”Bevisningen från Facebook – en bild på min motpart med en vodkaflaska i handen”
Av Linda Bohlin, jur kand vid Juristpunkten
Jag möter dagligen klienter i olika samhällsskikt som utåt sett är varandras olikheter i det mesta, men som har en viktig kärna gemensamt – sociala medier.
År 2007 steg Facebook upp på tronen i Sverige som det största sociala nätverket genom tiderna och även om många såg det som en modefluga så har det växt till något som alla idag har kännedom om. Detsamma gäller med bloggar och Twitter.
Idag har vi chefer som twittrar om sina arbetsuppgifter, vi har toppolitiker som skriver om sina intryck av dagen och modebloggare som står som de ledande entreprenörerna i den svenska utvecklingen av unga företagare.
Vi har länge vetat att det finns en baksida med sociala medier men det är först nu som media har upptäckt den juridiska aspekten. För Facebook, Twitter och bloggar finns idag mitt framför oss i rättssalen. Det som tidigare var något som tillhörde fritiden har tagit plats i rättens finrum och kan ibland vara det yttersta beviset som avgör.
Många klienter jag träffar är förtvivlade över att deras motpart hotar dem, förtalar dem och ljuger utan att det finns bevis som kan föras fram i ljuset. I vårdnadstvister, framför allt, är det tyvärr ingen hemlighet att ”fulspel” förekommer och att barnets bästa sätts i sista hand. Vi har fri bevisföring i svensk rätt, men ändå är det först de senaste åren som jurister har vågat åberopa blogginlägg, Facebookmeddelanden och Twitter som skriftlig bevisning i sina bevisuppgifter.
Första gången jag själv anförde ett sådant bevis var jag osäker på värderingen av detta dokument. Denna papperskopia från Facebookloggen, som föreställde en bild på min motpart med en vodkaflaska i handen, med röda ögon och ett slött leende klockan 03:41 på natten. Det var dock samma natt som hans dotter enligt hans egen uppgift sovit i hans knä i soffan samtidigt som han tittat på Top Gun. Detta bevis i kombination med vittnesuppgifter, som även dessa hade sin grund på Facebook, räckte för att ifrågasätta umgängesförälderns lämplighet att ha umgänge med sin dotter i sitt hem.
I dagens samhälle år 2012 finns det inga förbjudna bevismedel. Så länge du kan binda bevisen till förhörstemat och bevistemat och påvisa relevansen med dessa så är, enligt min erfarenhet, ett sådant bevis lika mycket värt som vilken annan bevisning som helst.
Idag förekommer någon typ av bevis från sociala medier i nästan hälften av alla mål som jag driver. Om det beror på att människor på Internet blivit mer utlämnande då de tror att de är på säker mark eller om domstolen blivit mer tolerant och mer liberal i sin värdering av bevisning låter jag vara osagt.
Nästa vecka går jag upp i min första huvudförhandling där tyngdpunkten av all bevisning kommer från olika sociala medier. Bevisning som aldrig skulle kommit ut i ljuset om det inte vore för just sociala medier.
Linda Bohlin, jur kand vid Juristpunkten
49 comments
Finns det ingen gräns för de tarvligheter man åberopar i familjemål?
Det är ju helt rätt som påstås, nämligen att målen används av föräldrarna i dessa mål för att förnedra varandra och att de inte tar minsta hänsyn till barnets bästa.
Det beror lite på hur ombuden tolkar förbudet mot att främja orätt. Vissa ombud tycker tydligen inte att det är orätt att skada barn genom att beröva dem deras ena (eller båda) förälder. Själv avsäger jag mig sådana uppdrag, om jag inte lyckas tala klienten till rätta.
Jag tycker din inställning är förståndig. Själv åtar jag mig inte sådana mål.
Som jag förstått det finns det många ombud i familjemål som i eget pekuniärt intresse hetsar klienten mot motparten, i stället för att verka för att det hela löses i godo.
Jag fattar förresten inte det här med att han kanske drack vodka klockan 03:41 och att han tidigare på kvällen haft flickan sovande i sitt knä när han tittat på en tjejfilm. Vad är det olämpliga med umgänget?
För inte påstår man att dottern sov kvar i knät till klockan 03:41 och att han tittade på tjejfilmen så sent?
Om man inte får ha barn hemma hos sig om man dricker sprit ibland (vilket jag aldrig gör för övrigt) så skulle det inte vara många föräldrar som fick ha sina barn hemma hos sig.
Om du inte förstår vari det olämpliga består i att sitta och dricka starksprit 03:41 när man utövar vårdnad om barn är det högst beklagligt. Tror du verkligen, som du antyder, att de flesta föräldrar gör så? Du verkar minst sagt ha en något skev inställning till alkohol.
Ja MINST 80% av de som är vårdnadshavare i Sverige dricker någon gång starksprit.
Nu tycker jag att det är olämpligt att dricka alkohol över huvud taget. Men det påverkar knappast barnet som med största sannolikhet ligger och sover klockan 03:41.
Och om barnet vaknar och gråter då? Diskussionen är tramsig och det begriper du nog själv. Jag kan med min erfarenhet konstatera att du skulle vara förlorande part i ett vårdnadsmål med de argumenten, och det med rätta.
Hahahaha, jag ska testa i nästa vårdnadsmål. Eftersom det gäller nästan alla föräldrar så borde det inte vara något problem. Jag hade det faktiskt uppe i ett annat mål, en ung mamma som festade varje helg även när hon hade boendeveckor och även hade fester hemma när barnen var där. Men det handlade om att hon ändå inte hade tid för dem, när hon gick ut så anlitade hon oika barnvakter. Rätten struntade iaf då i att hon var full på natten med barnen.
Jag är ledsen men det tror jag inte en sekund på. Eftersom du rimligen inte heller kan ange ett mål nr så får vi nog låta det falla där.
Jag kan såklart ange massor av målnummer men eftersom det inte påverkat rätten så skulle du vara tvungen att beställa hela akten. Eftersom du visar längre ner att du inte ens orkar läsa inlägg i en diskussionstråd så betvivlar jag att du skulle läsa akten.
Detta är just det problematiska med denna bevisning. Ponera att han 03:41 laddade upp en bild från ett helt annat tillfälle, i en konversation med sina FB-kompisar?
Såvitt jag begripit FB går det inte att datumbestämma uppladdade bilder och filmer.
Återknyter till Max kommentar om att främja orätt.
Det är inget problematiskt med detta överhuvudtaget. Om så hade varit fallet är det ju enkelt för honom att föra bevisning om den saken, han kan ju t.ex. inge den digitala filen av bilden. Via http://regex.info/exif.cgi är det enkelt att tidsbestämma tidpunkten för när ett fotografi togs.
Att det skulle vara att främja orätt att åberopa bevisning från sociala medier, som antydningsvis görs gällande här, är självfallet struntprat. Lojalitet mot den egna klienten någon? I min roll som ombud har jag självfallet att åberopa fotografier som påvisar att en pappa dricker starksprit kl 03:41 när han utövar umgänge med sitt barn. Jag tror inte att någon skulle ifrågasätta att det åberopades muntlig bevisning rörande samma sak om det istället hade funnits vittnen. Att gnälla över sociala mediers betydelse åskådliggör bara att man inte förmått anpassa sig till verkligheten som artikelförfattaren gjort.
Det orätta är att beröva barn sin eller sina föräldrar, inte att åberopa viss bevisning. Men att åberopa moralbevisning angående att en part dricker sprit är såklart moraliskt klandervärt oavsett i vilken form det är. Om alkoholdrickande har med saken att göra så kan man nog ta upp det om båda parter i snart sett varje familjemål. Om mamma tar ett glas vin till fredagsmyset eller pappa tar en öl till det grillade, innebär det också att de inte borde få ta hand om barn?
Det finns inget orätt överhuvudtaget med att beröva ett barn sin förälder om densamme inte förmår ta hand om barnet. Det får anses tämligen grundläggande att en förälder som utövar umgänge inte ska vara asberusad när umgänget utövas. LVU har du säkert hört talas om, det är ganska vanligt när det kommer till alkoholproblematik.
Ett glas vin till fredagsmyset och en öl till det grillade är heller inte samma sak som att sitta, uppenbart påverkad, och dricka starksprit kl 03:41 när man utövar umgänge med barn. Så svaret på frågan är - Jo, dessa personer bör få ta hand om sina barn.
Jo jag har hört talas om LVU. Jag hade nyss ett ärende där socialtjänsten gav extra bidrag till familjehemmet för att de skulle köpa cigaretter till tonåringen som var placerad där och där samma tonåring hämtades tillbaka med polis efter att denne rymt på grund av en fyllefest (denne var lite känslig för berusade människor på grund av en alkoholiserad förälder). Socialnämnden och förvaltningsdomstolarna tyckte att det var tonåringens bästa att stanna kvar där (snarare än att flytta hem till den ordentliga föräldern, som förlorat en vårdnadstvist mot alkoholisten 5-6 år tidigare).
Jag är rädd att din absolutistiska moraliska ¨hållning inte är alenarådande.
Jag kom att tänka på en annan förresten där soc också betalade för cigaretter till en minderårig som omhändertagits och där föräldern som gav en flaska vodka i 15-årspresent till barnet tidigare ansetts vara den bättre lämpade föräldern (före omhändertagandet).
En fråga Max. Vad är det för "ärenden" du har egentligen? Är du verksam som advokat i vårdnadsmål, eller kan du berätta ungefär vad du arbetar med och har du någon juridisk utbildning? Du kanske är verksam i någon NGO?
Inte för att jag vill veta din identitet. Men blir ju nyfiken.
Jag arbetar som åklagare.
Jag är advokat och arbetar delvis med humanjuridik.
Du har så mycket intressanta mål, jag önskar verkligen att jag också kunde få läsa alla dessa felaktiga domar.
När det gäller LVU så är det dussinmål, skillnaden är nog bara just det, att jag läser materialet.
Och en sak till, det är inte "moralbevisning" att åberopa fotografier av någon som är påtagligt berusad 03:41 när denne utövar umgänge med barn. Det har inget med moralism att göra överhuvudtaget. Barnets bästa är grundläggande för alla beslut som rör barn - det är till barnets bästa att föräldern som utövar umgänge om barnet inte är asberusad. Punkt.
Vi har nu också kommit in på en ny advokatetisk fråga. Chikanerande bevisning.
Nej det har vi inte. Bevisningens huvudsakliga syfte i förevarande fall är nämligen inte att chikanera mannen utan istället, i vart fall som jag förstår det, att styrka att han konsumerar stora mängder alkohol när han utövar umgänge och därmed inte är lämplig som umgängesförälder.
Är det inte det som familjerätten går ut på - skymfa motparten så mycket som möjligt för att själv framstå i bättre dager? Och vad har detta med barnets bästa att göra - hur mår barnet när dess föräldrar gör allt för att nedvärdera varandra?
Lagstiftningen borde ändras så att dessa "bättre-rätt-till-barn"-mål tas bort från domstolarna.
Jo det låter ju rimligt. Vi kanske ska låta det ligga i händerna på socialsekreterare för familjerätten är ju känd för att alltid agera opartiskt och inte ta någons parti.
Som du är inne på måste man hitta en annan lösning än familjerätten. Någon typ av skiljenämnd? Dagens förhållanden är inte acceptabla.
Jag som huvudsakligen processar i vårdnadsmål tycker att dagens system fungerar alldeles utmärkt. Det känns bra att domstolarna tar frågorna på allvar och att frågor kring barn avgörs på ett rättssäkert sätt i allmän domstol och inte bakom lyckta dörrar hos soc eller dolt i skiljenämnd.
Hahahahahaha. Följer du upp dina familjemål? Hur stor del av ungarna kommer tillbaka till domstolen när de blir vuxna? Det finns en anledning till att genomgången vårdnadstvist med utgången att man förlorar en förälder är den minsta gemensamma nämaren för missbrukare och kriminella. Den anledningen är att utgången oftare är fel än rätt.
Spännande, för detta är ingen kriminogen faktor som i vart fall forskningen tycks ha tagit till sig. Men du menar alltså att det finns ett evidensbaserat samband mellan "felaktiga" domar i vårdnadsmål och missbruk?
Kan det vara så att den kriminella genen snarare kommer från någon av föräldrarna (t.ex. den som förlorade vårdnaden) än det faktum att det blev en vårdnadstvist. Om min farsa satt och drack starksprit när han hade vårdnaden om mig hade jag säkert också suttit på andra sidan i rättssalen.
Hahaha, jo självfallet har kriminologin tagit till sig det, det är därifrån kunskapen kommer. Om du hade läst inlägget så hade du sett vad jag påstod också.
Om du vill ha det i siffror så är det:
73% av unga mördare har vuxit upp med en förälder.
Risken att hamna i fängelse fördubblas om man växer upp med en förälder.
Risken att bli psykiskt sjuk fördubblas om man växer upp med en förälder.
Risken för drogmissbruk är TIO gånger så stor om man växer upp med en förälder.
Nu gäller förvisso de siffrorna bara barn som växer upp utan pappa, men det beror ju, tror jag, på att underlaget av barn som växer upp utan mamma är så litet.
Nyligen kom ju också en studie som visade att det gick bäst för barn som växte upp med båda sina föräldrar, näst bäst för de som hade växelvis boende, näst sämst för de med umgänge och sämst för de utan kontakt med den ena föräldern. (Borträknat då omhändertagna barn som slår igenom golvet).
Problemet med att börja föra dessa diskussioner är att man inte kan sluta, oavsett hur mycket tid det tar. Jag ska dock försöka vara ännu mer pedagogisk så att även du begriper.
Du skrev:
"Det finns en anledning till att genomgången vårdnadstvist med utgången att man förlorar en förälder är den minsta gemensamma nämaren för missbrukare och kriminella."
Jag svarade:
"Spännande, för detta är ingen kriminogen faktor som i vart fall forskningen tycks ha tagit till sig. Men du menar alltså att det finns ett evidensbaserat samband mellan "felaktiga" domar i vårdnadsmål och missbruk?"
Kriminogena faktorer = http://sv.wikipedia.org/wiki/Kriminogena_faktorer
(Forskning på kriminogena faktorer sker inte bara inom kriminologin)
Du svarade:
"73% av unga mördare har vuxit upp med en förälder.
Risken att hamna i fängelse fördubblas om man växer upp med en förälder.
Risken att bli psykiskt sjuk fördubblas om man växer upp med en förälder.
Risken för drogmissbruk är TIO gånger så stor om man växer upp med en förälder."
Min fråga lyder således:
Var i det material, som du inte redovisat någon källa till, finner du stöd för att "felaktiga domar" i vårdnadstvister korrelerar med missbruk och kriminalitet?
Ett sammanfattande råd som du vidare kan ta med dig till dina fortsatta forumdiskussioner är att det vanligtvis är bra att, innan man anklagar andra för att inte vara läskunniga, läsa vad man själv skriver.
Vad gäller naivitet tror jag också slutligen att det, i och för sig, är bättre än bitterhet och gnällighet.
Min fråga lyder således:
Om du inte kan tillgodogöra dig texten i en liten ruta i en diskussionstråd; vad får dig då att tro att du kan läsa in en dom, ett ärende eller forskning inom kriminologi?
Visst är domar som berövar barn deras ena förälder nästan alltid felaktiga, eftersom de inte är till barns bästa. Men det finns såklart ingen forskning i Sverige som tar hänsyn till felaktiga domar eller bedömer riktigheten i domar. Det är ungefär som att Saudiarabien skulle finansiera eller släppa fram forskning som såg kritiskt på guds existens. Jag har heller inte påstått det utan du har formulerat det själv efter att antingen inte ha läst det du svarar på eller inte ha förstått det.
Samma sak när jag tog kvinnoseparatister och radikalfeminister i försvar och du inte läste längre än till att de nämndes och utgick från att jag påstod något negativt om dem vilket fick dig att gå i taket.
Nu sluggar vi verkligen vilt. Från antaganden om vad "kvinnoseparatister och radikalfeminister" har för hemlig agenda till jämförelser mellan präststyre i Saudiarabien och svensk kriminologisk forskning.
Tillåt mig att föra in ett nytt begrepp i vår diskussion, halmgubbe. Ibland blir det lätt att glömma huvudfrågan. I detta fall var huvudfrågan att du inte tyckte det var anmärkningsvärt att sitta och dricka starksprit kl 03:41 när man utövade umgänge med barn.
Vad är det för hemlig agenda du svamlar om? Var det så att du inte ens orkade läsa inlägget som handlade om att du inte orkade läsa inlägg?
Vad är det för präststyre i Saudiarabien du pratar om? De har väl monarki.
Om det inte var så att du gjorde det för att du är obegåvad och inte förstod vilket som var den verkliga gubben så skulle det du sysslar med vara just halmgubbe-argumentation.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt om små barn är vakna klockan 03:41men inte så allvarligt att barnen bör straffas med att förlora kontakten med en förälder, mycket få saker är faktiskt så allvarliga att man ska skada barnen på det sättet. Enbart saker som orsakar barnen större skada än förlusten av föräldern kan motivera det ingreppet. Jag har faktiskt hittills efter decennier av erfarenhet inte träffat på en enda lämplig förälder som motsätter sig umgänge med den andra föräldern (men det kan såklart inträffa men det handlar om andelar av promille). De klienter jag haft som velat helt ta ifrån barnet den andra föräldern har haft högst själviska själ, det absolut vanligaste (90% kvinnor förvisso, men kvinnor utgör också ca 75% av dessa föräldrar) att de träffat någon ny som de vill leka mamma pappa barn med.
Jag tror tyvärr att du missar poängen i det aktuella målet, eftersom du har det helt felaktigt har satt vuxenperspektivet och vuxenkonflikten i främsta rummet. Du skriver således att "I vårdnadstvister, framför allt, är det tyvärr ingen hemlighet att ”fulspel” förekommer och att barnets bästa sätts i sista hand."
"Barnets bästa" kommer alltid i första hand, vilket inte nog kan betonas. I enlighet med 6 kap 2 a § i föräldrabalken kommer i det här fallet tingsrätten att fästa särskilt avseende vid att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna tillgodoses. Målet handlar väl om en tvist om umgänget?
Sociala medier m.m. måste beaktas, som vilken annan bevisning som helst. Jag ser inget konstigt i det. Varför kommer denna fråga upp nu? Detta är inte revolutionerande 2012, eftersom sociala medier beaktats redan år 2005, då jag själv började arbeta med familjerätt och säkert tidigare än så. En bild kanske inte säger så mycket om det inte finns annan stödbevisning, som tyder på alkoholproblem, missbruksproblem och om barnet faktiskt vistas i en olämplig miljö m.m. Barnet är väl för övrigt inte heller med på bilden?
Mycket av det som debatteras om tvister om vårdnad, boende och umgänge om barn är för tillfället oerhört förvirrat. Detta beror på att man helt lämnar barnperspektivet och det enskilda barnets behov i sticket. Istället börjar man att debattera vuxenfrågor istället och kommer då snabbt och osökt in på opinionsbildande frågor eller frågor som företräds av olika intressegrupperingar i vårt samhälle. Man kommer då längre och längre bort från det enskilda barnet och vad som är förenligt med det enskilda barnets bästa. Debatterna spårar sedan snabbt ur och det hela slutar med att alla pratar i mun på varandra.
Visst vore det fint om verkligheten var så skolboksnaiv också?
Bland mina bekanta dricker folk inte ens ett glas vin till middagen utan att den andra föräldern är nykter. Alternativet är barnvakt. Lite skev bild tror jag att du har, Max.
Så inga ensamstående föräldrar kan dricka ens ett glas vin?
Du borde ha varit med på 70-talet. Med den här moralismen då så skulle ingen jävel fått träffa sina föräldrar.
"Barnets bästa" är i allra högsta grad en ledstjärna för tingsrätten och är något som följs i verkligheten. Jag tycker att tingsrätter överlag håller en hög kvalitet när det gäller vårdnadstvister, som är ett av de prioriterade målen. Jag har 7-års erfarenhet angående tvister om vårdnad, boende och umgänge och jag tycker att svenska domstolar gör ett bra arbete i just dessa frågor med fokus på "barnets bästa". När man arbetar som ombud så gäller det att arbeta med integritet och inte enbart springa i klientens ledband. Om klienten har ett kunnigt ombud kan vårdnadstvisten bli till något positivt för föräldrar, som inte funnit den rätta vägen angående deras barn. Dessa föräldrar har vid tvistens inledning ofta inte insikt om vad som är bäst för deras barn. En vårdnadstvist kan om den sköts på rätt sätt av ombuden i slutändan vändas till något positivt och bli till ett lärande för föräldrar om hur de bör agera för att finna en lösning i den aktuella situationen, som faktiskt gagnar deras barn på ett optimalt sätt. Detta förebygger framtida tvister och olika onödiga meningsskiljaktigheter. Ofta handlar det helt enkelt om ett seriöst lärarande för föräldrar, som inte lyckats angående deras barn och för föräldrar, som befinner sig i en destruktiv konflikt med deras före detta make eller partner och som har blivit fast i en negativ och ältande spiral. Med ombudens hjälp kan föräldrar lära sig att se saker ur barnets perspektiv och få ett effektivt verktyg för att kunna ha ett gott samarbete angående deras barn.
Jag kan tycka att det är trist med vissa ombud och olika debattörer, som helt struntar i barnen och snabbt lämnar barnperspektivet och för att börja debattera andra frågor, som inte har något med "barnrätten" att göra. Även om domstolen sköter sig tycker jag att vissa ombud och framförallt de flesta debattörer i denna sektor agerar otroligt märkligt, vilket narturligtvis är en följd av att man helt har lämnat barnperspektivet och att man inte ser till omständigheterna i de enskilda fallen. Den ena missuppfattningen avlöser sedan den andra. Om det är en debatt på SVT så är alltid samma egoistiska och opinionsbildande organisationer representerarde och det hela slutar alltid med att alla pratar i mun på varandra. Det hela handlar mer om att höras och synas, än att ta hänsyn till det enskilda stackars lilla barnet i det enskilda fallet.
Jag trodde först att du skämtade men det gör du nog inte. Jag har decennier av erfarenhet av familjemål, det var förvisso inte helt bra förut men numera är det ju som att de anstränger sig för att göra fel.
Jag har faktiskt aldrig träffat någon advokat som delar din inställning. Men jag vet att det finns ett fåtal, t.ex. han som var minister och ändrade lagstiftningen så att vårdnadsmålen ökade med 50-100%, men dessa är ju ganska eller väldigt illa ansedda av kåren och tycker egentligen inte vad de säger (de har bara lärt sig att det är lukrativt att fjäska för domstolarna).
Även om jag inte håller med dem så ska man tänka på att de, kvinnoseparatistiska och radikalfeministiska organisationer som förordar att mammor alltid ska få allt de vill i vårdnadstvister, faktiskt tycker att det är bättre för barnen även om de pratar om mammor och kvinnor. De anser ju att män per definition är förövare och skadliga för kvinnor och barn (pojkar anses vara nästan lika mycket värda som kvinnor tills de kommer upp i åldern 15-17 år). Så även om de inte väljer sina ord som en advokat skulle gjort så är det barnens bästa de menar.
Och där satt den. Foliehatten på. Argumentationen landade alltså slutligen i "kvinnoseparatistiska och radikalfeministiska organisationer" som stjäl barn från alla stackars pappor... Jag kan ärligen säga att just detta gnäll är det som jag själv tycker är jobbigast att bemöta som ombud. Ibland kanske det istället bara kan vara så enkelt att pappan helt enkelt inte är lämplig som umgängesförälder eftersom han på sin umgängestid sitter och dricker starksprit kl 03:41. Allt behöver inte vara en konspiration...
Haha, foliehatten. Precis som den kvinnliga jägaren som blev friad "bara för att hon är kvinna" som Max sa.
Om du kunde läsa så hade du nog varit ett bättre ombud och inte lika naiv.
Oj, jag känner att jag får hjärtklappning över de tvärsäkra uttalanden som görs av en del "experter" här. Barnens rätt till två föräldrar och barnets bästa, är så långt ifrån verkligheten man kan komma i många fall som går till domstol.
