"Hörsägen som stödbevisning i sexualbrottmål accepteras inte i många andra rättssystem"
DEBATT - av Björn Hurtig, advokat och Johann Binninge, ordförande Rättssäkerhetsorganisationen, RO
Professorn och läraren i civilrätt, Mårten Schultz uttalade sig den 30 maj 2012 i en debattartikel på SvD Brännpunkt om hur juristkollegor i utlandet har fått en nidbild av det svenska rättssystemet på grund av hanteringen av Julian Assange. Han kan ha rätt. Vi vet ju inte vilka jurister Mårten Schultz har mött och vilka frågor som har ställts till honom. Problemet är bara att, samtidigt som Mårten Schultz klagar över att en karikatyr av den svenska rättssäkerheten framträder, så missar han helt den berättigade kritik som då och då riktas från utlandet mot det svenska rättsystemets hantering av Julian Assange.
Mårten Schultz försvarar det svenska regelverket rörande sexualbrottsmål och menar att det är liknande många andra länders. Må vara att det kan finnas liknelser i regelverken, men det ändrar inte det faktum att i Sverige döms många män för sexualbrott trots en svag bevisning.
Detta återspeglas i - att inte i några andra brottmål - tar Högsta Domstolen emot så många resningsansökningar som i sexualbrottmål. Stödbevisningen, som åberopas och som kan leda till fällande dom, kan bestå av ett eller flera andrahandsvittnen. Denna sorts bevis är ofta inte annat än hörsägen och i många andra rättssystem accepteras inte sådan bevisning. De flesta vet dessutom numera att den förre justitiekanslern Göran Lambertz sammanställning ”Felaktigt dömda” från 2006 redovisade elva resningsärenden där bristande rättssäkerhet lett till fällande domar. Av dessa elva fall var sju sexualbrottsrelaterade.
Vi som i vårt dagliga värv arbetar för den tilltalades rätt mot staten, ser förtvivlan hos många anklagade som undrar hur de ska kunna bevisa sin oskuld i sexualbrottmålen. Givetvis ska det inte åläggas den tilltalade att göra detta. Det är åklagarens uppgift att bevisa skuld; detta är själva grundbulten i begreppet rättssäkerhet. Att vi har ett rättssäkerhetsbekymmer i sexualbrottmålen har länge varit vida känt i våra kretsar. Detta bekymmer kallar Mårten Schultz för en myt.
Mårten Schultz uppfattning är att omvärldens intryck av svensk rätt präglas av de uppgifter som Assanges sympatisörer velat förmedla. Mårten Schultz påtalar att det är en självklarhet att det är olagligt att förgripa sig på en sovande eller medvetslös person. Ett sådant påpekande är att slå in öppna dörrar, eftersom alla vet att det stämmer.
Men ingenting här i världen är svart eller vitt. Det mesta är grått. Så tänk om det som påstås om Julian Assange är fel. Har det svenska rättssystemet fungerat då? Har Julian Assange då gjort fel som tagit strid mot att utlämnas till Sverige? Eller har han bara utnyttjat sin mänskliga rättighet att försvara sig fullt ut mot de anklagelser som han bestrider? Med vilken rätt sätter sig vissa människor till doms över Julian Assange för att han tillvaratar sin rätt att försvara sig?
Denna syn som förmedlas av Julian Assanges sympatisörer är inte heller helt gripen ur luften. Om Mårten Schultz och andra tar sig tiden att studera vad som framkommer om fallet i utländsk media, liksom på internet, kan de se att fallet vilar på en ytterst bräcklig grund.
Mårten Schultz säger sig vara säker på att Julian Assange kan vara lugn över den utlämning som nu är förestående – vi har inget rättssäkerhetsproblem; Julian Assange bör ge målsägandena rätt att få sin sak prövad; Sverige kommer inte att utlämna honom till USA. Däremot verkar Julian Assanges egen rätt mot staten Sverige vara helt ointressant i Mårtens Schultz resonemang.
