Mårten Schultz: "Jag tror ingenting alls, Björn Hurtig... Jag gjorde mig omaket att ta reda på fakta"
REPLIK - av Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet
En sak som kan vara något frustrerande när man skriver debattartiklar eller deltar i det offentliga samtalet är att behöva bemöta invändningar som riktar sig mot argument som man inte har framfört. Så är det med den replik på min debattartikel om Sverige som rättsstat som jag skrivit för SvD Brännpunkt för någon vecka sedan.
I min artikel försökte jag främst framhålla några uppenbara myter och överdrifter som förekommit i debatten om svenskt rättsväsende med anledning av att svenska åklagare begärt Julian Assange överlämnad från England till Sverige. Jag tog upp myten om att det i svensk rätt betraktas som våldtäkt att ha sönder en kondom. Jag tog upp myten om att svenska domare och åklagare tar order från CIA. Jag tog upp myten om den så kallade ”feminazistiska” ideologin som påstås prägla rättsväsendet. Etc.
Fokuseringen var på de argument som jag tror att alla jurister - åtminstone de jurister som vågar skriva under med sitt eget namn - skulle anse är missriktade. Anledningen till att jag tog upp dessa argument är dels att det har visat sig att förbluffande många verkar tro att de är sanna, dels att de framförts av inflytelserika personer runt om i världen.
Min huvudpoäng var att Sverige är en rättsstat. Det trodde jag var en banal iakttagelse men jag har förstått att det inte uppfattas så. Assanges försvarare skrev i en replik att Sverige inte är en rättsstat (med ett utropstecken efteråt). Andra har varit inne på samma linje. I detta sammanhang skulle det föra för långt att räkna upp argumenten för varför Sverige är en rättsstat. Jag vill tro att det inte heller behövs när man skriver i Dagens Juridik.
För jurister torde det vara trivialt sant: Sverige är en rättsstat. Men det är också en rättsstat som ibland gör fel och som kan innehålla normer som inte är lämpliga. Det finns exempel på justitiemord och systemfel i svensk rättshistoria, liksom i samtida juridik. Hur ska man då betrakta dessa brister i förhållande till tesen om att Sverige är en rättsstat? Min bestämda uppfattning är att Sverige självklart är en rättsstat även trots dessa brister. Inget juridiskt system har någonsin varit ofelbart; ingen jurist har någonsin varit felfri.
Björn Hurtig och Johann Binninge påtalar i en kommentar på Dagens Juridik en annan brist i svensk rätt, nämligen den bevisrättsliga regleringen i sexualbrottmål. Artikeln utgör ett exempel på det jag inledningsvis skrev om. Jag har ingen egentlig uppfattning i den frågan vad gäller det aktuella fallet. Det finns ju ännu inget mål. Själv har jag inte skrivit en rad om bevisbördans innebörd i sexualbrottmål, tror jag.
Möjligen skulle jag, om jag hade velat skriva något om det som Hurtig och Binninge diskuterar, kunna hänvisa till NJA 2009 s. 447 (I): ”För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre.” Så kan man pregnant uttrycka rättsstatens kravbild i sexualbrottmål och så har alltså Högsta domstolen uttryckt saken i ett färskt prejudikat.
Samtidigt verkar det förhastat att börja tala om bevisvärdering i ett sådant här läge av en utredning. Det kan implicit ge intryck av att jag har gjort en bedömning om att det finns tillräckligt med underlag för ett åtal. Åtalsfrågan kan jag förstås inte bedöma och det vore mig främmande att över huvud taget uttrycka en åsikt om detta i nuläget. Det är tvärtom lämpligt, menar jag, att iaktta en form av oskuldspresumtion även i den offentliga debatten kring brottsmisstankar av förevarande slag.
För ungefär 18 månader sedan skrev jag att en principiellt rimlig inställning i ett ärende som Assanges, enligt min mening, innebär att man bör hålla följande punkter i huvudet samtidigt:
1. Assange bör betraktas som oskyldig tills det finns en fällande dom.
2. Assanges integritet ska respekteras.
3. Anmälarna bör betraktas som trovärdiga tills det finns en övertygande anledning att misstro dem.
4. Anmälarnas integritet ska respekteras.
5. Kända personer, även rent helgonlika personer, står inte över lagen.
6. Anklagelser om brott mot kända personer måste tas på allvar och processen bör vara i grund och botten densamma som gäller för andra misstänkta.
7. Om en person som misstänks för ett allvarligt brott befinner sig i ett annat EU-land är det rätt att försöka få honom eller henne överlämnad till den svenska rättvisan för utredning och eventuell prövning.
8. Domstolarna och rättsväsendet är inte politiska institutioner och bör överhuvudtaget inte hantera misstankar om brott utifrån politiska bevekelsegrunder.
9: Frågan om en utlämning till USA är ännu så spekulativ att den inte är meningsfull att diskutera. Det finns ännu inga formella anklagelser i USA. Om det görs sådana anklagelser är fortfarande frågan om utlämning en komplicerad sak.
Dessa hållpunkter tror jag fortfarande sammanfattar en lämplig principinställning och jag tror förmätet nog att de första punkterna därvid har en allmän giltighet när medierna går igång i samband med att någon känd människa misstänks för brott.
Vad gäller den fråga som ställs i slutet av Hurtigs och Binninges artikel – ”hur ofta tror Mårten Schultz att man brukar utfärda en Europeisk arresteringsorder för denna typ av påstådd brottslighet?” – så tror jag ingenting alls, jag vet.
Jag gjorde mig för en tid sedan omaket att ta kontakt med åklagarmyndigheten och ställde just den frågan. Jag fick statistik för åren 2006, 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011. Det visade sig att den europeiska arresteringsordern har använts vid misstanke om våldtäkt under varje år under denna period, ibland i flera fall under samma år. Så kanske vi kan spräcka även denna myt.
115 comments
I 2009 års fall var det ju så att den tilltalade hade bevisat att vissa delar av målsägandens berättelse var osanna. HD:s uttalande att det inte räcker med överviktsprincipen vid en vägning av parternas trovärdighet har ju heller inte hörsammats av underrätterna som ju fortsätter att följa den tidigare praxisen.
Det är inte svårt för den som är jurist att hitta avgöranden från hovrätterna där tilltalade fälts för sexualbrott enbart baserade på anklagelsen från målsäganden. T.ex. Svea hovrätts mål B 9354-11 (Avgjordes 28 december 2011, med hänvisande just till 2009 års fall), Svea hovrätts mål B 5876-10 (Avgjordes 8 april 2011) eller Svea hovrätts mål B 5092-11 (Avgjordes 22 juli 2011), de tre målen tog ca 30 sekunder att hitta. Läser man regelbundet publicerad praxis och juridiska nyhetsbrev så stöter man på en sådan dom mer än en gång per vecka.
Det är helt makalöst att en professor i juridik kan påstå att något så vanligt förekommande i svensk rätt inte förekommer. Jag förstår för egen del inte alls hur Schultz menar att 2009 års fall skulle förhindra fällande domar enbart på anklagelser ens om underrätterna nu kände sig tvungna att följa HD:s praxis.
HD har ju dessutom 2010 avgjort ett mål om just samma sak och där hänvisat till att NJA 1991 s. 83 och NJA 1992 s. 446 fortfarande är gällande praxis, och i dessa fall fastslås ju att en utsaga av målsäganden är nog för fällande dom.
Visst döljs ibland det här förhållandet bakom s.k. stödbevisning, alltså den hörsägen som Hurtig och Binningen hänvisar till. Alltså modellen att rätten konstaterar att man tror på målsäganden men att enbart det inte räcker för fällande dom, för att sedan fortsätta med att målsägandens berättelse stöds av att hon sagt samma sak till någon väninna eller att hon skulle ha varit i upprivet tillstånd då hon träffat någon (eller annan valfri ickebevisning) och att man därför kan fälla.
Men det är väl knappast något som kan lura en tänkande människa?
Ursäkta för övrigt att jag gjorde mig omaket att ta reda på fakta, istället för att tro som professorn.
Lol att den anonyma kommentatorn dök upp på en gång och inte har ett enda rätt.
Kan du berätta vad som skulle vara fel?
"Samtidigt verkar det förhastat att börja tala om bevisvärdering i ett sådant här läge av en utredning. Det kan implicit ge intryck av att jag har gjort en bedömning om att det finns tillräckligt med underlag för ett åtal. Åtalsfrågan kan jag förstås inte bedöma och det vore mig främmande att över huvud taget uttrycka en åsikt om detta i nuläget. Det är tvärtom lämpligt, menar jag, att iaktta en form av oskuldspresumtion även i den offentliga debatten kring brottsmisstankar av förevarande slag."
MS skriver ju uttryckligen att han inte vill gå in på bevisvärderingsfrågor i detta stadium av processen. Hur i hela fridens namn finner du grund för din kommentar att:
"Det är helt makalöst att en professor i juridik kan påstå att något så vanligt förekommande i svensk rätt inte förekommer. Jag förstår för egen del inte alls hur Schultz menar att 2009 års fall skulle förhindra fällande domar enbart på anklagelser ens om underrätterna nu kände sig tvungna att följa HD:s praxis."
Du läser in påståenden i MS:s text som inte existerar. Men det är klart, läser man ett inlägg som Satan läser Bibeln så kommer man ju att finna de belägg man vill finna...
@Bobby Brun: Tja så illa läste in AB. Så här skrev MS (så du får nog backa från din kritik);
"Möjligen skulle jag, om jag hade velat skriva något om det som Hurtig och Binninge diskuterar, kunna hänvisa till NJA 2009 s. 447 (I): ”För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre.” Så kan man pregnant uttrycka rättsstatens kravbild i sexualbrottmål och så har alltså Högsta domstolen uttryckt saken i ett färskt prejudikat."
Och här har alltså MS helt fel vilket AB också riktigt påpekar.
Herregud. Schulz skriver om rättsläget, inte om enskilda fall. Han använder ordet PREJUDIKAT, ffs. Och hur kan han ha fel där. Eller menar du att det är felciterat?
