Hannes Råstam 1955-2012
Journalisten Hannes Råstam avled på torsdagen efter en längre tids sjukdom. Han arbetade under många år vid SVT, bland annat med Striptease och Uppdrag Granskning.
Hannes Råstam blev bland annat känd för sitt reportage om en incestdömd pappa som efter granskningen beviljades resning, friades och fick 2,4 miljoner kronor i skadestånd. Han belönades med Stora Journalistpriset för sin granskning av fallet Osmo Vallo i slutet av 90-talet, och senare med Guldspaden för dokumentärerna om Thomas Quick, numera Sture Bergwall.
- Med en oerhörd energi uträttade han ett för det svenska rättssamhället mycket viktigt arbete med Quick-målen.
Det säger rådmannen Lennart Furufors, som dömde Sture Bergwall för morden på Yenon Levi och Therese Johannesen och som mött Hannes Råstam i flera debatter om målen.
- Första gången vi träffades kom han försynt fram och sade att han lovade vara snäll mot mig under debatten. Jag svarade att jag tänkte vara så elak som möjligt. Det blev början på en bra relation. Eftersom han var påläst, ödmjuk och humoristisk blev samtalen med honom gärna långa men givande, minns Furufors.
- Glöm heller inte bort att han dessutom var en framstående basist. Banden mellan oss stärktes avsevärt sedan vi konstaterat att vi besökt samma konsert med Jimi Hendrix 1970.
- För oss som arbetade nära Hannes var han en oerhört inspirerande arbetskamrat. Varje samtal med honom var en stund att ta vara på. Han hade alltid en metod att lära ut, ett dilemma att diskutera. Han delade generöst med sig av sin till synes obegränsade kunskaper i konsten att gräva, skriver Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare Nils Hanson idag.
- Hannes död är en stor förlust för oss som förlorat en arbetskamrat. Det är en stor förlust för svensk journalistik som förlorat en mästare. Och det är en stor förlust för samhället eftersom många viktiga reportage nu förblir ogjorda.
5 comments
Utan att för den skull förringa Hannes Råstams storhet så får vi väl ändå hoppas att det finns fler duktiga journalister och att fler är på väg som kan ta sig an dessa viktiga reportage.
Hannes var en av dem som uppmuntrade mig att aldrig ge upp mig kamp om resning. Vi brukade prata i telefon med jämna mellanrum. Hans bortgång gör mig väldigt ledsen. Hannes brann för den enskildes rättssäkerhet. Han gav sig inte och han var en av journalisterna i detta avlånga land som förstod att det inte alltid går att lita på en svensk dom. Han blev bara 56 år! Tänk vad han hade åstadkommit om bara han fått mer tid? Som texten i låten går... "Only the good die young" och det gjorde Hannes, ty han var god och han gick bort alldeles för ung.
Vårat möte i Berlin liksom våra möten bakom lås-och-bom gav mig mycket. Mötena med Hannes lämnade alltid mycket att fundera över.
Det är med stor sorg jag mottog beskedet att Hannes gått ur tiden.
Man bör ju dock inte glömma att Råstams dokumentär om Quick fälldes av Granskningsnämnden p.g.a. osaklighet.
Man bör inte heller glömma varför. Granskningsnämnden ansåg att Råstams uttalande om att tingsrätten i Piteå hade godtagit Quicks "bortglömda minnen" om sexuella övergrepp var osakligt eftersom det var tingsrättens sakkunniga som hade gjort det och tingsrätten bara skrivit ner det. Det var ingen annan del av programmet som fälldes trots många anmälningar.
Skriv ny kommentar