”Det fanns inga åklagare, advokater eller domare med utländsk bakgrund”
På Vinge upplever man att mångfalden inom juridiken blivit större, men att den fortfarande inte är representativ för samhället i stort. - Det är viktigt att inte skrämma bort personer från annan bakgrund, menar mångfaldsspecialist vid Uppsala universitet.
Hooshang Bazrafshan, mångfaldsspecialist vid Uppsala universitet, har granskat statistik över antagna vid Uppsala universitet våren 2011. Siffrorna visar på stora skillnader i mångfald mellan de olika institutionerna. Han tror att unga med utländsk bakgrund kanske väljer bort juristprogrammet för att rättsväsendet ser ut som det gör.
-De blivande studenterna tar nog det säkra före det osäkra och överväger sina möjligheter till jobb. Kanske tror de att de har bättre möjligheter till jobb som ingenjör än som jurist på grund av att till exempel Nokia och Ericsson nått en utvecklingsgrad där de inte bryr sig så mycket om etnicitet och kön, säger Bazrafshan.
-Det kan man märka utifrån hur det ser ut på deras arbetsplatser. Inom rättsväsendet ser det annorlunda ut. Det finns inte så många afrikanska domare, fortsätter han.
Enligt Bazrafshan krävs det två steg för att öka mångfalden. Man måste locka till sig studenter och sedan bemöta dem på rätt sätt.
På Vinge arbetar man aktivt med att motverka snedrekryteringen till juristutbildningen. Arbetet inleddes för tio år sedan då Advokatsamfundet konstaterade att få medlemmar i samfundet hade utländsk bakgrund. På Vinge bestämde man sig då för att se hur det såg ut i juristbranschen i stort.
-Resultatet blev en rapport som visade att det i princip inte fanns några åklagare, advokater eller domare med utländsk bakgrund. Då måste det ju vara något fel, eftersom det ser annorlunda ut i Sverige i stort, säger advokat Olof Jisland, delägare på Vinge.
Han menar att man riskerar förtroendet för en rättsapparat om den ser annorlunda ut än befolkningen i övrigt.
Efter rapporten inledde Vinge ett samarbete, som fortfarande pågår, med fem gymnasieskolor. Däribland Angeredsgymnasiet och Ross Tensta gymnasium.
-Vi deltar i olika studievägledningssammanhang och försöker förmedla att juristprogrammet är ett bra val. Vi försöker inspirera eleverna genom att visa på vilka jobb man kan få och deltar även i undervisningen på olika sätt, berättar Jisland.
Eleverna på gymnasieskolorna får också, med hjälp av Vinge, besöka olika juridiska arbetsplatser, som Vinges eget kontor. Där har de också möjlighet att göra praktik om de tilldelas Advokatfirman Vinges juridikstipendium.
-Det är elever på skolorna som sökt in på juristprogrammet som kan få stipendiet. Stipendiaterna får en slant, en mentor hos Vinge och en garanterad praktikplats på Vinge när de läst tre år på utbildningen.
Jisland betonar att alla elever på skolorna kan komma ifråga för stipendiet.
-Vi har även delat ut stipendiet till elever som till synes inte har utländsk bakgrund.
Andelen studenter med utländsk bakgrund inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen vid Uppsala universitet är betydligt lägre än inom andra ämnen - 16 procent att jämföra med till exempel 30 procent på de medicinska utbildningarna.
-Det innebär en underrepresentation med 40 procent jämfört med samhället i övrigt. Representationskvoten blir 0.6. Där är alltså kvoten av andelen studenter med utländsk bakgrund och andelen med utländsk bakgrund i stort i åldersgruppen 20-39 år. Hade kvoten varit 1 hade man kunnat säga att utbildningen var representativ, förklarar Bazrafshan.
Vilka problem tror du den här underrepresentationen kan skapa, vad gäller juristprogrammet?
-För Sverige som en representativ demokrati är det jätteviktigt att rättsväsendet representerar den mångfald som finns i samhället, för att det ska kunna hållas samman och utvecklas, säger Bazrafshan.
-Det finns alltid farhågor om att vissa grupper ska exkluderas från den offentliga verksamheten, som ju också finansieras av offentliga medel, fortsätter han.
Bazrafshan tror att det är bra att göra som Vinge gör, att försöka söka upp underrepresenterade grupper för att minska snedrekryteringen.
-Men man kan också använda andra kanaler för att informera. Till exempel annonsera i tidningar eller på hemsidan på andra språk.
Men om man ska plugga juridik är väl en förutsättning att man förstår svenska?
-Jo, men jag menar inte att det är för att de inte kan svenska, utan för att visa att man välkomnar. Sedan är det viktigt att anpassa miljön på universitetet och på arbetsplatser.
På Uppsala universitet har man på vissa institutioner märkt att andelen avhopp minskat sedan man infört ett särskilt introduktionsprogram. Programmet handlar om att förändra arbetssättet och bemötandet av studenterna. Till exempel genom att ta bort krångliga ord och förkortningar som kanske var självklara för de anställda på universitetet.
Det är viktigt att få alla att känna sig välkomna, menar Bazrafshan.
- Det handlar inte bara om etnisk bakgrund utan också om social. Kommer man från en viss bakgrund har man mycket med sig gratis. Kanske koder, kläder eller språk. Det är viktigt att inte skrämma bort personer från annan bakgrund.
12 comments
Hur har denna granskning gått till - hur definieras t.ex. "utländsk bakgrund"?
Jag tror många väljs bort från juristprogrammet eftersom de inte har tillräckligt bra betyg för att komma in.
Jag tror nog också att det är själva intagningsvillkoren som är barriären till varför utländska studenter inte söker till juristprogrammet. För en som kommer från ett annat land är det mycket svårare att få toppbetyg än för en som är född i Sverige. Och det handlar inte om viljan att få bra betyg utan det är själva språket som är ett hinder.Vissa grejer som är självklara för en svensktalande är inte alls självklara för en utländsk. (Erfarenhet som talar)
De som vill bli jurister i framtiden kämpar och kommer in till slut även om det handlar om flera år av plugg. De andra som inte brinner för att bi jurist är inte så intresserade av att kämpa då själva programmet är ett hästjobb och det är ännu svårare att komma in.
Tyvärr.
Det kan givetvis variera från år till år hur många "utländska" studenter som börjar på juristutbildningen i Uppsala. Men åtminstone det året jag började var det väldigt många som inte hade svenskfödda föräldrar. I min första seminariegrupp på ca. 25 personer hade så gott som hälften någon anknytning till ett annat land. Det är just det jag upplevde under min utbildningstid i Uppsala: En stor mångfald såväl personligheter som bakgrund. Möjligen är mitt exempel inte representativt för hela årskullen men ändå undrar jag en smula över hur kriterierna för studien ser ut.
Som student vid en av de mest ansenliga juristutbildningarna och då jag får betraktas vara av "utländsk bakgrund" (definnerat av mig enligt följande:båda föräldrarna födda utanför Europa) reagerar jag på vad som skrivs, både i artikeln och i kommenarsfältet. Inledningsvis tycker jag att det är väldigt viktigt och definitivt på tiden att frågan uppmärksammas. För mig känns frågan lite som elefanten i rummet ingen vill prata om! Under mina terminer på utbildningen är det första gången, mig veterligen, frågan dryftas.
Jag skulle först vilja ge en inblick i hur det är att vara student med "utländsk bakgrund" på juristprogrammet. Jag kan naturligtvis bara beskriva hur det ser ut på min terminskurs men en inte alltför vild gissning är att det ser ganska lika ut på flera håll. Av ca 250 studenter är vi ca 10-15 stycken som kan betraktas som personer med "utländsk bakgrund", mindre än 10% alltså, vilket i sig är en skrämmande låg siffra. Förutom den låga siffran är ett ytterligare problem att segregationen på juristprogrammet är slående. Majoriteten av minoriteten umgås i princip bara med varandra osv osv. Frågan är då om detta är självvalt eller om det är en ofrivillig segregation inom den så redan enfaldiga utbildningen? Det är svårt att svara på men min åsikt är att den inte alla gånger är självvald. Personligen har jag blivit utsatt för rasism och diskriminering, inte öppet och uttalat, men jag har känt av den. Känslan jag får vid sådana tillfällen är ofta denna: Om dessa personer, som är mina studiekamrater, inte kan betrakta mig som deras jämlike, hur ska vi då förvänta oss att de förhåller sig i sina roller som jurister i yrkeslivet? Jag vill dock tydliggöra att de flesta studenter är fantastiska människor men antalet som inte når upp till den nivån är inte obetydlig för att uttrycka sig lite sarkastiskt.
En annan aspekt på frågan är att det inte handlar i första hand om att få "personer från andra länder" att börja studera juridik. Det handlar om att få andra generationens invandrare som är födda här eller kommit till Sverige i ung ålder, som går i skolan här och som i princip numera har svenska som modersmål att börja studera juridik. Det handlar inte om att man ska tumma på språket!
Vidare kan det ifrågasättas hur det ser ut hos Vinge i realiteten. Efter en snabb genomgång av samtliga medarbetare kunde jag endast få ihop en handfull personer med "utländsk bakgrund" Det är inte bara hos Vinge detta problem förekommer. Samtliga affärsbyråer (förutom Cederqvist) har endast någon eller några anställda med "utländsk bakgrund". Problemet är uppenbart, inte enbart inom affärsjurdiken utan inom samtliga områden. Trots att det är ett stort problem vill ingen prata om det och än mindre göra någonting åt saken.
Kan det vara så att du misstolkar denna "ofrivilliga segregation" och känslan av att inte betraktas som en jämlike? Min uppfattning är att många juriststudenter i allmänhet är ganska slutna i sina vänkretsar, anser sig vara lite bättre än alla andra och inte alltid är de varmaste varelserna mot sina studiekamrater. Oavsett studierkamraternas härkomst.
