Skip to content

"Hög densitet i heta HD-domar om skadestånd och rättegångskostnader"

Clarence Crafoord
Clarence Crafoord

 

Av Clarence Crafoord, VD Centrum för rättvisa


I två färska domar klargör Högsta domstolen att enskilda som drabbas av långsam handläggning i svenska domstolar ska ha rätt till ordentliga skadestånd och att rättegångskostnadsriskerna ska minimeras för enskilda i mål om fri- och rättigheter.

Fallen handlar om ett aktiebolag och två privatpersoner som alla hade drabbats av orimligt långa väntetider i svenska domstolar. När de krävde skadestånd av staten för den långsamma handläggningen ledde domstolsprocesserna till 60 procents höjning av skadeståndet till aktiebolaget, samt 80 respektive 100 procents höjning av skadestånden till de båda privatpersonerna, jämfört  med vad Justitiekanslern ursprungligen hade tillerkänt dem. 

Men domarna handlar om mycket mer än långsam handläggning i domstolarna och storleken på skadestånden till dem som drabbas. HD markerar till exempel tydligt en frigörelse från Europadomstolen och dess praxis.

Även om fallen tar sin utgångspunkt i att rätten till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen hade kränkts är HD noga med att betona att det ideella skadestånd som döms ut utan stöd i lag är en rättsföljd som vilar på nationell rätt.

När skadeståndet döms ut är det alltså inte fråga om att tillämpa Europakonventionen. HD konstaterar istället att en rättighetskränkning som sådan utgör en skadeståndsrättslig ansvarsgrund. Detta är ett intressant besked bland annat i den pågående diskussionen om var gränsen ska gå för skadeståndsansvar vid kränkningar av rättigheterna i regeringsformen.

HD skriver också att tidsutdräkten kan anses självförvållad såvitt avser tiden efter det att förtur borde ha begärts. Det gäller alltså att försöka begära förtur när ett mål har dragit ut på tiden för att inte riskera att gå miste om möjlighet till skadestånd.

Ett annat exempel på frigörelse från Europadomstolens praxis är att HD menar att det vid längre dröjsmål i regel kan finnas anledning att räkna med en i viss mån avtagande kränkningseffekt. Detta finns det inget stöd för i Europadomstolens praxis. Det torde ligga minst lika nära till hands att se på saken tvärtom – det vill säga att ju längre dröjsmålet är desto starkare blir kränkningseffekten.

Men de principiellt sett viktigaste budskapen ger HD i sina resonemang kring rättegångskostnader. HD betonar att enskilda som beslutar sig för att driva en process mot staten i fråga om rättighetskränkningar inte ska tvingas till försiktiga yrkanden på grund av oro för rättegångskostnader. Det är ett besked som får stor betydelse för de praktiska möjligheterna för människor i vårt land att ta tillvara sina rättigheter.

Men motiveringen är lika intressant. HD konstaterar i det ena fallet att om den förfördelade har haft fog för att föra talan måste rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader inte sällan ”modifieras för att ett visst säkerhetsavstånd ska hållas till vad som kan anses vara ett konventionsbrott”.

I det andra fallet skriver HD att det är ”självklart att det svenska rättsmedelssystemet med en viss marginal ska leva upp till kravet på effektivt rättsmedel i Europakonventionen”.

I detta sammanhang kan det vara intressant att notera hur HD formulerat sig i andra fall om kränkningar av rättigheterna i Europakonventionen på senare år.

När pingstpastorn Åke Greens yttrande- och religionsfrihet bedömdes 2005,  i samband med att han åtalats för hets mot folkgrupp efter att ha yttrat sig synnerligen nedsättande om homosexualitet, skrev HD att en fällande dom mot honom ”sannolikt” skulle utgöra en kränkning av Europakonventionen – och Green friades.

Men när HD prövade två fall om det svenska systemet med skattetillägg häromåret skrev HD att det saknades ”klart stöd” i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis för att skattetilläggen skulle anses stå i strid med Europakonventionen.

Nu skriver alltså HD att vi i Sverige ska ha ”säkerhetsavstånd” och ”marginal” till vad som kan vara ett brott mot Europakonventionen. Och det ligger helt i linje med det faktum att Europakonventionen utgör ett minimiskydd för medborgarna och inget annat. Eller som Johan Munck formulerade sig för mer än tio år sedan, i fråga om det svenska systemet med skattetillägg: Det är här som eljest otillfredsställande om vi skall balansera på det tillåtnas gräns.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt