Hovrätten friar barnsexdömd
En man som dömts till flera års fängelse för våldtäkt mot en 13-årig flicka samt för flera fall av sexuellt ofredande frias i hovrätten. En oenig hovrätt bedömer att 13-åringens berättelse är oprecis och motsägelsefull.
En 23-årig man uppgavs vid flera tillfällen ha utsatt en 13-årig flicka för en rad sexuella handlingar. Mannen förnekade gärningarna och beskrev istället relationen som vänskaplig. Under utredningen påträffades dock en nakenbild på mannen i flickans telefon.
Med hänsyn till flickans berättelse samt övrig utredning drog rätten slutsatsen att 23-åringen utfört de påstådda gärningarna. Mannen dömdes till tre år och fyra månaders fängelse för våldtäkt mot barn samt sexuellt ofredande. Han ålades även att utge 180 000 kronor i skadestånd till flickan.
Hovrätten gör nu en annan bedömning. Domstolen bedömer att flickan lämnat oprecisa uppgifter samt en del motsägelser i relevanta delar av åtalet.
Rätten finner visserligen att det finns ett visst stöd för de händelseförlopp som flickan beskrivit, dock inte ett tillräckligt stöd för att det ska anses ställt bortom rimligt tvivel att 23-åringen begått de åtalade gärningarna. På dessa grunder ogillar nu rätten åtalet samt skadeståndsyrkandet. En nämndeman är skiljaktig och vill istället döma mannen för sju fall av sexuellt ofredande till fyra månaders fängelse.
6 comments
Utan att känna till detaljerna i detta måste jag ändå säga att en 13-årings berättelse kan vara både oprecis och motsägelsefull utan att den för den skull är osann. Även en vuxen jurist skulle kunna bli både oprecis och motsägelsefull om han eller hon tvingas att gång på gång redogöra för något traumatiskt, skambelagt och plågsamt. Ibland upplever jag rättsväsendet som alltför likt bilprovningen. Jag hoppas jag har fel.
Fast nu utgår du från omvänd bevisbörda.
Nej, bara hur bedömningen av olika personers berättelser upplevs, där jag tror att kunskapen inom psykologin som kunskapsfält är trubbig och inom juridiken ännu mer så, när det gäller just detta. Och uppenbarligen tillmäts det faktum att flickan är motsägelsefull och otydlig betydelse för bedömningen av hennes trovärdighet eller hennes berättelses sanningshalt. Det bekymrar mig eftersom min upplevelse från "vanliga livet" är att våra upplevelser ofta är så svåra att tydligt återge, och särskilt när det som ska beskrivas är plågsamt. Det är bra om domen är väl genomtänkt.
Nu är det ju så att man inte kan bedöma sanningshalten oavsett om historien är icke motsägelsefull och tydlig eller inte. Men eftersom oskuld inte behöver bevisas så räcker det ju med att rätten kommer fram till att bevisningen som finns inte räcker för att bevisa skuld.
Det är otillfredsställande att så många åklagare väker åtal i mål där bevisningen inte är tillräklig för fällande dom. I många fall står det från början klart att det inte är praktiskt taget uteslutet att den misstänkte har förfarit på ett annat sätt än vad som påstås i gärningsbeskrivningen. Många barn känner sig då inte trodda och far känslomässigt mycket illa av det.
Därför åklagare: Väck aldrig åtal om det inte kan uteslutas att det kan ha gått till på ett annat sätt än vad ni avser skriva i åtalsanmälan!
Har läst domen från Hovrätten och den var ovanligt klar och bra motiverad. Sällan man ser en så klar dom!
Skriv ny kommentar