Det är korrekt att Storbritannien svårligen kan stå emot en utlämning av Julian Assange. Denna lär med all säkerhet utföras enligt den överenskommelse som EU:s medlemsstater har slutit med varandra. Men den europeiska arresteringsordern används normalt sparsamt och vanligen inte i fall som detta; betänk att Julian Assange är häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt av den lindrigaste graden samt ofredande. Betänk vidare att Julian Assange begärdes häktad främst för att man ville hålla ett förhör med honom, vilket borde ha kunnat genomföras under den långa tid som processen har pågått.
Och hur ofta tror Mårten Schultz att man brukar utfärda en Europeisk arresteringsorder för denna typ av påstådd brottslighet? Vidare – hur tror Mårten Schultz att man utfärdar en så kallad Red Alert vid dylika brottspåståenden? Det kanske kan vara värt att tänka på när man uttalar sig om hur det svenska rättssystemet framstår utomlands.
Foto: Scanpix
33 comments
Hörsägen gäller som stödbevisning i alla brott, där en man anklagas för något mot en kvinna.
Det brott där frekvensen av denna bevisning är som störts, måste väl ändå vara alla kvinnofridsärenden som finns?
I både sexualbrott och våldsbrott som "utförts" mot kvinnor, räcker det med hörsägen för att döma någon till flera års fängelse.
Det är skamligt att det finns en feministisk och ojämställd doktrin, som styr hur vårt rättssystem ska döma.
Kvinnan är alltid ett offer och kan aldrig hållas ansvarig för sina handlingar, även fast man kan visa att hon faktiskt ljuger.
@Stevan,
Jag håller med dig till 110%.
Vem kan bevisa att dom inte begått brott mot någon? Om en kvinna sitter och påstår brott i rätten och hon dessutom har ett antal "stödvittnen" som kan intyga att hon varit deppad så anses det styrkt. Jag har själv råkat ut för en sådan häxprocess men med otrolig tur kunnat motbevisa påståendena i hovrätten.
De flesta män är chanslösa i ett sådant läge och det här är en rättsskandal som i princip endast drabbar män. När får vi se feministerna ställa sig på barikaderna och skrika för den här ojämnställda rättvisan?
Kan artikelförfattarna själva svara på sina frågor i slutet av artikeln och på så sätt framstå som bildade? Det kanske kan vara värt att tänka på när man uttalar sig om hur det egentligen fungerar.
Det är retoriska frågor.
Särskilt retoriska frågor ska väl kunna besvaras enkelt av författaren....
Jo, men svaren framgår ju av kontexten, så de är redan besvarade av författaren.
Frågorna är väl ställda till Mårten S, eller? Och dessutom retoriska..
Det är självklart problematiskt med hörsägenbevisning. Men mest problematiskt är det att en professor i civilrätt låtsas att det är frid och fröjd med det fina, svenska rättsväsendet. Likt en riddare i rustning går han till försvar för det, och det står ju honom fritt. Visst.
Att han däremot har mage att påstå att andra länder funkar i princip likadant, gör att jag tycker synd om hans studenter och rekommenderar dem att byta juristprogram.
Hurtig & Binninge har självklart rätt.
