Skip to content

Mårten Schultz: "Jag är en systemkramare med läppstift"

Professor Mårten Schultz
Professor Mårten Schultz

Mårten Schultz är Sveriges yngsta juridikprofessor – och ”Årets Jurist 2012”. På bara fyra år har han blivit en tongivande opinionsbildare.

– Men det behövs många, många fler som rör om, säger han.

För tidningen Legally Yours berättar han om hur hans pappa Nils-Eric Schultz påverkat honom, avskyn mot Tryckfrihetsförordningen, vilka jurister som borde blogga och de två toppjobb han helst vill ha.

För nionde året i rad utser deltagarna i Juristbarometern ”Årets Jurist”. Liksom tidigare år har unga juriststudenter, tingsnotarier och biträdande jurister kunnat nominera personer som de tycker förtjänar utmärkelsen.

– Verkligen, verkligen jättekul, konstaterar Mårten Schultz.

Han sitter hemma i köket i Solna, uppflugen på yngsta dotterns Stokkestol, och bläddrar bland motiveringarna.

– Kul att så många ansträngt sig för att skriva något. ”Inventarie på Juridicum”, nja. Men ”moraliska åsikter” det stämmer ju. Det har varit en tradition i svensk rättsvetenskap att hålla moraliska diskussioner långt borta från de juridiska men det gör ju inte jag, säger han.

Stödet bland deltagarna i Juristbarometern är stort, 13,3 procent. Tvåan Thomas Bull samlar 8,4 procent. Men det är uppenbart att Mårten Schultz har en polariserande effekt hos jurister. Bland de röstande i Juristbarometern märks avvikande uppfattningar:

”Egentligen vem som helst utom Mårten Schultz, som inte är någonting annat än en charlatan”.

 Väcker du ofta sådana känslor?

 – Kanske mer än Torgny Håstad och Anna Skarhed i den bemärkelsen att jag ser annorlunda ut. Och mitt sätt att prata om juridik i en del sammanhang gör kanske att jag betraktas som lite för relaxad. Men jag är inte relaxad över huvud taget. Trots att jag använder mellanstadielingo och bär skrikiga sneakers så är jag i grund och botten traditionalist. Jag har en grundmurad respekt för juridiken som en god moralisk kraft i samhället, och som dessutom har prövats i årtusenden. Jag är en systemkramare, med läppstift. Och jag har ett annat språk i krönikor och blogginlägg än när jag skriver juridiska böcker och rättsutlåtanden. När jag debatterar med tre justitieråd vill jag inte framstå som clownen. Och det tror jag inte att jag gör.

– Men för några år sedan var det en senior professor som sa till mig att det inte passar sig när en nydisputerad har det här tonfallet, och pratar inför massorna. Jag påminde honom om ett temanummer av Harvard Law Review där de kom fram till att bloggande juristprofessorer både är bättre på att sätta agendan och mer framgångsrika inom akademien.

Fick du något svar på det?

– Ja,”bara för att några proppmätta amerikaner gör något så betyder det inte att det är en bra idé”. Hahaha! Men de flesta mer framstående jurister ser mig förhoppningsvis mest som en skadeståndsjurist som skrivit en avhandling och runt 1 000 artiklar om förmögenhetsrätt i Svensk Juristtidning. Krönikor i DN, det är på sin höjd en grej på flanken för dem.

På kort tid har Mårten Schultz etablerat sig som välkänd opinionsbildare. 2008, som nybliven doktor i skadeståndsrätt, började han blogga. Snart var han krönikör i Dagens Juridik och Legally Business, grundare av den kollektiva Juridikbloggen, krönikör i Dagens Nyheter och medialt flitigt förekommande som juridisk debattör. På ett drygt år hade han i början av april gjort 18 579 inlägg på mikrobloggen Twitter och där fått 3 206 följare.

Hur började allting?

– Jag kände ett stigande missnöje med hur juridiken behandlades i den allmänna debatten. Det nya kommunikationssamhället höll på att växa fram. Jag insåg att förr eller senare kommer det här att påverka juridiken och då kommer det att påverka jurister. Då är det lika bra att vara offensiv och försöka plantera de grundläggande värderingar som finns inom det juridiska systemet och som egentligen alla jurister tycker är viktiga och sunda.

– Det finns en grundmurad känsla för rättssäkerhetstankar och rättsstatsideal hos i princip alla jurister. Ofta uppfattas de som rätt aparta hos andra, åtminstone i skarpt läge. ”Vad spelar det för roll om man dömer en oskyldig för ett brott om hon har gjort samma brott tusen gånger tidigare?”. Men jurister reagerar med fullständig avsky på det här. Synen på normer påverkas, juristrollen påverkas. Alla är i någon mån offentliga eller kan komma att bli det mot sin vilja. Därför är det viktigt att stå upp för till exempel integritetsvärderingar. Jag ville att de perspektiven skulle höras på ett sätt som de inte gjort tidigare.

Tycker du att juristerna anpassat sig bättre till kommunikationssamhället?

– Otroligt mycket bättre. Många fler deltar i samtalet, framför allt de som lever under kommersiella betingelser. Men det behövs många, många fler som rör om. Det är tråkigt att myndigheter som JK, DO och justitiedepartementet är helt frånvarande i sociala medier. Jämför med Carl Bildt, hur inflytelserikt hans deltagande i sociala medier är. Trots att han mest använder det till att skriva små korta pressmeddelanden så har det fått ett enormt inflytande. Hela den juridiska sfären ligger långt, långt efter.

– Jurister som vill bli framgångsrika måste ha en medveten strategi för hur man vill framträda i sociala medier, på samma sätt som man har en strategi för hur man framträder inför ett auditorium. Du kommer inte i trasiga jeans om du vill bli delägare på Vinge. På samma sätt kommer man att tvingas ha en inställning till det här. Det är en fundamental förskjutning i hela samhällsdiskursen.

Nämn tre personer som borde blogga.

– Beatrice Ask, Anna Skarhed och Marianne Lundius.

 Har du tagit upp det med dem?

 – Nej, men Marianne Lundius sade häromdagen att hon läst mig på Twitter. Fast hon kanske bara ville vara vänlig.

Vilka frågor engagerar dig mest?

– Rättighetsfrågor i allmänhet, särskilt yttrandefrihet. Tryckfrihetsförordningen är en helig ko. Dess förträfflighet är en myt.

Vad är problemet?

– Den fokuserar för mycket på att skydda medierna och inte på att skydda yttrandena. Många av de mest kontroversiella yttrandeformerna sorteras bort från grundlagsskyddet. Barnporr till exempel. Ingen vill skydda barnporr som yttranden, men det konstiga med TF är att det inte ens omfattas. Samma sak med reklam, att det över huvud taget inte omfattas av grundlagen är väldigt konstigt. Det finns en fixering vid hur man kommunicerar snarare än att man gör det. Jag skulle gärna se att det görs om i botten, men det finns ju inget politiskt utrymme för det.

Finns det något ämne du ryggar för?

– Jag är inte så yvig som jag kan framstå utan håller mig helst på min egen hemmaplan med förmögenhetsrätt. Och rättighetsfrågor, där betraktar jag mig som en intresserad allmänjurist.

När visste du att du ville bli jurist?

– Det har jag egentligen alltid velat. Ursprungligen sökte jag till Handels, men det var mest för att det verkade fint. Jag har alltid tänkt att jag ska bli jurist. Det handlar om ett samhällsengagemang. Jag var tidigt politiskt engagerad och har varit med i flera ungdomsförbund.

Vilka då?

– Först i SSU sedan i Folkpartiets ungdomsförbund. Men jag var aldrig särskilt aktiv.

Du har en bakgrund inom graffitin?

– Det stämmer, jag var graffare under tonåren. Men jag har aldrig stulit en färgburk. Det är ett stort hinder när man är 15 år och håller på med graffiti. En burk kostade 50 spänn. Då är det svårt att göra en stor målning. Och nu är allt preskriberat.

Hans pappa Nils-Eric Schultz är en profilerad åklagare. Besöken vid dennes rättegångsförhandlingar är en bidragande orsak till Mårten Schultz kärlek till juridiken.

– Jag följde ofta med och kollade, hans jobb var spännande. Straffrättsvärlden och förhållandet mellan åklagare och försvarare har jag sett mycket av sedan yngre tonåren. Det är ett ganska befriande klimat på någorlunda stora brottmålsrättegångar. En uppfriskande frispråkighet i processen och i relationerna mellan de juridiska aktörerna. Det finns inte på många andra ställen inom juridiken. Det är både tuffare och mer empatiskt, inte så konservativt och fint i kanten. Man får andra perspektiv än om man bara sitter med miljardtransaktioner på en affärsbyrå.

 För två år sedan fick Mårten Schultz professorstitel, bland jurister är han vid 38 fortfarande Sveriges yngsta.

– Med marginal, tror jag. Men inte genom tiderna. Titta bara på Tore Almén. Han hann med att vara både professor, lagstiftare, och kom till Högsta domstolen när han var kring 40. Sen dog han i spanska sjukan 1919.

Hur hinner du med allting? Du är bra på att få saker ur händerna?

– Jag är effektiv, men jobbar inte så mycket egentligen. Det är i snitt 40 timmar i veckan.

 Hur mycket undervisar du?

– Det går i vågor. För ett drygt år sen hade jag fyra timmar om dagen fyra dagar i veckan. Det var jobbigt. Det är kul att undervisa men det får inte bli alltför mycket.

Vill du till HD?

– Jag vet inte om jag är rätt typ. Det har funnits en kultur att justitieråd ska verka utan att synas.

 Lever vi inte i det kommunikativa samhället?

 – Visst. Jo, jag vill bli justitieråd.

Men du tror att din offentliga profil skulle ligga dig till last?

– Ja. Att jag till exempel skriver i DN bättrar knappast på mina chanser. Det finns ändå en konservativ kultur i grund och botten. Men rättspolitiska talespersoner från den nuvarande regeringen har sagt att de vill ha en mer utåtriktad HD. Moderaternas Henrik von Sydow har till exempel framhållit att han vill se en offensiv Högsta domstol, med väl synliga justitieråd som vågar ha en rättsideologisk profil. Fast allra helst vill jag bli JK. Då jobbar man ju mest med skadeståndsfrågor och allmänna rättvisefrågor. Det är ju det jag håller på med, allt i en och samma kopp.

 

 Text: PETER JOHANSSON

 Foto: JONTE WENTZEL

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt