Dramatisk straffsänkning i HD för narkotikainnehav
En kvinna dömdes i hovrätten till ett år och sju månaders fängelse, bland annat för narkotikabrott, men HD ändrar nu domen till tre månaders fängelse.
En kvinna stod i tingsrätten åtalad för bland annat grovt rattfylleri, olovlig körning och narkotikabrott. Hon erkände gärningarna men hävdade att hon inte hade menat att köpa MDPV utan att hon trott att det var amfetamin hon fått.
Tingsrätten fann det helt osannolikt att kvinnan skulle ha köpt MDPV istället för amfetamin då MDPV dels hade en helt annan dosering och dessutom ett betydligt högre pris. Domstolen hänvisade även till ett tidigare avgörande där hovrätten ansett att MDPV varit att likställa med ecstasy i farlighetshänseende.
Tingsrätten ansåg att kvinnans innehav om 14 gram motsvarade i vart fall 140 doser med ett straffvärde klart överstigande ett år. Domstolen dömde därför kvinnan för bland annat narkotikabrott till fängelse i ett år och sex månader.
I hovrätten hävdade kvinnan att hon nu var allvarligt motiverad att ta sig ur sitt mångåriga missbruk och yrkade därför på skyddstillsyn. Hovrätten ansåg dock att skyddstillsyn inte var aktuellt med tanke på den samlade brottslighetens straffvärde.
Domstolen menade också att narkotikabrottet i fråga utifrån praxis vid rena mängdresonemang låg närmare ett och ett halvt års fängelse, att jämföra med ett år, vilket tingsrätten ansett. Den samlade påföljden bestämdes till fängelse i ett år och sju månader.
Kvinnan överklagade på nytt och hävdade igen att MDPV borde jämställas med amfetamin och metaamfetamin, inte med ecstasy. Hon hänvisade till ett expertutlåtande som stödde hennes uppfattning. Hon ville att påföljden därför skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, eller att fängelsestraffet åtminstone skulle kortas ned.
Högsta domstolen bekräftar nu att den aktuella mängden MDPV i vart fall motsvarat 140 missbruksdoser. HD delar dock inte underinstansernas straffvärdesbedömning och understryker att man måste ta hänsyn till omständigheterna i fallet.
HD anser också att MDPV i straffvärdehänseende kan jämställas med amfetamin, och att kvinnan innehaft narkotikan som ett led i ett eget missbruk. Straffvärdet ska därför bedömas till två månaders fängelse.
Domstolen anser dock, mot bakgrund av yttrande från Kriminalvården, inte att kvinnan kan dömas till skyddstillsyn och behandling, utan bestämmer straffet för de samlade brotten till tre månaders fängelse.
14 comments
Fallet visar med all önskvärd tydlighet vilken villervalla HD:s nya praxis orsakat. Istället för att bedömningarna skall bli likvärdiga blir det tvärtom. Dessutom visar det att återfall i brott fortsatt ger sänkta straff helt på tvärs mot Regeringens tydliga signaler.
HD har inte sagt att "återfall i brott fortsatt ger sänkta straff" Det du gör Anders Bergstedt är att dra implicita slutsatser. Det lär man sig redan på JIK'en att det får man inte göra, utan man kan bara dra slutsatser av vad som explicit framgår av en dom som är vägledande. Det är samtidigt inte heller alla explicita uttalanden som är vägledande utan bara det som utgörs av "ratio decidendi".
Ditt svar visar hur viktigt det är att förstå kursen i rättshistoria som ges som en av de obligatoriska kurserna. För om man inte gör det så tittar man bara på ett avgörande, separat och betraktar inte rätten som ett system. Om man inte gör det så kan man ju lätt tycka att det bara är villervalla.
Jag har aldrig påstått att HD sagt att "återfall i brott fortsatt ger sänkta straff." Däremot har det blivit stor uppståndelse över HD:s nya bedömningskriterier som givit dramatiskt sänkta straff vilket i de flesta fall avser återfallsbrottslingar.
Det är inte återfallen som bedöms annorlunda utan narkotikabrotten.
Återfall ger fortfarande straffskärpning, trots att det är ologiskt, men det har inget med Regeringens uttalanden att göra. Straff ska vara befäst i lag.