Problemet är mycket större och vidare än så. Hela problematiken är direkt och synnerligen skadligt för Sveriges anseende och handel. Affärsmän som åker till Afrikas horn är oroliga för att kidnappas, till Afghanistan för att skjutas eller för själmordsbombare, till Sverige för falska sex anklagelser. Männen i Sverige är alltid den som måste bevisa sin oskuld. Mannen är dömd på förhand om han köper sex av en kvinna, samma sak om kvinnan köper sex av en man, mannen är skyldig till bevisad motsatsen. Betalda sex anklagelser i syfte att skada konkurrenter, anseende, eller att pressa pengar av offret är nu så vanliga i världen att polisen ofta inte ens tar emot en anmälan om det inte finns uppenbara anledningar till att det kan vara sant. Beviströskeln är mycket hög, utom i Sverige. Det har till och med kallats det nya äldsta yrket. Det finns bokstavligen millioner att hämta av välbärgade män, som vet att dom har liten chans att rentvå sig. Enklare att betala kvinnan några millioner än att riskera mer i förlorade affärer. För så mycket pengar är det värt att hon frivilligt blir skadad eller tilltufsad innan hon går till polisen. Svenskarna i New York är ett exempel. I Assange fallet vet vi idag att kvinnan som driver sex ärendet mot assange är åtminstone en fd CIA agent, tidigare stationerad på Kuba. USA är livrädd för Assange och Wikileaks. Tänk om någon skulle läcka handlingar om Palmemordet och det visar sig att det finns sanningshalt i åsikterna att det var ett beställningsmord av USA. Palme var ju öppet USA hatare (”satans mördare”), och ville avbryta samarbetet med CIA and istället arbeta med KGB. Jag blir ofta ombedd att hjälpa till med hur män skall kunna undgå att bli falskeligen sex anklagad i Sverige i vinningssyfte. Lagen måste ändras så sexköp blir olagliga för båda parter, beviströskeln måste väsentligt höjas, och preskribtionstiden sättas till 12 månader. Hela systemet är idag en ren inbjudan till brott, utpressning, och att avsiktligt skada personer eller affärer.
- Vilken källa har uppgett att ena våldtäktsoffret är en f.d. CIA-agent?
- Du borde läsa mer om hur många som utsätts för övergrepp, hur få av dessa som anmäls, ännu färre som polisen tar upp, ännu färre som leder till fällande dom, och ytterst få som leder till en "medellångt" fängelsestraff i Sverige. Det är en ren och skär myt att män i Sverige som anmäls för att ha begått en våldtäkt fälls på lösa grunder. Många gånger finns bevis men ändå frias våldtäksmannen.
- Jag vet inte om du läst om ersättningsnivåer som våldtagna kvinnor får, men det rör sig absolut inte om några miljoner, men du kanske inte syftade på Sverige då?
Källa, ett stort antal tidningar, jag tror Huffington Post var bland dom. Att hon arbetat för CIA på Kuba är ett faktum, om hon arbetade för CIA i Assange fallet vet vi inte, men med tanke på USAs välkända metoder, och hur hon blev inblandad, aktivt sökte ut honom, USAs inställning till Assange, är nog sannolikheten mycket stor. Hur det är i Sverige vet jag inte, jag har varit borta för länge, men i resten av världen har betalda falska anklagelser om våldtäkt i syfte att tjäna pengar, skada konkurrenter, utpressning, eller ta hämnd blivit så vanliga att Polisen ofta inte ens tar dom på allvar om det inte finns starka indicier från början. Det är mot den bakgrunden som Assange fallet är så ytterst skadlig för Sveriges handel, anseende, och framtid. Den "asymmetriska" lagstiftningen där mannen alltid är skyldig till motsatsen är bevisad. Antingen måste man införa den Kinesiska versionen, där båda parter är likställda och båda skyldiga om inte något annat bevisas, eller den Nya Nyzeeländska, där prostitution är legaliserat. Ett annat problem är att det är "billigt" att göra falska anklagelser. Mannen kan få långa fängelsestraff, medan en ljugande kvinna klarar sig med samhällstjänst eller ingenting. En lagändring som ger en bevisat ljugande kvinna samma straff som mannen kunde ha fått skulle stävja problemet.
Hörsägen borde inte accepteras som bevisning i något mål, oavsett om målet är ett sexualbrottmål eller någon annan typ av mål. Idag har domstolarna rätt att använda fri bevisprövning vilket tråkigt nog lett till att domstolar ibland utnyttjar "vittnesutsagor" som handlar om sådant som "vittnet" självt inte ens påstår sig ha bevittnat. Man tänker med fasa på till exempel da Costa-målet där domstolarna inte bara lät en kvinna vittna om vad hennes minderåriga dotter uppgavs ha sagt, utan där man dessutom lät det så kallade "dagboksvittnet" lämna en redogörelse för vad CdC uppgavs ha sagt under perioden före sin död. Båda dessa utsagor kunde åberopas som bevisning i målet. I en rättsstat borde detta inte ha kunnat ske. Efter att ha sett vad fri bevisprövning kan innebära i praktiken anser jag att det är dags att införa vissa begränsningar i vad som får anföras som bevis. I synnerhet anser jag att ett vittne inte skall tillåtas att inför domstol berätta om något annat än vad vittnet självt kunnat iakttaga.