Karl skriver:"Jag som huvudsakligen processar i vårdnadsmål tycker att dagens system fungerar alldeles utmärkt. Det känns bra att domstolarna tar frågorna på allvar och att frågor kring barn avgörs på ett rättssäkert sätt i allmän domstol och inte bakom lyckta dörrar hos soc eller dolt i skiljenämnd"
Ursäkta Karl, men du tycker det fungerar utmärkt.. Har du frågat de drabbade barnen??
Naturligtvis är det bättre att beslut sker inför öppna dörrar, men om ändå besluten redan finns i och med den utredning som socialen har gjort, så blir förhandlingen endast en teaterföreställning.
Är det månne så att man i rätten känner sig alltför okunnig om barn och barns behov, att man därmed helt litar till de s.k experternas godtyckliga utredningar?
Jag kan berätta för dig att för några veckor sedan vittnade jag i ett vårdnadsmål tillsammans med fem andra personer från skola, BUP mm Alla kände vi väl till förhållandet i familjen och hur pojken 10 år, själv önskade att problemen i familjen skulle lösas. Han ansågs( även av domstolen) som ovanligt mogen. MEN, nu hade en totalt olämplig utredare från Soc. bestämt sig för att helt mot pojkens egen vilja, i stället förorda enskild vårdnad för pappan, som pojken vägrade att bo hos pga mångårig psykisk (och även fysisk) misshandel.
Med omedelbar verkan, redan innan domen vunnit laga kraft, skildes pojken från sin mamma och man ansåg att detta skulle främja att pojken skulle kunna få träffa BÅDA föräldrarna.Pappan råddes dock att kontakta psykiatrin eftersom man förstod att pojken skulle må väldigt illa.
Pojken får nu små stunder hos sin mamma för att hämta något, och på detta viset har pappan återfått "makten" över sin sedan många år frånskilda hustru. Han "äger" pojken(pojkens ord) och kan därför helt bestämma OM pojken alls skall få se sin mamma som han bott med under ett år interimistiskt.Under tiden hos mamman gick pojken och träffade pappan när han ville, men han VÄGRADE att BO där. Hans önskan är (fortfarande) att kunna bo hos mamman och träffa pappan när han vill utan att tvingas bo där och utsättas för de problem han hela tiden har upplevt i den familjen.
För några dagar sedan ringde han upp mig och storgrät. Han ville veta vem han skulle vända sig till, för att kunna "få leva". "Jag vill ju leva" sade han "men ingen har lyssnat på mig . Varför lyssnar de inte vad jag säger? Jag ORKAR INTE bo hos pappa" osv.
Jag vet sedan tidigare händelser och under flera år då jag träffat honom, att detta är verkligheten för honom och tyvärr hade jag inget riktigt svar att ge.
INGEN LYSSNAR PÅ BARNET om en socialsekreterare har uttryckt sitt högst personliga tyckande, utan någon utredning värd ordet.
Domstolar dömer i 80-90% av målen helt enligt utredarens ord.(Har sett någon utredning om denna siffran)
Samme utredare tog för några år sedan två barn från sin pappa, då med motiveringen att han skulle kunna ta barnen utomlands.
Något som sedan mamman gjorde och pappan har inte sett röken av barnen på snart fem år! Då skulle barnen enligt hans utredning först senare få träffa pappan.Pappan skulle då få skriva två brev per år till barnen (som inte kunde läsa) Trots att pappan enligt domstolen och sex vittnen hade varit en bra pappa, har barnen således mist halva sina rötter.
Nej, var ödmjuka ni som håller på med vårdnadsmål och kolla någon gång upp hur det går efteråt. En lagman sade en gång till mig "Vi dömer alltid rätt". Klart att han trodde det! Men frågan är hur verkligheten ser ut? Var det barnens bästa, eller kommer även många av de här barnen som utreds av inkompetenta utredare och ibland placeras i inkompetenta fosterhem, eller skiljs för alltid från en förälder, att om 50 år kräva staten på skadestånd för sin förlorade barndom?
Jag tror inte riktigt att jag förstår hur du menar. Vad du har citerat av vad jag tidigare skrev ska tolkas som att vårdnadstvister, precis som alla andra tvister, ska avgöras i allmän domstol och inte bakom några lyckta dörrar på soc eller i några nämnder. Inget annat.
