34-åring våldtog sovande syster - döms till två års fängelse
En 34-årig man döms till fängelse i två år och två månader efter att bland annat ha våldtagit sin helsyster när hon sov över hos honom.
En kvinna besökte sin 34-årige helbror som hade fest och sov sedan över där. På natten slet mannen av systern kläderna, höll fast henne, utförde oralsex på henne samt trängde in i henne vaginalt med sina fingrar. Brodern åtalades för våldtäkt.
Enligt kvinnan ska brodern tidigare ha genomfört sexuellt överskridande handlingar gentemot henne.
Tingsrätten finner att mannens agerande inte framstår som osannolikt trots att det i sig är mycket anmärkningsvärt. Rätten finner åtalet styrkt.
I sin straffvärdesbedömning finner domstolen det försvårande att brottet begåtts mot den tilltalades helsyster. Tingsrätten beaktar dock också att brottet ägde rum för över tre och ett halvt år sedan.
Vad gäller frågan om sekretess anser domstolen att kvinnan visserligen har ett intresse av att hennes släktskap med mannen inte blir känt. Men då rätten finner att offentlighetsintresset gör sig gällande med sådan styrka när det gäller detta förhållande och att det oundvikligen måste beröras i domskälen skall fortsatt sekretess inte gälla.
Mannen åtalades även för att ha skallat sin sambo samt ofredat henne. Han döms nu för våldtäkt, misshandel av normalgraden och ofredande till fängelse i två år och två månader. Han åläggs också att betala skadestånd om närmare 105 000 kronor.
25 comments
Var det här samma man som fick sin penis bränd i en plattång av sin ex-sambo och hon sedan friades för att han hade samtyckt till misshandeln? Känns som att det ligger en hund begraven här. Var det ord mot ord (avseende samtycket) även i den domen där ex-sambon friades?
Inte osannolikt = styrkt ?
Läs domen Max. Det var ganska otrevlig läsning måste jag säga.
Domar brukar vara det, de brukar vara fulla med logikbrister och motsägelser. Men vad var bevisen då?
Som läkare blir jag alltid lika förvånad över bevisvärderingen i våra domstolar. Hur kunde rätten veta att det gått till på så sätt som kvinnan berättat? Vad lär man på juristutbildningen ifråga om bevisvärdering och hur bevivärdering bör redovisas för att kunna bedömas av andra?
Man lär sig ingenting om bevisvärdering, men jurister som jobbar på domstol tror att de blir experter på det. Sen använde de bara sin magiska förmåga som levande lögndetektorer och kunde då se att kvinnan talade sanning.
Skojar du eller? I processrätten läste vi hur mycket som helst om bevisvärdering och bevisteori. Jag lyckades i ett rollspel i kursen vinna en process (där min klient var skyldig och det fanns en hel del bevis) bara genom att trycka på "utom rimligt tvivel" och presentera ett osannolikt men _möjligt_ alternativt scenario. Det verkar som att du Max kanske inte gått någon juridisk utbildning utan snarare bygger din bild av rättsväsendet från en skyldig, kriminells perspektiv? Så orättvist att de skyldiga åker dit, whine whine. Well, det är det vi har rättsväsendet till. Deal with it, eller låt bli att våldta.
Jag läser juristprogrammet just nu, och jag vet att man lär sig ytterst lite om hur bevisvärdering ska gå till i praktiken. Man lär sig en del om hur det går till i teorin dock. Ett annat viktigt moment i utbildningen som du dock verkar ha gått miste om är kritiskt tänkande. Jag vet inte om du har sovit i några år, men det är ett mycket välkänt faktum att både tingsrätter och hovrätter vid flertalet tillfällen har frångått beviskravet "utom rimligt tvivel" vid just våldtäktsmål. Detta för att frisinnade domare har tyckt att det annars är för svårt att få våldtäktsmän dömda eftersom det oftast bara är ord mot ord i dessa mål. De flesta rättsmedvetna jurister inser det sjuka i att man gör på detta sätt. Att du "vann" nått processpel på programmet betyder inte att domare är ofelbara experter på bevisvärdering. De gör fel väldigt ofta, och oskyldiga har dömts vilket är helt oacceptabelt. Hellre 100 skyldiga som frias än en enda oskyldig som döms är receptet för att rättssamhället ska fungera i längden. Därför kan man aldrig tumma på beviskraven, men så har gjorts, det finns en massa domar på området. Läs på lite och lär dig ett kritiskt förhållningssätt!
Hahaha, då kan du väl berätta hur man ser på någon om de talar sanning då?
Haha. Hur kommer det sig att "ett kritiskt förhållningssätt" bara skulle kunna gå åt ena hållet? Det tycker jag är lustigt. Är det inte lika fel när någon frias trots stora mängder bevis (nämndemännen tyckte att han gjorde rätt som slog ihjäl blatten) som när någon fälls utan bevis, eller får jag bara kritisera fäällande domar? Jag bara undrar, alltså. Jag kanske håller med om att det är bättre att fria 100 skyldiga än att fälla en oskyldig. Men gäller det 1000, 100 000 eller 1 000 000 skyldiga också? Då är det plötsligt lagligt att osanktionerat våldta främlingar, systrar, döttrar och söner, för oavsett hur mycket teknisk bevisning, vittnen och övriga bevis som finns. Applicerbart på alla brott, eller hur: vi kan aldrig riktigt, riktigt veta? Men faktum är att någon begår dessa brott. Antingen har vi ett rättsväsende som är 99,9% säkert eller så har vi ett rättsväsende som friar alla, eftersom inget bevis är helt vattentätt = inget rättsväsende alls, och betydligt, betydligt många fler offer blir konsekvensen. Ursäkta min överdrivna retorik, men jag tycker du gör detsamma när du läser en kort artikel som nämner EN mening ur domskälen och förkastar allt som "ytterligare en oskyldigt dömd!"
Det här är till största del struntprat. Jag har för det första aldrig dragit slutsatsen att det här är "ytterligare en oskyldigt dömd", jag gav endast uttryck för vissa misstankar om oegentligheter i domen. Du gav däremot intryck av ett oerhört stort förtroende för underrättsdomarnas straffvärderingskunskaper i ditt första inlägg vilket inte är kritiskt tänkande sett till hur det ser ut idag. Läs gärna bl.a. NJA 2009 s. 447 I och II. Det finns flera andra exempel också där underrätterna skriver något i stil med att "vid en sammanvägning av det anförda framstår målsägandens berättelse som klart mer sannolik än den tilltalades" och man har sedan fällt den tilltalade. "Klart mer sannolikt" bör ligga nånstans kring "övervägande skäl" eller möjligtvis "visat/styrkt" vilket är en bit ifrån "bortom rimligt tvivel". Man har i flera mål i princip applicerat tvistemåls beviskrav på brottmål, alltså att om offrets version är något trovärdigare än den misstänkta gärningsmannen så ska han dömas. Det är inte ett rättssäkert tillvägagångssätt och jag är helt förvissad om att flertalet oskyldiga män redan har dömts till våldtäkt p.g.a. att de haft ett hämndlystet ex med skådespelartalanger.
Tro mig, jag tycker att det är fruktansvärt att förmodligen skyldiga våldtäktsmän går fria i många mål, men alternativet, som vissa (lagfarna) tingsrättsdomare tagit fasta på, är så mycket värre. Det handlar inte om att alla ska frias. Är det bortom rimligt tvivel att någon har begått ett visst brott så är det klart att denne ska dömas. Däremot får man aldrig tumma på kravet att det ska vara bortom rimligt tvivel men det har många gjort. Det är ett problem i våldtäktsmål där ord står mot ord för då kan det väldigt sällan bli bortom rimligt tvivel. Men tills vi har gps-chippat hela befolkningen, planterat mikrofoner i deras öron och kameror som täcker varje kvadratmeter av riket så finns det inget rimligt alternativ.
Jag svarade främst Max, som alltid fäller samma kommentarer. Det ger ju enligt mig ett hum om vad han själv är för typ. IMHO.
Jag läste domen innan jag svarade. Hade jag varit okritisk hade jag naturligtvis inte brytt mig utan förutsatt att TR gjorde en riktig bedömning? Se även min kommentar om nämndemän, de är anledningen generellt till att jag brister i förtroende för underinstanserna, oavsett vad statistiken säger om att de följer den lagfarna. (En kompis till mig är nämndeman)
Men du glömde ju att dela med dig av dina djupa kunskaper i bevisvärdering som du fick på juristprogrammet. Hur ser/hör man om någon talar sanning eller ljuger?
Jag undrar om du har något exempel på en dom där ord mot ord utan andra bevis resulterat i fällande dom? Det brukar ju krävas andra bevis som styrker utsagorna.
Vi är väl lika medvetna som läkaren nedanför om att vittnespsykologi är en kvasivetenskap.
Domstolarnas bräckliga bevisvärdering blir än tydligare med det löjliga begreppet "stödbevisning". Finns inga andra bevis än målsägandens och den tilltalades berättelser så jagar man "stödbevis" för att ändå kunna fälla. Kanske har målsäganden berättat om händelsen för någon pojkvän eller kompis någon tid efter händelsen? I så fall finns ju stödbevisning resonerar åklagare/domstol! Men det förhållandet att målsäganden, kanske under vånda, berättat om händelsen till andra gör den inte mer sann. I de flesta resta sexualbrottmål låg sådan "stödbevisning" till grund för den fällande domen. I backspegeln är det lätt att se hur naiva domarna har varit när de har lagt "stödbevisning" med uselt bevisvärde till grund för sina avgöranden. Begreppet stödbevisning bör tas bort. Begreppet bevis, härunder beviskedja, räcker.
Skämtar du eller? Du påstår alltså att du är jurist men frågar efter exempel på domar som det finns tusentals av och som varit väldigt debatterade i humanjuridiska kretsar i minst 25 år? Bara för att ta ett par från HD som ofta åberopas när underrätterna fäller på ord mot ord: NJA 1991 s. 83 och NJA 1992 s. 446. Men det kommer allra allra minst 200 sådana domar om året.
Dessutom är du dessutom väl utbildad inom bevisvärdering utan att ha fått lära dig något om det vanligaste beviset?
Vittnespsykologi är ingen kvasivetenskap men på grund av att det förekom en hel del kvacksalvare som kallade sig vittnespsykologer (och som fick domstolarna att fälla hundratals män(iskor) under 90-talet) så kallar de flesta på det området sig numera för annat, t.ex. lögnens psykologi. Problemet för domstolarna är bara att slutsatsen inom vetenskapen i fråga är att inte ens exeperter kan avgöra om någon talar sanning eller ljuger, medan domstolarna menar att rättens ledamöter får magiska förmågor genom att sitta på de stolar de råkar sitta på.
(Sen att vi har outbildade, politiska nämndemän i processen är en HELT annan fråga.)
När man läser domen så står det "Målsäganden B vars namn är föremål för sekretess" men målsägandes namn står ju överallt. Har jag missförstått nåt med sekretess eller har den som skrivit domen dabbat sig rejält?
Asch..glöm min kommentar, det var ju två målsäganden. Moderator kan ta bort båda mina inlägg.
Som läkare tycker jag att jurister är svåra att förstå:
Vi har det gemensamt att under utbildningen har vi ett vetenskapligt förhållningssätt. Efter avslutad utbildning inträffar en stor skillnad: juristerna lämnar vetenskapligheten och återfaller till subjektivt tyckande. Som verksam läkare prisas jag när jag håller fast vid den vetenskapliga metoden. Men jurister tycks behöva lämna det vetenskapliga tänkandet mot ett pragmatiskt förhållningssätt för att bli accepterade. Därför får vi en massa korkade domslut där människor döms med hänvisning till: " det har inte framkommit något som ger målsäganden anledning att beljuga den tilltalade". eller "målsägandens berättelse bär det självupplävdas prägel" och annat bullshit. Jurister: lär er att bevis är något annat än vad ni tror är sant!
Nu ska du väl inte dra alla över en kam så där? Bland advokater är det nog högst 10% som tror på de där magiska förmågorna som domare anser sig vara utrustade med. Det är nog en minoritet bland åklagare också. Bland jurister utanför domstolsvärlden tror nog inte de flesta att det kan finnas sådana stolligheter i domstolarna.
Max: Juristprogrammet berör även rättssociologi där en del intressant sägs om det här med att se när någon far med osanning. Det var några år sedan men kontentan har jag för mig var att det var är i princip omöjligt. Bevisvärdering är väl också ett sådant ämne som är erkänt komplicerat, som borde vara föremål för en konstant debatt och som också är det (om än en långsam sådan) så personligen tycker jag att du gör helt rätt i att försöka ge dig i kast med det hela. Ett annat perspektiv är ju såklart att vi inte alls är ute efter sanningen i rättegången utan det hela är en form av ritual som egentligen tillgodoser andra behov. Kan vara kul att diskutera det också.
Charlotte Eriksson: Hur menar du att jurister och läkare har ett gemensamt vetenskapligt förhållningssätt? Personligen har jag svårt att se att så vore fallet. Jag skulle lite provocerande vilja påstå att juridik nog mest är flumflum och erfarenhet - Mårten Schultz har ju belyst det här med rättsvetenskapsteori i en serie inlägg på sin blogg. Otroligt läsvärt!
( http://martenschultz.wordpress.com/2011/12/20/rattsvetenskapsteori-i-inl... )
I egenskap av läkare har jag med intresse läst flera läroböcker i processrätt och straffrätt. Att läsa t.ex. Nils Jareborgs böcker i straffrätt är en fröjd för den som uppskattar logiskt och systematiskt tänkande. Ett exempel på ett vetenskapligt förhållningssätt i ansatser och formuleringar.
Skillnaden mellan läkare och domare/åklagare ser man när man arbetar utanför akademia. Då är det alltjämt förtjänstefullt för en läkare att strikt tillämpa vetenskapligt tänkande i vardagens arbete. Medan många domare förlorar i stället vetenskapligt förhållningssättet och dömer människor med hänvisning till "det självupplevdas prägel", "ingen anledning att beljuga målsäganden". När målsägandens berättelse är konsistent "så talar det för sanning", och när den brister något i konsistens framstår detta som trovärdigt eftersom "berättelsen inte förefaller inlärd". etc etc
För mig som läkare är denna typen av bevisvärdering mycket rättsosäker. Jag skäms över att många av våra domare dömer människor till långa straff på grunder som inte är annat än kvasipsykologi.
Är läkare strikt vetenskapliga..? Är det därför antibiotika delas ut mot allt som påminner om infektioner?
Juridik är en konstruerad vetenskap, utgående från den moraliska aspekten "vad är rätt, vad är fel" ; vilket ju som känt varierar mellan kulturer, samhällen och århundraden.
En logiskt sammanhållen redogörelse är naturligtvis mer trovärdig än en redogörelse där en stor mängd "fakta" visar sig vara osanna. Det är inte psykologi, utan som vi ekonomer säger, debet och kredit. Ekonomi är en sammanställning av detaljer (siffor) som sorterats systematiskt och kontrolleras upp/ner/diagonalt. Rent vetenskapligt summerar man juridiska fakta också, sammanställer och värderar. Liksom inom ekonomin så beror slutvärderingen av detaljernas riktighet. Ju fler felaktiga (osanna) detaljer, desto lägre sannolikhet...
Ja, detta bär min självupplevda prägel, men samtidigt förefaller redogörelsen säkert inlärd. Betyder det är den rent vetenskapligt sedd är osann, orimlig eller kvasipsykologisk?
Juridik är inte mer konstruerat än någon annan humaniora. Det är läran om regelverk och regelverken konstrueras. Men reglerna hänvisar åter till annat i sinnevärlden. T.ex. utom rimligt tvivel, det är en bedömning som ska göras av jurister men det handlar egentligen inte om att tillämpa eller känna regeln utan om att tillämpa vetenskapsteori och olika inkommande vetenskaper.
Rent vetenskapligt så säger en eller flera personers uppfattning om en återgivelses prägel av självupplevdbarehet eller förefallande av att vara inlärd inte smack. Folk i allmänhet presterar ungefär samma träffsannolikhet som slumpen, experter lyckas lite lite bättre än slumpen och vissa grupper är märkbart sämre än slumpen (vilken sammanfaller med deras högre tro på sin förmåga), t.ex. domare tillhör den sista kategorin.
Det är lite som att jag ber dig hjälpa mig att räkna ut vilken omsättning jag minst behöver för att kunna ta ut 35 000 i nettolön. Som värden får du: Jag bor i kommun A eller kommun B, jag har enskild firma eller aktiebolag, jag är ensam eller har en anställd, firman har månatliga omkostnader på 10 eller 30 tusen. och sedan får du bara ge ett svar utan att få veta mer. Skillnaden är bara att om domarna skulle vara ekonomer så skulle de svara med ett tvärsäkert svar om det så gällde någon annans liv.
Skriv ny kommentar