"Vi har brustit i våra rutiner"
Göteborgs tingsrätt ligger efter med gamla olösta mål. - Vi arbetar mycket med att slimma våra rutiner, säger Stefan Strömberg, myndighetschef.
Problemet med målbalanserna beror enligt Strömberg bland annat på att tingsrätten får in många och stora brottmål där ligor är inblandade, mål som ofta tar lång tid. Andra orsaker är bristande rutiner och ojämn takt på grund av att domstolen inte systematiskt har följt upp hur många mål som avgjorts.
För att få bukt med problemet arbetar tingsrätten "på bred front med balansavarbetning", enligt Strömberg.
Utöver hjälp från två externa jurister arbetar även en extra avdelning med fyra domare med att avgöra gamla mål vid tingsrätten. Detta samtidigt som tingsrätten omorganiserats och numera systematiskt går igenom rutinerna.
- Vi arbetar mycket med att slimma våra rutiner. Detta för att kunna jobba på ett mer smart och rationellt sätt och få hjulen att snurra snabbare, säger Strömberg.
Högen med gamla oavgjorda mål har genom stora arbetsinsatser minskat avsevärt det senaste året, påpekar Strömberg.
- Det är besvärligt och arbetskrävande att ha många gamla mål i skåpet.
Åtgärderna har enligt Strömberg inneburit att anställda under vissa veckor haft en förhöjd arbetsbelastning med mycket kvällsarbete.
- Vi har jobbat väldigt tufft. Det är inte rimligt att alltid arbeta så mycket som vi har gjort. Under en viss tidsperiod går det bra men inte på sikt, säger Strömberg.
- Det hade underlättat om det var enklare att få tag på vikarier, fortsätter han.
Den höga arbetsbelastningen har dock inte resulterat i sämre kvalitet när gamla mål avgjorts, enligt Strömberg.
- Det handlar inte bara om att jobba av mål utan att lära sig och utvecklas.
Enligt Strömberg har tingsrätten nu goda chanser att hålla nere antalet oavgjorda mål i framtiden. Detta då rutinerna nu ses över systematiskt men också då de arbetar mer med tidsplaner idag.
När tingsrätten har fått bukt med problemet är enligt Strömberg dock svårt att svara på.
- Tanken är att vi ska vara klara vid slutet av året, vi jobbar mot den tidsplanen i alla fall.
Foto: Scanpix
24 comments
Sorry, men det är inte bara balanserna som är höga på Göteborgs tingsrätt, hela verksamheten lider av stora kvalitetsbrister i fråga om handläggningen. Att möta en helt oförberedd ordförande vid muntligt sammanträde är inget ovanligt! Återinför det gamla rotelsystemet med tydligt ansvar för den enskilde domaren kommer nog kvalitén öka, balanserna minska och personalen börja trivas igen!!
"Ducce" har helt rätt!
Brottmålen vid Göteborgs tingsrätt lider av att de hanteras av sekreterarna fram till huvudförhandling. Man missar saker som att kalla vittnen och parter, förordna målsägandebiträden, begära personutredningar osv. I de enklare mål jag haft det senaste halvåret har det varit fel av denna typ i hälften av målen.
Tvistemålen har ingen ansvarig domare, så förlikningsinitiativ kommer alldeles för sent.
Håller reservationslöst med de föregående inläggen . Det har blivit "politiskt korrekt" att säga att det är bra och effektivt att domaren inte arbetar med personligt ansvar för målen och inte ska ha ett direkt arbetsledningsansvar för den personal som biträder domaren i arbetet med beredning och handläggning av målen. Men de nya arbetsmetoderna med stora enheter i stället för rotlar - som Stefan Strömberg var ivrig påhejare av, för att inte säga pappa till, när han var generaldirektör för Domstolsverket - har inte lett till vare sig kortare omloppstider eller lägre styckkostnader per mål. Det slog Statskontoret fast i en rapport redan år 2009. De flesta domstolschefer kör trots detta huvudet i sanden och hävdar med en dåres envishet att det har blivit effektivare och att det är mer "enhetstänk" som krävs. I Statskontorets utredning kan man också läsa vad personalen tycker. Flertalet av domarna tycker att de har fått mer att göra men att arbetet har blivit mindre effektivt. Flertalet av sekreterarna tycker att arbetet har blivit mindre intressant eftersom de inte längre kan följa målen. Fördelarna lyser med sin frånvaro. Nackdelarna är desto tydligare. Det har blivit svårt att rekrytera domare till och med till de allra mest centralt belägna domstolarna i Stockholm, eftersom de högt kvalificerade personer som bör komma i fråga för sådana arbeten numera hellre väljer anställningar där de har ett reellt inflytande över det arbete som de är ansvariga för! De allra flesta domare är också så hederliga att de inte trivs med att utföra ett hafsjobb när resultatet är så betydelsefullt för de inblandade parterna. Så illa som målen numera bereds vid domstolarna är det inte ovanligt att ombuden kommer till huvudförhandling utan att kunna ha helt klart för sig vad processen egentligen gäller. Ofta är bevistemata så luddiga och överslarvade att man som ombud inte kan ens gissa sig till vad som egentligen ska styrkas med förhör, vad vittnen kan komma att förhöras om och vilken motbevisning som kan vara nödvändig. Mitt intryck är att den ökade förlikningsviljan i hög grad beror på att man numera som ombud inte reellt sett kan göra en rimlig bedömning av utsikterna till framgång.
Och domarna lönesätts individuellt efter bl.a. överväganden om hur väl de uppfyller regeringens mål om antalet avgjorda mål. Lagmännen tjatar statistik och framhåller numera med få undantag vid varje möjligt tillfälle hur det går med "målavverkningen". Intresset för kvaliteten i avgörandena är i stadigt sjunkande. Det viktiga är att det går fort oavsett hur små resurser man har. Post nos diluvium..
Till "Domaren".
Är de där organisationsmässiga tokerierna beordrade uppifrån, från Domstolsverket?
Jag har hört ett rykte av detta innehåll, men är själv inte domare.
Tiden kommer nog att visa att det gamla rotelsystemet med vissa justeringar inte går att överträffa. Det gav stor arbetstillfredsställelse att följa målen från början till slut och målet blev bäst hanterat med i princip samma domare som ansvarig under målets gång. Brister i stämningsansökningen kunde upptäckas med en gång och brottmålstingen kunde bli ordentligt planlagda och kallade. Till förberedelserna kunde man komma väl insatt i målet och dess juridik vilket underlättade förhandlingen och ingav förtroende hos parterna varför möjligheterna till förlikning förbättrades. Rotlarna kunde med fördel indelas i grupper om några rotlar där man ryckte in och hjälpte varandra vid sjukdom och överbelastning. Den justering av systemet som fungerade bra var att brottmålen utsattes på tingen oberoende av vilken domare i gruppen som skulle hålla tinget. Undantag gjordes dock för särskilt komplicerade eller känsliga mål som följde rotelinnehavaren. Själv hade jag inte fungerat bättre i en annan organisation. Att ideligen kastas in på dåligt förberedda mål ger ingen tillfredsställelse. Ansvarskänslan och kvaliteten blir lidande. Tyvärr har lagmännen främst statistiken för ögonen. Hur många lagmän /chefsrådmän granskar avgörandena från hovrätterna i överklagade mål och låter alla sina domare ta lärdom av de ändringar som gjorts? Jag önskar att alla domare skulle kunna känna samma tillfredsställelse med sitt arbete som jag kände i det gamla systemet (som nog finns kvar i vissa tingsrätter). De allra flesta allmänna tvistemål blev förlikta. För återstoden fanns det tid och intresse för ordentligt genomarbetade domar. Jag tror att det mesta var bättre för. Men så tror man ju oftast.
Kan från insidan bekräfta att rotelsystem är att föredra. Idag bereds målen av olika notarier / beredningsjurister / domare - ofta i en salig röra - fram tills huvudförhandling. Konsekvensen blir att ingen riktigt "äger" målet, och det är inte ovanligt att man upptäcker saker som borde klarats av vid förberedelsen när man planerar för huvudförhandlingen. Förutom att kvalitén blir lidande så innebär detta ofta ökade kostnader, då målet (för att inte hamna på någons skrivbord) överkommuniceras.
Som anonym skrev, så tror man oftast att det var bättre på den gamla tiden, men i detta fall är jag villig att tro att så faktiskt är fallet.
Var tillräckligt naiv för att tro att nämnda problem var reserverade enbart för Migrationsverket. Trodde att domstolarna var annorlunda, att där fanns självständiga invidider med mod och karaktär som i utsatt läge kunde dra i handbromsen. Men ack...
Till Ernst
Man kan nog inte säga att det nya systemet är "beordrat" från Domstolsverket. Det är sedan omkring fyra år tillbaka i princip lagmännen som själva bestämmer över tingsrätternas organisation. Det kallas enrådighet. I vissa sammanhang kallas sådana system diktatur..
Men till huvudsaken. Initiativen till organisationsförändringarna kom från Domstolsverket. Man kan t.ex. följa utvecklingen så här: Omkring år 2000 avskaffades en regel i rättegångsbalken, 1 kap. 9 §, som föreskrev att en rättegångsdag inte utan synnerliga skäl fick planeras att pågå under mer än sex timmar. Det var förstås inte en arbetsrättslig regel, utan skälet till att den fanns var att lagstiftaren ville vara säker på att domare, nämndemän, parter och ombud skulle kunna hantera målen på ett bra sätt. Ingen skulle vara uttröttad vid dagens slut och på sitt sätt var alltså regeln en rättsäkerhetsgaranti. I samband med avskaffandet av regeln uttalades det i propositionen att den dittillsvarande detaljregleringen i RB inte behövdes, men att sextimmarsregeln ändå borde vara ett riktmärke samt att man kunde med förtroende överlämna bevakandet av detta till domstolarna.
Det uttalandet hade fog då. Men då var det föreskrivet att varje domare skulle ha en egen rotel och själv bestämma om målens utsättning. Ändringar i domstolens arbetsordning kunde bara beslutas av plenum, dvs. vid ett möte med alla tingsrättens domare och med majoritetsbeslut. Några år senare infördes alltså enrådigheten. Nu blev det lagmannen som bestämmer själv, även om han måste informera om föreslagna ändringar vid plenum. Därefter avskaffades rotelsystemet genom ändringar i tingsrättsinstruktionen. Målen ska nu fördelas på "enheter". I samband med de ändringarna reste en insatsstyrka från Domstolsverket runt i landet för att övertyga domstolscheferna om att landet av mjölk och honung skulle infinna sig om domstolarna övergick till enhetssystem. Försiktigtvis använde sig inte DV av konkreta mål som skulle kunna jämföras med det dittillsvarande läget och inte heller föreslog man att tingsrätterna skulle sätta upp några tidpunkter för utvärdering. Strategin var i stället att "få med sig opinionen" genom att använda nyckelord, som "modern, flexibel, mindre sårbar, attraherar de allra bästa juristerna" etc. Som grädde på moset lockade DV många tingsrätter med att de skulle få pengar till mer beredningspersonal om de gick över till det nya systemet (vilket är så motsägelsefullt att det borde ha stockat sig i halsen..). En kort tid senare påbörjades individuell lönesättning av domare. Nu är detta genomfört även för lagmän. De lönesätts i betydande grad efter hur väl de uppnår regeringens verksamhetsmål för tingsrätterna. På detta sätt har man gått i mål. Enskilda domare har små möjligheter att värja sig emot att bli indelade på brottmålsdagar som redan från början kan förutses pågå i åtta timmar eller mer. Domarna är nämligen många gånger inte alls inblandade när dagarna planeras och parter m.fl. kallas enligt orealistiska planeringar. En domare som några dagar före rättegångsdagen ställer in mål för att dagen är alltför packad kan räkna med att det inte blir någon vidare löneförhöjning, eller t.o.m. i realiteten en lönesänkning. Hon blir också ovän med kansliet, som ju har gjort som enhetschefen har sagt, och med notarier som har försökt förbereda sig för hela dagen, eventuellt i onödan. Enhetscheferna är också individuellt lönesatta och för deras del finns inget hinder alls att vid återkommande löneförhandlingar beakta hur väl de når regeringens verksamhetsmål. Detsamma gäller som sagt - och i ännu högre grad - lagmännen. Detta gäller enstaka dagar. Men det finns fler problem. Det är inte ovanligt att en domare delas in på skilda huvudförhandlingar och förberedelsesammanträden upp till fem dagar i rad. Varje förnuftigt tänkande människa inser att det är omöjligt att både förbereda sig väl och skriva domar eller granska protokoll så att de blir begripliga och användbara för parter som har varit med, om man har ett sådant schema. I många fall försvarar sig ansvariga chefer med att domaren bara är indelad någon enstaka hel dag av dessa och i övrig kanske bara några timmar per dag. Man undrar vilken verklighet dessa lever i. En domare har även i enhetssystemet dagligen skrivelser och yrkanden i mål att ta hand om. En del av dessa kräver ganska ingående överväganden och kontakter med parter.
