Skip to content

Ne bis in idem: "Grönt ljus för svensk skattelag? Pyttsan!"

 Clarence Crafoord, VD Centrum för rättvisa
Clarence Crafoord, VD Centrum för rättvisa

Av Clarence Crafoord, VD Centrum för rättvisa

 

Igår gick TT ut med nyheten att  ”det svenska förfarandet i skattemål, som innebär att en person både kan få betala skattetillägg och dömas för skattebrott, får grönt ljus av generaladvokaten i EU:s domstol”. Rubriken var som ovan – fast utan frågetecken (och utan ”Pyttsan!”).

Detta budskap har därefter kablats ut i bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Men den som orkar ta sig igenom hela förslaget, eller åtminstone hela pressmeddelandet från EU-domstolen, inser snart att ”grönt ljus” är en så ofullständig sammanfattning att den blir alldeles missvisande.

Fallet handlar om en  egenföretagare som underlät att fullgöra sina deklarationsskyldigheter under inkomståren 2004 och 2005. År 2007 påfördes han skattetillägg. Två år senare väckte åklagare åtal mot honom. Åtalet avser samma gärning som den som föranledde påförandet av skattetillägget 2007.

För att få vägledning har Haparanda tingsrätt, som handlägger brottmålet, frågat EU-domstolen om principen ne bis in idem (förbudet mot dubbla administrativa och straffrättsliga sanktioner) i Europeiska unionens stadga.

Enligt generaladvokaten Cruz Villalón hindrar inte denna stadga  att någon straffas för en gärning som redan har lett till ett lagakraftvunnet avgörande avseende påförande av administrativa sanktioner. Men generaladvokaten menar i sitt förslag till avgörande att medlemsstaterna ska iaktta stadgan endast när de tillämpar unionsrätten. Och enligt generaladvokaten avser inte det aktuella målet någon tillämpning av unionsrätten. Därför föreslår han att EU-domstolen förklarar sig sakna behörighet att besvara den fråga som Haparanda tingsrätt ställt.

För det fall EU-domstolen trots allt skulle finna att den är behörig menar generaladvokaten att skyldigheten att tolka stadgan mot bakgrund av Europakonventionen bör nyanseras när en grundläggande rättighet i Europakonventionen  inte har införlivats fullständigt av unionens medlemsstater. Ett fåtal stater har nämligen ännu inte ratificerat artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen, i vilken principen ne bis in idem återfinns.

I en sådan situation anser generaladvokaten att skyldigheten att likställa skyddsnivån i stadgan med skyddsnivån i Europakonventionen saknar samma genomslagskraft.

Med utgångspunkt i detta övervägande finner generaladvokaten att det för närvarande inte finns något i stadgans formuleringar som antyder att avsikten med bestämmelsen skulle ha varit att förbjuda påförandet av administrativa och straffrättsliga sanktioner för samma handlande.

Generaladvokaten Cruz Villalón påpekar emellertid att proportionalitetsprincipen och, under alla förhållanden, den princip om förbud mot godtycklighet som utgör en del av rättsstaten, kräver att ett brottmålsförfarande innefattar hänsyn till att den gärning som detta förfarande avser redan har lett till en administrativ sanktion.

Men det kommer mera.

I sitt förslag behandlar nämligen generaladvokaten även den närmare – och fristående – innebörden av Europakonventionen. Sammanfattningsvis, skriver Cruz Villalón, ”visar utvecklingen av Europadomstolens praxis att artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen för närvarande utgör ett hinder för åtgärder i form av dubbla administrativa och straffrättsliga sanktioner för en och samma gärning. Det är således inte tillåtet att inleda ett andra förfarande, vare sig administrativt eller straffrättsligt, när beslutet att påföra den första sanktionen har vunnit laga kraft. Rättsläget enligt praxis är för närvarande, särskilt med hänsyn till Europadomstolens domar från och med domen i målet Zolotukhin mot Ryssland, att Europadomstolen numera intar ett fast förhållningssätt i frågan. Denna rättspraxis borde ge tingsrätten ett underlag som ur Europakonventionens perspektiv är mer än tillräckligt för att avgöra målet mellan [egenföretagaren] och svenska staten.”

Ord och inga visor med andra ord. Och han fortsätter:

”Haparanda tingsrätt har redogjort för Högsta domstolens praxis, enligt vilken det måste finnas ”klart stöd”, antingen i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis, för att en nationell bestämmelse som strider mot nämnda konvention ska kunna åsidosättas. Högsta domstolen har tillämpat detta villkor i olika mål rörande den problematik som nu är i fråga, och den har i samtliga dessa mål funnit att Europadomstolens praxis avseende artikel 4 i tilläggsprotokoll nr 7 till Europakonventionen inte tillhandahåller något ”klart stöd”. Nyare praxis från Europadomstolen bekräftar dock, som jag påpekat (…) ovan, att [egenföretagaren] nu har ”klart stöd” för sin talan.”

Innebörden av Europakonventionen, som ju också är svensk lag, är alltså enligt EU-domstolens generaladvokat ett mycket klart rött ljus för det svenska systemet med skattetillägg.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt