Topplista – här vill unga jurister helst arbeta
Statligt i topp när unga får välja - domstolarna är de mest eftertraktade arbetsplatserna och hamnar för tredje året i rad i topp när unga jurister svarar på var de helst vill arbeta. Tryggt, långsiktigt och utmanande är anledningarna till att man helst vill jobba där.
Intresset för de stora advokatbyråerna är svalt. Mannheimer Swartling kommer först på åttonde plats över drömarbetsplatserna och Vinge ligger strax efter, på tionde plats. Här finns dock stora skillnader mellan män och kvinnor – män kan i högre utsträckning än kvinnor tänka sig att arbeta på advokatbyrå.
I nästa vecka presenterar BG Research, för nionde året i rad, sin undersökning Juristbarometern – en attityd- och kunskapsundersökning som kartlägger vad dagens unga jurister och juridikstudenter förväntar sig av arbetsgivaren.
Så här ser listan ut:
- Sveriges Domstolar 33,8 %
- Utrikesdepartementet 26,8 %
- Justitiedepartementet 25,9 %
- Åklagarmyndigheten 23,4 %
- EU-institutioner 19,1 %
- Regeringskansliet 17,8 %
- FN 15,4 %
- Mannheimer Swartling 15,1 %
- Rikspolisen 14,8 %
- Vinge 12,1 %
Frågan är ställd som en flervalsfråga där respondenterna fick ange upp till fem drömarbetsplatser.
Foto: Scanpix
20 comments
Dessa undersökningar visar samma sak men också en tendens bland unga. Jag slänger nu ut en brandfackla.
Unga av idag saknar entreprenörsanda och vilja att arbeta hårt. Det är sant att arbetet på advokatbyrårer är hårt, men klimatet på landets domstolar står inte långt efter. Skillnaden är dock främst att den som arbetar riktigt hårt i en advokatfirma på sikt kan få väsentligt bättre ekonomiska villkor än den som har statlig/offentlig anställning. Men de unga av idag är inte villiga att arbete för att bygga upp en egen verksamhet. Problemet med de unga är mycket tydligt på så gott som alla advokatbyråer. Unga biträdande jurister och advokater ser på sig själva som anställda tjänstemän, de drar inte in några eller endast mycket få egna uppdrag. Delägarkretsarna åldras utan att de yngre träder in och tar över så som alltid har varit fallet i tidigare generationer. Inom några år är de idag unga juristerna +40 år och utan egna uppdrag. Deras principaler har gått i pension och då står de utan egna uppdrag. Hur 80- och 90-talisterna ska klara sig över tid är något av en gåta.
Och trots att domstolarna ständigt listas som de mest attraktiva arbetsplatserna så har domstolarna samtidigt märkbara rekryteringsproblem, särskilt utanför storstäderna. Sanningen är nog den att de unga juristerna helst inte jobbar alls.
Så dagens ungdom ställer till problem och det var helt enkelt bättre förr?
Inte nödvändigtvis bättre men klart annorlunda. Hur har du tänkt dig att klara din försörjning? Offentlig anställning där du lever på andras skattepengar, eller i det privata näringslivet där det är ditt eget arbete och resultat som avgör hur du klarar dig?
Som 80-talist känner jag inte alls igen mig i det du beskriver. Jag tar ut min jur kand nu i dagarna och i min bekantskapskrets diskuteras dessa frågor mycket. Jag tror inte att problemet ligger i att vi inte är villiga att arbeta hårt, utan att vi i början av våra karriärer inte vet hur man gör. Under utbildningen har vi mycket begränsad eller ingen kontakt med arbetslivet och när vi väl är ute på praktik gör vi vårt allra bästa - genom att göra vad vi blir ombedda att göra. Vilket inte är lite. När/om sedan denna insats leder till anställning, fortsätter vi i samma spår eftersom det är vad vi vet har fungerat tidigare. Vi arbetar hårt, mycket hårt, men det är få av oss som vet hur man använder sin ambition för att skapa denna "entreprenörsanda" du beskriver.
Jag insåg detta när jag hade den en enorma turen och förmånen att få en chef som påpekade detta för mig och uppmuntrade mig i att ta för mig, vilket är vad som krävs för att växa. Med lite uppmuntran och kick för självförtroendet från denna chef började jag att arbeta lite friare, och därmed inte bara se mig själv som en "anställd" utan som en del av verksamheten. När jag väl började handla därefter bidrog jag mycket mer, trivdes bättre och fick mycket positiv respons från andra chefer och kollegor. Jag arbetade hårt även innan, men på fel sätt.
Jag tror att de allra flesta av oss 80- och 90-talister är villiga att arbeta hårt och bidra till verksamheten. Vi har också förmågan att göra detta. Men vi behöver någon som pekar ut vägen. Jag tror att alla arbetsplatser skulle tjäna på att ge de unga juristerna en knuff i rätt riktning. Mer behövs inte för att vi ska nå vår fulla potential. Ge det ett försök på din arbetsplats! Sanningen är inte att vi unga jurister helst inte jobbar alls. Låt oss överraska dig.
Vad fick du för råd mer konkret?
Det är svårt att kortfattat beskriva, men jag tror att det viktigaste var den övergripande attityden. Han behandlade mig som en del i verksamheten, genom att förutsätta att jag skulle ta övergripande ansvar och själv hantera problem, själv hålla i klientkontakter, skapa mina egna arbetsuppgifter och utveckla de som fanns. Jag fick uppmuntran och konkret feedback på mina förslag och de förslag han ansåg positiva fick jag genast möjlighet och budget att genomföra.
I början ville jag ha mer ledning men fick många gånger svaret: "Jag vet inte, det är du som har arbetat på det här de sista veckorna. Lös det." I efterhand har han erkänt att han "spelade dum" och ovetandes ibland för att jag inte skulle luta mig på hans erfarenhet utan bygga min egen. Han hade ju hela tiden koll på vad jag gjorde och emellanåt trodde han att jag var ute och cyklade men lät mig fortsätta. Ibland lärde jag mig något på det och ibland visade det sig att jag lyckats med något han inte trodde var möjligt att genomföra. Grunden var att vi hela tiden haft en öppen och tydlig kommunikation så att han kunnat dra i nödbromsen om det hade behövts.
Bra att det fungerat. Om man inte får en "kontaktyta" med klienter sprids ens namn inte och man kan inte dra in några uppdrag. Man blir helt beroende av sin arbetsgivare.
Linda, du är nog undantaget som bekräftar regeln. Vi jobbar precis på det sätt som du beskriver. Vi talar med de yngre juristerna om vikten att ta eget klientansvar, stå för de egna besluten och att våga arbeta självständigt. Likväl kommer de springande med sina utkast och vill få dem bekräftade i tid och otid. När man säger till dem "lös uppgiften" blir de sura och griniga.
Men frånvaron av initiativförmåga ska såklart inte enbart skyllas på 80- och 90-talisterna. Grundproblemet är nog att dessa generationer är sönder-curlade av sina föräldrar och av skolan. Jesper Juul - som myntade begreppet Curlingföräldrar - har också sagt att 80- och 90-talisterna kommer att få en chock när de kommer ut i förvärvslivet eftersom de i skolan har fått lära sig att det är deltagandet och inte resultatet som räknas, med i näringslivet är det enbart resultatet som räknas. Frågan är då hur mycket handledning man ska ge en vuxen person för att denna ska förstå de mest grundläggande reglerna i näringslivet?
Håller med om att vi blivit curlade. Jag känner själv att det är en stor förlust, både för mig själv och mina arbetsgivare, att jag fick lära mig detta arbetssätt först efter studietiden. En bättre kontakt mellan universitet och yrkeskår skulle kanske kunna få in detta perspektiv redan under utbildningen. Det bästa vore förstås om man lärde sig detta redan i grundskolan men vi ligger nog långt ifrån det tyvärr.
Instämmer i vad du säger om entreprenörsanda. Eller rättare sagt, det var nog länge sedan den fanns i Sverige. Exempel, hur ofta hör man något i stil med: "jag får inte något jobb". Får? Sedan när behöver man tillåtelse för att arbeta? Orsaken kan man spekulera om, men jag gissar att det här är en baksida av våra goda skyddsnät. Vi är helt enkelt inte vana att behöva göra saker själva.
Det låter ju som om unga jurister har lärt sig något jämfört med tidigare generationer. En person som inte vill ägna sitt liv enbart åt att arbeta vill förmodligen ha mer av något annat. Fritid och sömn är ju två alternativ. En mer balanserad vardag där man har tid med fritidsintressen och att skaffa barn till exempel. Om de inte accepterar 70 timmars arbetsveckor som en normalitet så är det något de ska ha respekt för.
Jag tror de stora advokatbyråerna överlever så länge det finns en efterfrågan på deras tjänster. Kanske människorna där på sikt tjänar lite mindre pengar men blir lyckligare som människor - ett val de själva gjort då.
För min egen del skulle jag aldrig arbeta åt en arbetsgivare som inte ser en exceptionell arbetsinsats för det den är utan ser den som en normaliserad standard.
Vad gäller undersökningen så kan man nog invända mycket mot dess värde som avspeglande verkligheten. Men det förstår väl de flesta att den får ju tas med en stor nypa salt.
På de stora advokatbyråerna tjänas det inte lite pengar.
Det har jag inte sagt heller. Uttrycket "lite mindre pengar" är ju endast en värdering i förhållande till något annat. Dvs de tjänar lite mindre pengar än innan, vilket fortfarande kan vara mycket pengar.
Ah, du menar att de skulle tjäna mindre pengar om de jobbade mindre? Jag missförstod.
Men det där med 80 timmars arbetsvecka på de stora byråerna är ju bara snack som ingår i kulturen. Visst jobbar de flesta advokater mer än 40 timmar per vecka, men man ska inte lita på deras egna uppskattningar. Det kommer ju ofta närmast lustiga uppgifter om arbetstiden, som t.ex. Ahltin som jobbade 80 timmar i veckan som advokat och 40 timmar i veckan som riksdagsman och som utöver det var väldigt mycket på sitt landställe och umgicks mycket med familjen. Det är en kultur som nog ärvs från juristutbildningen där många hade tid att åka hem till mamma hela helgen, supa två vardagar i veckan, fika på stan varje dag, träna varje dag osv osv samtidigt som de trodde att de la mycket mer än heltid på sina studier.
Kan domstolarnas höga placering bero på att de unga juristerna vill sitta ting innan de går vidare?
Domstolarna har ju klagat på att de har svårt att rekrytera domare i stora delar av landet (allt utom Skåne, Göteborg och Stockholm).
En annan anledning till att dessa siffror är skeva är ju att juristbarometerns undersökningar är ett stort jäkla trams. Det lockas med gratis fika för den som genomför undersökningen, som skall ta 10 minuter, men efter att jag suttit 10 minuter och funderat över de olika frågorna tröttnade jag, och att endast klicka på måfå genom resten av undersökningen tog 10 minuter till... Jag kan bara gissa men har svårt att tro att många genomfört undersökningen på ett vettigt sätt.
Sen så måste det väl anses vara en svaghet att "domstolsverket" är en arbetsplats, medan samtliga övriga advokatbyråer är egna val. Hur ser totalsiffran ut för "affärsjuridisk byrå" ut?
Man undrar om undersökningen är ett beställningsarbete från Domstolsverket? Om man får välja fem alternativ som drömarbetsplats där Sveriges (alla) Domstolar är ett alternativ och en viss angiven advokatbyrå, t ex Vinge, är ett annat alternativ, så får naturligtvis Sveriges Domstolar fler röster. Dessutom är det säkert många som tänkt sitta ting och domstolar hamnar då bland de fem alternativen. Om man bara fått ange ett alternativ och Affärsjurist på advokatbyrå ställts mot Sveriges Domstolar hade resultatet från undersökningen med all säkerhet sett helt annorlunda ut.
En annna fråga är ju hur många som svarat och hur stort bortfallet är? I de flesta s k statistiska undersökningar som basuneras ut är resultatet bara representativrt för de som faktiskt deltagit i undersökningen.
Att resultatet blir så långt ifrån verkligheten är pga att frågorna ställs som flervalsfrågor med begränsat antal svarsalternativ. På Stockholms Asylbyrå AB får vi dagligen in många spontana ansökningar från intresserade jurister. Vissa är till och med beredda att arbeta gratis för att få in foten här. Jag undrar vilken plats vi fått om vi fanns med bland svarsalternativen??
/Karin Gyllenring delägare på Stockholms Asylbyrå AB
Nu är det väl knappast möjligt att ha med små advokatbyråer eller rentav juridiska byråer av nämnd typ i en landsomfattande undersökning.
MSA 15,1 + Vinge 12,1 = 27, 2 procent och vips hamnar alternativet "affärsjuridsk byrå" på andra plats. Lägg till procentsatserna för övriga affärsjuridiska byråer som fanns med på listan (utanför topp tio) och "affärsjuridisk byrå" torde ligga i topp.
Vidare är allmänt känt att många unga jurister söker notarietjänst vid domstol när arbetsmarknaden blir tuffare och kräver fler meriter varför Sveriges domstolar, med den uppställning som gjorts, hamnar på topp i listan.
Skriv ny kommentar