Överinstansernas korståg mot den sedan tidigare etablerade straffvärdespraxisen ifråga om narkotikabrott är ta mig fasen något av det klokaste de har haft för sig systematiskt på länge!
Och till artikelförfattaren; du kanske vill revidera ingressen? Känns som att det finns lämpligare skrivningar än "ett år och sju års fängelse". ;)
Tack för att du påpekade det - ingressen är nu ändrad!
/Redaktionen
HDs ändrade syn till synes vägledda av Martin Borgeke tror jag inte har stöd vare sig i rättsväsendet i stort eller politiskt. Det kommer såklart att dröja några år men sedan kommer nog någon liten förändring i narkotikastrafflagen följt av nya propsitionsuttalanden som kommer att återställa ordningen.
Tills dess får vi alla lojalt tillämpa den nya praxis som råder. Dock kan tabellerna användas i mångt och mycket ändå eftersom den mesta lagförda narkotikabrottsligheten ligger nära missbrukarledet.
Du vet väl att man inte ska nämna tabellerna utanför domstolen? Officiellt gör ju nämligen domstolen en påföljdsbestämning, slå i tabeller behöver man inte utbildad personal till.
Max: Nu tror jag inte du missat att tabellanvändet knappast är eller någonsin har varit en hemlighet. De finns ju väl beskrivna i exempelvis Sterzel, RÅ:s föreskrifter och HD:avgöranden.
Du är ju uppenbarligen jurist det tycker jag gott du har visat. Lika uppenbarligen har du en förkärlek för att skriva saker som du mycket väl vet inte stämmer. Anledningen till det kan man ju bara spekulera i. Men du kanske kan upplysa oss(mig). Är det någon form av provokationsvilja som kommer till uttryck, är du bitter eller har du problem att skylla på de lege lata och de lege ferenda?
Tack Fiskalen för ditt klargörande ! Du har säkert rätt om fortsättningen. Martin Borgeke är teoretiker och lever långt från den verklighet det handlar om. Kvinnan är uppenbarligen hopplös missbrukare och återfallsbrottsling. Tre månaders fängelse är då ett normalt straff för återfall i grovt rattfylleri och olovlig körning. Alltså har hon fått narkotikabrottet gratis och nedtonat in absurdum ! Det är den verklighet jag har upplevt under mina år som brottsutredare där jag sedan år 2005 speciellt följt upp just missbrukare som är återfallsbrottslingar.Dom är i det närmaste straffimmuna och fallet ovan visar med all önskvärd tydlighet hur det bara blir en fjäder kvar av hönan !
Jag har inte läst domen och har därför ingen åsikt ännu om just den. Men spontant känns HDs nya narkotikapraxis väldigt förvirrad. De verkar helt ha tagit avstånd från tabelltänkandet för att sedan ångra sig halvägs igenom och halvt om halvt återinföra det. Allt blir bara en sörja och ingen domstol vet hur de ska döma.
Dock måste jag invända mot din beskrivning av Borgeke som teoretiker. Han har trots allt arbetat som ordinarie domare i Tingsrätt, Hovrätt och HD sedan 1992. Även innnan dess arbetade han ett antal år på domstol. Vidare har han skrivit ett par väldigt "praktiskt orienterade" böcker avseende straffrätt.
Kommentar till Ung Åklagare: Jag har träffat Borgeke i Svenska Kriminalistföreningen och vidhåller min åsikt. Vad det gäller Max så har du också genomskådat honom. Han har olika alias och om du googlar på Max Scharnberg så ser du genast vad det handlar om. Jag vill inte ha någon debatt med honom. Han har en djup kunskap men förstör sin trovärdighet just på det sätt som du beskriver !
Sin åsikt har man ju alltid rätt till. Jag har inte träffat Borgeke och vet inte hur han är som person. Hans karriär får dock sägas ha varit praktiskt inriktad. Det kanske vi kan vara ense om.
Sedan tycker i vart fall jag att man ska avhålla sig från att hänga ut personer som använder alias. Detta sagt (oavsett vem som döljer sig bakom aliaset Max) så googlade jag Scharnberg och den killen verkar ju ha seriösa problem.
Ibland får jag svårt att vifta undan tanken att sträffvärde efter hand sätts så att inte kön till våra fängelser ska bli för långa. Förhoppningsvis är mina känslor alltför konspiratoriska.
Skriv ny kommentar