Fruktlöst överklagande om förbud mot dubbel bestraffning vid skattebrott
En man med medborgarskap i Isle of Man dömdes för skattebrott. Han överklagade domen till Hovrätten då han menade att domen skulle strida mot förbudet om dubbel bestraffning eftersom han också fått skattetillägg, men Hovrätten slår nu fast tingsrättens dom
En man med medborgarskap i Isle of Man var skatteskyldig i Sverige eftersom han har bostad och uträttar konsultarbete här. Under de tre aktuella åren då han arbetade som konsult skedde faktureringen genom två bolag med säte i Isle of Man.
Han tog dock aldrig upp inkomsterna för beskattning i sin deklaration och därför påförde Skatteverket skattetillägg. Han åtalades sedan för grovt skattebrott i tingsrätten. Domstolen konstaterade att mannen varit personligt skattskyldig för inkomsterna i Sverige och att något skatteavtal som täckte inkomsterna inte fanns.
Domstolen konstaterade att mannens påstående om att han blivit vilseledd då han hade fått råd om den svenska beskattningsrätten från en advokat på Isle of Man var osannolikt och dömde honom för ett fall av skattebrott och två fall av grovt skattebrott. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och två månader.
Mannen överklagade till hovrätten och yrkade att rätten skulle avvisa, vilandeförklara, eller i sista hand ogilla målet, med åberopande av Europakonventionens förbud mot dubbel bestraffning och lagföring.
Hovrätten framhåller att Högsta domstolen funnit att systemet med dubbla sanktioner i form av skattetillägg och brottspåföljd är förenligt med den aktuella artikeln och därför finns inget hinder för att pröva målet. Rätten delar vidare tingsrättens uppfattning om skuld, brottsrubricering och påföljd, varför tingsrättens dom står fast.
Maria Kronvall






































































































2 comments
. . . det blir nog ändring i den saken inom kort. Europadomstolen har i år åtminstone visat i ett antal klagomål att de avser behandla ne bis in idem rörande svensk skatterätt.
Risken/chansen att det kan bli genant för vissa justitieråd kan inte uteslutas.
Ett citat nedan, i anslutning till första frågan som som Haparanda tingsrätt ställde EU-domstolen, hämtad ur GAs förslag till avgörande. Första frågan Haparanda TR ställde var alltså: strider det svenska förfarandet mot europakonventionen?
GA svarade:
"78 . Sammanfattningsvis visar utvecklingen av Europadomstolens praxis att artikel 4 i protokoll nr 7 till Europakonventionen för närvarande utgör ett hinder för åtgärder i form av dubbla administrativa och straffrättsliga sanktioner för en och samma gärning. Det är således inte tillåtet att inleda ett andra förfarande, vare sig administrativt eller straffrättsligt, när beslutet att påföra den första sanktionen har vunnit laga kraft. Rättsläget enligt praxis är för närvarande, särskilt med hänsyn till Europadomstolens domar från och med domen i målet Zolotukhin mot Ryssland, att Europadomstolen numera intar ett fast förhållningssätt i frågan. Denna rättspraxis borde ge tingsrätten ett underlag som ur Europakonventionens perspektiv är mer än tillräckligt för att avgöra målet mellan Hans Åkerberg Fransson och svenska staten."
Det är väl ett tämligen klart svar.
Skriv ny kommentar