Åklagare försökte påverka försvarets vittne utanför rättssalen - kritiseras av JO
Utanför rättssalen försökte åklagaren påverka ett vittne som var åberopat av försvaret. Åklagaren får nu kritik av JO som skriver: ”allmänt gäller att en självpåtagen informationsplikt inte får utnyttjas som förevändning för att utöva mer eller mindre subtila påtryckningar mot den som står i begrepp att vittna inför domstol”.
Händelsen inträffade i Halmstads tingsrätt i samband med en två veckor lång huvudförhandling där ett gift par stod under åtal för en rad brott mot sina barn. Den äldsta dottern hade åberopats av försvaret som vittne i syfte att motbevisa åklagarens påståenden. Hon var också åberopad av åklagaren för att bland annat höras om att hon hade försökt påverka utredningen.
Vittnets och åklagarens versioner om vad som exakt sades under deras möte går till viss del isär men justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar att även det som är ostridigt förtjänar att kritiseras:
”Det framgår av vad åklagaren uppgett hit att hon (åklagaren) ville framhålla att X (vittnet) fortfarande hade möjlighet att ändra sig. Det står med andra ord klart att det inte enbart var fråga om neutrala upplysningar om vittnespliktens innebörd utan att åklagarens syfte var att söka påverka X:s beslut att vittna. Att det förhöll sig så framgår även av det likaledes ostridiga förhållandet att åklagaren med hänvisning till vad som dittills framkommit inför rätten förklarade för X att hon visste vad som hänt, vilket i sammanhanget var liktydigt med att hon för X ville framhålla att hon ansåg sig veta att X for med osanning. Enligt min mening har X mot denna bakgrund haft fog för sin uppfattning att åklagaren sökte påverka henne inför vittnesmålet”.
Foto: Scanpix
47 comments
Ännu en åklagare som svart på vitt genom sitt agerande har visat hur ruttet vårt rättsväsende är. Åklagare hävdar i olika sammanhang att rätten måste tro på dem eftersom de agerar under tjänsteansvar. Men låt oss då någon gång se detta tjänsteansvar övergå i ett verkligt ansvar för försumliga åklagare. Faktum är att åklagare utövar statens yttersta maktmedel gentemot medborgarna, straffansvaret för åklagare som gör övertramp borde därför vara tydligt och mycket kännbart. Försumliga åklagare är frekvent förekommande och skadar tilltron till rättsväsendet, deras handlande är direkt samhällsfarligt.
Jag läste i Göteborgs Posten en artickel där Urban Svensson sade att han tycker att en åklagare bör ha ett större straffvärde ?? ( vad säger grundlagen om detta ? )
Det är bedrövligt att en åklagare får ljuga och påverka vittnen och även rätten genom att ha en så kallat "tvättsugebråk " med rätten där han påverkar rättens arbete genom att ge grovt misledande information om fallet och inte minst om den anklagade. Att vinna 7 rätt på Lotto måste vara enklare än att hitta en ärlig och framför allt OPARTISK åklagare !
Urban Urban, Daniel Edsbagge och Magnus Bolin, där har vi ett gäng verkligen korrumpterade åklagare som kan inte skriva ordet hederskodex eller vet vad ordet innebär !
Ett gäng farliga lögnhalsar som verkligen är farliga för samhället .
För dessa "herrar " är falska anklagelser varje dags mat !
Sedan när dessa "åklagarna " samarbetar med kronofogden som har ett hemlig register där fogdenkan stämpla vem som helst till en terrorist om det behövs för fogden att slippa ta sitt ansvar ! Herr Mats Bengtsson är enhetschefen på kFM.
Han har ett register där jag enligt honom är en tungt kriminellt belastat man med djupa kontakter med dem andra tungt kriminellt belasta gängen ?? ( Han vägrar dock att visa MIG hans Gestapo register ) Jag har aldrig haft något kriminellt i mitt liv och har inga kontakter med kriminellt belastade gäng heller ! Har påpekat detta att fogden vägrar svar enligt personuppgiftlagen till Jo som gör inget ?? Så länge dessa frimurare kan härja fritt kommer INGEN må bra. (detta föder en och en annan Breivikare då och då )
timppa
Men då tackar vi JO för synpunkterna och lägger dem till handlingarna. Och vi riktar ett särskilt tack till åklagaren som undvikit en menedssituation genom att tala med vittnet och därigenom ha förebyggt brott.
Om det nu var att han rådde vittnet att INTE begå mened ??
I mitt fall hadde jag tvist med kronofogden och Urban Urban var åklagare . HAN bad samtliga sk MÄ att ljuga om att dem har inte svarat mig efter år 2000 ! Detta gjorde samtliga också, för att få målet preskriberat ! Annika Person, Brita Norman Prytz och Björn Lindberg gjorde sig skyldiga till mened efter det att Urban Svenkvist ville detta !
SOm Magnus Bolin, som hadde fått svara på sitt eget brev som han skickat mig 2007, 5 minuter efter detta säger herr ÅKLAGARE, BOLIN att han har inte svarat mig efter 2000 ???
INGEN i tingsrätten "märkte " detta utom jag förstås !
Jag ville att kronofogden svarar på en fråga angående dessa oriktiga , enligt kfm, statliga och konkursgrundande posterna, så svarade Annika Perssson "VI svarar inte på den frågan och Brita Norrman tillade, "Nej vi svarar inte på den frågan ??"
Kan kronofogden välja vilka frågor denne svarar inför en tingsrättens huvudförhandling ?? ENLIGT tingsrätten i Göteborg kan kronofogden göra det !!?? ( Urban och MÄ gjorde sig skyldiga till en domvilla och rätten till ett rättegångsfel ) )
timppa
@Fiskalen: Bra där. Som domare visar du att du inte har någon respekt för JO och att du dessutom har övermänskliga gåvor som gör att du kan förutse att vittnet inte skulle lämna sanningsenliga uppgifter. Å andra sidan brukar ju ni domare alltid anse att vittnen som inte styrker åklagarens version är lögnare. Opartiska domare är ett i Sverige okänt fenomen.
Nu drar du lite för stora växlar på och övertolkar (som vanligt) det jag skrev, utom det självklara konstaterandet att JO:s beslut var att skriva av ärendet med de uttalanden som fanns i det. Värdet av JO:s beslut är lika med kraften i motiveringen. Det var min poäng.
När det gäller frågan om försvararvittnen har de en märklig tendens att dyka upp helt nära inpå eller t.o.m. vid huvudförhandlingen och då utan att vara hörda under förundersökningen, trots att försvarare varit förordnad och tiden för erinran av protokollet gått ut. Det är ofta en omständighet som är ägnad att minska tillförlitligheten i den berättelse de sedan lämnar. Inget konstigt med det tycker jag.
Det är kusligt om du är fiskal på riktigt och inte bara försöker göra dig lustig över domarkåren med dina svepande, okunniga och fördomsfulla uttalanden hela tiden.
1. Försvararen brukar begära att vittnen ska höras men få nej från åklagaren. Dessa åberopas ju då senare med den slutliga bevisuppgiften. Åklagaren har ju sagt att denne inte är intresserad av uppgifterna och behöver då inte känna till dem.
2. Försvararen får ju aldrig ersättning för sina egna utredningsåtgärder om saken inte går till åtal. Därför avvaktar man ju åtal innan man börjar efterforska och höra vittnen själva. Det vill säga, försvararens egen utredning startar när åklagarens slutar, det är ju domstolarna som vill ha det så.
3. Vittnesuppgifter är alltså enligt dig mindre trovärdiga därför att åklagaren och/eller domstolens agerande orsakat att dessa kommer in sent i processen.
1. Nu är du nog ute och far MJ. Åklagarna utreder, såvitt jag kan bedöma i redovisade tilläggsprotokoll, saker som har väldigt liten betydelse i sammanhanget på begäran av försvararen. Och skulle det vara fråga om avslag på någon utredningsåtgärd har, som bekant, försvararen möjlighet att begära rättens prövning av den frågan. Allt detta givetvis före huvudförhandling.
2. I ersättningsfrågan har du bara delvis rätt. Försvararen ska med nit och omsorg iaktta klientents intressen och kan aldrig avstå detta enbart därför att han inte får betalt. Det skulle försvararen ha tänkt på innan han/hon tog uppdraget och självklart ska möjligheterna till överprövning av åklagarbesluten också uttömmas.