//Uppsalastudent med en utomeuropeisk förälder och utländskt utseende
@Uppsalastudent: Är din definition av "utländsk bakgrund" en person som har "någon anknytning till ett annat land"?
Hmm. Hej Inside Man!
Ser utländsk bakgrund från en bred vinkel helt enkelt för att min önskan är att inte sätta folk i särskilda fack. Men om vi pratar om min klass så var de flesta med "utländsk bakgrund" från länder utanför Europa, alla med kunskaper i ett annat språk än svenska - vilket, bara det, är en tillgång som det svenska rättsväsendet inklusive byråerna inte bör förbise! - Mitt mål var alltså inte att ge en "juridisk definition" utan faktiskt konstatera att, från mitt smala perspektiv sett, finns det undantag till det som har framkommit i undersökningen. Just på UU.
Jag tror att det viktigaste sättet att få in mer mångfald i juristkåren, är att börja från grunden och se till så att så många som möjligt är tillräckligt allmänbildade för att finna intresse för juridik, tillräckligt välutbildade för att ha självförtroendet att våga söka och har ett tillräckligt bra språk för att kunna bli jurist. Oavsett bakgrund. Men idag är skillnaderna på olika grund- och gymnasieskolor slående och DET är skrämmande. Ett första steg måste vara att lägga ansvaret för skolan på statlig nivå, kommunerna klarar inte av att ge alla elever den utbildning de förtjänar.
Börja i den änden, sen kan vi diskutera mångfald.
Hej Linda!
Håller med om att skolan måste få ett lyft. Idag beror utbildningsnivån i första hand om VEM man har som lärare, på lärartätheten och vilken klass man hamnar i (antalet elever mm) och vilka resurser skolan tilldelats i allmänhet. Och läraryrket har låg status eftersom man i många fall inte sysslar med utbidning längre utan med ordningsproblem...
Mycket intressant att man tar upp detta. Är själv juriststudent med utlandsfödda (utanför Europa) föräldrar vid Umeå universitet, och kan efter några år in på utbildningen kort konstatera att jag är väldigt ensam med den bakgrunden. Man kan nog räkna alla juriststudenter med invandrarbakgrund i Umeå på en hand. I Stockholm och Uppsala vet jag dock av erfarenhet att siffran är något högre, om än fortfarande väldigt låg.
Detta beror självklart på många faktorer, en mycket vanlig uppfattning som mitt 5 år yngre jag hade och många av mina utlandsfödda vänner fortfarande har är att juristyrket är ett typiskt svenskt yrke. Det är lite svårt att förklara, men lite kort kan man sammanfatta att nästan alla invandrare (både utlandsfödda och med utländska rötter) har någon gång i sitt liv stött på diskriminering och fördomar. Är man från mer segregerade områden sker det i en mycket stor utsträckning. Detta leder tyvärr till en misstro gentemot det svenska samhället och det svenska rättsväsendet, då främst uttryckt mot polisen. Man är därför i regel mer ovillig att "gå över" till den sidan av samhället, i brist på bättre uttryck.
Här finns det även en viktig kulturell aspekt att ta i beaktande, i Mellanöstern anses läkare, tandläkare och ingenjörer ha den absolut högsta statusen i samhället. Det är bara att fråga din närmsta vän med rötter därifrån för att få ett snabbt bekräftande. Detta leder till att många genom familjära påtryckningar gärna rör sig åt dessa håll. Detta har undertecknad själv fått erfara.
Att, som någon tidigare nämnt, betygen skulle vara det främsta hindret för invandrare är helt befängt. För att återkoppla till det nyss ovan nämnda är det bara att se till den relativt stora andelen invandrare i läkar- och tandläkarprogrammen så inser man snabbt att det inte stämmer (dessa program har för övertydlighetens skull högre intagningspoäng än juristprogrammet). Även ekonom- och ingenjörprogrammen har mycket högre andel utländska studenter än juristprogrammet (i många fall intagningspoäng i nivå med juristprogrammet).
Hej NB!
Ett förtydligande till mitt senaste inslag: Pratade om den svenska skolan i sin fulla helhet. Har själv erfarenheter av att elevens möjligheter att lära sig beror alldeles för ofta på kvaliteten på enstaka lärare och inte på vilken skola man går i, när det gäller låg- till mellanstadiet. Vissa skolor i "svenska" förorter i min relativt lilla hemstad anses vara sämre, har t.ex. större klasser, sämre studiemiljö och färre lärare än de med mer blandat elevunderlag. Är grundskolan dålig är det svårt att ta igen det på gymnasiet.
Motiverade elever som ser sina möjligheter är ledordet. T.o.m. en syokonsulent kan ha avgörande betydelse för att eleven ska se sin egen talang...
Skriv ny kommentar