Du menar att Schultz menar att prejudikatet är så som man dömer i en rättsstat men att underrätterna i Sverige struntar i detta, men... att Sverige fortfarande är en självklar rättsstat för det.....? Eller nej, jag kan inte få ihop det på något logiskt sätt, vad menar du?
Haha, oväntat att ni skulle finna varandra.
Jo MS hänvisar till prjudikat i den oskuldsfulla tron att prejudikaten efterlevs i underinstanserna vilket då skulle vara beviset på att Sverige är en rättsstat. Men där har han fel vilket varje praktiskt verksam jurist vet. Problemet med MS analys beror nog främst på att han aldrig har lämnat akademien.
Eehh, två år på en tingsrätt. Dessutom på den s.k. landsorten. Räknas inte det?
Nu har du läst slarvigt. Även i 2010 års fall framhåller HD att andra faktorer ska vägas in.
Det är nog helt enkelt så att du inte vet hur man läser ett rättsfall.
Vilka andra saker?
Jag håller med om att bevisvärderingen i sexualmål är problematisk. Men om du ska referera till NJA-fall måste du läsa dem först. De två fallen från 1990-talet, likt domen från 2010, har inte det innehåll som du gör gällande.
Min erfarenhet, som arbetar med dömande verksamhet på en tingsrätt, är att våldtäktsmål oftare än andra brottmål ogillas eftersom bevisningen inte är tillräcklig. Så sent som i måndags ogillade jag ett våldtäktsåtal och hänvisade till NJA-fallet från 2009. En trovärdig målsägande är absolut inte tillräckligt för en fällande dom.
Bevisvärderingen i dessa mål ska absolut diskuteras, men jag tror det är få brottmål som prövas med samma omsorg som våldtäkter.
Jasså? Vad har de för innehåll då?
I 1991 års fall skriver HD:
”Genom -målsägandens- uppgifter får anses visat att” den tilltalade begått misshandelsbrotten. och ”Genom -målsägandens- detaljerade uppgifter finner HD utrett” att den tilltalade begått våldtäktsbrotten.
1992 års fall:
Fallet är ju känt därför att HD här kom fram till att sakkunniga (psykologer) inte kunde göra tillförlitliga utsageanalyser utan att dessa för att vara rättssäkra istället ska göras av lekmän (jurister och nämndemän). HD tog också bort flera kriterier som behövdes i 1991 års fall för att utsagan skulle anses vara sann ( avsaknad av motiv för målsäganden att ljuga samt att målsäganden inte ska ha blivit överbevisad i någon väsentlig del). Bevisningen till stöd för åtalet bestod av utsagan.
Jag kan inte komma på någon annan måltyp* där fällande domar enbart baserat på målsägandens anklagelse är så vanliga.
Enligt BRÅ:s statistik fälldes 152 personer för våldtäkt 2011.
Jag hittar ingen siffra om antalet åtalade men enligt Diesen ( Diesen och Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn, 2009) så låg antalet åtal på mellan 100 och 200 under åren 1965-2004. Enligt brå låg antalet fällande domar på samma grova nivå (Baklänges 153, 131 och 113). Närmare än så hinner jag inte komma i den här sena timmen, jag minns dock kandidatuppsatser och liknande där man pratat om att ca 1/3 frias numera och att det innan 2009 års fall var ca 1/5 som friades.
Men det ändrar ju inte det faktum att man minst varje vecka får läsa en fällande dom som enbart bygger på en anklagelse och dessa domar är ju lika fel oavsett hur många som frias i seriösa domar. I samanhanget ska det kanske nämnas att de som fälls för sexualbrott i Sverige har otroligt låg återfallsfrekvens, enbart ca 5% återfaller. I en översiktlig granskning som jag gjort/påbörjat så återfaller de som fällts med robust bevisning i högre grad än de som fällts på enbart utsagor.
*Mål där polisers anklagelser är åklagarens bevisning har ju en särställning, där fälls det ju slentrianmässigt på polisens påstående. Men det är oftast inte så ingripande eftersom det oftast rör bötesbrott.
"Men det ändrar ju inte det faktum att man minst varje vecka får läsa en fällande dom som enbart bygger på en anklagelse....."
Så du menar att av de 152 som fälldes för våldtäkt så var MINST 52 av dessa fällda ENBART baserat på indicium i form av målsägandes utsaga? Du har nog fått statistiken lite trasslig någonstans. Nog är det så att det fortfarande döms i våldtäktsmål utan beaktande av 2009 års prejudikat (vars budskap för övrigt borde vara självklart eftersom rättsfallet bara trycker på självklara straffrättsliga principer), men att det skulle handla om så mycket som en dryg tredjedel av alla fällande domar, det får du allt styrka med tunga fakta om du vill vara övertygande.
Just det 2010 års fall var det också. Inte för att du har svarat angående de tidigare fallen eller kommit med några som helst argument eller belägg, men för att rätt ska vara rätt så ska jag citera det också.
NJA 2010 s. 671
"9. När, som i detta mål, åtalet omfattar ett obestämt antal gärningar som inte har individualiserats i gärningsbeskrivningen måste prövningen av skuldfrågan ske med beaktande av att den tilltalade i praktiken kan ha begränsade möjligheter att förebringa någon annan motbevisning än sådan som avser målsägandens allmänna trovärdighet. Den bristande individualiseringen utesluter inte en fällande dom (se t.ex. NJA 1991 s. 83, 1992 s. 446 och 1993 s. 616 ), men gör att stränga krav bör upprätthållas när det gäller bevisföringen. Det är i sådana fall bl.a. särskilt angeläget att åklagaren tydligt redovisar vad som är avsett att bevisas med varje enskilt bevis och på vilket sätt som det angivna bevistemat har samband med gärningspåståendet."
Hänvisar HD här till obsoleta rättsfall? Eller hur har du läst det i din dömande verksamhet?
1993 års fall som också nämns av HD kan också vara passande att citera:
"Som framgår av TR:ns och HovR:ns domar finns det, bortsett från gärningen avseende -målsägande 1-, inte några vittnen till de påtalade händelserna. Inte heller har några fysiska skador kunnat iakttas vid den rättsmedicinska besiktningen av -målsägande 2-. Den huvudsakliga bevisningen utgörs därför av de videoinspelade förhören med -målsägande 2- och -målsägande -."
- Den tilltalade fälls till fängelse i FEM år på denna bevisning.
Den bevisning som avsågs angående den ena gärningen består i att målsägande 2 har påstått sig ha bevittnat den.
Det kan ju också påpekas att varken den tilltalade eller hans försvarare fått möjlighet att ställa frågor till målsägandena eller att få medverka vid förhören på annat sätt och att de inte hördes i rätten.
Just så! Nu är det foliehattsfest runt om i världen. Därför mycket bra skrivet av Mårten Schultz!
Det eventuella uppsåtet, och likgiltighetsuppsåtet, (som i princip är samma sak, enl. professor Petter Asp) där nämndemän och domare gissar och "finner" vad åtalade "har gjort med vett och vilja", och dömer åtalade för uppsåtliga brott, fast effekten inte har inträffat, t.ex. försök till dråp i nödvärnssituationer där skytt på sin fastighet försvarat sig med fågelammunition som inte är godkänd för rådjur (som väger 25 kg), mot kniv- kratta- och tångangrepp mot ögon av flera angripande missbrukare kända av polisen, är det förenligt med the rule of law, och principer som kontituerar en rättsstat, när polismyndigheten inte tar emot polisanmälan och inte samlar ihop brottsverktyg på mer än 2 dygn, och där misstänkt för mordförsök i två fall inte får träffa advokat under mer än 72 h (jämför John Murray mot the UK Europadomstolen) se Falu TR B 1922-10 och Svea HovR B 7240-10.
Är den felaktiga maratonhäktningen av Kronprincessan Victorias f.d. livvakt "Säpomannen" under 1 år förenligt med rättsstatsprinciper, trots att "målsäganden" som påstår våldtäkt har lockat mannen till sig på "strypsexforumet Darkside" med sms som citat dom Uppsala TR:
...med ett innehåll som framstår som sadomasochistiskt. Så har hon den
6 juli 2009 skrivit ”Nästa gång vill jag ha en röd rumpa och mina bröst ska vara
nästan blå…Ligga fast bojar och låta dig göra vad du vill är en skräck förtjusande
tanke…Puss”. Den 23 juli 2009 har hon skrivit ”Vill ligga fast spänd på ditt
köksbord samtidigt som du våldför dig på mig…” och senare samma dag ”Jag vill
titta dig i ögonen när du rappar mig med den smala piskan över min redan röda
stjärt…”. Hon har vidare den 29 juli 2009 skrivit ”Dina fingrar, nästan hela handen i
2an…!!!????!!! Klarar jag det, eller har jag Inge val?” Målsäganden har uppgett att
hon skickade SMS av detta slag eftersom det gjorde Magnus Jensen upphetsad
15
B 5763-09
UPPSALA TINGSRÄTT
Enhet 2
DOM
2010-05-04
Svea HovR 4280-10
Sveriges "rättsväsende" rubricerar ibland penetration med fingrar ibland som våldtäkt, ibland som sexuellt ofredande vilket får konsekvens att 10 ggr fler gärningar och 11 gånger fler målsägare leder till samma fängelsepåföljde (2år) som en påstådd. jmfr Svea HovR dom i fallet E..berger (där en målsägare får framgå med namn i dom, men en annan slipper i Säpomannenmålet) men i Eskilstuna TR L..man H.j annan praxis finns.
Mårten Schulz: Oavsett din syn på skuldfrågan i Assange-fallet (som du inte vill säga något om, men som de flesta andra som läst häktningspromemorian anser som tämligen glasklar i Assanges favör), är det enligt dig korrekt av åklagaren att - utan motivering - vägra använda sig av de färdiga MLA-rutiner som finns för att få till stånd ett förhör och därigenom försena rättsprocessen till förfång för samtliga inblandade, inte minst de två målsägarna? Ska det vara överhuvudtaget vara möjligt i en rättstat för en åklagare att agera så självsvåldigt och med sådant iskallt förakt för alla parter?
Sedan undrar jag om du läst på om utlåningsavtalet som Sverige har med USA? Du kanske önskar uppdatera ditt blogginlägg från 2010 nu när utlåningsavtalet - som alltså inte lägger några legala hinder ivägen för en överlämning av Assange till USA - blivit mer känt för allmänheten.
Jag är jurist och skriver under eget namn. Tänkte lägga en pinne på brasan genom att ge ett par snabba exempel på varför jag inte delar MS uppfattning om att Sverige lever upp till kriterierna för en rättsstat.
1. Sverige har flera gånger dömts för brott mot Artikel 6 Europakonventionen, dvs rätten till en rättvis och opartisk domstolsprövning.
2. I Sverige finns det en lag som ger polisen rätt till s.k. preventiv bugging, dvs en rätt för polisen att även helt utan brottsmisstanke bryta sig in i din bostad och sätta upp mikrofoner i sovrummet.
3. I Sverige har HD godkänt att polisen använder brottsliga metoder för att framtvinga bekännelser genom s.k. bevisprovokation.
4. I Sverige kartläggs alla medborgares mobil- och digitala trafik trots att inga brottsmisstankar förekommer. Information görs sedan tillgänglig för privaträttsliga subjekt som vill driva in pengar, läs upphovsrättsorganisationerna.
5. I Sverige häktas personer uteslutande på åklagarnas fria berättelser utan något som helst underlag som gör det möjligt att objektivt kontrollera om uppgifterna stämmer. Detta trots att JO flera gånger har fastslagit att förfarandet är felaktigt.
5. I Sverige hålls personer på detta sätt inlåsta i månader och i bland över ett år utan rättegång och utan möjlighet att ta del av den bevisning som påstås finnas.
6. I Sverige råder det MS kallar femininazismen. Kvinnor döms mildare än män för samma brott och trots att all forskning visar att kvinnor utövar lika mycket relationsvåld som män så döms nästan aldrig någon kvinna, rättare sagt nästan ingen kvinna blir ens föremål för förundersökning.
7. Rättsväsendet är politiskt styrt. Samtliga nämndemän är politiskt nominerade och som juristdomare kan du i praktiken inte göra karriär utan att ha tjänstgjort på något departement. Ett effektivt sätt att knyta domarna till den politiska makten.
8. I större brottsutredningar delar åklagarna regelmässigt upp utredningen under flera s.k. K-nummer vilket är ett effektivt sätt att hindra den misstänkte och dennes försvarare från att kunna ta del av utredningen i dess helhet. Viktig bevisning för den misstänkte undanhålls ofta på detta sätt.
9. Sverige har till skillnad från Norge ignorerat Europadomstolens dom i Zolotukhin-målet och fortsätter sålunda att tillämpa dubbelbestraffning.
10. I Sverige tjänstgör domare ofta växelvis som åklagare, inte sällan inom den egna domsagan utan att detta anses utgöra jäv. Tjänstlediga rådmän kan sålunda sitta på åklagarstolen med yngre domare såsom fiskaler eller assesorer som vet att åklagaren snart kan vara åter i rådmanstjänsten och då bli den som ska betygssätta den yngre domaren. Detta system är sanktionerat och anses helt problemfritt.
Några snabba exempel men jag tror poängen har gått fram. Sverige är inte en rättsstat.
Krister Karlsson, Jurist.
Jag har egentligen bara en sak att säga om ditt inlägg. MYCKET BRA SKRIVET!!!
Jag kan "kasta in några pinnar" till om du vill?! Oavsett gör jag det ändå ;-)
Ta t ex jouråklagaren som från början anhöll Assange. Hon har tidigare fått personer fällda till långa fängelstraff på handskrivna åtal (på rutigt A4 collegeblock) inför sittande rätt. Dvs inga anmälningar, utredningar eller förhör... Utöver detta visade det sig att ett år efter en lagakraftvunnen dom framkom helt plötsligt en ofattbar mängd bevisning, självfallet ej tillgänglig tidigare, från polisens diareievdelning.
Föga förvånansvärt visade denna på dess oskuld. Men som alla som är ngt insatta i det "rättssäkra" Sverige så hjälpte det inte ens i HD, som nekade en resning. Målnummer mm kan du få om du är intresserad.
Så jag kan tycka att det du tar upp är MYCKET VIKTIGT och skrämmande. En demokrati skall inte fungera på det sättet, eller man kanske ska säga fallera rent rättsligt mot sina egna medborgare.
Tack för mig.
Och vet du vad Krister, även advokater blir domare eller har varit åklagare osv.
Många jurister byter jobb och har till slut suttit på alla stolar i rättssalen, inklusive då notariestolen där många börjar. De erfarenheterna berikar enbart. Min egen - helt ovetenskapliga - erfarenhet av domare som varit åklagare är att jag uppfattar dem som något hårdare i sin bevisprövning, liksom för att markera distans till åklagaren.
Krister. Arbetar du någonting med brottmål?
1) Av 47 deltagande länder har 46 länder (alla utom Monaco) fällts för brott mot art 6 i Europakonventionen. Sverige ligger tillsammans med Andorra på delad andraplats vad gäller lägst procent fällningar av upptagna mål (50 %). Endast Danmark ligger lägre (37%).
Statistics on judgment by state 1959-2010 from European Court of Human Rights.
8) Ring till din lokala åklagarkammare så kan de kanske förklara systemet med diarienummer för dig. Men K-systemet är faktiskt polisens diarienummer. Åklagarnas diarienummer börjar i regel AM eller möjligen ÅM. Domstolen använder B eller T eller Ö. Så ditt påstående är felaktigt. Åklagare har inget med K-numren att göra och gömmer ingenting där. Antalet K-nummer har heller inget med utredningens storlek att göra utan med antalet brott. Ett mord får ett K-nummer medan 20 olovliga körningar får 20 K-nummer (eller möjligen T-nummer).
Jag får reservera mig lite för att det finns många polismyndigheter i landet. Gud vet vad alla de andra har för diariesystem.
Sedan kan du väl komma med lite källor till dina övriga brandfacklor så kan vi snacka. Än så länge har påståendena lika hög trovärdighet som Timo eller Max/PV.
1. Sverige ligger också fyra, med 42% när det gäller andel av klagomålen som rör just rättvis rättegång (Andorra 50%, Island 45% och Albanien 44% ligger högre). Snittet på alla medlemsstater är att det utgör 20% av klagomålen.
Sen är det 24% där staten ingår förlikning och 23% där den frias utöver de 50% fällningar.
Och kan tilläggas: Varje fällning är ett symptom på rättsstatens tillkortakommande. Fällningarna utgör dessutom endast en av de 10 punkter jag tog upp. Den sammantagna effekten blir förfärande. Detta har också Datainspektionen Uppmärksammat i rapporten Inegritetsåret 2008... Länkas här: http://juristensfunderingar.blogspot.se/2009/07/lagarna-om-buggning-och-...
Mark Klamberg skriver mer i ämnet: http://klamberg.blogspot.se/2009/08/utvardering-genomfor-om-buggning-och...
Men Ung_åklagare tycks leva i tron att inget av detta existerar.
Max. Dina siffror är fel. Påståendet gällde art 6 i sin helhet. Där ingår även "length of proceedings".
Sedan är ju vilken artikel överträdelsen gäller mindre viktig än att det skett en överträdelse. Om Sverige har hög andel av sina fällningar på just artikel 6 så är det kanske ändå att föredra framför att ex ha en hög procentsats vad gäller rätten till säkerhet och frihet (som Turkiet har).
Siffrorna kommer ifrån samma källa som du använde.
Ja, men om du lägger ihop "Right to a fair trial (Art. 6)" med "Lenght of proceedings (Art. 6)" så får du helt andra siffror än de du nämnde. Lenght of proceedings ingår i Right to a fair trial. Man har bara brutit ut de siffrorna eftersom de är så stor andel av artikel 6 överträdelserna.
Men min poäng är ju att om man sätter upp inga fällningar i Europadomstolen som ett krav på en rättstat så fallerar de flesta stater. Sedan är alla fällningar allvarliga och statistiken om just hur många procent fällningar som avser art 6 är inte så viktig eftersom man kan bryta mot flera minst lika viktiga rättigheter och därmed få en lägre andel art 6 fällningar. Som ex Storbrittanien gör. Jag har hellre Sveriges statistik avseende Europadomstolen än Storbrittaniens.
Ja det är möjligt, jag vet inte vad det spelar för roll dock.
Det är väl inte så att inga fällningar är kravet utan att rättelse efter fällningar ska vara kravet. Sverige har inte rättat sig efter fällningarna utan bara ökat andelen förlikningar.
Sen är det väl inte så konstigt att rättsstatligheten hos medlemsländerna går ner när demokrati blir allt mer omodernt. Eller när t.o.m. professorer resonerar som Schultz ovan, att man utgår från att landet är en rättsstat och sedan söker exempel på rättsstatlighet. Så att många medlemsstater inte är rättsstater är inte ett argument för att de skulle vara det.
Nu hittade jag inga siffror om antalet mål. Men visst är det så att det är bättre med 10 mål om artikel 6 och 5 andra mål än 50 mål om artikel 6 och 500 andra mål.
Men när vi pratar om rättsstatlighet så är det ju just artikel 6 som är intressant. En rättsstat behöver inte vara en demokrati, och övriga rättigheter handlar om demokrati.
@Ung_åklagare; Ditt raljerande svar må vara förlåtet pga av att du antagligen är just ung och oerfaren. Kanske lever du fortfarande i tron att åklagarväsendet faktiskt agerar objektivt och öppet. Och jo tack, jag känner skillnaden mellan K nummer och AM nummer. Men när du påstår att åklagarna inte har med K numren att göra så tog det ungefär en kvart innan jag kunde sluta att skratta. Detta påstående var så gulligt naivt att jag bara inte ville tro att det kom från en åklagare. I formell mening har du ju rätt men i praktiken är det åklagarna som leder större förundersökningar. Resten får du fundera över själv. Du kan också läsa JOs beslut i fallet Ulf och därefter återkomma för en diskussion angånde dina raljanta men likväl totalt felaktiga påståenden. Å andra sidan har självinsikt aldrig varit en mer framträdande egenskap hos de som väljer åklagarbanan, men det är en annan diskussion.
Du frågar också efter källor för mina påståenden. Precisera gärna din fråga så ska jag helt gratis undervisa dig i rättskällornas värld. Är det exempelvis fråga om påståendet kring bevisprovokation så föreslår jag att du läser länken med relevanta hänvisningar till Nja-avgöranden. Fundera sedan över de metoder som sanktioneras och tillämpas av dina kumpaner, eller kollegor:
http://juristensfunderingar.blogspot.se/2011/12/fair-trial-inget-for-sta...
Mitt svar var raljerande eftersom dina påstående var svepande, onyanserade och (tror jag) till stor del felaktiga. Det insåg du nog eftersom du själv skrev att du slängde in en brandfackla.
Eftersom det är du som kommer med påståenden är det väl bara artigt att backa upp dem med källor. Jag tycker att flera av påståendena var så vaga att de inte gick att bemöta. Jag tänker inte ägna mig en dag åt att försöka gissa mig till vad du menar.
Visst är varje fällning ett symtom på rättstatens Sveriges tillkortakommande. Men även en rättstat kan ha tillkortakommanden. Rättstat och utopi är inte synonyma begrepp. Men vilket land tycker du faktistkt lever upp till begreppet rättstat då? Jag tror den slutliga poängen här kommer att bli att det inte finns något land som uppfyller dina krav på en rättstat och då får man ställa sig frågan om det är du som har uppfattat begreppet rättstat fel eller om vi har skapat det begreppet och aldrig applicerar det på någon stat eftersom ingen lever upp till det.
Sedan är det ju bra att du skriver under eget namn. Du antyder att du har stor erfarenhet av brottmål. Varför är du då inte advokat? Eller hur har du förvärvat denna stora kunskap om brottmål. Du vet ju vad jag arbetar med (eller iallafall påstår mig arbeta med om du nu vill ifrågasätta det).
@Ung_åklagare: Kom ihåg att artikel 6 endast uppställer minimiregler. Det är alltså regler som inte är särskilt högt ställda. Ändå fälls Sverige upprepade gånger. Anser du att det är tillfredsställande? Om ja; när blir det otillfredsställande? Är det först när vi når samma botten som Ukraina eller Ryssland? Har du verkligen inte högre ambitioner?
Du kan inte heller se punkten 1 i min exemplifiering som fristående från övriga punkter. Det är den samlade effekten som ger resultatet.
Du anser att jag var svepande. Tja, för att utvveckla min ståndpunkt skulle jag behöva skriva en bok eller i vart fall en längre artikel. Men här kommer några korta källhänvisningar.
1. Har avhandlats.
2. Läs Polismetodlagen och de länkar jag har lämnat till Juristen funderingar och Mark Klamberg. Där hittar du alla källor angående preventiv buggning. Kanske kommer det som en överraskning för dig, vilket är ägnat att förskräcka eftersom du ju uppger dig vara åklagare.
3. Läs HDs dom i mål B 2150-11; Polisen utgav sig tillhöra en maffiaorganisation och utövade på detta sätt påtryckningar för att framtvinga ett erkännande. Samtliga rekvisit för olaga hot och/eller olaga tvång var tydligt uppfyllda, likväl godkände HD förfarandet även om man uttalade att det förekommit "otillbörliga inslag".
4. Har du helt missat debatten kring FRA-lagen, Datalagringsdirketivet och IPRED? I så fall måste du ha levt inlåst i en betongbunker. Har du också helt missat att det nu anses klarlagt att information som insamlas med tillämpning av DLD kan och ska lämnas ut till upphovsrättshavarna enligt IPRED. Har du helt missat att såväl Kommissionen som Europeiska datainspektione har konstaterat att massövervakningen inte har haft någon som helst påvisbar effekt för brottsbekämpningen. Europeiska datainspektionen har dessutom konstaterat att den massinsamlade informationen har missbrukats i stor omfattning. Kände du verkligen inte till detta?
5. och 6(felaktigt angivet som 5 två gånger). Har du någonsin medverkat vid en häktningsförhandling?. Fundera då över hur det brukar gå till. Jämför sedan med JOs avgöranden.
7. Läs avhandlingen "Gärningsmannen är en kvinna" för det första påståendet och läs sedan härhttp://juristensfunderingar.blogspot.se/2009/08/kvinnors-vald-som-rattsligt-problem.html med hänvisningar för det andra påståendet. Jämför sedan med BRÅ's rapporter.
8. Överraskande om du förnekar detta. Se på bakgrunden för landets lagmän och chefsrådmän. Kolla bakgrunden för de flesta justitieråden. Förnekar du att nämndemännen är politiker?
9. Har vi diskuterat. Jag återupprepar JOs avgörande i fallet Ulf som ett inledande lästips.
10. Förnekar du att Sverige har ignorerat Zolothukin-domen? Eller vad? Läs gärna punkt 79 i Generaladvokatens förslag till avgörande i EG-domstolens mål C-617-10 m.m.
11. Förnekar du detta? Ring då landets större tingsrätter och fråga hur många av deras ordinarie domare som har varit tjänstlediga för tjänstgöring hos åklagaremyndigheten/EBM. Kollla gärna med tingsrätten i Göteborg först.
Som du ser blev det viss förskjutning i punkterna eftersom jag i mitt ursprungliga inlägg av misstag hade skrivit punkt 5 två gånger. Så kan det gå när man skriver för sent på kvällen. Men nu har du en hel del källhänvisningar. Hävdar du fortfarande att jag är svepande och att mina påståenden är felaktiga? I så fall får du nog anstränga dig lite med motiveringen.
"3. Läs HDs dom i mål B 2150-11; Polisen utgav sig tillhöra en maffiaorganisation och utövade på detta sätt påtryckningar för att framtvinga ett erkännande. Samtliga rekvisit för olaga hot och/eller olaga tvång var tydligt uppfyllda, likväl godkände HD förfarandet även om man uttalade att det förekommit "otillbörliga inslag"."
Nej, det stämmer inte. Domstolen uppger sig i stycke 27 anse att åtgärden var otillbörlig. Man har alltså underkänt förfarandet. I svensk rätt råder däremot fri bevisprövning, man beaktar alltså bevisningen som framkommit och klipper lagöverträdande poliser i särskild ordning. Domstolen har därför analyserat om det påverkat rättegången, vilket man inte ansett att den gjort då bevisvärdet har avhandlats utförligt. Trots detta har man givit den dömde straffrabatt. Det råder således inget tvivel om att denna typ av provokation har underkänts av HD.
Frågan som uppstår är ju dock om poliserna de facto klipptes i särskild ordning efteråt? Det får man ju hoppas.
@Mattias Skarelius: som du ser i mitt inlägg som du kommenterade så påpekar jag också att HD ansåg att förfarandet hade otillbörliga inslag. Men till skillnad från målet som gällde brottsprovokation ansåg man nu plötsligt inte att kränkningen av Europakonventionen var tillräckligt allvarlig för att underkänna bevisningen. Läser du domen så förstår du att vid tillräckligt allvarliga kränkningar tar konventionen över den fria bevisprövningen. HD ansåg alltså inte att polisens olaga hot var tilllräckligt. Vad är då tillräckligt? Grov misshandel, tortyr...jag vet inte. Men jag anser inte att det är tillfredsställande.
Krister. Att jag inte besvarar alla dina påståenden på en gång betyder inte att jag håller med eller inte håller med. Det betyder inte heller att jag inte ser det samlade materialet. Bara att jag försöker ta en sak i taget.
När man diskuterar om juridik så är det bra om man hänvisar till källor på det sätt som en jurist gör, dvs med hänvisningar till rättsfall, lagar, förarbeten etc med angivande av målnummer, SFS, SOU-nummer etc. Att hänvisa till blogginlägg eller föreslå att jag ska ringa runt till landets domstolar är inte seriöst. Grundläggande är väl att den som påstår något får komma med underlag för påståendet. Vilken lag är polismetodlagen ex?
Sedan blandar du ihop punkterna och lägger till och tar ifrån punkter. De verkar vara 11 nu.
8. "I större brottsutredningar delar åklagarna regelmässigt upp utredningen under flera s.k. K-nummer vilket är ett effektivt sätt att hindra den misstänkte och dennes försvarare från att kunna ta del av utredningen i dess helhet. Viktig bevisning för den misstänkte undanhålls ofta på detta sätt."
Svar. Här har du verkligen missat något. Om man som åklagare verkligen ville "gömma något" (vilket man inte får) skulle man lägga det i slasken inte under en annan K-anmälan avseende samma brott. Att viktigt material hamnade i slasken var också det som skedde i fallet Ulf (JO dnr 2181-2005, 2006-07-07). Där diskuterades iofs vilka K-anmälningar försvararen begärt ut material från, men den misstänkte var delgiven misstanke i samtliga K-anmälningar och försvararen hade fått del av samtliga aktuella K-anmälningar genom stämningsansökan. Det relevanta är inte K-anmälan utan vilket material den misstänkte får del av och att den misstänkte får del av att det finns mer material i slasken.
Det som hände i fallet Ulf var allvarligt. Men därifrån till att sedan påstå att det som skedde där (vad det nu var) sker regelmässigt/ofta är inte seriöst. Då får man faktiskt backa upp det påståendet. Om det hade skett regelmässigt borde någon mer än du hört talas om det.
10. Vad gäller dubbelbeskattningen. Det är en väldigt svår fråga. Jag har ingen klar uppfattning. Läser man på förstasidan i dagensjuridik idag så får man dock uppfattningen att generaladvokaten föreslagit att det svenska systemet ska vara tillåtet med visst förbehåll.
Men tillbaka till min fråga. Vad har du för erfarenhet av brottmål? Varför ingen advokattitel? Du har ignorerat den frågan ett tag nu.
Krister. Att jag inte besvarar alla dina påståenden på en gång betyder inte att jag håller med eller inte håller med. Det betyder inte heller att jag inte ser det samlade materialet. Bara att jag försöker ta en sak i taget.
När man diskuterar om juridik så är det bra om man hänvisar till källor på det sätt som en jurist gör, dvs med hänvisningar till rättsfall, lagar, förarbeten etc med angivande av målnummer, SFS, SOU-nummer etc. Att hänvisa till blogginlägg eller föreslå att jag ska ringa runt till landets domstolar är inte seriöst. Grundläggande är väl att den som påstår något får komma med underlag för påståendet. Vilken lag är polismetodlagen ex?
Sedan blandar du ihop punkterna och lägger till och tar ifrån punkter. De verkar vara 11 nu.
8. "I större brottsutredningar delar åklagarna regelmässigt upp utredningen under flera s.k. K-nummer vilket är ett effektivt sätt att hindra den misstänkte och dennes försvarare från att kunna ta del av utredningen i dess helhet. Viktig bevisning för den misstänkte undanhålls ofta på detta sätt."
Svar. Här har du verkligen missat något. Om man som åklagare verkligen ville "gömma något" (vilket man inte får) skulle man lägga det i slasken inte under en annan K-anmälan avseende samma brott. Att viktigt material hamnade i slasken var också det som skedde i fallet Ulf (JO dnr 2181-2005, 2006-07-07). Där diskuterades iofs vilka K-anmälningar försvararen begärt ut material från, men den misstänkte var delgiven misstanke i samtliga K-anmälningar och försvararen hade fått del av samtliga aktuella K-anmälningar genom stämningsansökan. Det relevanta är inte K-anmälan utan vilket material den misstänkte får del av och att den misstänkte får del av att det finns mer material i slasken.
Det som hände i fallet Ulf var allvarligt. Men därifrån till att sedan påstå att det som skedde där (vad det nu var) sker regelmässigt/ofta är inte seriöst. Då får man faktiskt backa upp det påståendet. Om det hade skett regelmässigt borde någon mer än du hört talas om det.
10. Vad gäller dubbelbeskattningen. Det är en väldigt svår fråga. Jag har ingen klar uppfattning. Läser man på förstasidan i dagensjuridik idag så får man dock uppfattningen att generaladvokaten föreslagit att det svenska systemet ska vara tillåtet med visst förbehåll.
Men tillbaka till min fråga. Vad har du för erfarenhet av brottmål? Varför ingen advokattitel? Du har ignorerat den frågan ett tag nu.
@Ung_åklagare: Hur tydlig måste man bli? Förklaringen till förskjutningen av punkter gav jag i mitt förra inlägg. Men eftersom du kanske inte läste så noga får jag väl ge dig förklaringen igen:
"Som du ser blev det viss förskjutning i punkterna eftersom jag i mitt ursprungliga inlägg av misstag hade skrivit punkt 5 två gånger." - Sålunda var det redan ursprungligen 11 punkter. Jag har därför varken lagt till eller dragit ifrån så som du nu felaktigt påstår. Denna typ av vinklingar av sanningen är dock symptomatisk för landets åklagarkårer.
Om du ens ordkade titta i de länkar jag redan gett dig kommer du att hitta relevanta referernser till lagar, praxis, forskningsrapporter m.m. Men orkar du inte ens tillägna dig faktaunderlaget så är en fortsatt debatt onödig. Detta faktum gör mig dock orolig vad avser din åklagargärning.
Det är förvisso riktigt att vissa av de punkter som jag tar upp inte kan bevisas genom hänvisningar till en bok utan här förutsätts praktisk erfarenhet. Som ung åklagare kanske du saknar sådan erfarenhet, men det kommer med tiden. I denna del kan jag därför inte klandra din okunskap.
Ang. punkten 8 så var hänvisningen till fallet Ulf en exemplifiering, vilket tydligt framgick för var och en som alls är läskunnig. Du kan ju fortsätta med fallet om de s.k. Obducenterna. Att åklagare gömmer utredningsmaterial är inget nytt för någon annan än dig tydligen. Att gömma materialet i slasken är tämligen meningslöst. Där letar varje mer engagerad försvarare i varje större brottsutredning. Men visst görs det sådana försök också, men de tenderar att bli resultatlösa.
10. Du har nog inte läst riktigt vad Generaladvokaten skrev? Antagligen har du bara läst rapporteringen i någon dags- eller kvällstidning vilket inte tenderar att vara särskilt bra rättsskällor. Läs hela utlåtandet och då kanske särskilt punkten 79. Det kanske lär dig att inte dra rättsliga slutsatser utifrån vad du tillägnar dig genom media.
Slutligen; Vem har sagt att jag inte är advokat? Varifrån har du fått denna uppfattning?
10. Jag föreslår att du läser generaladvokatens förslag till avgörande avd VII istället för att läsa inne i skälen. 116 och 117.
Uppfattningen att du inte är advokat har jag fått från din uppgift att du skriver under eget namn samt sökning i advokatsamfundets matrikel. Där finns ingen Krister Karlsson. Men du kan ju svara på frågan istället för att slingra dig.
Man hänvisar inte till andrahandskällor. Sitter du i domstol och pläderar för att domarna ska läsa någon blogg och där leta sig fram till vad det nu är du tror? Varför kan du inte ge förstahandshänvisningar istället. Vad är polismetodlagen exempelvis?
@Ung_åklagare: Men jösses! I förslaget tar han ju GA bara ställning till det som ryms inom hans kompetens. I skälen resonerar han i kraft av en av Europas högsta jurister kring skillnaderna vid tillämpningen av principen ne bis idem inom unionsrätten respektive Europakonventionen och uttalar tydligt att det blir skillnader. Men detta lyckades du inte tillägna dig? Hur tolkar du rättsfall från HD? Läser du bara slutet och struntar sedan i motiveringen? Jösses!
Du är väldigt intresserad av mig som person samtidigt som du själv döljer dig bakom en pseudonym. Nå. Jag är advokat, men jag skriver inte under mitt tilltalsnamn utan mitt andranamn. Mitt efternamn är dock offentligt och båda namnen är mina riktiga. Anledningen till att jag väljer att inte avslöja mitt förstanman är nog ungefär desamma som ger dig skäl att skriva under psudonym. Här skriver jag som privatperson, inte som företrädare för min advokatfirma.
Du har fått alla rättskällor men orkar tydligen inte tillägna dig dem. Jag kan inte påverka detta. Men du tycks också tro att kommentarsfälten är en domstol eller en plats för att fulltständigt utveckla ett rättsligt resonemang. Nu kommer detta kanske som en överraskning; Du har fel!. Vill du undersöka rättsläget och mina påståenden får du faktiskt själv göra dig omaket att läsa de rättskällor jag har lämnat. Det är bara att klicka på länkarna och läsa, men kanske det överstiger din förmåga? Därefter kan du återkomma och fortfarande ha åsikten att Sverige lever upp till kraven på en rättstat trots att all befolkning står under ständig övervakning i realtid, polisen har rätt till preventiv buggning m.m.
PS: Ett fel erkänner jag och det var när jag knappade lite för fort och skrev Polismetodlagen. Rätteligen ska det vara Polismetodutredningen. Märkligt att du som åklagare inte känner till denna. Är du verkligen åklagare?
När jag läser rättsfall intresserar jag mig för både domskäl och domslut. Du kan ju inte ta en enskild punkt ur sitt sammanhang och bara läsa den. Advokaten fortsätter ju efter p 79 resonemanget i därefter följande punkter och förstahands förslaget (som jag förstått det) är i enlighet med den svenska regeringens yttrande (C·617ll0 EUD2011l55).
Du gjorde ju själv sak av att du skrev under eget namn samtidigt som du uppenbarligen inte vill att folk ska veta vem du är. Vilket iofs är förståndigt.
Jag kände inte till polismetodlagen, vilket ju inte var så konstigt eftersom den inte finns. Polismetodutredningen (Ju 2008:01) känner jag däremot till.
En blogg är inte någon rättskälla. Man kan ju själv lägga nivån på sina egna kommentarer. Jag föredrar resonemang där folk kan se vad jag grundar min uppfattning på. Du föredrar att hänvisa till bloggar, rundringning bland domstolar osv. Det får du ju göra. Men precis som om vi vore framför en domstol så minskar ju styrkan i dina argument i motsvarande mån när de inte på ett enkelt sätt kan kontrolleras.
Det är dubbelt osmickrande att utan grund anklaga andra för att slarva när man själv tvingas erkänna sig skyldig till det. Men det här leder ingenstans eftersom du vill lägga din argumentation på en annan nivå än där jag är intresserad. Du får fortsätta ha din uppfattning om att Sverige inte är någon rättsstat. Mig har du inte övertygat.
Ung_åklagare: Du har alltså ännu inte fattat att det var länkarna till de relevanta rättskällorna som fanns i bloggarna som var mitt skäl att länka till bloggarna? Jag kan bara beklaga att du inte har bättre läsförmåga, jag torde väl ha förklarat detta vid flera tillfällen nu. Jag noterar också att du inte har anfört ett egentligt sakargument som vederlägger mina påståenden. Avsaknaden av sakargument för din ståndpunkt är tillräckligt talande. Det om något visar just på vilken nivå du vill föra argumentationen. Backa tillbaka lite i konversationen så kommer nog - men bara nog - även du inse att dina inlägg mest har innehållit olika former av invektiv. Kanske möts vi i rätten en dag, men som sagt var det länge sedan jag lämnade mål som gäller erkända rattfyllerier vilket är antagligen den typ av mål där du uppträder.
Jag har förstått precis vad du menat. Men jag är inte intresserad av att leta igenom bloggar och Internet i allmänhet för att gissa mig till vad du nu vill peka på. Om du tycker ett rättsfall styrker din sak så är det väl bättre att skriva ut vilket rättsfall det är och göra det på ett sådant sätt så att det är enkelt identifierbart. Mindre risk för missförstånd då och dessutom behåller det läsarnas intresse.
För att exemplifiera
Om jag skriver "läs kommentaren till brottsbalken, den stödjer min åsikt" eller "läs på juridikbloggen" eller läs "Polismetodutredningen" så är ju chansen att du kommer att lyda min uppmaning ganska liten, dessutom kanske du tappar intresset. Skriver du däremot "läs kommentaren i Karnov angående rekvisitet eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art i 8 kap 4 § brottsbalken" så spar du tid för den du diskuterar med, du argumenterar med större precision och chansen är större att du får ett svar som är relevant avseende vad det nu är du har en åsikt om.
Du tycker att jag använder invektiv. Jag vill då påminna dig om att du började den här diskussionen med ett påstående med innebörden att åklagare regelmässigt uppsåtligen begår tjänstefel. Vilket faktiskt bara är trams om man ska skala bort artigheterna. Du skrev själv att du "kastade in en brandfackla". Kastar man in en brandfackla så får man väl räkna med att det brinner till. Sedan har väl du ändå stått för de värsta invektiven själv. Det har andra än jag påpekat.
Nåväl. Jag gör inga antaganden kring vilka mål du handlägger. Det vet jag inget om och gissningar får andra stå för. Ha en bra dag.
Skrev felaktigt att du "kastade in en brandfackla" när ditt ursprungliga uttryck tycks ha varit det beskedligare "lägga en pinne på brasan". Nåväl.
Ung åklagare förvisso men mogen nog att klä av julgranen enligt traditionen - man kan inte vara mer än stolt här - snyggt jobbat UÅ!
Krister. Om du nu verkligen har arbetat som försvarare så är det faktiskt lite roligt om du låtit "åklagarnas" lömska diariesystem lura dig.
Tycker lite synd om de som försvaras av dig. Du får skaffa några superrecidivare som klienter. De kan iallafall systemet och kan tipsa dig.
Ännu ett inlägg som präglas av din ungdomliga naivitet. Jag antar att du agerar åklagare i mål gällande erkända rattfyllerier. Det var länge sedan jag höll på med sådana trivialiteter. Läs nu på, raka fjunmustaschen och öppna ögonen.
...och DÄR försvann trovärdigheten. Jag är intresserad av påståenden som backas upp av hänvisningar till fakta, men nedlåtande kommentarer som "raka fjunmustaschen" och en länk till en blogg är inte tillräckligt för att någon ska lyssna på dig, Krister. Håll diskussionen på vuxen nivå och bemöt kritik med fakta så kanske detta kan leda någon vart.
Tja, som man ropar får man svar. Hänvisningarna till bloggarna kräver att man också kan tillgodogöra sig de länkar till lag och praxis som finns i dessa bloggar. Men du tittade väl inte antar jag eller lyckades du inte tillgodogöra dig rättskällorna? Se även mitt svar ovan. Om du vill ha fakta så måste du också ha förmåga och vilja att tillgodogöra dig fakta. Allt är inte lika lättsmält som Idol eller Let's dance. Viss faktainsamling kräver lite mer.
Jag kan inte riktigt förstå kritiken mot att hänvisa till bloggar så länge bloggen erbjuder matnyttig information, vilket de i min mening gjorde. Om de inte gjorde det kritisera då DET. Det finns ingen anledning att kritisera information för att den står på fel ställe, om informationen i sig är bra.
Blogg-inläggen var för övrigt korta och vidarehänvisningarna lätta att hitta (jag hade förstått kritik om så inte var fallet ) då samtliga var i blå text, man blev länkad rätt och i flera fall citerades relevanta avsnitt direkt i bloggen.
Det blir extra fånigt när arbetet att kritisera informationskällan innebär mer arbete än att bara tillgodogöra sig informationen.
Ett oböjligt krav på förstahandskällor är många gånger bara dumt. Ta till exempel dessa blogg-inlägg som det hänvisats till, där författarna till dessa samlat informationen och sammanfattat den. Litar du inte på författarna kan du med enkelhet ta dig vidare till källor du kanske litar mer på.
Rättskällor som koncept (eller vad man ska kalla det) har inte för avsikt att begränsa informationsintaget utan avser endast ge den information som faller härunder en kvalitetsstämpel. Rättskälleläran är väl för övrigt framtagen för lagar och regler och inte direkt tillämplig utanför detta?
M
Märkligt att hämta sina fakta om Sverige är en rättsstat eller inte från ett HD avgöranden. Typiskt för en jurist vars kunskap till största del baseras på teoretiska studier. Den faktiska rätten utövas hos myndigheter och underinstanser, och utan tvekan agerar dessa i hög grad schablonmässigt. Ett bra exempel är den mycket summariska tillämpningen av exempelvis betalningssäkring av skatter. I dessa fall råder i princip ingen rättssäkerhet alls för den enskilde. I flera av de andra kommentarerna har andra belysande exempel tagits fram. Schultz försöker med teoretiska studier av ett regelsystem påvisa om rättssäkerhet råder eller inte.
Jo så är det där är väl förvisso MS något förlåten eftersom han är kvar på akademin och inte har sett hur det går till nere på golvet.
Men det som är naivt är att man tror att beviskraven är höga bara för att en domstol säger:
" Det är samma höga beviskrav i de här målen och nu ska vi se om det verkligen är ställt utom rimligt tvivel att han är skyldig. Ja han är ju anklagad och då är han troligen skyldig och därför fäller vi honom " (Även om just fallet 2009 var friande efter att den tilltalade själv bevisat sin oskuld).
Om rättsstatlighet avseende beviskraven bara var en kontroll av att domstolarna kunde stava till "utom rimligt tvivel" och klämma in det i domskälen så skulle det enbart finnas rättsstater.
Ni som inte anser att Sverige är en rättsstat: Vilket land anser ni är en rättsstat? Ni tycks ha en romantisk bild av vad det begreppet innebär. Jag tror att den poäng Mårten Schultz vill framföra är just det - Sverige är inte en perfekt rättsstat, men det är en rättsstat. Visst finns saker som kan och bör förändras, exempelvis detta med dubbelbestraffning, men en stor del av den kritik som riktas mot Sverige i samband med Assange-frågan är överdriven.
Gällande bevisvärdering vid sexualbrottmål kan jag förstå att det riktas skarp kritik mot de svenska underrätterna, särskilt när man studerar domskälen för att ta reda på hur bevisvärderingen går till. Det pinsamma och problematiska är att dessa domskäl i de allra flesta fall är så allmänt hållna att det inte är möjligt att utläsa vad som egentligen legat till grund för avgörandet. För att det ska kunna ske forskning på detta område måste domskälen bli bättre formulerade.
Däremot är min personliga erfarenhet, efter några års ideellt arbete på kvinnojour i Stockholm, att även underrätterna är skrapa i sina bedömningar. Vid flera fall har jag varit involverad i processen från början till slut och som stödperson fått insyn i processen från offrets perspektiv. Flera gånger har jag själv verkligen trott på offret och tyst hoppats på en fällande dom, även om jag sett att stödbevisningen inte varit tillräckligt stark. Vid dessa fall har jag ändå blivit stolt över domstolarna som friat, helt i enlighet med HD:s prejudikat om att kravet "ställt utom rimligt tvivel" ska upprätthållas även avseende sexualbrott. Problemet är att de domskälen är lika allmänt hållna som domskälen vid de fällande domar jag också följt från början till slut. Väl på plats är det inte svårt att se varför de fallen ledde till en fällande dom, men vid en jämförelse av domsluten verkar det slumpartat vem som blir firad och vem som blir fälld.
Det finns ett stort behov av forskning på området men innan det kan ske måste det ske en förändring i hur framför allt tingsrätterna formulerar sina domskäl. Bevisvärderingen måste ske systematiskt i skrift och varje ställningstagande belysas. Tills dess blir diskussioner om bevisvärderingen bara spekulativ. Även detta är ett problem vi bör ta itu med för att förbättra vår icke-perfekta rättsstat.
Frågan kanske borde vara: Vilken stat är inte en rättsstat?
I en rättsstat ska det väl inte vara slumpen som avgör om domen är friande eller fällande?
Det finns gott om forskning om lögnens psykologi, den visar att träffsäkerheten är ungefär som slumpen. Det som behövs är noggrannare undersökningar så att man kan hitta bevis för eller emot anklagelsen och inte gissar som de gör nu.
Max. Är det möjligen så att du tidigare kallade dig Profanum Vulgus här och på jurudikbloggen en nu har bytt alias eftersom din åsikter blev så nedgjorda?
Ni uppvisar en del likheter i bakgrund, åsikter och debattstil.
Nej så är det inte (med förbehåll för om det är någon slags skämt om den obildade massan som jag inte förstår). Jag har heller aldrig varit med om att mina åsikter eller min verklighetsbeskrivning, som du nog avser,blir nedgjorda på något sätt.
Mina åsikter/verklighetsbeskrivning delar jag med ganska många människor. Min bakgrund vet du rimligen inget om men den är inte så ovanlig den heller. Min debattstil kan jag inte uttala mig om, annat än att den tydligen gör mig mycket intressant.
Nej det var inget skämt
Profanum Vulgus är/var en kille som utgav sig för att vara advokat och kommenterade en del på juridikbloggen tidigare. Ni har många likande åsikter (en del ganska specifika) och han slutade skriva ungefär samtidigt som du har börjat.
Du kan ju leta reda på hans inlägg på juridikbloggen om du vill.
Jag utger mig också för att vara advokat.
Vad är det för specifika åsikter?
Jag sökte på juridikbloggen och det senaste inlägget var två år gammalt. Jag orkar inte sitta och läsa igenom allt men jag såg att vi hade liknande åsikt om nämndemännen precis som nästan alla jurister, sen var det nödvärn och det var väl inga åsikter alls där, sen kommer vittnesbevisning. Det är kanske på grund av det du kopplar ihop oss eftersom du är med där men även där är det väl bara dussinåsikter som dessutom delas av alla andra i tråden förutom dig?
Jag orkar inte läsa mer om det nu och jag bryr mig egentligen inte om någon tror att jag är någon annan anomyn person eller tvärtom.
Egentligen är det ju inte så intressant, ställde frågan bara. De specifika sakerna var bl.a. att du nämt din bakgrund som slagsmålskämpe på dansbandsbanan, förkärlek för "lögnens psykologi", övertygelsen att många inom rättsväsendet gör saker av illvilja, sen står det still i huvudet på mig för tillfället men det var ett par saker till som var rätt specifika som jag inte minns.
Men som sagt hade varit kul om du erkänt att du var honom. Men jag kan ju aldrig bevisa det, så då släpper jag det.
Även det är ju dussinsaker. I min ungdom slogs alla på dansbanan.
Lögnens psykologi är ju ett vetenskapsfält som har ersatt vittnespsykologin efter att den senare fallit i status. Jag började intressera mig för detta efter att jag 1995 läst "Lögnens psykologi - med tillämpningar inom affärsvärlden" som jag har kvar i ett mycket tummat exemplar men inte hittat något nytt av. I NJA 2010 671 som nämns ovan så var det ju en professor i just lögnens psykologi (Per Anders Granhag) som var sakkunnig i HD. Ämnet är mycket intressant och fick jag börja om från början skulle jag kanske rent av sysslat med det istället för juridik. Det skulle jag kunna skriva mycket om.
Vad gäller att många inom rättsväsendet skulle göra saker av illvilja så skiljer vi oss åt radikalt. Jag tror inte alls att det sker av illvilja utan av inkompetens.
Bara en slump att profanum vulgus heter Max i förnamn hehe
Nu blev jag faktiskt lite nyfiken. Har du någon källa/länk till det?
Tu quoque-argumentet känns som en lite väl defensiv taktik att tillgripa. Att andra stater också uppvisar brister är inget speciellt övertygande argument för att Sverige inte ska försöka eliminera sina brister på rättssäkerhetsområdet.
En sak som borde granskas är domstolarnas blinda tilltro till de våldtäktsintyg som utfärdas av docent Lotti Helström på SöS och som varit den avgörande stödbevisningen i hundratals om inte tusentals fall. Hennes metodik har sågats jäms med fotknölarna i bl a en dansk studie (http://www.fsijournal.org/article/S0379-0738(11)00563-9/abstract). Det är en av våra latent största rättsskandaler men ingen vågar ta upp det, troligtvis av ängsliga PK-skäl.
Min fråga var uppriktig och inget retoriskt grepp. Jag har inte någon erfarenhet av andra rättssystem och om det finns något system som många tycker är väsentligt bättre än Sveriges i rättssäkerhetshänseende skulle jag gärna vilja veta vilket och på vilket sätt det landet kan anses vara en rättsstat enligt en definition där Sverige inte är det. Sedan är det väl ingen som har påstått att Sverige inte ska arbeta för att eliminera de brister som finns?
Då undrar jag hur vi ska arbeta för att eliminera t ex bristen jag pekade ut i inlägget ovan. Läget är alltså att domstolar godtar medicinsk stödbevisning som inte bara saknar grund i den medicinska vetenskapen utan uttryckligen motsägs av den. Enbart på den stödbevisningen har hundratals människor skickats i fängelse. Ser du det som ett problem?
Jag tycker att anonyma inlägg/kommentarer ska vara förbjudna. Det är så jävla klent att inte våga stå för sina åsikter.
Mvh Kent
Hear hear! Det kanske är dags för DJ att börja använda sig av Facebook-inlogg istället? Som Aftonbladet gör.
Du tror inte att "Kent" var ironisk?
Tur förresten att facebook tar personbevis och id innan man kan öppna ett konto där.
Den som önskar uppge sitt namn är väl fri att göra det. Nu är det inte så att namnet på något sätt negerar de fakta jag relaterade. Några åsikter har jag heller inte gett uttryck åt, mer än att jag personligen tycker det är bekymmersamt när så många domslut som raserar liv baseras på medicinska utlåtanden som visat sig sakna vetenskaplig faktagrund. Det är för all del en lika giltig ståndpunkt att tycka att man får acceptera lite spill.
Men om du uppger ditt namn så kan diverse dårar som hänger på debattforum visa sitt ogillande för åsikter och fakta du framfört. Människor som tänker själva värderar uppgifter och åsikter efter argumenten som de framförs med, inte efter vem som framför dem. Så det finns ingen tänkande människa som ställer sådana krav, utan det är just dessa dårar som alltid ramlar in och ska förstöra debatter med krav på att folk ska uppge sina namn för dem.
Det handlar väl snarare om debattklimatet. Det är ju lätt att sitta bakom ett tangentbord och använda mer eller mindre uttalade invektiv, men avsevärt mycket svårare att göra det i verkligheten. Aftonbladet använder sig av FB-inlogg och det har rensat upp rejält och gör att utgivaren inte i praktiken minskat risken att ställas till ansvar för det som skrivs där.
Dessutom slipper man ju att sådana som du själv kapar identiteten i ett överflödiugt påvisande av en uppenbar problematik, som du innan påvisandet ironiserade över. Du har ju säkert redan googlat mig så titta förbi någon dag istället om du nu har ett behov av att tillskriva mig åsikter, ironiskt eller inte.
Aftonbladet har börjat rensa bort kommentarer som man inte tycker om och det har lämnat en mindre skara av personer med samma åsikter.
Jag kan väl inte veta om du är den du utger dig för att vara oavsett om du har facebook eller bara skriver in ditt namn ovan? Du kan ju vara en försmådd f.d. hustru eller liknande som försöker locka hem galningar till Mattias Skarelius. Jag kan ju starta ett facebook-konto i samma namn som du har också.
Du skrev ju enligt din egen uppgift det aggressiva och invektivfyllda inlägget nedan, så det hjälpte tydligen inte på dig.
Precis, för vart ska annars galningar och hemliga polisen rikta sin ilska?
Jag måste säga att det verkar vara svårt att förhålla sig till frågan om Sverige är en rättsstat utan att hamna i debatten HUR Sverige är som rättsstat.
För någon som har omfattande erfarenhet av migrationsrätt och folkrätt är det inte helt utan att ett småleende kittlar lite i mungipan när de rättstatsdiskvalificerande problemen radas upp med i det närmaste naiv indignation i debatten ovan. Det är på alla sätt ställt bortom alla tvivel att Sverige, under användande av vedertagna definitioner av begreppet rättsstat, att Sverige är en sådan. Det vore i detta sammanhang Björn Hurtig m.fl. tittade lite utanför sitt eget universum och på på länder som t.ex. Kazakstan, Mongoliet, Uzbekistan, Kina, Eritrea, Iran osv. Man kan inte sakligt hävda att Sverige inte är en rättsstat. Då är man helt enkelt okunnig om definitionen som sådan och sakernas tillstånd i stort.
Däremot saknar jag kritiken mot de biträden som förordnas av svenska domstolar och myndigheter. Försvarsadvokater, är de helt undantagna från kritik i denna del? Har de inte alls någon del i eventuella brister i den svenska rättsstaten. Det är nog lätt att bli dogmatiskt och peka finger mot de statliga instituten, men rättsstaten omfattar även möjligheten till ett lojalt och kompentent biträde av en jurist. Får den tilltalade/sökande alltid det? Handen på hjärtat... inte alltid va?
Vad sägs om att backa upp dina påståenden med, om inte fakta eller källor så, i alla fall argument?
Jag vet inte varför du just anser att rättsstatlighet ska utgå från en eventuell högre nivå än de länder du nämner, men du kan väl iaf berätta vilken skillnad du tänker på. Har inte de länderna samma beviskrav som i Sverige? Saknas det några nödvändiga rättigheter i deras lagstiftning som finns här?
Man skulle ju kunna tro att den som kastar epitet om okunnighet och naivitet omkring sig i vart fall kunde visa på sin egen brist på samma saker genom att ge argumenten för sin ståndpunkt, inte bara kasta sig in som en 13-åring och säga "Jag tycker X".
Nu har jag ingen brist på kritik mot biträdena som förordnas, men hur menar du att dessa privata aktörer skulle ha del i bristande rättsstatlighet?
hehe.. är ni två bröder, eller är ni samma person som skriver och argumenterar med er själva? Noterar efternamnen.
Gissa... tydligen var det kul att använda mitt namn för att påvisa det som Kent ironiserat över. Säger en del om den låga nivå vissa använder sig av och som blir ett problem för DJ:s seriositet generellt.
Den låga nivå de inte skulle våga använda om store starke Mattias kunde hota dem med ett hembesök?
migrationsverket/lifos är utmärkt källa för information gällande nämnda länders brister som rättsstater. Just deras oförmåga till att skapa fristående domstolar är ett återkommande problem som ensamt anses utgöra grund för att underkänna en rättsstat. Ifrågasätter du detta i sak eller kräver du bara att jag ska hänvisa till en källa i retoriskt syfte?
Ditt sista stycke gör mig lite brydd. Om du nu deltar i en debatt om rättsstaten, har du då inte insikt i fundamenta? Avfärdar du advokater och andra biträden baserat på att de är "privata aktörer". Dessa har lagstadgade roller i det svenska rättssystemet. Jag avser inte lägga tid på att utbilda dig i detta, du får istället söka informationen själv och sedan återkomma. Annars hamnar vi på en nivå som inte kommer att bidra i sak. Advokatsamfundets hemsida och rättegångsbalken är bra ställen att börja på. Annars kan du ju alltid googla på ämnet.
Jag krävde ingen källa utan argument. Men du var ju så förbannat smart och läskunnig så det visste du nog redan.
Fristående domstolar säger du? Hur har du bedömt saken i Sverige då där en majoritet av domarna är politiker och har sina domartjänster på politiska mandat och resten av domarna utses av regeringen. Är det fristående domstolar? Hur är det i de länderna med domstolarna, hur är de mindre fristående än de politiska domstolarna i Sverige?
Så du saknar argument i den delen eftersom det är så självklart?
Jag började titta på din påstådda källa.
