Stockholm Centre of Commercial Law bjöd under måndagskvällen in till seminarium om ersättning till mobbade och kränkta barn.

Bland deltagarna fanns bland andra professorer från Stockholms universitet, jurister och advokater inom skadeståndsrätt samt före detta barn- och elevombudsmannen Lars Arrhenius.

Arrhenius, talare för kvällen, inledde med att berätta om några av de fall som han arbetat med under sin tid som barn- och elevombudsman, BEO.

Bland annat om en sexårig pojke som fick munnen övertejpad av sin förskolelärare under en samling samt om en tolvårig pojke vars träslöjdslärare tryckte ner honom mot en bänk och dammsög honom i ansiktet med en spånsug. Men även om barn som mobbats svårt i skolan under långa perioder.

Genomgående i många av fallen var att BEO yrkade betydligt högre belopp i ersättning från kommunen än vad som slutligen utdömdes av domstolen.

Barnen fick också ofta, enligt Arrhenius, se sina berättelser om kränkningar hårt ifrågasatta av motparten. Som ett exempel berättade han om ett uppmärksammat fall med en flicka som mobbades under hela sin skoltid.

- I det fallet kände jag efteråt att det inte är rimligt att man ska bli så här ifrågasatt. Det kan vara omskakande för barnet.

Enligt Arrhenius höll lärarkollegiet ofta varandra om ryggen, även om han tyckte sig kunna se att ”de inte heller alltid mådde så bra” av det som hände.

En 12-årig flicka som blev utfryst i skolan berättade för Arrhenius att hon brukade sätta sig vid de andras bord i matsalen men att de då alltid lyfte sina tallrikar och gick. Till slut började hon sätta sig ensam. Hennes isolering var då ”självvald” enligt skolan och kommunen.

I hennes fall yrkades 40 000 kronor i skadestånd. Efter domstolsbeslut blev ersättningen 25 000 kronor.

Flera av deltagarna undrade om det verkligen är värt processen. Beloppen är så pass små att de, som någon sa, lätt kan försvinna ner i ”budgetens svarta hål” hos kommunerna. För barnen kanske då en förlikning vore lättare, menade några. 

Arrhenius hävdade dock att även om processen ibland kan vara konfliktgenererande ger den ändå upprättelse. 

Själv har han också drivit en linje där skadeståndsanspråken konsekvent legat högre än i brottmål – för att ersättningsanspråk enligt skollagen ska ha en större handlingsdirigerande verkan.

Arrhenius berättade att han träffat rektorer som sagt att den nya lagstiftningen, och den praxis som uppkommit, fungerat som en ”spark i baken i arbetet mot kränkningar”. Och att skolorna måste vara beredda att visa att de vidtagit skäliga åtgärder mot kränkningarna.

BEO har fått kritik för sitt hårda sätt att driva skadeståndsprocesser mot skolor. Man har talat om en ”juridifiering” av skolan och att processerna skulle vara ett alltför amerikanskt sätt att arbeta.

- Men syftet är ju att jobba förebyggande, inte att det bara ska bli en tvist mellan advokater.

Det här är handlingsdirigerande lagstiftning som också fått effekt, enligt Arrhenius. Men fick han göra en översyn av lagen skulle han skärpa den ytterligare.

- Om man menade allvar med nolltolerans mot kränkningar i skolan skulle fler kunna få ersättning. Det är svårt att försöka förklara för ett barn att just det han eller hon varit med om inte omfattas av lagstiftningen. 

 Foto: Scanpix