4 %, men inte ens förklarar varför man avslår övriga 96 % anmälningar. Vi har i en intervju med förre JK Göran Lambertz nyligen fått veta att JK's granskning vid anmälan om systemfel etc går till så att JK-ämbetet läser de aktuella domarna. Finner man inget onormalt så avger man ett beslut eller "fribrev", såsom skedde i Quick-ärendet för några år sedan. Men hallå, hur aningslös får en granskningsmyndighet vara? JK och JO! Har man inte förstått att det ibland förekommer att domstolsjurister avkunnar "lämpliga domar" och därvid vinklar, undertrycker eller framhäver omständigheter och bevis så att dessa logiskt kan utmynna i passande dom eller beslut? Detta anser jag mig ha upplevt både som nämndeman i HR och TR, men även som enskild "rättskonsument" i civilmål, av vilka ett blev "admissible" i Europadomstolen, men behandlades på samma suspekta, för att inte säga kriminella sätt: De mest relevanta rättsgrunderna ströks/gömdes undan och en marginell omständighet uppgavs vara den grund jag åberopade(!), med påföljd att staten Sverige kunde frias från ansvar för att ha tillhandahållit partiska och subjektiva domstolar i min talan mot en auktoriserad rättstjänare. Se http://www.srsf.se/rattsfallsexempel
Visst kan det diskuteras om Lambertz agerande är lämpligt. Ska man ifrågasätta hans agerande måste man däremot göra det på saklig grund och utan att förvanska hans uttalanden. Bengt Ivarsson borde som advokat besitta förmågan att förstå vad Lambertz egentligen säger. Antingen saknas denna förmåga eller så gör han en retorisk poäng genom att medvetet misstolka Lambertz uttalanden. Man kan fundera över vad som är värst...
Lambertz hävdar att den omständigheten att Quick numera friats från flera mord inte nödvändigtvis innebär att det är fråga om en gigantisk rättsskandal. Att han numera friats från flera mord innebär inte per definition att det måste vara fråga om en rättsskandal. Det kan vara så att han dömdes med rätta när han erkände, och att han friats med rätta sedan han tagit tillbaka erkännandet, utan att man för den skull måste ropa rättsskandal.
Om man resonerar utifrån bevislära på fallet Quick kan följande sägas:
Ett erkännande har ett visst bevisvärde i sig. När erkännandet nu tagits tillbaka försvinner inte bara bevisvärdet av själva erkännandet utan DESSUTOM försvinner det förstärkta bevisvärdet av erkännandet SAMMANTAGET med den stödbevisning som fanns i form av Quicks informationskännedom om platser och personer. Detta i synnerhet när Quick nu lämnat nya förklaraingar hur han fått kännedom om viss information. Att domstolen nu konstaterat att denna information saknar bevisvärde är således inte något märkligt.
Kanske har polis och åklagare undanhållit information som hade gjort att Quick skulle ha friats redan första gången han dömdes, då är det en rättsskandal utan tvekan. Detta borde i så fall prövas genom åtal för tjänstefel mot de poliser och åklagare som var inblandade.
Publicerar samma igen då länken nedan inte fungerade - men nu!
Orsaken till att det av och till avslöjas fel i domar och beslut är att det saknas en fungerande och oberoende kvalitetssäkring i Sveriges rättsväsen! HD sköter den uppgiften dåligt då man endast dispenserar ca 4 %, men aldrig förklarar varför man avslår övriga 96 % anmälningar. I en intervju med förre JK Göran Lambertz fick vi nyligen veta att JK's granskning vid anmälan om systemfel etc går till så att JK-ämbetet läser de aktuella domarna. Finner man inget onormalt så avkunnas ett beslut eller "fribrev", såsom skedde i Quick-ärendet för några år sedan. Men hallå, hur aningslös får en granskningsmyndighet vara - JK och JO? Har ni inte uppfattat att det ibland förekommer att domstolsjurister avkunnar "lämpliga domar" genom att vinkla, undertrycka eller framhäva omständigheter och bevis så att dessa logiskt kan utmynna i passande dom eller beslut? Detta anser jag mig ha upplevt både som nämndeman i HR och TR, men även som enskild "rättskonsument" i civilmål, av vilka ett blev "admissible" i Europadomstolen, men behandlades på samma dubiösa, för att inte säga kriminella sätt: De mest relevanta rättsgrunderna ströks/gömdes undan och en marginell omständighet uppgavs vara den grund som åberopades(!), med påföljd att staten Sverige undkom ansvar för att ha genomfört subjektiva rättegångar i min talan mot en auktoriserad rättstjänare. Se http://www.srsf.se/rattsfallsexempel.htm
Skriv ny kommentar