Kazakstan: Inga politiker som domare, presidenten kan utse och avsätta domare men dessa anställs oftast av domstolen. Till skillnad från Sverige en konstitutionell regel om maktdelning.
Mongoliet: Inga politiska domare, ingen uppgift om regeringens möjlighet att utse eller avsätta. Konstitutionell regel om maktdelning.
Iran: Politiska domare i vissa specialdomstolar, ickepolitiska lekmän i allmänna domstolar. Regeringen kan inte tillsätta eller avsätta domare. Konstitutionell regel om maktdelning.
Vilket i så fall väl gör att även Sverige är en rättsstat? Eller? Notera att maktdelning inte är en förutsättning för en rättsstat. Även en diktatur kan vara en rättsstat, självfallet då även en demokrati med folksuveränitet.
Däremot är det ju intressant att se att du åberopar den modell som finns på pappret i dessa länder, detta medan du i denna debatt ställer dig på en sida som angriper Sverige baserat på överträdelser av befintligt system från åklagares och domstolars sida. T.ex. en uppluckring av bevisregler i sexualmål trots att detta inte är medgivet i lag.
Samtliga länder ovan har oerhörda problem med korruption, straffrihet, regelmässig tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och, vilket är den springande punkten, de saknar ett effektivt system för att bekämpa detta, trots att viljan uppges finnas hos politikerna (i vart fall i Mongoliet). Det är således synnerligen lätt att exempelvis köpa sig en dom, antingen direkt via domaren eller via polisen som torterar fram en bekännelse som kommer att hålla som bevisning i domstolen. Länderna tillämpar därtill dödsstraffet vilket i detta sammanhang gör effekterna av den bristande rättssäkerheten irreparabel. Iran har därtill religiösa domstolar med religiösa domare som tillämpar en lagstiftning fylld av godtycke med rubriceringar som t.ex. "hot mot islamiska värderingar" och "brott mot gud" (notera dock att jag inte anser att sharia är rättsosäkert per se). På samma sätt har flera fd öststater, t.ex. Uzbekistan lagar om "förolämpning av presidenten" eller "förolämpning av folket".
Dessa system och i synnerhet dess tillämpning uppfyller enligt mig inte kraven på en rättsstat. Den dag Assange faktiskt hade en välgrundad rädsla för att torteras av polisen under förhöret, rannsakas av mutad domare, för att sedan baserat på sina attityd gentemot svenska kvinnor och svenskt rättssystem inte bara dömas för våldtäkt utan även för "förolämpning av folket" till ett straff på obestämd tid, ja då är det relevant att diskutera Sveriges status som rättsstat. Tills detta sker bör istället diskussionen handla om de brister som finns i vår rättsstat.
Hur gick det med advokatfrågan då? Där har ju t.ex. Iran ett av staten instiftat samfund som tar politisk och religiös hänsyn vid inval. Det samfundet har tagit över från det traditionella samfundet som regimen ansåg var för besvärligt då det försökte upprätthålla rättsstaten och dess ledamöter kom med så absurda påståenden i domstol som att domaren skulle följa iransk lag, tänka sig.
Det finns en del skrivet om detta och även svenska UD har uppmärksammat det i sin rapport (vilket är noterbart då de har att ta utrikespolitisk hänsyn när de upprättar sina rapporter). En bra artikel på ämnet publicerade annars så sent som igår morse: http://www.huffingtonpost.com/shadi-sadr/iranian-bar-association_b_15616...
Som du ser finns det en hel del information i detta som du inte besitter då du, vilket jag förstår på dina argument, inte arbetar inom området. Inget ont i det iofs, så kan det ju vara. Men det blir som sagt lite märkligt att tvingas upplysa om elementa i debatter innan man kan komma vidare till någon slags framåtriktad diskussion. Du får ta detta för vad det är och jag tackar genom detta för mig.
Nu ska jag inte föregiva mig att veta hur Kent resonerade, men:
De som, utan argument, konstaterar att Sverige är en rättsstat gör ju detta genom hänvisning till vad som finns "på pappret" (om man nu kan hänvisa till det utan att argumentera, men så förstår jag det). På samma sätt kommer då nästan alla eller alla länder att vara rättsstater.
Sverige har ju också problem med tortyr, straffrihet och godtyckliga frihetsberövanden. Vad gäller det första och det sista är det också helt i enlighet med lagen, och då tänker jag främst på häktningar.
Men det är ju främst tillämpning som utgör skillnaden mellan rättsstater och polisstater. Om man t.ex. tillförsäkras skälig ersättning för felaktiga frihetsberövande och man som i Sverige får en spottstyver som Skarhed själv inte ens hade gått upp ur sängen för så är det inte fel på lagen utan på tillämpningen. Om det är förbjudet för polisen att skjuta ihjäl folk för att de utgör en fara för sig själva, men polismannen i Jönköping som gjorde det inte straffas för det så är det inte fel på lagen utan tillämpningen. Om domstolen inte får fälla någon utan att beakta all bevisning och samvetsgrant utröna vad som är styrkt, men domstolen sedan fäller på en anklagelse för att domstolen anser sig ha förmågor som ingen människa har så är det inte fel på lagen utan på tillämpningen.
Så är det ju i alla eller nästan alla länder som inte är rättsstater. Lagen ger de rättigheter och friheter som ska finnas i en rättsstat men detta tillämpas inte.
Jag tvivlar inte på att Iran m.fl. inte är rättsstater, men det är ju just på grund av tillämpning i de flesta fall. Jag antar också att man kan hitta en rättsprofessor från Iran som säger "Pyttsan, det är klart att Iran är en rättsstat" eller att man kan plocka fram et persiskt prejudikat där det framgår att det krävs uppfyllande av stränga beviskrav för att fälla någon.
Möjligen skulle jag, om jag hade velat skriva något om det som Hurtig och Binninge diskuterar, kunna hänvisa till NJA 2009 s. 447 (I): ”För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre.”
Synd att sådant inte är fallet i praktiken vilket Björn Hurtig kan skriva under på då han haft en klient i ett fall under vintern/våren som visar rättsrötans Sveriges rätta sida.
Det mesta är svårt att se för den som sticker huvudet i sanden, så det är inte det minsta förvånande att så många bedyrar att det minsann inte är något fel på den svenska rättssäkerheten, och skulle det vara det så gör det inget så länge det finns andra länder som är sämre.
Den bedövande tystnaden när jag tog upp docent Lotti Helströms frikostigt utskrivna våldtäktsintyg, som tillkommit med en metodik som helt sågats av forskningen, tolkar jag som att det i alla fall finns en viss skamsen medvetenhet om just den latenta skandalen, och det finns kanske ett hopp om att hennes verksamhet så småningom granskas av lämplig myndighet och att det rättsligt högst tvivelaktiga massfängslandet upphör. Nu får vi också veta att brittiska Supreme Court agerat utifrån den felaktiga informationen från svensk sida att det föreligger ett åtal mot Julian Assange, vilket rimligen innebär att hela EAW:n mot honom faller. Vilka återverkningar det avslöjandet får på Sveriges trovärdighet som rättsstat och överåklagare Marianne Ny personligen återstår att se.
Oj! 72 kommentarer såg jag och tänkte att det kommit igång en riktigt intressant diskussion, men vad i helvete är det här? Bara en massa trams och internt tjafs.
Jag har försökt delta i en seriös debatt och de enda svar jag fått har varit oseriöst konstaterande utan underbyggning. Jag ser att "Krister Karlsson" och "Ung_åklagare" förvisso haft en debatt men i övrigt är det ju bara skit här vad jag kan se.
Inte kan det här vara ett kommentarsfält som används av jurister? Folk påstår sig ha titlar och syssla med saker (advokater, dömande verksamhet osv) men så blir det bara sandlåda på det här sättet.
Är det någon som vill fortsätta en seriös diskussion?
Ja tack. Det vore intressant att höra din syn på rättsäkerhetsproblematiken i våldtäktsmål i ljuset av det vi vet nu om värdet av Helströms intyg, som avgjort väldigt många mål. Ska domstolarna fortsätta godta dem som om inget hade hänt eller ska det åtminstone införas ett moratorium i väntan på att hennes metodik utvärderas ytterligare av utländska sakkunniga?
Jag kan inte så mycket om just den saken.
Det finns många många som skulle behöva få resning, antagligen tusentals och det tror jag bör lösas med en genupptagelsekommission.
Men vi är nog i ett annat stadie i processen, nämligen att påvisa att det är på det sättet.
Jag trodde för flera år sedan att man hade kommit så långt att alla parter, iaf inom juristskrået och bland rättsintresserade, erkände de faktiska omständigheterna, att människor fälls på enbart anklagelser och ibland med lite ickebevis till det. Men att skiljelinjen gick mellan de som trodde att domstolar kan skilja lögn från sanning genom att bara betrakta sagespesonen och de som vet att det inte går.
Jag fick lite av en chock när jag läste att en juristprofessor förnekade de faktiska omständigheterna, och det tyder på att processen är längre från slut än jag trodde.
Tyvärr är klockan sent nu och jag har inte tid att sätta mig in mer i läkaren du hänvisar till.
Låt mig inleda med att Sverige enligt min mening, med alla fel och brister (som vi naturligtvis behöver åtgärda), utan någon som helst tvekan är en rättsstat.
Det har visserligen varit underhållande att läsa kommentarerna, MEN om någon utger sig för att vara advokat måste DJ kontrollera detta. Det är nämligen brottsligt att utge sig för att vara advokat om man inte är advokat. (Advokater har naturligtvis samma rätt som andra att vara anonyma, men måste räkna med att kunna styrka sin titel om den används). Personligen ställer jag mig tvekande till alla kommentatorernas möjlighet att styrka titeln. (ung åklagare, som uttryckt sig mycket väl, kan kanske inte bevisa att en viss signatur är en annan kommentator, men torde kunna utgå från signaturens egna ord i fråga om advokattiteln).
DJ bör alltså kontrollera att den som utger sig för att vara advokat faktiskt är advokat eller ta bort kommentaren (Brottsmisstankar bör anmälas).
Skriv ny kommentar