Ja, det är inte att undra på att det är svårt att få sökande till domartjänsterna..
Detta borde mina advokatkolleger läsa. Det är ju uppenbart att ett sådant system leder till försämrad kvalitet i domstolen.
Dessutom försämras brottmåls- och processadvokaternas kvalitet; rättshjälpstaxans konstruktion har ju lett till att vi inte fått någon reallönehöjning sedan 1990-talet. Yngre människor blir brottmåls- och processadvokater bara om de inte kan få något annat jobb. T.o.m. rena byråkratjobb på Skatteverket, kommunen osv. är bättre betalda och därmed mer attraktiva, trots de ibland andefattiga arbetsuppgifterna.
När sjunker kvaliteten på rättssystemet så lågt att Sverige kommer att få ännu mer kritik från Europadomstolen?
Processadvokaternas kvalitet har nog inte sjunkit, snarare tvärtom - dock har kvaliten på de som jobbar med processer i allmän domstol säkert sjunkit, medans de som är duktiga sysslar med skiljedomsförfaranden.
Angående timkostnadsnormen är det bara att instämma - för en advokat med 20 år i yrket innebär den en sämre timlön än en nyanställd biträdande jurist på affärsbyrå.
Ja, "Tingsrätten", det var dem som arbetar i allmän domstol som jag menade. Alltför många advokater jobbar för mycket med familjerättsbråk, något som har ytterst lite med juridik att göra, och har inte kompetensen att driva ett dispositivt tvistemål. Och ändå åtar de sig dessa uppdrag...
En advokat i 40-50-årsåldern på en affärsbyrå tjänar 4 gånger så mycket per timme som en brottmålsadvokat. Därför är det dessa arbetsplatser de unga prioriterar. Kommer de inte in där blir de domare eller åklagare. Går inte ens detta blir de tjänstemän på statliga eller kommunala institutioner. Är socialbidrag alternativet blir de allmänpraktiserande advokater.
I brottmålsrättssalen är således advokaten den sämst betalde. Inte bara detta, utan man kan inte debitera tillräckligt per dag. Har man några häktade finns stor risk att målen, när de väl kommer upp i rätten, "krockar". Tingsrätterna är ogina vid planeringen och tvingar ofta advokaten att lämna uppdrag till annan.
Många kloka synpunkter. Att frångåendet av det gamla rotelsystemet har lett till kaos kan många vittna om. Tillståndet vid Göteborgs tingsrätt kan endast liknas vid kaos. Tingsrätten glömmer att kommunicera yttranden och förelägganden, glömmer att kalla parter och vittnen, slarvar bort delgivningsbevis så att förhandlingar får ställas in av denna anledning. Ja, problemen har hopat sig intill den grad att det numera känns närmast hopplöst att anlita tingsrätten för att slita en tvist.
Mina kollegor som snöar in på diskussioner om advokaters ersättningsnivåer borde kanske för den diskussionen i ett annat sammanhang eftersom ämnet nu är helt off topic.