3. Ja ofta är senkommen vittnesbevisning sådan att den måste ifrågasättas, men det är givetvis något som får utredas ofta under förhöret. Det brukar inte vara en svår uppgift. Sedan är det inte alltid så. Som alltid finns inte ett enda eller ett enkelt svar.
Slutligen vill jag säga att jag varken anser mig vara okunnig, svepande eller fördomsfull men min fråga är givetvis vem du är och med vilken egen bakgrund och egen kunskap anser du dig berättigad att utdela den kritiken? Helt enkelt, vad är det som gör att du vet bättre?
1. Du bevisar ju å andra sidan i dina kommentarer att bedömningar inte är din starka sida. Men fortfarande är det tid som försvararen oftast får avdrag i kostnadsräkningen för, och det betyder väl att man inte ska göra så?
2. Det finns ingen skyldighet att vidta några åtgärder utan att få betalt.
3. Problemet är väl att du tror att det finns en generell sanning som du baserar på fördomar som du drömt ihop. Precis som din kommentar där du hävdade att viljan till samförståndslösningar berodde på ersättningen men i din okunskap vände du på förhållandena om hur man får in mest pengar.
Jag vet nog bättre eftersom jag inte är en fördomsfull medelmåtta.
Och om du inte är en fördomsfull medelmåtta, vad är du då? Berätta!
Jag är en fördomsfri person som inte var dum nog att släppa hela utbildningen och hela mitt akademiska tänkande bara för att jag träffade på ett rättsväsende som inte tillåter tänkande eller kunskaper och kräver att man ska högakta stofilerna i det (hierarktiskt och medeltida kallade en smart person det för). Tyvärr är det ju så att det är de som inte är så begåvade och som imponeras av de högre upp i hierarkin som fortsätter inom rättsväsendet.
Då kommer sådana där dumheter som att advokater skulle vilja förlikas snabbt i vissa mål och sent i andra på grund av kostnadsräkningens godkännande, med ersättningstyperna omkastade! Eller sådana här dumheter som att domstolarnas ekonomiska styrning av advokaternas arbete skulle innebära att vittnen som kallas av advokater oftare ljög.
Ska jag tolka det som att du antingen saknar akademisk examen och/eller att du aldrig arbetat inom rättsväsendet, men att du oavsett detta anser sig särskilt kunnig att uttala dig just inom andra yrkesgruppers professionella område?
Ska vi ta det där med rättsskydd och rättshjälp också för formens skull om inte annat. Det ombud som skriver långa inlagor och därmed orsakar flera muntliga förberedelser och till sist förlikar målet vid huvudförhandlingen, har därmed lagt ned extra mycket tid i ärendet och kan självklart debitera mera än om han/hon förlikat målet snabbt. Kostnadsräkningen blir knappast ifrågasatt i det läget heller, särskilt som den då inte prövas av domstol utan av försäkringsbolaget som inte varit insatt i tvisten under dess gång.
Rättshjälp däremot bygger helt på arbetad tid och dessutom knuten till timkostnadsnormen. Arvodet ska alltid bestämmas av domstolen och där riskerar man att bli bedömd på ett negativt sätt om processföringen varit bristfällig. Därför blir de ärendena oftare förlikade tidigare.
Så upplever jag att det fungerar i tingsrätten där jag arbetar.
Man får ju se till varför ett vittne åberopas sent. Gäller det exempelvis en misshandel och någon kommer släpande med en kompis/familjemedlem till någon av parterna som ögonvittne vid förhandlingen så uppkommer naturligtvis frågan varför detta sker så sent och varför ingen nämnt tidigare att min kompis/bror/fru såg allting. Men det kan lika gärna finnas god orsak till varför ett vittne åberopas sent. Att det sker just vid huvudförhandlingen eller dagen innan tror jag beror på att många advokater i rutinmål bokar sitt första möte med klienten samma vecka som huvudförhandlingen är, då blir det ju ofta sent påkomna vittnen. Inte bra, men inte nödvändigtvis pga någon "taktik" från försvarets sida.
Ärendet är ganska intressant eftersom det gäller snabba etiska bedömningar som åklagare ständigt måste göra utanför rättssalen där det gäller att ha bra fingertoppskänsla. Har diskuterat ärendet med en kollega och enligt min mening är kritiken helt befogad (tyvvärr). Man ska enligt min mening;
1) som huvudregel undvika att ta initiativ till samtal med försvararvittnen utan försvararens/misstänktes närvaro
2) aldrig påstå att man vet vad som hänt vid brottstillfället. Det vet man inte om man inte var närvarande
3) inte prata med vittnen om vad som sagts under rättegången annat än att svara på allmänna frågor.
Tråkigt att det gått fel här. Åklagaren hade förmodligen den unga kvinnans bästa för ögonen. Men hon skulle ändå (enligt min mening) inte agerat som hon gjorde. Jag skulle inte agerat som hon gjorde, man kan säkert ha agerat olämpligt på andra sätt vad gäller samtal utanför rättssalen. Det är väldigt svårt att alltid hamna rätt i alla situationer.
När HA eller andra gäng hotar vitten tror du även då att det sker med vittnets bästa för ögonen? Här är det en tjänsteman med makt att bröva vittnet friheten och på alla sätt utöva statens yttersta maktmedel. Hur tror du ett vittne uppfattar hot från en sådan person? Vad får dig att tro att hotet utövades av något slags välvilja? Tjänstefel hör under allmänt åtal och du har åtalplikt. Nu känner du till brottet, avser du att åtala din kollega? Om inte; varför? Gäller inte likhet inför lagen för åklagare?
Krister. Har sett att du antytt på flera olika platser att du tror att vanliga åklagare utreder varandra men trodde inte att du var så okunnig. Vet du verkligen inte att brott begågna av åklagare handläggs av en särskild enhet och inte av åklagare vid allmänna kammare? Jag utreder inte ens poliser (med några undantag) Vidare är det så att när JO väl fått in ett ärende så beslutar de antingen att inleda förundersökning eller inte. Om JO har handlagt en fråga och beslutat att inte inleda förundersökning så är frågan i praktiken uttagerad. Skiljelinjen brukar dras vid när tjänstemannen bereds yttra sig. Ska man inleda förundersökning så måste misstanke delges och förhör hållas. Har man begärt in ett yttrande så inleder man i regel inte förundersökning eftersom det vore att kringå den misstänktes (tjänstemannens) rättigheter.
Vad gäller frågan om JO/FU så är det så jag uppfattat att det gått till. Jag är dock ingen expert på det, men att allmänna åklagare inte utreder varandra är rätt elemtär kunskap om man arbetar som jurist. Visste du verkligen inte det?
Till ung åkl. Vem har befogenheten att utreda en åklagare ?
timppa
Såvitt jag har förstått det (jag är ingen expert) är det JO och åklagarna som arbetar på riksenheten för polismål med vissa undantag (möjligen också JK). Det finns en föreskrift om fördelning av mål Åklagarmyndighetens föreskrifter (2006:12) om handläggningen av ärenden om brott av åklagare och domare m.m.
Ännu en i raden av åklagare som bevisar brottsrubricering med att fuska, för det är precis, exakt vad det handlar om. Fusk! Det måste gå att ställa åklagare, tjänstemän, till svars genom att åtala dem för mened etc . Leif GW Perssons förslag i Quick fallen verkar vara bra. Parallellt måste det omgående tillföras juridikutbildningen resurser (pengar, personer och kunskap) hur vetenskaplig hypotesprövning går till. Allt för att få en hög rättssäkerhet – den ”bevisföringsmetodik” åklagare använder i dag håller Kalle Anka nivå.
Jag håller inte med dig Peter. Juridik är en samhällsvetenskap som i mångt och mycket handlar om att bedöma berättelser som lämnas inför domstolen. Är de trovärdiga och tillförlitliga eller inte och hur ser utredningen i övrigt ut. Det går inte att teknikalisera den bedömningen.
Jo, det gör det! Om uppgifter skall värderas med argumentet "ställd bortom all rimlig tvivel" så finns det vetenskapliga metoder att hantera dessa. Metoder som inte skulle släppa igenom fall som Quick. Metoderna lär sig naturvetare i sina universitetsutbildningar. Metoderna skall tillämpas strikt och i symbios med sunt förnuft och lagtexten. Fel blir det ändå, men att oskyldiga offras och felen begås på grund av brister i juristers utbildning är inte godkänt. "ställd bortom all rimlig tvivel" tjänar i huvudsak ett endaste gott syfte: inga oskyldiga skall kunna dömas.
Hur tror du det skulle se ut om läkemedel, hållfasthetsmodeller etc. bedömdes enligt nuvarande bevisföringsteknik av t.ex. åklagare? I de fall där det uppdagas att så är fallet får berörda springa gatulopp med fusk-stämpel i pannan. Dom är körda i sitt gebit för alltid. Åklagare och domare försvarar emellertid sitt (omedvetna eller medvetna) tillkortakommande med obegripliga argument, såna som t.ex. dina.
Hur gör man en bedömning av om en berättelse är trovärdig och tillförlitlig? Magi, tro, handpåläggning, eller hur gör du?
Peter. I vart fall under min juristutbildning ingick faktiskt ett avsnitt om bevisvärdering med inslag av vetenskaplig hypotesprövning, skillnaden mellan oberoende bevis (som stärker varandra) och kedjebevisning (som blir svagare med varje länk) osv. Om du vill fördjupa dig i det så kan du läsa Ekelöfs serie Rättegång (har dock glömt vilket band det är). Det har även skrivits annan litteratur inom området.
Har du sett detta praktiseras i någon dom någon gång?
Sen sägs väl inget om hur man värderar muntlig bevisning?
Ja det har jag. Många gånger. Men utskrivet i text blir det inte lika tydligt. Det finns en lite udda dom från Svea Hovrätt angående motbevisning där man laborerar med det där och till och med skriver ut exempelsiffror (RH 2009:13). Rekommenderad läsning för den riktigt nördige.
Men för att ta ett exempel. X har hört Y säga att A erkänt för Y att han begått ett brott. Låt oss säga att det är 90 % säkert att X hört rätt och 80 % säkert att Y uppfattat A rätt. Värdet av bevisningen blir då 0,9*0,8 = 72 %. Eftersom bevisningens styrka hänger på att såväl X som Y måste ha hört rätt blir den sammanlagda styrkan av bevisningen lägre än de enskilda delarna (lägre än den svagaste länken).
Hade såväl X som Y oberoende av varandra hört bekännelsen från A så skulle motsatt läge uppkomma. De båda bevisen styrker varandra och bevisningen blir starkare. Minns dock inte formeln för närvarande.
Men så står det inte i domarna. Däremot kan det mycket väl stå att det är möjligt att X kan ha hört fel och även att Y hört fel och därför blir värdet av bevisningen lägre.
Jo, det där är ju inget konstigt, det är sannolikhet som man lär sig i matten i 7:an.
Sådant där ser man ju ofta, t.ex. att rätten (lika ofta felaktigt som rätt) hävdar att olika personers uppgifter är oberoende eller inte oberoende.
Frågan är ju hur du kommer fram till värdena. Hur vet man om det är 10, 50 eller 80% säkert att X hört rätt? Hur vet man om det är 10, 50 eller 80% säkert att X inte ljuger?
Du får ju tycka vad du vill, nu skrev jag bara en kort snutt om det. Jag kan ju inte förväntas lägga ut hela doktrinen i kommentatorsfältet. Men du kan väl läsa rättsfallet iallafall. Det är rätt intressant. Till och Lambertz nämns på ett hörn om vi ska hålla det dagsaktuellt.
Vadå tycka?
För att kunna använda metoden så måste man väl ha ett värde?
En vanlig tärning ger t.ex. sannolikheten 1/6 på ett resultat på 1-6. Men hur ska jag veta sannolikheten för tärningskastets resultat om jag inte vet hur många sidor tärningen har eller hur många prickar det är på de sidor som den har?
Men kan du inte läsa domen och återkomma istället.
Jo det kan jag väl, har de tagit upp hur man får fram värdet där och är det den metod som normalt sett används?
Jag kanske kan skicka den till dig om du inte har tillgång till den.
