För drygt tio år sedan stod Fadime Sahindal framför Riksdagen och berättade om hur polisen bemötte henne när försökte anmäla sin far och bror efter att de hotat att döda henne.

”Deras enda råd till mig var att jag skulle vända mig till min familj och tala om för dem att de minsann inte fick hota mig, att de skulle respektera de svenska lagarna och sederna. Polisen förstod sålunda inte allvaret i min situation och deras oförstånd blev till ett, enligt mig, respektlöst och kränkande beteende.” Så beskrev Fadime själv polisens ovilja att förstå hennes situation.

För polisen är det viktigt att fler anmäler och att nå ut med information till utsatta grupper. Martin Pemrén som är nationell samordnare på Rikspolisstyrelsen menar att det är ett ansvar man delar med till exempel skola och sjukvård.

Kan man veta hur situationen förändrats de senaste tio åren? Är det fler som anmäler idag?

-    Nej, det kan man tyvärr inte veta. Det hade varit bra men vi kan inte se hur många brott som sker. Det är för att heder är ett motiv. Vi för bara statistik över brott och det här kan ju röra många olika brott.

Men hur arbetar ni med bemötande idag?

-    Ett problem är att vi så sällan kommer i kontakt med den här typen av våld och därför är det svårt att skapa rutiner.

Varför tror du att ni så sällan kommer i kontakt med den här typen av våld? Är det för att det inte sker så ofta eller för att så få vågar anmäla?

-    Vi försöker få fler att anmäla och bedriver en informationskampanj för att visa att vi finns och att ”hit ska du anmäla”. Om organisationer hör av sig till oss och visar intresse så kommer vi också till dem och informerar. Tillsammans med Länsstyrelsen Östergötland och Rädda Barnen driver vi projektet Dinarattigheter.se. Det är för att komma ut i skolorna. Det handlar om rätten till sexualitet och att gifta sig med vem man vill. I grunden är det för att nå ut till en hedersgrupp vi inte annars skulle nå.

Text: Linn Nordqvist
Bild: Janerik Henriksson / Scanpix