Det är ledsamt för en gammal domare att höra att det är så illa ställt vid en tingsrätt att ombuden tvekar om att av det skälet anlita domstolen. Den här debatten borde spridas till en vidare krets, så att man kan bilda sig en någorlunda rimlig uppfattning om åsikterna mera allmänt bland "aktörerna" i domstolarna. Ernst ställde frågan om när kvalitén blir så låg att ett mål hamnar i Europadomstolen. Ett mål från Sverige kan nog hamna där av flera skäl än kvalitetsdito. Jag undrar just när något ombud kommer att klaga dit eftersom domarna som avgör målen får lönen satt individuellt av domstolschefen. Hur kan man som part eller partsombud i ett sådant system lita på att domaren har avgjort målet efter bästa förmåga och inte med intresset att uppvisa en god statistik som ledstjärna? Och hur oberoende är egentligen numera den domare som tjänstgör i en tresits tillsammans med den administrativa chefsdomare som bestämmer domarens lön? Det går alltid att säga att ingen domare skulle ta sådana hänsyn. Varken vid dömandet eller vid lönesättningen. Men Sverige är nu inte det fullkomliga landet, befolkat av endast fullkomliga domare. En del är människor också. Somliga ängsligare än andra, somliga mer prestigemedvetna än andra och somliga, faktiskt, mer hämndlystna än andra.
Tänkt då på ombuden som får sina kostnadsräkningar bedömda av domstolen. Hur många ombud är det inte som lismar med och inte skriver eller säger en kritisk mening någon gång för att säkra sina inkomster? (Ett lismande ombud kan tjäna en ordentlig hacka på rättshjälpsmål, man gör inget arbete och smörar med domstolen så blir klienten lidande men kostnadsräkningarna passerar). Sen sitter de där på advokatföreningens möte och skrattar åt domstolarnas inkompetens med de övriga trots att de är en kugge i det maskineri som gör det möjligt.
Tyvärr finns det ett antal personer jag känner till som kör denna linje. Flera av dem är populära på tingsrätten, och får stora brottmål, när ingen särskild advokat är begärd. Den enskilda kostnadsräkningen kanske inte påverkas, men definitivt mängden uppdrag.
Jo. Framförallt kan man ta t.ex. 10 psyk-tvångsvårdsmål samma vecka jobba en halvtimme med varje och lämna in en kostnadsräkning på 2,5 timmar i varje mål, då har man en verklig timpenning på omkring 6000 kronor. Jämfört med den advokat som tar ett LVU-mål och gör jobbet ordentligt, lägger ner 30 timmar och fakturerar 25 timmar. Han får ungen fri och sin räkning nedskuren till 15-timmar. Hans verkliga timpenning blir ungefär 700 kronor.
Men den senare advokaten, han har ju varit besvärlig, han har kallat vittnen, han har läst igenom handlingarna och hänvisar kors och tvärs i material som domaren inte ens läst, han ställer besvärliga frågor, han lämnar in forskning som pekar i den och den riktning osv. Klart att han ska lära sig att man inte arbetar ordentligt i rättsväsendet.
Här i Göteborg råder en inofficiell begränsning om 1,5 h per psykmål. Bara administrationen, lägga upp och arkivera mål, göra räkningar etc. går säkert på en timme per mål. Det är således ingen guldgruva.
Tyvärr är Förvaltningsrätten i Göteborg mycket benägen att skära i räkningarna. Det kan ibland röra sig om futtigheter som att halvtimmar skärs bort.
Jag tror att risken är mycket stor att konsekvensen blir den du säger - att advokaten bara hör parten, struntar i extararbete osv. Och konsekvensen blir att klienten förlorar, men att advokaten får nya uppdrag. Han är inte dyr, han skapar inget krångel och det blir inte svårt eller tidsödande för rätten att skriva dom.
Precis. INGEN kan sköta ett psykmål ordentligt på 1,5 timmar. Rättegångarna är bara spel för gallerierna och det vet alla, läkarna, domarna, nämndemännen, ombuden och de intagna. Det är en formalitet där man låtsas att det finns en rättsstat.
Man kan ju tänka sig hur seriösa domare som går med på sådana lekar är i sina övriga mål.
För tydlighetens skull får jag framföra att, enligt min erfarenhet, tingsrätterna med överinstanser gör en reell prövning av tvistemål och brottmål.
När det gäller förvaltningsrätten är det en helt annan sak. Psykmålen avgörs i praktiken av den adjungerade läkaren. Migrationsmålen avgörs av den "länderinformation" MigV tagit fram - främst info från länders officiella organ. Och dessa länder är ju naturligtvis intresserade av att hålla ned invandringen.. Förvaltningsrätten bryr sig inte om info från exempelvis Amnesty eller Human Rights Watch.
Hur förvaltningsrätten behandlar skattemål kan jag inte uttala mig om.
Än så länge är ju domare välbetalda jämfört med andra stats- och kommunaltjänstemän (för att inte tala om majoriteten av advokater, men det får jag ju inte skriva om för Krister Karlsson).
Däremot är det ju ytterst oroande om en domare i sin tjänst skulle ha sin lön i åtanke och därför inte våga rösta emot sin överordnade. I rättegångsbalken står att domarna skall rösta med den yngste först, men vem utanför domstolen vet hur detta fungerar i praktiken?...
Man är hur som helst tvungen att anlita domstolen. I brottmål finns ingen annan lösning, och i tvister vars värde understiger kanske en miljon SEK riskerar skiljedom att bli alltför dyrt.
@Ernst: Sluta trolla. Du får gärna skriva om vad du vill. Men god nätetik påbjuder att man inte snurrar iväg alltför långt från ämnet. Den aktuella artikeln handlar om organisationen, eller snarare frånvaron av densamma, vid Göteborgs tingsrätt. Du skriver dock hellre om ersättningar till advokater i vissa måltyper. Det var detta som fick mig att föreslå att du kanske kunde skriva om det ämnet i en annan tråd där ämnet är relevant. Alternativt kan du skriva en egen artikel i ämnet och kanske få den publicerad.
Så nu blev jag själv off topic, men kände att jag var tvungen att bemöta ditt påstående.
Det gör inget, Krister Karlsson. Jag är dålig på att trolla. Hoppas jag är bättre på juridik.
Dock kunde det vara kul för mig som svensk att få veta vad "off topic" betyder, och varför det är nödvändigt med dylika begrepp i en diskussion om förhållandena vid domstolar.
Jo, det är riktigt att den yngste i rätten röstar först. Men här finns ett och annat nytt problem, och dessutom ett som fanns redan med den gamla ordningen. Enligt rättegångsbalken röstar också obefordrade domare före befordrade. Men det gäller bara den gamla ordningen, med dem som har tjänst som lagman eller chefsrådman. Numera är de flesta lönesättande cheferna i domstolen s.k. enhetschefer. Dessa räknas inte som befordrade domare. Följaktligen kan en äldre domare, som inte är enhetschef, vara ordförande och därför rösta efter den enhetschef, som sitter med i samma tresits.
Men det är bara i teorin som en omröstning går till så formellt. Det normala är i stället att först domarna säger vad de preliminärt tänker. Det sker i den formbunda ordningen. Men därefter blir det vanligen en diskussion, varvid det inte är ovanligt att domarna justerar sin uppfattning efter den vars mening är övertygande för de andra. Först om det verkligen i slutet av en sådan diskussion finns, vad ska man säga, äkta skilda meningar, blir det fråga om en formell rösträkning. Det är i detta det verkliga problemet ligger.
Det där med domarnas titlar är mycket komplicerat. Det skall finnas ett 20-tal benämningar på "domare", och systemet är obegripligt för envar utanför det.
Menar du att reella chefer kan få ett oproportionerligt inflytande när domen bestäms?
I så fall är detta väl ingenting nytt; domare betygssätts ju och bedöms från det de börjar som tingsnotarier till dess de får sin slutpost.
Skriv ny kommentar