Skip to content

Att arbeta till 75 - ett arbetsgivarperspektiv

Av Sten Bauer och Jenny Lundberg, Baker & McKenzie

Efter statsminister Fredrik Reinfelds mediala utspel om att på frivillig basis höja den allmänna pensionsålder till 75 år har debatten rasat. Politiker, enskilda individer, jurister och fackföreningsrepresentanter har uttalat sig om de svårigheter en sådan förändring skulle innebära för den enskilde arbetstagaren. Vad som däremot saknats är en diskussion kring vad detta skulle innebära för arbetsgivaren. Utgör en rätt för en arbetstagare att få kvarstå i anställning till 75 års ålder en fördel för arbetsgivaren - eller finns det anledning att tro att även arbetsgivare skulle motsätta sig förslaget?

Förslaget

Förslaget som presenterades av statsminister Fredrik Reinfeldt i en intervju i Dagens Nyheter tidigare i år innebär att arbetstagare skulle beredas en möjlighet - men inte en skyldighet -  att kvarstå i anställning fram till 75 års ålder.

Flexibilitetsförlust

Initialt kan konstateras att en (frivillig) förändring av pensionsåldern torde förutsätta att §32 a samt §33 i lagen om anställningsskydd (LAS) revideras då dessa regler fastslår att en arbetstagare har rätt att kvarstå i anställning till utgången av den månad då han eller hon fyller 67 år. Att i LAS höja den frivilliga pensionsåldern till 75 minskar arbetsgivarens flexibilitet då arbetstagare kommer att omfattas av lagens skyddsregler (däribland principen om att den som varit anställd längst också har rätt att behålla sin anställning längst, den så kallade först in - sist ut - principen) för en längre tid än tidigare och därmed hindra arbetsgivaren från att anställa yngre arbetstagare/arbetstagare alternativt behålla anställda med kortare anställningstid dessa vid en arbetsbristsituation. Det saknas anledning att tro att framtidens organisationers behov av flexibilitet och modernisering skulle minska, varför förslaget i den delen knappast kan anses ändamålsenligt. Dessutom bör det nämnas att det utifrån tanken om att möjliggöra ett senare karriärbyte mot bakgrund av hur turordningsreglerna enligt LAS är utformade idag är föga troligt att fler arbetstagare skulle vara benägna att lämna en anställning (och den trygghet som den längre anställningstiden innebär) i utbyte endast mot rätten att vidareutbilda sig och gå i pension senare (visserligen med en något högre pension som följd), vilket även detta motverkar flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Ökade kostnader för arbetsgivaren

Det finns redan idag en viss skepsis bland arbetsgivare att anställa äldre arbetstagare, i huvudsak med hänvisning till det förväntade kravet på tilläggsförsäkringar i och med att äldre arbetstagare har kortare tid kvar till pension. Även om förslaget inte med nödvändighet innebär att det är äldre arbetstagare som söker anställning så finns det även anledning att tro att en högre pensionsålder skulle kräva större investeringar avseende såväl arbetsmiljö som gällande rehabiliteringsåtgärder och försäkringar också avseende anställda som inte byter arbete sent i karriären men som däremot stannar kvar på sin arbetsplats längre.

Villkorad frivillighet och fiktivt arbetskraftsbehov

I och med att den förväntade livslängden blir allt längre blir pensionen per automatik lägre eftersom samma pension nu ska räcka längre tid. Det gör att den frivilliga aspekten kan ifrågasättas. Vidare finns, såvitt vi förstår, för närvarande inte något arbetskraftsunderskott på den svenska arbetsmarknaden och det saknas anledning att tro att det utan någon form av riktade åtgärder kommer att bli mer attraktivt för arbetsgivare att anställa/alternativt behålla äldre medarbetare. Förslaget saknar därmed förankringdärför att det saknas såväl utbud som efterfrågan för förslagets genomförande.

Lyckade relationer bygger på frivillighet

Sist men inte minst - rätten att arbeta till 75 existerar redan på den svenska arbetsmarknaden. Under förutsättning att arbetstagare och arbetsgivare är överens finns det ingenting som hindrar att en arbetstagare arbetar till 75 års ålder och till och med längre än så. Men det bygger alltså på en frivillig överenskommelse mellan två parter. En lösning skulle kunna vara att de sociala avgifterna för att anställa arbetstagare över en viss ålder sänks, för att därmed öka incitamenten för arbetsgivare att anställa äldre arbetstagare. Det står klart att en reformering av pensionssystemet krävs för att möta de ökade kraven i samhället. Men är en LAS-skyddad rätt att arbeta till 75 helt utan förankring i partsviljan på arbetsmarknaden? Det tror inte vi.

  Sten Bauer, advokat                                                
Jenny Lundberg, jur kand                 

Baker & McKenzie Advokatbyrå 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt