"I 98 fall har HD underkänt hovrätternas beslut att inte bevilja prövningstillstånd"
DEBATT - av Bengt Ivarsson, advokat på Kihlstedts Advokatbyrå, vice ordförande i Advokatsamfundet
Diskussionen om generellt prövningstillstånd vid överklagande av förvaltningsrätternas och tingsrätternas domar har åter blossat upp. En majoritet av överrättspresidenterna förordar en sådan ordning. Avsikten påstås vara att skapa en ändamålsenlig och rättssäker process. Hur man ska uppnå ökad rättsäkerhet genom generella prövningstillstånd är dock svårt att förstå.
Genom införandet av EMR 2008 infördes prövningstillstånd i samtliga tvistemål. Enligt förarbetena skulle tillämpningen vara generös. Verkligheten blev dock en annan. Verkligheten har dessutom sett väldigt olika ut beroende på inom vilken hovrättsdomsaga man befunnit sig och beroende på vilken avdelning i hovrätten som haft att pröva frågan om prövningstillstånd.
Vid utgången av 2011 hade Högsta domstolen i 98 fall underkänt hovrätternas beslut att inte bevilja prövningstillstånd. I samtliga dessa fall har det dessutom funnits skäl för Högsta domstolen att bevilja prövningstillstånd utifrån de kriterier som gäller i Högsta domstolen. Hur många mål därutöver som rätteligen borde fått prövningstillstånd i hovrätten, men som inte kunnat prövas i Högsta domstolen, saknas det statistik på. Sannolikt är det dock väsentligt fler än 98. En förutsättning för att Högsta domstolen ska fungera som prejudikatinstans är dessutom att målen sakprövas i hovrätten. Risken finns att så inte kommer att ske i tillräcklig omfattning om generella prövningstillstånd införs.
Efter införandet av EMR har enligt uppgift ändringsfrekvensen i brottmål ökat. I uppemot hälften av målen gör hovrätten utifrån samma material en annan bedömning. Redan detta borde inge betänkligheter för den som förordar generellt prövningstillstånd. För det fall man utgår från att det även i framtiden kommer att finnas anledning för hovrätterna att ändra hälften av tingsrättsdomarna måste det beviljas prövningstillstånd i minst detta antal.
Eftersom det kan vara svårt att i förväg veta exakt vilka 50 procent av målen som kommer att ändras behöver dock prövningstillstånd sannolikt meddelas i uppemot 75 procent av de brottmål som överklagas. Denna prövning kommer, om den ska göras seriöst, innebära en stor ökad arbetsbörda på hovrätternas beredningsorganisation. Det enda som uppnås med detta arbete är dock att 25 procent av målen skalas bort. Resten ska sedan bli föremål för sedvanlig huvudförhandling efter detta onödiga dubbelarbete.
Domstolarnas ekonomi från och med i år ser bekymmersam ut. Neddragningar aviseras med cirka fyra procent. Införandet av generella prövningstillstånd får dock inte bli ett argument och ett medel för att sänka domstolsväsendets kostnader och minska arbetsbördan för domarna i överrätterna. Budgetproblem får under inga omständigheter innebära att man minskar rättssäkerheten.
För att frågan om generellt prövningstillstånd i brottmål ska kunna kännas rimlig att diskutera krävs först att ändringsfrekvensen minskar högst väsentligt. Detta är en oerhört viktig rättssäkerhetsfråga. Detta uppnås bland annat genom att tillföra mer resurser till underrätterna så att prövningen där kan förbättras. Redan när EMR infördes hade det funnits anledning till detta. Minskar ändringsfrekvensen i hovrätterna tack vare välmotiverade tingsrättsdomar kommer sannolikt överklagandefrekvensen att minska och därmed arbetsbelastningen i hovrätterna.
Slutligen kan konstateras att tidpunkten för att väcka frågan om generella prövningstillstånd i brottmål förefaller illa vald. Påföljdsutredningen lämnade för bara någon vecka sedan ett förslag som innebär ett helt nytt påföljdssystem som beräknas kunna träda i kraft 1 januari 2016. Behovet av prövning i såväl hovrätterna som Högsta domstolen kommer sannolikt vara mycket stort innan en fast praxis utvecklats.
8 comments
En utmärkt artikel som belyser svårigheterna med att införa prövningstillstånd. Det framgår inte av artikeln hur många som totalt sökt prövningstillstånd, bara att 98 beviljades av HD.
En utmärkt artikel som inte bara belyser svårigheterna med att införa prövningstillstånd utan som bör föranleda eftertanke i fråga om vi ens kan påstå att Sverige är en rättsstat efter en sådan nyordning. Har vi det så knapert i Sverige att vi inte längre kan låta alla få sin chans att
få sin sak ordentligt prövad av domstol? Att rättssäkerheten skulle öka med prövningstillstånd är en ekvation som omöjligen kan gå ihop.
Det vore intressant att veta vad siffran 98 ska sättas i relation till. Hur många mål har HD avslagit överklagandet av ej-PT?
Ett ytterligare problem med prövningstillstånd är när underrätten synes ha fällt sitt avgörande mer utifrån vad som verkar vara moraliska hänsyn än i enlighet med gällande rätt. Trots att underrättens avgörande uppenbart är felaktigt nekas ofta prövningstillstånd av både HovR och HD utan vidare motivering.
Det föreligger således även ett behov av att i vart fall HovR tydligare motiverar varför prövningstillstånd inte ges. En tydlig motivering från HovR skulle kunna leda till ett minskat antal överklaganden i fråga om prövningstillstånd till HD och frigöra resurser som HD skulle kunna ägna åt prövning av sakfrågor i mål som tas upp där.
Bra inlägg. Men bristerna i underrätterna beror inte primärt på resursbrist utan på att tingsrättsdomarna inte tillämpar de regler för bevisvärdering som ska gälla enligt praxis och att alltför många domare leker extraåklagare under huvudförhandlingarna. Detta leder till materiellt felaktiga domar som sedan får ändras i högre instans. Hur man ska komma till rätta med tingsrättsdomarnas uppenbara och systematiska lagtrots vet jag inte, men ett strikt tjänstemannaansvar vid redan enkel oaktsamhet och ett straffminimum som innebär regelmässigt fängelsestraff skulle sannolikt höja kvaliteten.
Som vanligt håller jag inte med dig Krister. Domstolens uppgift är bland annat att verka för materiellt riktiga domar om vi håller oss till brottmål. Domstolen har ett utredningsansvar och kan inte avstå från att reda ut oklarheter vilket ibland leder till s.k. "fällande frågor". Men syftet är aldrig att fälla någon utan att få riktiga domar. I många fall innebär det dock att någon döms vilket i sig hänger ihop med att åklagarna i regel har på fötterna när de väcker åtal. Domstolen är dock varken åklagarens eller försvararens hjälpreda.
Jag har varit en av de personer som tingsrätterna hanterar i vårdnadsmål. Jag är dessutom aktiv i flera grupper där flera män upplever en ren trakassering av dessa även om de är fullständigt skyldiga och aldrig gjort något fel i sina liv så tas barnen ifrån dem baserat på grunder som liknas vid häxprocesserna, dvs enbart beskyllningar och smutskastning.
Rådmännen i tingsrätterna framstår i det närmaste som inkompetenta när det tillåts både mened och lögner som är så uppenbara att en blind kan se vad som försiggår. Men dessa dömer ändå till mammans fördel, även om hon är alkoholist, misshandlar barnen, hotar döda dem och mer.
Precis allt passerar rådmännen. Lunds tingsrätt framstår ju som den värsta av alla av vad jag förstår från pappor som har sina mål där.
Jag tycker att man måste införa disciplinstraff för rådmännen och en hårdare hantering av tjänstefel där rådmän, precis som nämns ovan, åsidosätter hela lagstiftningen och dömer på godtycke och ibland i ren affekt, skall få straff.
Sättet saker hanteras på idag är pinsamt för en rättstat som Sverige. Det är också rådmännens ageranden som gör att vårdnadsprocesser blir utdragna eftersom man inte smäller till hårt mot den som saboterar utan det jamsas i årvis med förlåtelser mot kvinnor som saboteras. Skall Sverige få ordning på dessa problem måste rådmännen förstå vad som försiggår.
Lagstiftningen måste vara förutsägbar, men bara om rådmännen följer denna. Det kan inte vara spanska inkvisitionen som gäller i Svenska domstolar utan lagen SKALL följas även av rådmännen. Det är ingen lekstuga där dessa kan utöva sina egna godtycken.
För att rådmännen skall följa lagen måste det finnas straff för de som inte dömer enligt denna.
Så får man ordning på domstolarnas maktmissbruk inte genom att tro att man skriver i affekt för att man anser att påföljder skall införas. Rådmännen är inget frälse utanför lagstiftningen utan skall snarare utgöra rollmodeller för resten av folket.
Idag är svensk lagstiftning på väg att förlora hela svenska folket eftersom alla anser att inga straff utdöms, tjänstemän kan göra som dom vill, men vi som medborgare skall betala för deras lekstuga.
Krister, jag håller inte med dej utan ditt inlägg framstår som osakligt, närmast skrivet i affekt. Jag har aldrig fått intrycket av att tingsrätterns dommare leker extra åklagare. Tvärtom är min uppfattning att de inte missuppfattat sin roll. Däremot kan de, liksom alla andra människor, fatta felaktiga beslut. Det är ofrånkomligt. För övrigt har hovrätten en helt annan roll, de skall överpröva tingsrättens domar. Hovrätten har även helt andra möjligheter än tingsrätten. De har inte samma arbetsbelastning som tingsrätten, målen är mer renodlade och det finns dessutom väsentligt bättre förutsättning för rätten att diskutera och knäcka på rättsfrågor, bl.a. eftersom det då är tre juristdommare och inte som i tingsrätten en ensam stackare som får hålla till godo med nämndemänens ovärderliga kunskaper :-)
Mvh Kent
Skriv ny kommentar