Skip to content

"Hörsägen som stödbevisning i sexualbrottmål accepteras inte i många andra rättssystem"

Björn Hurtig och Johann Binninge
Björn Hurtig och Johann Binninge

DEBATT - av Björn Hurtig, advokat och Johann Binninge, ordförande Rättssäkerhetsorganisationen, RO

 

Professorn och läraren i civilrätt, Mårten Schultz uttalade sig den 30 maj 2012 i en debattartikel på SvD Brännpunkt om hur juristkollegor i utlandet har fått en nidbild av det svenska rättssystemet på grund av hanteringen av Julian Assange. Han kan ha rätt. Vi vet ju inte vilka jurister Mårten Schultz har mött och vilka frågor som har ställts till honom. Problemet är bara att, samtidigt som Mårten Schultz klagar över att en karikatyr av den svenska rättssäkerheten framträder, så missar han helt den berättigade kritik som då och då riktas från utlandet mot det svenska rättsystemets hantering av Julian Assange.

Mårten Schultz försvarar det svenska regelverket rörande sexualbrottsmål och menar att det är liknande många andra länders. Må vara att det kan finnas liknelser i regelverken, men det ändrar inte det faktum att i Sverige döms många män för sexualbrott trots en svag bevisning.

Detta återspeglas i - att inte i några andra brottmål - tar Högsta Domstolen emot så många resningsansökningar som i sexualbrottmål. Stödbevisningen, som åberopas och som kan leda till fällande dom, kan bestå av ett eller flera andrahandsvittnen. Denna sorts bevis är ofta inte annat än hörsägen och i många andra rättssystem accepteras inte sådan bevisning. De flesta vet dessutom numera att den förre justitiekanslern Göran Lambertz sammanställning ”Felaktigt dömda” från 2006 redovisade elva resningsärenden där bristande rättssäkerhet lett till fällande domar. Av dessa elva fall var sju sexualbrottsrelaterade.

Vi som i vårt dagliga värv arbetar för den tilltalades rätt mot staten, ser förtvivlan hos många anklagade som undrar hur de ska kunna bevisa sin oskuld i sexualbrottmålen. Givetvis ska det inte åläggas den tilltalade att göra detta. Det är åklagarens uppgift att bevisa skuld; detta är själva grundbulten i begreppet rättssäkerhet. Att vi har ett rättssäkerhetsbekymmer i sexualbrottmålen har länge varit vida känt i våra kretsar. Detta bekymmer kallar Mårten Schultz för en myt.

Mårten Schultz uppfattning är att omvärldens intryck av svensk rätt präglas av de uppgifter som Assanges sympatisörer velat förmedla. Mårten Schultz påtalar att det är en självklarhet att det är olagligt att förgripa sig på en sovande eller medvetslös person. Ett sådant påpekande är att slå in öppna dörrar, eftersom alla vet att det stämmer.

Men ingenting här i världen är svart eller vitt. Det mesta är grått. Så tänk om det som påstås om Julian Assange är fel. Har det svenska rättssystemet fungerat då? Har Julian Assange då gjort fel som tagit strid mot att utlämnas till Sverige? Eller har han bara utnyttjat sin mänskliga rättighet att försvara sig fullt ut mot de anklagelser som han bestrider? Med vilken rätt sätter sig vissa människor till doms över Julian Assange för att han tillvaratar sin rätt att försvara sig?   

Denna syn som förmedlas av Julian Assanges sympatisörer är inte heller helt gripen ur luften. Om Mårten Schultz och andra tar sig tiden att studera vad som framkommer om fallet i utländsk media, liksom på internet, kan de se att fallet vilar på en ytterst bräcklig grund.

Mårten Schultz säger sig vara säker på att Julian Assange kan vara lugn över den utlämning som nu är förestående – vi har inget rättssäkerhetsproblem; Julian Assange bör ge målsägandena rätt att få sin sak prövad; Sverige kommer inte att utlämna honom till USA. Däremot verkar Julian Assanges egen rätt mot staten Sverige vara helt ointressant i Mårtens Schultz resonemang.  

Det är korrekt att Storbritannien svårligen kan stå emot en utlämning av Julian Assange. Denna lär med all säkerhet utföras enligt den överenskommelse som EU:s medlemsstater har slutit med varandra. Men den europeiska arresteringsordern används normalt sparsamt och vanligen inte i fall som detta; betänk att Julian Assange är häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt av den lindrigaste graden samt ofredande. Betänk vidare att Julian Assange begärdes häktad främst för att man ville hålla ett förhör med honom, vilket borde ha kunnat genomföras under den långa tid som processen har pågått.

Och hur ofta tror Mårten Schultz att man brukar utfärda en Europeisk arresteringsorder för denna typ av påstådd brottslighet? Vidare – hur tror Mårten Schultz att man utfärdar en så kallad Red Alert vid dylika brottspåståenden? Det kanske kan vara värt att tänka på när man uttalar sig om hur det svenska rättssystemet framstår utomlands. 

 

 

 

 

 

 

Foto: Scanpix

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt