Skip to content

Ne bis in idem: "HD:s avgörande torde kunna förpassas till juridikens mörkaste skamvrå"

DEBATT - av advokat Christian Olsen, Foyen Advokatfirma AB, Göteborg

 

I går meddelades Generaladvokatens förslag till avgörande i EU-domstolens mål C-617/10 rörande en begäran om förhandsavgörande från Haparanda tingsrätt. Avgörandet handlar om den glödheta frågan om tillämpningen av principen ne bis in idem, eller förbudet mot dubbla straff för samma gärning. Nästan omgående basunerade flera tidningar, däribland Dagens Industri, ut rubriker som ”Sverige får straffa skattebrottslingar dubbelt”. Men är detta en korrekt analys av Generaladvokatens förslag?  Jag påstår att så inte är fallet.

Bakgrunden till den nu aktuella begäran om förhandsbesked är ett ganska ordinärt åtal angående skattebrott som prövas vid Haparanda tingsrätt. I målet tog dock tingsrätten det unika beslutet att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende några konkreta frågeställningar.

Frågorna handlade sammanfattningsvis om det svenska systemet med dubbla påföljder i form av skattetillägg och straffrättsliga sanktioner är förenligt med artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan stadgan). I denna artikel finns ett förbud mot dubbelsbestraffning som i allt väsentligt liknar motsvarande bestämmelse i artikel 4 i protokoll 7 till Europakonventionen.

När man nu läser generaladvokatens förslag måste man först ha klart för sig att hans svar är begränsat till hur stadgan och unionsrätten ska tolkas. Generaladvokaten har inte anledning eller ens befogenhet att uttala sig om tolkningen av Europakonventionen. En sådan behörighet och befogenhet tillkommer ytterst Europadomstolen.

Av generaladvokatens förslag framgår tydligt att han anser att tolkningen av principen ne bis in idem måste bli annorlunda beroende på om man tillämpar unionsrätten eller Europakonventionen. I sitt förslag ger generaladvokaten en rad argument för detta påstående som jag inte nu ska återge, men sammanfattningsvis konstaterar generaladvokaten att rättigheterna i stadgan inte kan ges samma räckvidd och innebörd som i Europakonventionen(generaladvokatens förslag punkt 6). Jag uppfattar  att generaladvokaten hävdar att principens innebörd vid en tillämpning av unionsrätten bör vara snävare än vid motsvarande tillämpning av Europakonventionen.

Att det finns fog för min tolkning anser jag blir tydligt när man läser punkten 79 i generaladvokatens förslag. Här skriver generaladvokaten följande:

”Sammanfattningsvis visar utvecklingen av Europadomstolens praxis att artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen för närvarande utgör ett hinder för åtgärder i form av dubbla administrativa och straffrättsliga sanktioner för en och samma gärning. Det är således inte tillåtet att inleda ett andra förfarande, vare sig administrativt eller straffrättsligt, när beslutet att påföra den första sanktionen har vunnit laga kraft. Rättsläget enligt praxis är för närvarande, särskilt med hänsyn till Europadomstolens domar från och med domen i målet Zolotukhin mot Ryssland, att Europadomstolen numera intar ett fast förhållningssätt i frågan. Denna rättspraxis borde ge tingsrätten ett underlag som ur Europakonventionens perspektiv är mer än tillräckligt för att avgöra målet mellan N.N och svenska staten.”

En välgrundad tolkning av generaladvokatens förslag medför sålunda att det svenska systemet med viss tvekan torde kunna accepteras enligt unionsrätten men inte utifrån Europakonventionen. I sammanhanget måste man då också komma ihåg att Europakonventionen utgör svensk lag sedan närmare två decennier och att konventionen är överordnad all annan lag (RF 2 kap 23§).

Parallellt med prövningen i EU-domstolen har också Europadomstolen tagit upp ett antal mål för prövning av den svenska uttolkningen av principen om ne bis in idem. Jag tror inte att det är särskilt utmanande att prognostisera att utgången av Europadomstolens prövning kommer att utfalla i enlighet med generaladvokatens uttalanden i punkten 79 ovan. I sådant fall är det svenska förfarandet med dubbla påföljder över och Högsta domstolens avgörande NJA 2010 s. 168 torde då också kunna förpassas till juridikens mörkaste skamvrå.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt