Notarier uppmanas att säga ifrån
Notariernas höga arbetsbelastning skulle kunna leda till brist på rådmän i framtiden. Det befarar Ann-Sofie Nelstrand, notariernas förtroendevalda på Jusek.
För snart två år sedan skrev Dagens Juridik om blivande domares tuffa vardag. Notarierna fick dålig feedback, hade långa arbetsdagar och vågade inte sätta ned foten om de hade för mycket att göra. Idag märks ingen verklig förändring, enligt Ann-Sofie Nelstrand.
- Vad jag ser finns det enskilda domare, eller kanske domstolar, som jobbar med frågan men tyvärr kan vi inte se någon generell förändring.
Som förtroendevald stöter Ann-Sofie på samma problem som det rapporterats om i många år.
- Det är inga telefonstormar men det förekommer att de ringer och undrar om man verkligen ska jobba till klockan tio varje kväll och alla helger.
Ett av problemen som Ann-Sofie möter och som också syntes i undersökningen 2010 är att notarierna saknar stöd på arbetsplatsen.
- 33 % saknade handledare 2010. Och ytterligare 13 % visste inte om de hade någon handledare. Vi tror att man koppla ihop problemet med belastningen med att det inte finns någon handledare. Vi ser att man går allt mer från att jobba med en enskild domare och mot att jobba i större enheter. Det gör att det inte finns någon som har en bra överblick över hur mycket notarien egentligen har att göra.
På Jusek försöker man uppmuntra notarierna att säga ifrån. De har förståelse för rädslan över att det ska påverka betygen negativt men tror inte att den rädslan är befogad.
Ann-Sofie tror snarare att det kan uppskattas, eftersom det tyder på personlig integritet.
Hon märker en tydlig skillnad mellan tingsrätter och förvaltningsrätter.
- Förvaltningsrätter påminner mycket mer om myndigheter. På tingsrätterna är arbetsbelastningen högre. Samtidigt får man göra mer administrativt arbete där. Som att föra protokoll och kopiera. Då blir det mindre tid över för utbildning.
Nu ska Domstolsverket och Jusek gemensamt undersöka notariernas arbetssituation för att få en översyn av hur det egentligen ser ut. Slutdatum för projektet är planerat till den 1 juli i år.
- Vi hoppas, och tror, att resultaten ska leda någonstans. Det är inte så att vi inte vet att arbetsbelastningen är hög även utan undersökningen men det kan vara bra att få klara resultat.
Ann-Sofie hoppas att Domstolsverket ska ta problemet på allvar.
- Det är visserligen många som vill vara notarier eller fiskaler men det finns en del som talar för att vi skulle kunna få brist på rådmän i framtiden. Viljan att bli det tror jag kan påverkas av om man till exempel haft hög arbetsbelastning som notarie.
Linn Nordqvist
10 comments
Jag instämmer helt i det som sägs ovan och till farhågan att färre kan tänka sig att bli domare om de haft en väldigt tuff situation som notarie eller fiskal. Jag själv känner flera fiskaler som på grund av hög arbetsbelastning och på grund av rutinerna på domstolen haft liten möjlighet att påverka sin arbetssituation och som därför har hoppat av domarbanan eller funderat mer än en gång att hoppa av och om det är värt att stressa sönder sig. Problemet är också värre när man inte får gehör trots att man vågar påpeka för sin chef att man har det tufft med alldeles för många förhanlingar i veckan och helt oförutsedda arbetsuppgifter som dyker upp, och att man inte ser någon ljusning inom överskådlig framtid. Jag tycker chefer och andra rådmän inte ska glömma bort att notarier och fiskaler faktiskt hela tiden lär sig, och därmed ständigt känner sig som "ny" och att saker och ting tar längre tid för dem än för rutinerade rådmän som jobbat som domare i över 10 år.
En diskussion som har pågått i drygt 20 år. Själv satt jag ting mellan 91-93. När jag var när slutet på tjänstgöringen räknade jag och en notariekamrat på skoj fram hur mycket övertid vi hade jobbat under notarietjänstgöringen. På två års tjänstgöring motsvarande övertiden nästan 1 års arbetstid. Helt oavlönat. Staten bedriver verkligen rovdrift på notarierna. Staten är och kommer för alltid att förbli den värsta arbetsgivaren. Hur någon sedan ens kan fundera över en domarkarriär är för mig främmande. När jag slutade juridikstudierna var jag övertygad om att jag skulle bli domare, men efter avslutad tingstjänstgöring var jag lika övertygad om att jag aldrig skulle bli domare. Och nu efter 20 år i rättssalarna är jag glad över mitt val. Jag har många gånger funderat över hur domare kan sova om natten efter att de har häktat eller dömt någon på otillräcklig bevisning. När det sedan blir uppenbart att de har dömt i strid med gällande rätt skyller man som alltid på stressen. Ett sådan liv skulle jag inte önska någon.
Allt i artikeln stämmer; det suger verkligen att jobba som notarie. Att jobba som rådman verkar suga nästan ännu mera. Mycket jobb, extrem stress och dåligt betalt! Vem fan vill ha det så? Kommer inte att söka till hovrätten!
Hemska staten. Börja arbeta som bitis på advokatbyrå istället, rena semestern! Eller....öhh...vänta lite...
(Skrivet kl. 00.19, på jobbet.... )
Snarare, yrkessjukdom eller attitydproblem? Tror vi äger en hel del av problemet själva.
Tror detsamma. Det räcker ju med att se hur utbildningen är utformad - otillräcklig lärarledd undervisning, högt tempo, dålig feedback, obefintlig kontakt med näringslivet, alltför många studenter. Ändå är det ingen som klagar. Under utbildningen lär vi oss inte bara juridik, vi lär oss att tåla dåliga villkor och att bita ihop, att arbeta hårt för den lilla uppskattning ett bra betyg innebär. Riktigt illa att staten är en av de arbetsgivare som utnyttjar detta.
Så har det alltid varit och vill man göra karriär kommer det att fortsätta så ett antal år till. Man kan tycka vad man vill om det, men när det kommer till att visa resultat så är det faktiskt nedlagd tid som är det viktigaste - allt annat lika. Och de flesta unga jurister är ju ungefär lika begåvade. Dessutom måste man ju faktiskt gilla det man gör för att orka med att jobba så mycket.
Jag har arbetat inom domstolsväsendet i 25 år och är rådman på tingsrätt. Notarierna blir allt skickligare och färre. Rådmännen måste för att hinna med ha mer och mer hjälp från notarierna. Obetald övertid är vardag. Varför inte inse faktum. Detta är en arbetsintensiv verksamhet där notarieplatserna måste bli fler.
Rovdrift är det rätta ordet. Rådmän är i allmänhet ganska vidriga människor.
Jag anser att juristvärlden lider av brist på ledarskap - jurister generellt är nog beredda att arbeta mycket, men på det sätt det sker idag skulle jag aldrig rekommendera någon att arbeta på varken byrå eller domstol. För mig är det en gåta hur så viktiga verksamheter med klara mål om effektivitet kan tillåta så mycket kompetens att försvinna; dels genom att folk blir ineffektiva av att arbeta så mycket, dels för att människor utan stimulans från annat än sitt arbete inte blir särskilt kreativa, dels för att vettiga människor till slut väljer en annan karriär. Delägare/rådmän inser inte att de är ledare för unga jurister, inte heller samordnande rådmän/chefsrådmän/MP:s. Det finns alltid för lite tid att ta ett grepp om saken och under tiden förlorar arbetsplatserna kompetens, lojalitet och effektivitet - i slutändan också rättssäkerhet och pengar. Vilket slöseri! Under tiden måste också unga notarier säga ifrån, precis som uppmanas till i artikeln - men ska en långsiktig förändring till kommer detta knappast att ändra något. Dessa notarier kommer nämligen inte att ha en särskilt lång domstolskarriär... För min egen del, som ung jurist i början av kärriären, tror jag inte att jag överhuvudtaget kommer att utvecklas bäst inom ett juristjobb. Trist att inse efter 10 år ägnade åt att bli ett med skrået - men styrkande i att identifiera sunda och utvecklande arbetsgivare.
Var är Jusek? I vilken annan bransch som helst hade facket gått in i en sådan situation - tänk dig en svetsare som förväntas arbeta dubbelt så mycket i obetald övertid, under usla villkor. Det hade blivit stora rubriker och strejker. Men för oss jurister händer ingenting?
Man kan inte lägga ansvaret att lösa detta på notarierna. Så som systemet ser ut med betygsättningen och betydelsen av betygen, kan de inte förväntas offra sin egen karriär för att förbättra villkoren för sina efterträdare och konkurrenter. Ansvaret ligger på myndigheten och någon måste se till att myndigheterna tar sitt ansvar. Det är det facken är till för.
Skriv ny kommentar