Det är inte så mycket vilket värde man sätter vid utsagorna som är den juridiska metoden utan snarare principerna om hur bevisen ska vägas mot varandra som är intressant. Hur relaterar man exempelvis motbevisning i förhållande till positiv bevisning.
Jag kanske kan skicka den till dig om du inte har tillgång till den.
Det är inte så mycket vilket värde man sätter vid utsagorna som är den juridiska metoden utan snarare principerna om hur bevisen ska vägas mot varandra som är intressant. Hur relaterar man exempelvis motbevisning i förhållande till positiv bevisning.
Jag kanske kan skicka den till dig om du inte har tillgång till den.
Det är inte så mycket vilket värde man sätter vid utsagorna som är den juridiska metoden utan snarare principerna om hur bevisen ska vägas mot varandra som är intressant. Hur relaterar man exempelvis motbevisning i förhållande till positiv bevisning.
Jag har tillgång till alla offentliga handlingar.
Jo men det är ju inget problem, barn förstår det. Problemet är ju att få fram värden att relatera till varandra.
Läs domen och återkom.
http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/Detalj_Ram.jsp?detaljTyp=detalj...
Nu fungerade inte min länk.
Men om man söker på motbevisning på nedan angiven länk får man upp domen
http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet/index.jsp
Det står ju inte ett smack om hur han kommer fram till värdena. Han skriver att en polis bara genom att vara polis har 99% sanolikhet att tala sanning. Detta bara för att man ofta inte har mer bevisning än polisers vittnesmål och därför måste lita på dem (vilket också är anledningen att polisen vägrar använda videobevisning i högre grad, eftersom de då inte kan ljuga och domstolarna fortsätter att vara beroende av att de talar sanning).
När det gäller en sådan sak som rödljuskörning kan man ju inte ens vara 99% säker på en utsaga ÄVEN om man visste att sagesmannen talade sanning.
Sen straffas den tilltalade för att han inte FÅR avlägga ed med att få en trovärdighet på 0,05% (vanligt jag vet)!! Lustigt för det är ju annars vanligt att personer som inte avlägger ed också anses trovärdiga och tillförlitliga i nivå med polisen, målsäganden i ord-mot-ord-fall. Detta även i domar med SAMMA hovrättsråd som författare.
Vad det visar är bara den totala skönsmässighet som råder, och möjligen att de godtyckliga bedömmarna inte själva begriper vad de sysslar med.
Det var väl väntat att du inte skulle reagera något vidare på rättsfallet. Men jag tror du missar poängen när du stirrar dig blind på siffrorna. Domaren valde "tentativt" extremt höga siffror på polismannens vittnesmål för att åskådliggöra hur motbevisning som var och en för sig upplevs som väldigt svag men som är oberoende och samverkande tillsammans avsevärt kan förringa värdet även av väldigt stark bevisning. Personen friades ju.
Siffrorna är inte poängen. Metoden av sammanläggning och subtraktion är poängen. Men din ursprungliga fråga var om jag hade sett det praktiseras. Mitt svar va ja och jag gav dig ett exempel. Du får tycka vad du vill om exemplet. Min ambition är inte att lära dig allt jag vet om bevislära utan snarare att ge dig det efterfrågade exemplet. Sen får du själv vidarebilda dig. Du kan exempelvis läsa den av Lambertz refererade artikeln i SvJT 2009 s. 1 och fortsätta därifrån.
Jo ok, jag frågade om det hade tillämpats praktiskt. Problemet är ju bara att det inte är praktiskt tillämpat eftersom metoden kräver värden och värdena är påhittade som illustration.
Utan värden är metoden värdelös (tautologi?). Om värdena är godtyckliga så kan man ju sätt andra värden om man vill: Domarens uppenbarelse från gud om att den tilltalade är skyldig 1,0, den tilltalades förnekande 0,00001, hoppsan fällande dom.
Intressant (och till sitt innehåll ovanligt) avgörande. Men värde- respektive temametoden har nog i bästa fall endast akademisk betydelse, vilket samtliga verkar vara överens om. Tillämpning av matematiska metoder är knappast ändåmålsenligt när det kommer till att bedöma trovärdighet och tillförlitlighet i utsagor, eftersom variablerna (exempelvis bevisvärde uttryckt numeriskt) omöjligen kan bestämmas på ett objektivt sätt. Människan är helt enkelt inte beskaffad på sådant sätt att det vore möjligt. Att explicit tillämpa metoderna i dömande verksamhet skulle riskera att på ett otillbörligt vis få rättskipningen att framstå som något annat än den nödvändigtvis subjektiva aktivitet som den är. Därmed inte sagt att metoderna är värdelösa.
Nu är det visserligen några år sedan jag senast läste på om bevisvärderingsteorier, men vid läsningen av rättsfallet slogs jag av en tanke. Givet att det vore möjligt att åsätta numeriska sannolikhetsvärden på utsagor, är det då i brottmål ens teoretiskt möjligt att rätteligen ställa åklagarens bevisning mot den tilltalades förnekande och hans motbevisning på det sättet? Man tar all bevisning, inklusive den tilltalades uppgifter, i ett sammanhang, vilket kanske inte är rätt.
Om vi tar anfört rättsfall som ett exempel. Helt utan bevisning har rätten att utgå från den tilltalades berättelse (dvs. "jag körde inte mot rött ljus"), alltså ogillas åtalet (eller snarare ogillas det per automatik om åklagaren inte presenterar någon bevisning, men det kan vi lämna därhän). Åklagaren förebringar polisens utsaga ("jag såg honom köra mot rött") och vi kan för exemplet anta att om bevisningen hade stannat där hade det räckt för fällande dom (vilket det av allt att döma hade gjort). Åklagaren har härvid motbevisat förnekandet, fine. Den tilltalade presenterar sina vittnen ("jag såg att han inte körde mot rött ljus"), i praktiken innebärande att åklagaren måste bevisa att vittnenas uppgifter inte stämmer om den tilltalade ska fällas. Istället för en stor hög med bevisning som vi klumpar ihop, har vi inte snarare en metaforisk färdväg efter vilken stationerna tilltalads utsaga, åklagarens bevisning, tilltalades motbevisning och eventuell motbevisning riktad mot den tilltalades motbevisning i tur och ordning kommer?
Utom rimligt tvivel betyder onekligen i brottmål "utom rimligt tvivel utifrån föreliggande processmaterial och allmänna erfarenhetssatser", varför utredningskravet blir aktuellt (vilket, som ingen hymlar med, är lägre vid mindre allvarlig brottslighet än vid mer allvarlig sådan), vilket innebär att det kanske vore "rätt" att skulden är ställd utom rimligt tvivel efter polismannens vittnesmål, men innan den tilltalades vittnen hörs. När dessa sedan hörts är det inte längre ställt utom rimligt tvivel. Jag vet inte om jag förmår att visa min poäng (som kanske är gammal skåpmat inom induktiva metoden, vad vet jag), men blir det verkligen rätt att klumpa ihop all bevisning?
För övrigt uppskattar jag dina inlägg. Fortsätt med förmedlandet av vettiga åsikter och intressanta rättsfall/JO-uttalanden!
Jo det hymlas med det, inte inom rättsväsendet såklart där vet alla att man i t.ex. trafikmål tillämpar en form av legal bevisprövning, där vad poliser säger kräven en viss mängd vittnen för att det ska frångås. Men det sägs såklart inte högt och såklart hymlas det så fort man ska uttala sig i media eller till allmänheten.
I verkligheten och om bevisvärderingen ska göras ärligt av normalt begåvade personer så är inget styrkt genom att A säger det ena och B säger det andra.
I regel finns det nog all anledning att sätta betydligt större tilltro till en polismans vittnesmål än den person som nekar i ett trafikmål och jag kan faktiskt inte se något konstigt i det. Nu får man betänka att sådana mål dock i regel avgörs av tingsnotarier och alltid tillsammans med nämnd.
" Ärendet är ganska intressant eftersom det gäller snabba etiska bedömningar som åklagare ständigt måste göra utanför rättssalen där det gäller att ha bra fingertoppskänsla.!"
Fingertoppkänsla och dåligt byggt matematik kan inte leda till ett rättvist beslut.
Att prata överhuvudtaget om fingerkänsla eller ANTA saker och ting som bygger sig på det första inblicket när man möts för första gången.
Vissa är sympatiska men inte alla !
Om du nu kör enligt din fingertippskänsla är risken att det blir fel väldigt ofta !
Vad blir det då om A säger att han sagt som X och Y påstor bara för att att imponera, A tar tillbaka sina tidigare uttalanden.
När jag läser dina inlägg ser det inte utatt du försöker vara rätttvis utan göra ett bra arbete för din klient oavsett vad är sanningen.Du vill helt enkelt inponera !
Detta leder till att en massa nya Rättshaverister hamnar i oliga register som man säger att det inte finns, bullshit !
Om man leker med oliga icke sanningar och tar dessa som fackta så går det tyvär skepprätt åt helvete och du kan se hur det fungerar när åklagarna agerara med fingerkänsla med fingrar som är helt känslolösa !
Det fanns något som hette sunt förnuft en gång i tiden för länge sedan, det var innan man började spela med liv som insats med fingerkänslan.
Dem som spelar sätter inte sitt eget liv i spel även dem är hela tiden rädda för sina liv, varför är dem rädda ?
Är alla elaka eller kan det handla om att orättvisan väcker heta känslor och när man inser att det finns ingen rättvisa , vill man slå tillbaka som man fick göra tidigare, man fick försvara sig mot folk som hadde för mycket fingerkänsla ! I dag är försvaret naken.
timppa
Ja det har jag. Många gånger. Men utskrivet i text blir det inte lika tydligt. Det finns en lite udda dom från Svea Hovrätt angående motbevisning där man laborerar med det där och till och med skriver ut exempelsiffror (RH 2009:13). Rekommenderad läsning för den riktigt nördige.
Men för att ta ett exempel. X har hört Y säga att A erkänt för Y att han begått ett brott. Låt oss säga att det är 90 % säkert att X hört rätt och 80 % säkert att Y uppfattat A rätt. Värdet av bevisningen blir då 0,9*0,8 = 72 %. Eftersom bevisningens styrka hänger på att såväl X som Y måste ha hört rätt blir den sammanlagda styrkan av bevisningen lägre än de enskilda delarna (lägre än den svagaste länken).
Hade såväl X som Y oberoende av varandra hört bekännelsen från A så skulle motsatt läge uppkomma. De båda bevisen styrker varandra och bevisningen blir starkare. Minns dock inte formeln för närvarande.
Men så står det inte i domarna. Däremot kan det mycket väl stå att det är möjligt att X kan ha hört fel och även att Y hört fel och därför blir värdet av bevisningen lägre.
Där kan man ju hamna i en riktig tvist när det blir frågan om till exempel resning. Ska till exempel skulder hos KFM av typen p-avgifter och en restskatt betraktas som kedjebevis eller som oberoende bevis på obestånd? Speciellt som p-avgifterna är överklagade i annan instans som icke giltiga.
Klientens hela tillvaro hänger på att denne inte ska förlora i trovärdighet. Gäller denna bevisteori även i förvaltningsrätterna?
Hej Rosbäck
Vet inte eftersom brottmål är mitt huvudsakliga gebit. Men spontant skulle jag säga att teorierna lika giltiga avseende bevi styrka oberoende av ämnesområde.
Det här var ju bara ett exempel på bevisteori. Det har faktiskt skrivits en del litteratur (Diesen ex), artiklar m.m. i ämnet. Sedan kan man naturligtvis diskutera kvalitén på teorierna. Den som är intresserad kan fördjupa sig.
Ännu ett i raden av exempel på hur åklagare fullständigt åsidosätter sin plikt att vara objektiva i sin nit att få misstänkta fällda. Jag undrar om det på åklagarmyndigheter går prestige i att få så många fällda som möjligt och att det är därför som vissa åklagare mer eller mindre flitigt ser till att vinkla utredningen så att de skall få en fällande dom istället för att, som lagen kräver, vara opartiska och objektiva och ta upp sådant som också talar till den tilltalades fördel.
Å andra sidan så har jag, i mitt flitiga besökande av rättegångar, även sett advokater som smugit iväg och talat med åklagarvittnen också. Det är allvarligt om de försöker påverka vittnet, men inte lika allvarligt som när en åklagare gör det eftersom de inte har någon form av ansvar för att vara objektiva eller opartiska.
Skriv ny kommentar