Domstol: Tillräckligt med blöjbyte tre gånger per dag
Publicerad 2012-01-10 11:32
En stadsdelsnämnd avslog en äldre kvinnas ansökan om bistånd gällande tillsyn och blöjbyte för- och eftermiddag med motiveringen att hon bedömdes klara av insatsen på egen hand med anpassat inkontinenshjälpmedel.
Kvinnan, som redan beviljats blöjbyte tre gånger per dag, ville ha utökad hjälp och uppgav att hon inte klarade av att byta blöja på grund av sina rörelseinskränkningar, men att hon under goda dagar kunde gå till toaletten själv.
Förvaltningsrätten gör dock samma bedömning som stadsdelsnämnden och avslår kvinnans överklagande. Eftersom kvinnan kan erbjudas ett anpassat inkontinenshjälpmedel bedömer domstolen att hon är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom redan beviljat bistånd.
5 comments
Man kan konstatera att domare och nämndemän skulle behöva vara fastbundna i en säng under en vecka försedda med blöjor.
Därefter kan vi diskutera behov.
När frågan om antalet blöjbyten för en äldre, rörelseinskränkt medmänniska hamnar på förvaltningsdomstolarnas bord, då har vi betänkligt börjat fjärma oss från det s k välfärdsamhället.
Det är KNAPPAST en skälig levnadsnivå att i timmar tvingas leva med blöta m m blöjor därför att den tilldelade/normerade ransonen kanske inte räcker till för just DEN enskilda individens/biologiska varelsens behov.
Inhumana, oempatiska och hjärtlösa perspektiv som dessa förskräcker inför en åldrande befolkning.
Man häpnar inför beslut av det här slaget: i grunden djupt upprörande.
Kanske borde man istället fråga sig om det är rimligt att man ska kunna gå till domstol för att kräva ett fjärde blöjbyte. Till slut kommer väl rättsväsendet växa så mycket att vi kan se oss i stjärnorna efter en effektiv vård. Och vilka är ni att ställa er på brukarens sida? Artikeln ger er knappast tillräckligt underlag för detta. Bara för att någon tycker att man behöver något betyder det inte att man faktiskt gör det.
"Och vilka är ni att ställa er på brukarens sida"?
Man får nog utgå från att brukaren uttalar sig p g a egen erfarenhet. Likaledes finns det skälig grund utgå från att vare sig stadsdelsnämd eller förvaltningsdomstol avdelat någon observatör som närvarat hos brukaren ett dygn (24 tim) för att med egna ögon notera behovet av blöjbyten.
Frågan framstår givetvis som absurd när den kan landa på en domstols bord och bli föremål för "normerad" bedömning av stadsdelsnämnden.
F ö är det inte ovanligt att brukaren själv får bekosta (förutom via skatten) en del av det material i dessa sammanhang som förbrukas.
(Behov av blöjbyten rymmer högst individuella variationer men det vägrar t ex en del riskkapitalbolag i äldrevårdbranschen att acceptera med den påföljd att tilldelningen minimeras under anständighets- och värdighetsnivå för att hellre reservera mer vinstpengar av skattemedel f v b till skatteparadis i utlandet. Det är naturligtvis inte acceptabelt att risken för vanvård ska vara större än kapitalrisken!)
Den offentliga vård & omsorgen fördelas av princip efter behov. Om människor fick definiera sina egna behov skulle denna modell inte vara hållbar, eftersom de flesta definierar sina egna behov högre än andras. Det måste därför ske en professionell bedömning av brukarens behov.
Sen kan jag i och för sig hålla med om att vinstuttag i vården kan försämra förutsättningarna för en professionell bedömning. Det är därför viktigt att behovsbedömningar inte görs av en part som har ett vinstintresse. I detta fallet finns det emellertid ingenting som tyder på att så har skett.
Skriv ny kommentar