Svensk rättsväsende stödjer sig på hörsägen i brist på bevis. Den till livstids dömde Ari Mattinen fälldes för mord just på denna typ av bevisning eller tolkning.
En vittne hade hört en man och kvinna ropa till varandra, vad som ropats eller sagts kunde inte vittnet åter berätta, frågorna via tolk hade det framkommit höga ljud i natten. Tidpunkten eller spannet överensstämde inte med händelsen.
Trots detta tolkade rätten det som att Ari Mattinen och kvinnan bråkat med varandra, dock hittade inte 4st platstekniska poliser några spår av bråk i den väl ostädade lägenheten. Undersökningen pågick i veckor.
Dna och kroppsbesiktningen friade Ari Mattinen.
Kvinnans suicid bakgrund avfärdades av undersökningen, uppgifterna hemlighölls för försvaret och rätten. Trauma journalen släpptes 2010, 9år efter domen.
Kvinnans Dna resultat redogjordes inte. I Hovrätten påstod åklagaren att provet inte tagits...
Det har visat sig senare inte överensstämma med sanningen.
Manligt huvudvittne boende lägre ned i hyreshuset hörde på morgonnatten kvinnoröst ropa på hjälp i några gånger, han bedömde att det var allvar i situationen. Han försökte lokalisera var ropet kom ifrån och ropade/skrek tillbaka. Hans familj vaknade av hans skrikande. Han hörde enbart en kvinnoröst.
Vittnet hörde höga ljud, bankningar och slag som på dörrar eller väggar. Polisen som anlände till platsen skall enligt domen ha ringt på dörr klockan för att väcka den onyktre Ari Mattinen (2,8% ). Enligt domen skall ringklockan avgett en //.. ordentligt.. kraftig varaktig signal.
Ari Mattinens ringklocka fungerade inte om den hade fungerat hade den avgett ett sk. pling ljud.
Polisen bankade och ropade i trappen ovanför vittnets sovrum för att väcka Ari Mattinen som somnat framför TV:n i soffan….
Bankandet skall enl. åklagaren kommit från Ari Mattinens sovrum där polisen felaktigt pekade fram skador på skåpdörrar som orsak till oljuden.
Skadorna har numera undersökts av SKL och visat sig vara överspacklade och målade. Före den aktuella händelsen, vilket borde också ha framförts av den platstekniska utredaren.
Samme utredare utöver andra plumpar, glömde fingeravtrycken där de inte normalt uppstår utanför fönstret.
4st platstekniska poliser hittade inte den i domen beskrivna ringklockan på dörren. Om än att klockdelen var för ovanlighetens skull ifylld med en plastpåse invändigt. För att inte avge något pling ljud.
Polisens kamera började även fungera dåligt vid detalj fotografering av dörren. Osv. genom målet. Samtliga sakkunniga och inblandade utrednings vänliga för målet.
Ari Mattinen var inte trovärdig för rätten, enl. Advokaten kunde han inte tala för sig..// till hans nackdel kom att han var en alkoholist från Finland! Bl.a. detta finns på band se länk nedan.
Är detta Svensk rättvisa och är Sverige en rättstat?
Högsta Domstolens politik är att inte rätta upp felaktigheter från underrätterna. Det finns inget pre juridiserande i fallet oavsett begångna felaktigheter eller bevisning. Stämplas: Inget nytt ensamt eller tillsammans… detta är ej heller seriöst.
Var finns hjälpen när myndigheten gör fel?
Svensk rättvisa tolkningar, hörsägen och som fallet Ari Mattinen bevisförvanskning av utredande myndigheten för fällande dom; www.arimattinen.com
"Denna typ av påstådd brottslighet" - all brottslighet är ju "påstådd" tills bevisad i domstol.
Enkelt. En advokat har EN enda lojalitet, mot sin klient och både kan och ska strunta i allt annat. Det är med de glasögonen man måste läsa Hurtigs artikel.
Sexualbrottsmål innefattar ofta bara två personer, den misstänkte och målsäganden. Sällan är någon annan närvarande. Därmed måste man söka kringomständigheter, vilket också sker. Men vad man ska ha klart för sig är att de flesta anmälda sexualbrottsmål skrivs av eftersom brott inte kan styrkas. Det är även så att det är en måltyp - där de ärenden som går till åtal - många fler frikänns än i andra ärenden, just på grund av den ofta knepiga bevissituationen. Allt detta är tecken på en god rättssäkerhet. Självklart betyder det inte att allt är frid och fröjd, men det finns inte skäl att slå på stora trumman såsom Hurtig gör enligt min mening.
Bevisläget torde alltså vara det samma som i de flesta andra brottstyper. Det normala är ju ändå att brott begås utan andra närvarande. Den stora skillnaden är kanske ändå att man i andra brottstyper gör bättre utredningar för att man vet att man måste ha bevis och det inte räcker med att komma med en person som säger "A mördade B" eller "Det var C som bröt sig in hemma hos mig" utan att detta backas upp av riktiga bevis. Sen spelar det nog in att eftersom åklagaren kan komma undan utan att ha bevis så vill denne inte kolla storyn för noga, för då kan den ju spricka.
Ska man se till statistik så skrivs den överväldigande majoriteten av alla anmälda brott av, ofta på den grunden att brott inte kan styrkas. Så det är ingen skillnad annat än att sexualbrott är kanske mer upprörande än andra brott, en stöld som inte går att klara upp går såklart lättare att leva med än att bli våldtagen utan att en gärningsman kan fällas. Lika illa är det givetvis om någon blir felaktigt dömd, men på det stora hela tror jag inte att det är ett stort problem. Kritiken är våldsamt överdriven.
För tio år sedan dömdes jag för brott jag inte begått till böter. Jag har också utsatts för vad som sannolikt hade bedömts som grov misshandel, men gärningsmannen - redan då tidigare dömd för flera fall av misshandel - kunde inte fällas, Att påstå att det är "Lika illa" om någon blir felaktigt dömd är så nonchalant och okunnigt att man häpnar. Att bli dömd för något man inte gjort är en psykologisk, social och personlig katastrof som inte ens kvalitativt kan jämföras med att bli utsatt för brott. Skäms!
Ja, vad ska man säga. De flesta brott anmäls inte, de flesta anmälda brott leder inte till rättegång, av de som gör det blir en mindre andel frikända. Det systemet kallas för rättssäkerhet och att vi i Sverige har den övertygelsen att det är bättre att tio skyldiga blir friade än att en oskyldig blir felaktigt dömd.
Trots det kan det ibland bli fel och någon enstaka oskyldig bli dömd. Men avvägningen har gjorts på det viset att det ska vara ställt utom "rimligt" tvivel för att fälla någon, alltså inte utom "allt" tvivel. Det finns alltså ett litet utrymme för osäkerhet som tolereras.
Självklart kan det begås misstag. Det jag menar är dock att jämförelsen mellan att någon går fri som är skyldig och att någon döms som är oskyldig är ointressant. Det skall vara bevisat bortom (allt) rimligt tvivel. Punkt Man kan naturligtvis tvivla "orimligt" mycket, men i sexualbrottsmål och i nästan alla mål där det står ord emot ord tycker jag att man väldigt ofta bortser från sådant som är i högsta grad rimligt tvivel.
Det här fallet är dock inte det typiska sexualbrottsfallet. Glöm inte att det tämligen omgående avskrevs av chefsåklagare Finné som snabbt kunde konstatera att inget sexualbrott begåtts. Häktningspromemorian med målsägarförhören finns tillgänglig för allmänheten på nätet och det är uppenbart för alla som läst den att hennes bedömning var korrekt. Det är när överåklagare Ny och Claes Borgström kliver in på scenen och på oredovisade grunder väcker liv i det avskrivna fallet som de riktiga märkligheterna tar sin början. Varje steg de tagit, från Nys hårdnackade vägran att förhöra till Borgströms smutskastning i olika tv-soffor, visar med all önskvärd tydlighet att rättssäkerheten nog inte har den allra högsta prioriteten i det här fallet. Ny arbetar dessutom för att hennes metoder ska bli allmän praxis.
Det är nog så att vad vi aktar är inte rättskipning enligt lag, utan amerikansk politik. Frankrike hade en gång problem med "röda domare", politiska aktivister som tagit sig in i rätts systemet och utövade sin aktivism genom domstolarna och rätts systemet. Jag tror det är något liknande vi iakttar här.
Jaha, nu har brittiska SC beviljat Assange-utlämningen, detta trots att de bara hade att kontrollera om EAW:n var korrekt utfärdad och utfärdad av en behörig person. De lyckades alltså missa att en åklagare per definition icke är en dömande myndighet ("judicial authority"), och man bortsåg också helt ifrån att grundkravet att en EAW bara får utfärdas om åtal väckts aldrig var uppfyllt eftersom Assange inte ens delgivits misstanke om brott).
Någon som fortfarande tror på rättssäkerheten när t o m högsta domstolen i Storbritannien skiter så blankt i alla regler och bara gör som de vill (eller, mer troligt, blir tillsagda)?
Utan att på något sätt vara tillräckligt insatt i Assanges ärende så finns det viss anledning att i Assanges kläder ändå ifrågasätta rättssäkerheten i den svenska rättsstaten. Det grundar jag i huvudsak på följande omständigheter: hur ska Assanges tolka rättssäkerheten när den ordinarie åklagaren, på samma utredningsmaterial, kan komma fram till en helt annan uppfattning än den som överåklagaren sedermera gör? Då vill jag belysa svårigheten att överhuvudtaget få igenom en s.k. Överprövning och att förstnämnda åklagaren inte ens i och med överprövningen kommit fram till annan uppfattning än tidigare, dvs inte ansett några nya omständigheter framkommit som torde ändra sakens natur avseende nedläggningen av förundersökningen om våldtäkt, men det gjorde överåklagaren. En rättssäker rättsstat värnar ju bl.a. Om en öppen rättegång. Det blir det aldrig tal om. Varför har heller inte åklagaren utnyttjat möjligheten ( något som jag personligen anser skulle vara en skyldighet och inte bara en möjlighet) om att anordna ett särskilt sammanträffande med försvaret och där kunnat gå igenom målet som bevisfrågorna för att reda ut om det överhuvudtaget finns åtalsgrund? Och på så sätt värnat om både objektivitetsplikten som proportionalitetsprincipen m.m. på ett för omgivningen kanske mer förståligt sätt? Väger man också in att själva arresteringsordern måste bygga på ett häktningsbeslut, dvs det måste här handla om sannolika skäl och inte skälig misstanke, så blir svårigheten i att på ett rättssäkert sätt tolka och förstå den ändring av uppfattning som gjorts inom åklagarkammaren än mer tydlig enligt min uppfattning.
Olika människor gör olika bedömningar och i det här fallet var överåklagaren den som hade att överpröva nedläggningsbeslutet eftersom hon var nästa rättsliga nivå (likt hovrätten i domstolssystemet). Det betyder inte att någon av de handläggande åklagarna har gjort någon felaktig bedömning. Juridik är en bedömningssport och så kommer det att förbli framöver.
Det är just olikheten i den rättsliga bedömningen inom åklagarmyndigheten - av vad som uppfyller rekvisitet våldtäkt eller inte - som oroar mig. Betydelsen mellan våldtäktsmisstanken och arresteringsordern för med sig den för mig naturliga frågan om åklagarmyndigheten kommit fram till samma slutsats om det inte handlat om Julian Assange? Sett mot bl.a det låga antalet överprövningar som bifalls, så är jag inte övertygad om att "bedömningsporten" bedömmer alla lika in för lagen.
En liten pikant detalj i sammanhanget är att Björn Hurtig inte har några problem att själv åberopa hörsägenbevisning när det gynnar hans klient.
Eller vad sägs om hans åberopande av videoinspelning med en person (JB) som ska ha hört en annan person (AM) säga saker som kan tolkas som att en tredje person (F) för många år sedan uttalat sig med en innebörd som i sin tur kan úppfattas som att hon inte blivit våldtagen av en fjärde person (WB). (från HD Ö 2125-09).
Visst vi har fri bevisprövning och advokaten kan åberopa vad han vill. Jag skulle inte använt mig av den bevisningen.
Åklagare ska hålla sig till ett logiskt resonemang och plocka fram fakta som går att styrka, när de ska få någon fälld för ett brott.
Allt för ofta i mål där kvinnor är offer, tycks den teatraliska framställningen spela roll.
Det är våra liv ni leker med när ni tar in hörsägenbevisning.
Det finns väl ändå ingen idrottsman som vill vinna en match genom att fuska?
Lika illa måste det väl ändå kännas för en åklagare, när det faktiskt kvarstår frågetecken kring någons skuld?
Åklagare kanske inte bryr sig mer om att den vill fälla någon till vilket pris som helst, ungefär som i vilket jobb som helst, när arbetssysslan blir till rutin?
Beklagligt nog finns det många idrottsmän som vill vinna genom att fuska. Läs om alla dopningsskandaler. Det finns många åklagare som vill vinna genom att fuska genom ett välarrangerat teaterstycke som spelar på känslor, inte lag och fakta. Den anklagande förmenta eller verkliga offret, kvinnan, kan lätt betala vittnen för "rätt" vittnesmål, det kan vara million inkomster på spel för henne. Världen är inte vad den varit.
äntligen någon som gett Mårtens aktuella uttalanden ett välförtjänt piskrapp!
Problemet vi iakttager är detsamma som Frankrike en gång hade, med "röda domare" i det fallet personer som utövar sin ideologiska övertygelse från offentliga makt positioner, och i det fallet en stark vänster orientering. Betalda våldtäkts anklagelser, i syfte att omintetgöra eller skada affärer eller annan verksamhet är så vanliga i delar av världen att polisen inte ens längre tar emot en anmälan, om inte det finns något som styrker anklagelsen. Vi vet med stor sannolikhet att detta med Assange var en arrangerad sex fälla, liksom i så många andra genom historien, att locka någon i en sex fälla. Planen gick nästan om intet när den äldre kvinnan dumpades för en yngre, som omgående söktes upp, och övertalades, sedan gick båda till Ny, en "likatänkande", resten vet vi. USA anser att Assange måste stoppas till varje pris, tänk er om Assange skulle komma över dokument som visar att USA låg bakom Palme mordet, vilka många nu anser med stor sannolikhet är fallet. Det här är ingen "konspirationsteori, utan sannolikhet.
Märkligt att Johann Binninge kan föra detta påstående helt fritt utan granskning.. Håller med om sakfrågan och Hurtig är en av vårt lands bästa advokater .Men Binninge som är avslöjad som kumpan med Sveriges värsta stalker Cecilia Beckroth-Simmerud som driver förtals och hotbloggen upprättelswetterbloggen.Har Hurtig hört de inspelningar som finns mellan Binninge och Simmerud? En vän har nyss begärt byte av advokat från Hurtig till annan just pga denna förtroendekris..Hurtig företräder flera av de brottsoffer som råkat ut för Simmerud som anlitats av den Gränspolischef som våldtog sin sambo, ändå går han som företrädare för offren i lag med motpartens huvudvittne? .Sambons hela bekantskapskrets har nu hotats och hängts ut på förtals och hotbloggar.Gränspolischefen med polisens internutredning bakom sig anlitade Simmerud för hotkampanjen som lyckats väl. Binninge är Simmeruds huvudvittne i rättegången avslöjar de inspelningar som gjorts av infiltratör.
Så en infiltratör har spelat in avslöjanden inom polisen i gränspolishärvan?
Är det korrekt uppfattat?
Vad och vem kommer de inspelningarna att avslöja?
Den infiltratören måste va Sveriges mest jagade person just nu.
Wow
Skriv ny kommentar