Sedan förstår jag att du självfallet kan ge exempel på hur det har blivit fel i det enskilda fallet, det är också naturligt. Jag är emellertid övertygad om att det, utan domstolsprövningar, skulle bli än fler fel - jfr t.ex. den högst aktuella diskussionen kring de personer som tidigare omhändertagits och debatten kring skadestånd.
Sverige är en demokrati. I en demokrati ska tvister prövas i allmän domstol där part ska ha rätt att få lägga fram bevisning för sin sak. Prövningen ska ske öppet så att det råder transparens kring besluten. Beslut ska kunna överklagas. Detta är tämligen grundläggande och allmängiltiga åsikter om man bekänner sig till ett demokratiskt synsätt vilket i vart fall jag gör. Alla med åsikten att just tvister kring barn ska hanteras annorlunda borde nog ta sig en funderare kring vad man egentligen förespråkar för alternativ.
Sammantaget finns det knappast anledning för att få hjärtklappning av att tvister prövas i domstol.
Nej Karl det var inte att tvister handläggs av domstol, som jag fick hjärtklappning, utan snarare av att man tror så obetingat på att det blir RÄTT för barnen i en domstolsöverläggning, där man varken lyssnar till vittnen eller till barnets rop på hjälp, utan tror att de s.k experterna vet bäst och att det då blir en teaterföreställning där man ändå går efter handläggarens utredning. (Händer även i andra sammanhang än just denna sortens ärenden)
De domare som dömer i dessa känsliga ärenden har ingen särskild utbildning om barn. Hur kan man då bedöma barnens bästa?
"Barnets bästa" kommer alltid i första hand, vilket inte nog kan betonas. I enlighet med 6 kap 2 a § i föräldrabalken kommer i det här fallet tingsrätten att fästa särskilt avseende vid att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna tillgodoses. Målet handlar väl om en tvist om umgänget?så skrev Kristoffer...
jaa om det vore så väl ändå...Då skulle ju inte barnen behöva må så dåligt. Ge mig ett råd, VART skall ett barn som gråter i förtvivlan vända sig efter att ha kämpat i flera år för att bli hörd för att få leva i trygghet och då istället hamnar genom domslut precis där han inte ORKAR leva? Vem följer upp denna dom? Vem kan kontrollera den urusle utredaren som fortsätter att utreda liknande tvister och där barnen kommer i kläm på grund av okunnighet?(Säg inte Socialstyrelsen till svar nu..)
Det borde ju finnas NÅGON instans som kan följa upp och dit barnet kan vända sig? Det blev ingen nära och god kontakt med modern i det fallet som jag har refererat till ovan.Tvärt om togs den goda kontakten ifrån pojken och han hamnade i en ständig oro och längtan. Att få prövningstillstånd är inte alldeles enkelt och på långa vägar någon självklarhet. Vem bär ansvaret om han gör allvar av sitt hot att ta livet av sig? Någonstans brister det i rättssäkerheten för barnen!
Det är helt uppenbart att du vill barnens väl, det hedrar dig. Problemet är dock att det inte finns några alternativ. Såväl barn som föräldrar kommer alltid, i vissa fall fall, hamna i kläm när ett beslut eller dom inte objektivt är riktig. Detta är dock omöjligt att göra något åt eftersom en domstol, av naturliga skäl, inte kan sitta inne med all information och/eller med säkerhet veta vem som talar sanning i ett givet sammanhang.
Med detta avslutar jag diskussionen för min del. Jag har, tro det eller ej, lite mål att sköta också. Påståendena som gjordes högst upp i kommentatorsfältet var emellertid för enfaldiga för att få stå oemotsagda.
Här är ett mål där mamman erhållit ensam vårdnad trots att hon har uppmärksammats berusad i en lokal mataffär med barnet etc. Personal har vittnat. Konstaterar därmed att rätten anser det vara helt i sin ordning att vara berusad med sina barn. Konstaterar också att "barnets bästa" inte alltid tillämpas i rättsliga sammanhang. Speciellt kanske i detta fall där mamman själv är advokat i familjerätt...
Mål nr T 10579-11
Skriv ny kommentar