Skip to content

Vallöfte under lupp - rätten att kvarstå i anställning så länge tvisten pågår

Arbetsrättsgruppen, Baker & McKenzie Advokatbyrå
Arbetsrättsgruppen, Baker & McKenzie Advokatbyrå

Krönika av advokaterna Sten Bauer och Johan Zetterström, Baker & McKenzie Advokatbyrå              

Som arbetsrättsjurister på en global advokatbyrå fungerar vi ofta som en kugge i spelet mellan arbetsgivare, såväl utländska som svenska företag, och deras anställda. Vi kan inte låta bli att notera att våra utländska kollegor och klienter återkommande förundras över vissa element i den svenska modellen. Själva är vi så vana vid dessa element att vi slutat höja på ögonbrynen för länge sedan. Men en regel som till och med vi måste ifrågasätta är den regel som säger att den anställde kan kosta arbetsgivaren två årslöner innan domstolen slutligen prövar om en uppsägning var befogad eller inte. Detta oavsett om det sedan visar sig att uppsägningen var helt korrekt!

Inför riksdagsvalet 2010 lovade Alliansen att begränsa kostnaderna vid tvist om uppsägning och i höstas tillsattes professor Jonas Malmberg vid Uppsala Universitet som särskild utredare för att se över regelverket.  

Om en arbetsgivare bedömer att en fast anställd av något skäl inte håller måttet  gäller reglerna om uppsägning på grund av personliga skäl. I dagsläget är reglerna oskäligt förmånliga för den anställde som bara behöver kräva att uppsägningen skall ogiltigförklaras så består anställningen så länge tvisten pågår inför domstol. Under tiden har den anställde rätt till lön och andra förmåner. Möjligheterna till interimistiska beslut som medför att anställningen upphör tidigare än så är begränsade och förutsätter att det är uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad.

Ett ännu värre exempel är när en anställd sägs upp på grund av arbetsbrist. Även i ett sådant fall räcker det med att den anställde påstår att uppsägningen egentligen beror på något annat, så kallad fingerad arbetsbrist, för att den anställde skall ha rätt att kvarstå i anställning så länge tvisten pågår.

Måhända hade den rätten inte varit ett problem om handläggningstiden endast var  en månad eller två. Men trots att domstolarnas handläggning av ett ärende av det här slaget visserligen sker relativt skyndsamt jämfört med många andra tvister är den sammanlagda handläggningstiden många gånger upp till två år om målet överklagas till arbetsdomstolen. Det betyder att arbetsgivaren, innan en dom ens meddelats som klargör om uppsägningen står sig eller inte, i två år har betalat lön till en person som arbetsgivaren inte längre anser motiverar sin plats i verksamheten. Under den här tiden har arbetsgivaren visserligen rätt till den anställdes arbetsinsats, men arbetsgivaren har ju redan bedömt att den prestationen är något som bolaget kan klara sig utan.

Det kan förmodas att en stor del av den kostsamma kultur som råder i Sverige av att "köpa ut" medarbetare har sin bakgrund i den här regeln. Om det ändå kommer att kosta 24 månadslöner om den anställde vill pröva uppsägningen oavsett hur det går i slutänden - varför inte betala ett avgångsvederlag på ett antal månadslöner och slippa huvudvärken med att processa?

Det får även förmodas att det finns gott om arbetsgivare som vare sig har råd med domstolsprocesser eller individuella överenskommelser och därför får dras med medarbetare som hindrar bolaget från att fungera optimalt. Onekligen är det här arrangemanget hämmande för företag i Sverige och det blir svårt för dem att konkurrera med företag som är verksamma i mer flexibla rättssystem. Alla dessa dyra överenskommelser sänder dessutom märkliga signaler till de kvarvarande anställda.

Regeln om rätten att kvarstå i anställning så länge tvisten varar motiveras med att den anställde annars inte skulle ha en reell chans att komma tillbaka till arbetsplatsen om denne vinner i domstol. I vår mening är rätten att kvarstå i anställning alltför kostsamt för att motiveras enbart av det ändamålet. 

Självklart måste det finnas ett skydd mot godtyckliga och felaktiga uppsägningar, och det skyddet finns i kravet på saklig grund för uppsägning. En arbetsgivare som inte kan visa att den har saklig grund för uppsägning exponerar sig för betydande skadeståndskrav, många gånger motsvarande flera årslöner. Att dessutom löpande behöva betala lön och andra förmåner under tiden intill dess dom faller, även när bolaget gjort allt det kan för att agera korrekt, kan knappast ses som en vettig avvägning mellan parternas olika intressen. 

Utan rätten att kvarstå i anställning får arbetsgivare som bedöms sakna saklig grund för uppsägning istället betala lön och andra förmåner retroaktivt när domen vunnit laga kraft, en påföljd som är nog så avskräckande. I vart fall bör rätten att kvarstå i anställning inte vara huvudregel. En rimligare ordning vore att kräva interimistiska beslut för att anställningen skall bestå under tvisten, såsom redan är fallet vid avsked. Den svenska arbetsrätten har länge stått stadigt på heliga ko-ben, men det är hög tid för förändring. Vi ser därför med förhoppning fram emot resultatet av regeringens utredning.    

 

Advokat Sten Bauer

Advokat Johan Zetterström

Baker & McKenzie Advokatbyrå

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt