Alla juridikstudenter borde sitta i finkan
Av Hanin Shakrah
Detta är en av mitt livs nya sanningar. En sanning som jag skulle vilja förklara nedan.
I somras hade jag det tvivelaktiga nöjet att få tillbringa två veckor i ett syriskt kvinnohäkte, anklagad för än det ena än det andra storpolitiska illdådet.
Det slumpade sig även så att jag plötsligt- drygt tre decennier senare - fann mig själv vara inlåst i samma ökända "förhörscenter" (läs tortyrcenter) som min far och hans vänner tillbringade tid i som unga aktivister.
Ironin gick inte förlorad på någon, med den stora skillnaden att jag VIP-behandlades som ingen annan. Inte ett hårstrå kröktes på mitt huvud. Min fars vänner förlorade lemmar, fick sina smaklökar bortbrända och genitalier förstörda.
Människorna runtom kring mig utsattes för samma vidriga behandling, medan jag själv var endast en åskådare.
Medan jag låstes in i den vansinnigt varma cellen stod jag plötsligt öga mot öga med vittnesmål bokstavligt talat inristade i väggarna på cellen, nr 10. Mitt i all oro och ångest kunde jag känna en sällsam tacksamhet, på ett sätt som är ovanligt om man är en ganska bortskämd tjej född på 80-talet.
Visserligen var situationen absurd.
Det var som om mina "juristkollegor" inom det syriska rättsväsendet fått en totalflipp, tittat lite för mycket på dåliga spionfilmer och bestämt sig för att jag var en av dessa undercover-agenter, minus filthatten och trenchcoaten (på grund av den syriska sommarhettan).
Men spion, det var jag alltså definitivt.
Denna slutsats resulterade därför i att jag fördes in i ett litet kontor i domstolsbyggnaden i utkanten av Damaskus gamla stad, ställdes inför en domare/åklagare (ja, det var alltså samma person) av det mindre nogräknade slaget som beslutade att genast förvarstaga mig till dess att han kunde fatta beslut om min spionstatus.
Utan att gå in på just dessa nu ganska ovidkommande omständigheter i någon vidare utsträckning så insåg jag i efterhand att denna erfarenhet kommer vara ett av mitt livs mest avgörande ögonblick. Jag insåg att jag där och då, men även efteråt önskade alla mina medstudenter på juristprogrammet en liknande upplevelse. Minus kackerlackorna och översvämningarna i toaletterna förstås.
När vi på juristprogrammet till vardags läser straff och processrätt ingår påföljdsläran som en integrerad - men abstrakt del. När vi sedan gör notarietjänst skall vi ge förslag på påföljd och presentera för nämndemän och rådmän.Vi ska vara med i processen att besluta om huruvida människan mitt emot oss skall tillbringa tid på en anstalt för att sona sina brott eller om han/hon ännu inte förverkat sina chanser till att leva i frihet ytterligare ett tag. Vi ska bedöma - inte bara brottet i och för sig - utan de faktorer som lett till det. Vi ska döma - inte bara en gärning och dess sammanhang - utan dess gärningsmans, för att använda Foucaults beskrivning av processen. En beskrivning som är så in till minsta detalj förklarad i sin banbrytande bok "Discipline and punish" - en uppgörelse med fångenskapens innersta väsen.
Men vad innebär tre månaders frihetsberövande? Vad innebär tre veckor eller tre dagar bakom galler? Vad skulle det innebära för dig som läser detta att vara inlåst, att inte kunna se himlen när du önskar, vad innebär det att låsas in i en cell när kvällningen kommer, då du lämnas ensam med bara dina egna tankar som sällskap, med endast din ånger och din ångest och oro. Vad innebär det att din rekreation i vardagen är ett privilegium som kan tagas ifrån dig, vad innebär det att behöva vänja dig vid att vara ett offer för andras nycker och neuroser. Medfångars såväl som fångvaktare, domare och "den allmänna opinionens".
När nyckeln vrids om i låset, bjälken reglas och fångvaktarens steg avtar i styrka, försvinner bort och du inte har någon annan att ty dig till, ingen annan att tröstas av. Då har innebörden av frihetsberövande verkligen gått upp för dig.
Jag kan villigt erkänna att jag aldrig känt panik på det sättet. Aldrig känt mig så fruktansvärt maktlös eller så förlorad.
Ännu ett halvår senare så lämnar upplevelsen inte mig. Jag slås gång på gång av det fantastiska i min frihet, i min cykelväg till jobbet, som för övrigt råkar vara ett svenskt fängelse.
Jag råder dig att testa i ett dygn, att ge över kontrollspakarna till ditt liv i händerna på någon som inte skall ta hänsyn till vad du vill utan vad regelverket säger. Det går inte att underskatta maktlösheten i en sådan upplevelse. Det går inte att överskatta sin frihet efter det.
Jag framhåller numera gärna att tiden bakom galler gjort mig till - om inte en bättre människa - så i alla fall till en bättre jurist.
Det borde vara obligatoriskt för alla juridikstudenter att tillbringa tid bakom lås och bom, som en påminnelse om den makt vi besitter över människors liv, men också för att påminna oss om att det blott är omständigheter som gör att vi sitter på Juridiska Biblioteket och inte bakom en järndörr med lås på utsidan.
Att det inte redan nu är ett krav för att få ta en jur kand är en skam.
57 comments
Ursäkta mig...
Men när Ni skriver "att inte kunna se himlen när du önskar, vad innebär det att låsas in i en cell när kvällningen kommer, då du lämnas ensam med bara dina egna tankar som sällskap, med endast din ånger och din ångest och oro. Vad innebär det att din rekreation i vardagen är ett privilegium som kan tagas ifrån dig, vad innebär det att behöva vänja dig vid att vara ett offer för andras nycker och neuroser. Medfångars såväl som fångvaktare, domare och "den allmänna opinionens"." Ja, det är väl det som är själva syftet med ett sitta inspärrad, det ska vara hemskt och jobbigt osv, det inte vara någon form av spa-behandling. Att sitta i fängelse med allt vad det innebär skall vara avskräckande vad gäller att begå brottslighet.
Att sedan jämföra syrianskt rättsväsende med svenskt rättsväsende är nog likställt med att jämföra en traktorplog med Volvo V70, dvs. helt skiljda ting.
Sen kan jag visserligen hålla med i sak, att iaf. blivande åklagare och domare borde få större insikt i vad dem kan komma att utsätta folk för...
Jag håller med dig i sak, men måste bara påpeka att det heter " ... större insikt i vad DE kan komma ...", inte "dem".
Det verkar som allt fler har svårt att skilja på De o Dem. En uppenbar brist för den som är jurist.
De som är jurister borde ju rimligen veta vad som är bäst för dem.
Det stavas "och".
Jag upphör aldrig att förundras över hur människor finner sätt att påpeka varandras fel och svagheter. Stavfel? Om du har nått vettigt att säga kan det i alla fall vara konstruktiv kritik. Och jag undrar vad det där är att jurister inte kan skilja mellan "de" och "dem"? Var har du hittat det? På nätet? Eller är det din egen åsikt dåligt förklädd till fakta?
Skitintressant artikel Hanin och du fångar intresset med ditt sätt att skriva. Jag håller med dig. Det är nyttigt att sitta på "andra sidan" för att se den makt man har och den effekt bruket av denna makt har på människor. Det är kanske inte världens bästa liknelse men vad gäller konsten att se effekten av det man gör, kan man jämföra det lite med att krocka en bil efter att man fått körkort. Det är enormt nyttigt för att upptäcka de effekter bilkörning kan ha samt för att få respekt för bilkörning och vad det kan medföra. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som besitter den kunskap och erfarenhet som jag gör, vilket ger mig ett bredare perspektiv och möjligheten att, om än begränsat, sätta mig in i andra människors situationer. "Tyvärr" inkluderar inte detta ett cellbesök dock.
Tack Hanin!
Tanken är alltså att behandla folk illa så att de blir bättre människor? Så att de förstår att man inte får behandla människor illa.....eller hur menar du jag kan inte följa din logik?
Sluta spela viktigpetter... Syftet är ju självklart inte att folk uppsåtligen ska behandlas illa. Samtidigt måste påföljden har något form av avskräckande effekt, annars kan man ju lika gärna avstå från att utdöma fängelse som straff. Optimalt vore ju förstås att ha en Kriminalvård där just vård är ledstjärnan i arbetet att förmå folk att avstå från fortsatt brottslighet. Den svenska kriminalvården och rättsväsendet i stort har i min mening misslyckats då återfallsfrekvensen, tyvärr, är skrämmande hög idag. Den s.k. vård som interner får idag verkar m.a.o. inte ha någon större eller varande effekt, och strängare fängelsestraff med ännu mer osympatiska miljöer att visats i som intern lär ju aldrig bli en verklighet i Sverige idag, så problemet är väl snarare att hitta ett tredje bättre alternativ, men det är nog mera en uppgift för beteendevetare och pedagoger att komma fram till...
Så man ska oavsiktligt behandla folk illa med flit, för att de ska lära sig att det är fel att behandla folk illa? Knappast mer logiskt.
Straff har ingen avskräckande effekt oavsett hur grymma man gör dem.
Vårdtanken avskaffades 1978, så det går knappast att misslyckas med vård som inte funnits på snart 34 år.
Ett annat bra sätt att minska återfallsfrekvensen är att döma stora mängder oskyldiga, de återfaller sällan. T.ex. är återfallen bland sexbrottslingar vara ca 5%.
Jag får säga att ditt svar i mitt tycke påvisar en inskränkt världssyn som inte passar in i den realistiska åskådning som du genom ditt alias tycks vilja uttrycka.
Att att alla människor är människor är något som du uppenbarligen inte tagit i åtanke. Det ser ut som om att du utgår ifrån att en människa kan undanröja sin egenskap av människa genom att begå lagstridiga handlingar. Du uttrycker vidare en tankegång med innebörden att människor bör straffas för att de har gjort något "fel". Enligt mig ett förlegat tankesätt. Straff löser inte problemet. Det kan på sin höjd undanröja det för en viss tidsrymd. Att vilja "ge igen" på någon som utfört en "ond" gärning är en naturlig mänsklig reaktion. Det är också en reaktion som tyder på att man inte tänkt på vad följden av denna tankegång blir. Människor lär sig sällan att agera korrekt genom att straffas. Våld föder våld. Istället lär de som blir "straffade" antingen att bättre undvika att bli upptäckta när de gör samma sak igen eller att se till att inte bli fångade när de väl är upptäckta.
Jag ser denna hets för strängare straff, mer straffbelagda handlingar och färre rättigheter för fångarna som ett tecken på att människor som inte är insatta i ett område ger sig själva rätten att ha vittgående åsikter om samma område. "Straff ska dom ha! Dom D*****a"
I dagsläget är fängelse ett "rest alternativ" som existerar i det moderna samhället för att vi inte vet något bättre sätt att ta hand om de som avviker från samhällsnormen. Fängelse är dyrt, en skola för ligister och löser väldigt sällan problemet. Därför borde detta vara något som vi på olika sätt försöker göra oss av med och byta ut mot andra lösningsförslag.
Utöver detta så har du inte tänkt på de som suttit häktade misstänkta för brott och sedan släppts på grund av att misstanke upphört, eller släpps av andra skäl.
Du uttrycker också en åsikt om att Sveriges och Syriens fängelser skulle vara vitt frånskilda ting. Det är givetvis skilda världar mellan ett "normalt" syriskt fängelse och ett svenskt. Men en jämförelse är enligt mig alltid på sin plats. Jämförelse av en traktor plog och en Volvo V70 fyller en funktion i sig. En traktor plog och en Volvo V70 består båda till stora delar av metall. Objektivt sätt för en utomstående rör de på sig. De kan ha samma färg i stora drag. Men sant, de har olika funktion. Jämför vi ett syriskt fängelse mot ett svenskt så skiljer sig det inte alls lika mycket som ovan givna exempel. Grunderna för varför fångarna sitter där kan skilja sig, och så kan den grad av bevisning som krävs för att någon ska hamna där. Någon kanske har viskat till grannen att de motsätter sig Bashar al-Assad:s styre. Jag ser i vart fall realistiskt på saken. Fängelse är ingen bra lösning men vi har ingen bättre i dagsläget. Detta betyder inte i sin tur att vi ska vara nöjda med status quo. Vi bör också hålla i minnet att våra svenska fängelser inte alltid har varit vad dom är idag. OCH att vi inte vill ha tillbaka forna tiders straff lära. Nej jag säger hellre ja till spa för fångarna än hårdare straff. Det skulle i alla fall tyda på en vilja att förändra ett avdankat system.
Om man vill undvika att sätta brottslingar i fängelse vore det nog lämpligare att sätta in resurser för att förändra livssituationer i tidig ålder, men att vara mjäkig mot vuxna individer är bara naivt. Om alla juriststudenter ska testa på att sitta i fängelse är det minst lika logiskt att alla borde utsättas för ett grovt brott så de även kan förstå målsägande, dvs. den individ som blivit utsatt för något hemskt, som är rädd och oftast inte vågar dyka upp i rättssalen. På Efterlyst igår kunde man se hur journalister hotades inne på tingsrätten av kriminella gäng. Gängen dyker upp i rättssalarna och flaggar gärna sina färger och symboler. Din lösning på de problemen är att slopa fängelsestraff. Jag vill se den målsägande och det vittne som utsätter sig för att vara med i en rättsprocess där straffet för gärningsmannen kommer vara vad? En skarp tillsägelse? En miljon kronor för att de inte ska begå brott av ekonomiska skäl? En stående tid hos en dyr psykolog? Rättsprocessen idag har endast fokus på gärningsmannen. Hur denne är ett oskyldigt offer för sina omständigheter och hur omvärlden försöker demonisera kriminella, medan den som blivit våldtagen, misshandlad, fått en anhörig mördad, ska frukta för sitt liv för att vittna. Vi lever i ett samhälle där vittnen som visar civilkurage får leva med skyddad identitet och i vissa fall flytta från hem och familj, medan gärningsmännen får tre månaders villkorligt.
Allt du säger är problem som man givetvis måste ha i åtanke. Problemet blir ju precis som du pekar ut att man inte vill ha ett samhälle där brott uppmuntras av staten genom att denne "erbjuder fördelar" av att begå brott. Tyvär får väl jag ställa mig i samma led som du står i, de utan lösning på situationen. Det kan detta till trotts vara värt att bolla med tanken i alla fall. En stående tid hos en psykolog vore kanske lämpligt men den lösningen täcker knappast in alla situationer. Av kriminalisering av vissa brottstyper kanske är lämpligt ibland. Men den diskussionen är inte särskilt relevant i det här sammanhanget.
Däremot ställer jag mig starkt frågande till din iakttagelse att rättsprosessen endast är gynnande för gärningsmannen. Hela processen är ju riktad mot den åtalade. Systemet är byggt på att straffa och avskräcka. Gärningsmannen står ensam mot det allmänna. Ska vi då istället för att diskutera ur gärningsmannens synvinkel - ur hans liv och omständigheter som påverkat honom, för att i någon mån få fram något som talar till dennes fördel - ställa oss på den anklagande sidan. Nej... för mig påminner det för mycket om att sparka på någon som ligger ned. Jag överdriver givetvis. Och tänker främst på situationer utanför den organiserade brottsligheten. Men liknelsen fyller sin funktion.
Precis som du pekar ut, så behövs det hjälp på målsägande sidan också; vilket jag - liksom du, är fullt medveten om. Trygghet och säkerhet är väl det minsta man kan förvänta sig som vittne eller målsägande i en process. Verkligheten är tyvärr inte alltid så. Verkligheten är inte heller så som den framstår i media där kriminella gäng regerar gator och torg. Tar vi alla till civilkurage så fungerar systemet. Hur få procent man än har bakom sig.
Nej. Jag kvarstår med min åsikt att människor är människor. Vi är alla mer lika varandra än vad vi tror. Oskyldig som skyldig om du så vill.
Tack för att du delar med dig av dina upplevelser och jag instämmer att det skulle vara otroligt nyttigt för jurister, poliser men framförallt åklagare att som i ett moment under sin aspirantutbildning helt plötsligt bli gripna och satta i arresten några timmar - givetvis är inte detta möjligt.
Jag tror dock att man kan bli en oerhört skicklig humanjurist om man blivit oskyldigt anklagad eller straffad för ett brott om man därefter lyckas förhålla sig objektiv och även kan se till brottsoffer och rättstrygghet, inte fastnar i någon grad av kverulansparanoia och bara argumenterar för de brister som finns i rättssäkerheten.
@ Realist: "Du-reformen var en förändring av det språkliga bruket i Sverige i slutet av 1960-talet och början på 1970-talet. Den populariserade det personliga pronomenet andra person singular du på bekostnad av tidigare vanligare former använda vid direkt tilltal, som tredje person singularis (han/hon), andra person pluralis (ni) och titlar (herr, fru, etc)."
Du ligger en 40-50 år efter när det gäller ert, förlåt, ditt språkbruk.
Frihetsberövanden är inget av godo. Det är ett av många sätt att stigmatisera och låta utanförskapet frodas. De flesta som sätts i fängelse återfaller snart i brott. Hur man ska straffas har varit och är alltjämt ett spörsmål. Olika sätt har prövats och anledningen till straffet har givits olika förklaringar. Man får aldrig glömma den makt som ryms i dessa typer av tvångsåtgärder. Häktet i Göteborg är ett lysande exempel på hur misslyckat det kan bli.
När socialpolitiken misslyckas tar kriminalpolitiken över.
Missar skribenten inte något tämligen centralt i frågan? Nämligen att det är politiker som stiftar lagar och bestämmer vilka handlingar som ska utsättas för klander; inte domaren eller åklagaren. Att politikerna skulle låsas in skulle nog iofs kunna ses som nyttigt då vi har en utveckling av att kriminalisera allt mer och höja fängelsestraffen, men det är en fråga som ligger utanför artikeln.
Att det är skam att det inte är en del av juristutbildningen redan: vad kommer en framtida handläggare på skatteverket (eller en affärsjurist på en byrå) ha för nytta av att suttit inlåst enbart för att få sin examen? Bara en bråkdel av juristerna kommer vara inkluderade i brottsmål när de har examinerats, tycker skribenten då att vi bör satsa resurser på att låsa in tusentals ungdomar, som inte är klandervärda, bakom lås o bom? Något som för övrigt är det hårdaste straffet vi har Sverige.
Tämligen (!) centralt i frågan är att det visserligen är politiker som stiftar lagar, men att de tillämpas av jurister, vilket lämnar utrymme för en del skönsmässiga bedömningar. Om häktning i Brb 24:1 st 2: 'Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.' För att den bestämmelsen ska kunna tillämpas på ett riktigt sätt, måste rätten givetvis vara insatt i vad intrånget faktiskt innebär.
ja, det är politiker som stiftar lagarna och i allmänhet de som utdömer straff genom nämndemännen, så då borde man spärra in dem under en dag istället. Känns mer relevant eftersom politiker även reglerar straffskalan.
Det intressantaste är den omänskliga behandlingen och frihetsberövandet av folk som inte är dömda för brott utan bara misstänkta. Det är något att fokusera på istället för de humana svenska fängelsestraffen.
Helt rätt tänkt Thomas! Detta är märkligt. Man skall betraktas som oskyldig, tills brottet bevisats bortom rimligt tvivel.
Ändå är det INNAN brottet bevisats som man blir SÄMST behandlad.
Att NÅGON alls skall kunna bli en" bättre människa" av att låsas in, behandlas illa och må dåligt, är uteslutet.
Däremot är det tyvärr så, att det FINNS människor som måste låsas in för att de inte skall skada andra. Även dom skall dock behandlas med respekt och människovärde.
Man pratar om att man skall bygga bort möjligheterna för anhållna och häktade att ta livet av sig i sina celler, men man glömmer att det effektivaste sättet är att ge personerna uppmärksamhet och ett vänligt bemötande.
En vän till mig jobbar inom kriminalvården och han säger att ett normalt arbetspass så finns det inte tid att sitta ner och prata med de intagna, för man har sparat in så mycket på personal. Det kan heller inte komma som en överraskning att folk mår dåligt av att sitta inlåsta 20-24 timmar/dygn utan mänsklig kontakt, utan att kunna se ut genom ett fönster eller något annat som vi normalt kan göra. Att få samtala med någon, kriminalvårdare, polis, präst, nästan vem som helst, skulle underlätta situationen och definitivt minska antalet självmord på våra arrester och häkten.
Jag anser att fängelse är ett mycket bra straff, för en del personer behöver låsas in för att skydda det övriga samhället. Jag har också all förståelse för att man behöver låsa in och även sätta restriktioner på personer under tiden de är under utredning. Däremot så skall, framförallt de som inte är dömda, inte isoleras från all mänsklig kontakt. Kriminalvården måste få sådana resurser att de kan samtala med de intagna så kanske vi slipper några självmord och även trasiga oskyldiga människor som blivit så traumatiserade av sitt frihetsberövande att de efter en friande dom tvingas söka hjälp från psykvården.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/begransa-haktningen
Med tanke på att bara en bråkdel av alla juridik studerande faktiskt kommer att arbeta som åklagare eller domare förefaller en obligatorisk vistelse i fängelset tämligen onödig. Det kanske räcker med att spärra in alla tingsnotarier.
Det är vidare så att 3 av 4 med den dömande funktionen är nämndemän, dvs. allmänheten. För att ta ditt resonemang vidare skulle således allmänheten spärras in.
Nämndemän är politiker.
"För att ta ditt resonemang vidare skulle således allmänheten spärras in."
Det borde gå dubbelt för folk som säger sig vara jurister men uppenbarligen ändå känner sig fria våldta det svenska språket; det heter "juridikstuderande" för fan!
En jurist har väl behov av att kunna sätta sig in i alla möjliga situationer som man "utsätter" dem (ja, inte "de") vars liv man beslutar gällande för. Om alla juriststudenter borde sitta i fängelse borde även alla juriststudenter får uppleva hur det är att bli nekad socialbidrag, hur det är att bli LVU:ad, hur det är att få ett bygglov nekat, hur det är att bli utvisad från Sverige. Listan kan göras lång!
Som någon ovan skrev - enbart en bråkdel av juristerna arbetar med att "sätta folk i fängelse". Följaktligen är det ett ganska befängt kravt - låt gå att artikeln antagligen framförallt skrevs för att skapa debatt.
Jag skulle vilja kalla detta för en Krönika och därmed inte en artikel som skall läsas som en Lagbok eller förslag till utbildningsplan för juridikstuderande! En intressant krönika som tydligen får folk att skriva kommentarer och kanske även ger dem lite rysningar vid tanken på att något sådant skulle kunna hända dem själva.
Att man kan häktas men är oskyldig till brott, även här i Sverige, är långt ifrån ovanligt.
Att man kan dömas, fastän oskyldig, är inte heller ovanligt.
Har man tur blir man släppt så småningom, men somliga får men för livet.
håller med. och som ytterligare svar till ursprungskommentaren: ditt resonemang haltar. poängen är att blivande jurister ska få förståelse för hur maktmedel kan fungera och uppfattas i praktiken. För det behöver man inte utsättas för ALLA maktmedel som finns i lagboken. Att det nekade bygglovet då kan känna sig förbisett för att man fokuserar på frihetsberövanden (som måste ses som betydligt mer ingripande maktmedel) är faktiskt ganska så ovidkommande.
Jag gillar logiken! Alla juriststudenter är potentiellt sett även blivande målsägandebiträden och bör således bli utsatta för de brott som deras potentiella klienter kan ha blivit utsatta för. Tror du att det finns möjlighet att slänga in en liten jailrape i samband med det obligatoriska frihetsberövande under utbildningent? Eller åtminstone en misshandel av normalgraden?
Tänkvärt!!
Problemt är att folk inte har samma kultur som vi i arabstaterna. Du som förmodligen har kontakt där nere och även med kriminalvården i Sverige skulle jag vilja föreslå att Du verkar för att inbjuda lägre befattningshavare där nere för att se hur svensk kriminalvård fungerar. Det är inte högre digniteter vi skall försöka få hit utan tjänstemän på lägre nivå även om vi i så fall behöver hjälp av UD och högre befattningshavare inom kriminalvården. Sverige bör stå förkostnaderna.
problemet om man tar det på högre deigniteter är att dom är tämligen skilda från handläggare under dem, försök alltså få hit "fotfolket". Förutom mitt normala jobb som affärsjurist har jag i åtskilliga år varit Folkrättsexpert för civilbefälhaveren och tillsammans med Ove Bring och Göran Melander svarat för utbildningsvideor och utbildningar i Folkrätt. Sedan jag numera har studerat mer om Kina och arabstaterna har jag fått den uppfattningen att Folkrätten inte tränger igenom "ner i leden", Jag var med och startade SFIHR, Svenska Föreningen för Internationell Humanitär Rätt och var dess sekreterare i många år.
Ditt inlägg är synnerligen intressant och känner Du för en fortsatt diskussion så hör av Dig,
Hans Eliason
"Problemt är att folk inte har samma kultur som vi i arabstaterna" - syftningsfel kallar vi detta; för jag tvivlar på att du, Hans Eliasson, bor i arabstaterna?
"Sverige bör stå förkostnaderna" - vad är en "förkostnad", menar du in "för kostnaderna"?
Jag känner för en fortsatt konversation om kommatering Hans. Jag har inte suttit i hälften så många utskott och digiteter som du (liten bokstav enligt korrekt svenska) har, men jag tror ändå jag kan hjälpa dig mycket med ditt svenska språkbruk. Hör av dig om du vill veta mer!
Mycket bra artikel! Det är nog svårt för de flesta av oss att ens föreställa sig de mentala påfrestningarna av att sitta inspärrad. Dessutom innebär det långsiktiga kostnader för samhället i form av att fångar när de väl släpps har svårt att få jobb, etc. Som någon uttryckte saken apropå villkoren i amerikanska fängelser: Om du inte redan är kriminell när du hamnar i fängelse så kommer du att bli det...
Håller helt med dig och hoppas att detta genomförs någon gång. Tror att det hade varit bra att folk fick verklig insikt i vad det är för tvångsmedel vi använder och vad det innebär att bli utsatt för dem. Det är trots allt många oskyldiga som grips och häktas och ibland sker kanske detta onödigt ofta och länge. T ex är det väldigt vanligt att en person grips och hörs först någon dag senare. Det borde väl inte vara så svårt att ordna en advokat innan man åker för att gripa personen och sedan höra den direkt?
Så "sant" dvs dumt som det är sagt,... I analogi skulle alltså alla läkare behöva vara sjuka, alla journalister utsättas för ett massmediedrev, och alla soldater skulle må gott av att bli skjutna etc. Jag som trodde jurister var analytiska logiska människor. För att förhindra att oskyldiga fänglsas.
Inte enbart beaktat de kommentarer som hänger här ovanför kan jag tillfullo instämma i att många jurister (studenter) kan behöva en boost av livserfarenhet, annan än den man kan tillskansa sig hemma hos sina föräldrar, på juridiska biblioteket eller med sina kollegor på domstolen eller advokatbyrån.
Som om vi behöver mer gullande med stackars fångar som har det så svårt och bara är offer för "omständigheter". Oavsett hur svårt uppväxt man har haft är det ett aktivt val att misshandla, stjäla, mörda osv. Alla moraliskt välfuntade människor förstår att hysa sympati med faktiska och potentiella brottsoffer (de som aldrig blir det eftersom brottslingar sitter i fängelse) och inte med förövarna.
Tycker också det är märkligt som icke-jurist att man inte förstår den grundläggande anledning till att låsa in bevisat farliga människor, vilket självklart inte är att uppfostra dem utan för att skydda oskyldiga medborgare från fler illgärningar.
Slutligen hade det nog varit betydligt mer effektivt att låsa in ungdomar som är påväg att halka snett en natt för att visa vad som väntar dem.
Det blir ju fler brottsoffer av att man inte gullar med stackars fångar, ju mindre gullande desto fler återfall nämligen.
Det är inte anledningen. Anledningen från början var för att hålla dem på en plats där man kunde vårda dem och få dem att bättra sig, sedan försvann vårdtanken (under efterkrigstiden) och man fortsatte låsa in folk för att orsaka dem lidande (som man före vårdtanken orsakat med spöstraff och skamstraff). Inkapacitering har aldrig varit någon utbredd bestraffningsideologi i västvärlden, men Sovjets Gulag hade den tanken som bakgrund. Din gulagtanke kräver dock inget lidande, utan det räcker med förvisning (de flesta i Gulag levde under större frihet än svenska fångar).
Mest effektivt hade nog varit att låsa in alla straffromantiker för att se om de blev bättre människor av det. Fungerar det inte på dem så borde det inte fungera på brottsliga.
Med gullande menade jag inte själva vårdinsatsen som sker i fängelser, utan att man beskriver brottslingar som offer utan eget ansvar och istället säger att allt är omgivningens fel. Är dock intresserad av att se statistik på hur ökade vårdinsatser korrelerar med lägre återfallsfrekvens, om du har referens till sådan får du gärna visa det.
Vilken som är det dominerade ideologin i västvärlden har jag ingen aning om, men att tillskriva mig som supporter av gulagliknande fängelsesystem är väl ändå en ganska fånig halmgubbe, tycker du inte det? Jag är ingen jurist, men har vänner som är det, och vad jag kan förstå så förlorade straffrätten i Europa helt sin moraliska kompass efter att Kants irrläror anammades någon gång på 1900 talet. Att låsa in människor för att skydda andras liv och egendom är den enda moraliskt acceptabla anledningen. För mig är det däremot helt absurt att man tror att människor blir bättre av isolering tillsammans med andra grova brottslingar, så att ange det som huvudsaklig motivering för frihetsberövande anser jag vara tämligen omoraliskt.
Återigen, såvitt jag kan se är det du som hävdar att man blir bättre av fängelsevistelser, inte jag. MEN, om man tar perspektivet att man vill handla för att styra och hjälpa människor så de begår färre brott, så är det självklart att fängelse är bättre än ingen konsekvens alls.
Jämför svenska återfall på ca 70% med amerikanska återfall på ca 90% och igen med Kanadensiska återfall på ca 20% (om man räknar på samma sätt).
Jag uppfattade det som att du var anhängare av inkapaciteringstanken. Det största sådana projektet i modern tid är Sovjets Gulag. Sen finns det såklart äldre exempel som stympningar och dödsstraff, men jag antog att du menade den modernare sovjetiska tappningen.
Alltså ska alla som frihetsberövas vara frihetsberövade resten av livet? De sitter där för att skydda de som inte är där och eftersom de bara blir värre och värre ju längre de sitter inne så ökar skyddsaspekten hela tiden? Korrekt?
Då borde väl det sovjetiska systemet ligga precis i linje med dina tankar?
Nej jag hävdar att man blir sämre av fängelsevistelse och att det helt saknas skäl för fängelsestraff. Fängelse har negativ effekt så ingen påföljd alls är bättre än fängelse, om man vill ha färre brott och färre brottsoffer alltså. Särskilt när det gäller unga förövare så stämmer detta, av de som är återfallsförbrytare under tonåren men aldrig straffas så är 80% laglydiga efter att de fyllt 23 år. Av de som är återfallsförbrytare under tonåren och straffas innan de fyllt 21 så är 20% laglydiga efter att de fyllt 23 år. Det absolut bästa påverkan på brottsligheten skulle man få om man lät bli att straffa unga brottslingar.
Du lägger värderingar rätt i munnen på föregående skribent och drar egna slutsatser som du håller för sanning. Det du helt tycks glömma bort är att det finns en annan aspekt på fängelsestraff än bara att skydda samhället och läxa upp gärningsmannen, dvs. rättvisan. Bakom varje brott finns ett offer som kräver upprättelse. Rättssystemet bygger på att de drabbade kan vända sig till rätten för att få just rättvisa. Om du drabbas av ett brott, säg misshandel, våldtäkt, rån, mordförsök eller vad annat som helst egentligen, och inte förlitade dig på att gärningsmannen skulle få ett straff, vad har du då för alternativ? Straff ska också verka avskräckande, även om de inte alltid får den effekten på de som begår brott, men hade vi inte haft fängelse i straffskalan hade garanterat brottsligheten och återfallsfrekvensen ökat. "Miljonbrotten" ökar ju redan eftersom de inte är sanktionerade på något effektivt sätt och polisen inte lägger två strån i kors eftersom det kräver stora resurser för något som endast kommer rendera i böter.
Jag tycker att alla borde få lägga en straffspark i en VM-final för att kunna identifiera sig med den press fotbollsspelare känner när de står vid straffpunkten och därigenom visa större förståelse. Eller alla kanske borde misshandlas i sin ungdom för att kunna förstå vad en sådan gärning får för effekt på våldsoffret?
I Sverige är domstolarna mycket restriktiva med att döma ut fängelsestraff och ska rätten börja väga in vad de själva skulle anse om att sitta bakom lås och bom kanske vi lika gärna kan slopa fängelsestraff allt som allt och säga till målsägande att "ja, men gärningsmannen är ledsen för det han har gjort, kan ni inte bara skaka hand och vara vänner?"
Feriearbete inom kriminalvården ger en bra insikt i svenska förhållanden. Jag tycker dock inte att svensk lagstiftning eller praxis generellt vittnar om insiktslöshet i påföljdernas påverkan på den enskilde. Det är ofta en utmaning att ge abstrakta lagregler ett konkret innehåll. I mitt tycke är den utmaningen större på andra områden än inom straffrätten. Det borde inte vara så svårt att föreställa sig vad ett ett frihetsberövande innebär för den enskilde.
Det finns ju olika slag av frihetsberövande och olika människor får olika säkerhetsklass på sina straff. Det handlar inte så mycket om de är farliga eller inte, som vilken "kategori" de tillhör.
Först har vi häktningen som kan diskuteras oerhört mycket. Är det rätt att någon som inte är dömd (alltså skall betraktas som oskyldig) får sitta månad efter månad i häkte och ibland isolerad med restriktioner länge, för att åklagaren har begärt detta?
Kan det vara rätt, när en 17 årig pojke låses in i häktet i nästan 2 veckor, med restriktioner och inte ens får träffa sin mamma under tiden, eller ha henne med på förhören, fast hon satt på polishuset och krävde att få vara med?
KAN hon som bestämde detta, verkligen sätta sig in i hur den pojken mår sedan? Vilka mardrömmar han får dras med?(Detta hände nyligen i Gbg)
Killen väcktes i häktet genom något som kan kallas tortyrliknande metoder. Lyftes upp i kragen och släpptes ner på golvet.
Kan någon alls sätta sig in i hur det känns för dem som är oskyldiga men döms? Allt handlar ju egentligen om de har tur som får en bra advokat, eller vilken sammansättning rätten har.
De som inte har medborgarskap får sitta i fängelse och väntar på utvisning till ev tortyr och död.(Det blir således en "dödscell" )
En svensk man som döms oskyldigt, han får också problem under mycket lång tid, men behöver inte sitta hela tiden utan "lufthål" och behöver inte frukta för sitt liv eller för att behöva skiljas från familjen.
(Det behövs numera i stort sett endast ett slagsmål och en misshandelsdom för utvisning.) Slumpen avgör om man utvisas eller inte Ibland har inte ens en åklagare begärt utvisning, men rätten beslutar detta utan kontroll av individuell anknytning.
Är man skyldig till grova brott, så måste man troligen hållas inlåst från andra. (Tex Breivik) men var finns VÅRDEN som som är en NÖDVÄNDIGHET . Det heter kriminal -VÅRD.
Är det VÅRD att låsa in människor så att de inte ens kan få gå ut i solen under ett helt år? Någon grupp får endast gå ut på rastgården under en timme dagtid, medan en annan grupp endast får gå ut kvällstid en timme. Ger man dem som inte kommer ut i solen, D-vitaminer? Eller Dagsljuslampor? Glöm det!
Ger man den som lider av dödsångest rätten att träna mer än någon timme /vecka för att få ut sin ångest? Eller att ha någon att tala med efter kl 20? Eller att få SKRIKA ut sin ångest. Inte ens detta är tillåtet, även om man begär på blankett. Det finns mycket som man inte har en aning om, vad som händer i fängelset, men inte blir någon bättre av det!
Hur kan straffet i sig, ge någon "upprättelse"? Det enda som kan hjälpa ett "offer" att komma tillbaka till ett bra liv är ju om personen får hjälp med att sluta vara just ett "offer". Kärlek föder kärlek och hat föder hat .
Det heter visserligen kriminalVÅRD som du poängterar, men bakom varje brott finns inte bara en förövare utan även ett brottsoffer. Att personer häktas är kanske inte så konstigt, särskilt inte med det klimat där vittnen i mål som rör kriminella gäng ofta blir hotade. Att den utpekade gärningsmannen är 17 år (fälldes han?) spelar mindre roll. Han kan potentiellt förstöra och försvåra en utredning likväl som en "vuxen" person. Det finns gott om grova våld med bl.a. skjutvapen där gärningsmannen varit 17 år, och yngre. Häktning sker inte "bara för att åklagaren vill det", det sker genom att en DOMSTOL avgör att det föreligger skäl för häktning. Sedan blandar du in migrationspolitik i det hela vilket är konstigt eftersom det inte är vad vi diskuterar. Diskussionen handlar om fängelsestraffet som sådant. Det emellertid hända gällande personer utan uppehållstillstånd finns en högre sannolikhet att denne försöker fly eftersom en fällande dom kan leda till utvisning. Då är det inte annat än logiskt att restriktionerna och säkerheten är högre. Att man blir utvisad om man begår brott (litet som stort) anser inte jag vara ett problem. Det finns i Sverige inget skäl att begå brott, särskilt av ekonomiska bakomliggande orsaker.
Jag anser att man som samhällsmedborgare ska kunna förvänta sig trygghet och rättvisa, och att staten med sitt våldsmonopol måste garantera detta. Att brottslingarna inte tycker det är så skoj att sitta inne ligger mycket lägre i prioriteringen för mig.
Peter,jag måste ha uttryckt mig oklart. Pojken som var 17 år hade INTE begått någon våldsam handling och BARN får enligt lag inte hållas på det sättet i häktescell. Det finns inte alltid bra skäl för en åklagare att häkta med restriktioner (alltså inlåsning 23 timmar/dygn) men att jag inte nämnde att det går genom en domstol som avgör, var därför att det oftast blir så som åklagaren lägger fram det. Hen väljer ju vad som skall föras fram vid häktningsförhandlingen. Försvaret har inte samma förutsättningar vid den tidpunkten.
Jag drog inte enligt min mening in migrationspolitiken i sammanhanget utan ville förklara hur olika ett fängelsestraff ter sig för olika människor.(Inte häktningarna som oftast är likadana för alla, till en början.)
Utifrån ser det kanske lika ut men förhållandena skiljer sig åt. Mycket.
Det är också så att de som i första hand riskerar att dömas oskyldigt, är de som kommer från annat land och då menar jag inte personer
utan uppehållstillstånd, utan överhuvudtaget de som har utländska namn och utseenden. Har man dessutom inte språket till fullo så ökar risken betydligt för felaktigheter i och med att tolkarna väldigt ofta saknar tillräckliga kunskaper.(Detta finns utrett i BRÅ:s rapporter och inget som jag hittar på)
Fortfarande hävdar jag att utan VÅRD och medmänsklighet för dem som blivit dömda, kan ingen bli "bättre människa" i fängelse .Att det finns ett eller flera offer bakom en verkligt skyldig person, minskar inte behovet av vård. Tvärt om. Tanken är ju inte att man skall sitta inne resten av livet, i allmänhet.
Tänkvärda ord sades av någon om hur självmord kan minskas i häkten och fängelser. Mänskliga kontakter blir där A och O.
Det är onekligen en tanke.
Bra skrivet! kommer att tänka på det här resten av min kväll.. Du har verkligen rätt i att de allra flesta har levt ett liv i en verklighet alldeles för långt ifrån den värld som anses lämplig att döma personer till under lämpligt många år. Även insikten om hur människor hamnar i de situationerna och vilken inverkan strafftiden har på individers fortsatta liv borde prioriteras.Slutligen, snälla jurister, släpp ordhetsen en stund, ägna tiden till att förslagsvis lära er ett nytt språk eller betänka meningen med texten, ni skrämmer bort intressant folk med den där torra besserwisserattityden.
Till "Realist" och Hanin Shakrah,
Tack Hanin för en mycket intressant betraktelse. Jag är säker på att din erfarenhet kommer att göra dig till en mycket bättre jurist och människa. Allt det du räknar upp som ingen människa kan föreställa sig hur det känns förens man själv varit med om det.
Jag har också varit med om det du beskriver men i svenskt häkte.
Till "Realist" så vill jag säga att du har fel i precis allt. Det är precis lika illa att sitta i svenska fängelser och häkten. Du precis som så många andra tror vi har det så mycket "bättre" i svenska häkten och att det borde vara mycket värre för att avskräcka folk.
Hur ska något kunna vara avskräckande om du är oskyldig? Tror du någon som har fel i huvudet och exv mördar någon ändå skulle överväga sitt handlande för att det är extra hemskt i fängelset? I sådana fall borde USA som har riktigt hemska fängelser med dagliga mord och våldtäkter vara riktigt avskräckande? (2011 så var det 262000 individer som utsattes för dagliga våldtäkter,inte 262000 händelser)
Hur förklarar du då att statistiken med antalet människor i fängelse stadigt ökat minst 20 gånger sedan 1980 och framåt?
http://en.wikipedia.org/wiki/File:US_incarceration_timeline-clean-fixed-...
Det är en intressant tanke att jurister borde få sitta i fängelse ett tag för att förstå vad de "utsätter" brottslingarna för. För rättvisans skull bör man dock utsätta brottslingar för det de utsätter andra människor för. En rånare ska själv bli rånad, en våldtäktsman ska själv bli våldtagen etc. Mitt förslag är ungefär lika absurt som förslaget i artikeln.
Man blir trött på alla som ständigt ser brottslingar som offer och fullständigt glömmer de riktiga brottsoffren.
Frasse, om man kastas i finkan men är oskyldig då som jag var?
Du tänkte inte på det antar jag.
Fel kan begås. Så är det bara. Och det är väldigt olyckligt varje gång det händer. Men i Sverige behöver vi inte fria fler skyldiga för att inte fälla en oskyldig. Åklagarens bevisbörda är redan väldigt svår att uppfylla.
Finns det tillräckligt med bevisning, ska den misstänkte sitta inne. Den är en objektiv bedömning och man ska inte blanda in sina känslor och empati i den bedömningen.
Om fel begås så skall dessa rättas till! Så är det i livet och om man undandrar sig det ansvaret, då kan man inte hysa respekt för den personen eller den institutionen som inte tar sitt ansvar för att rätta till sina misstag.
Inte minst inom något som heter RÄTTS- väsendet bör man betänka detta och ge möjlighet till rättelse då fel har begåtts eller kan tänkas ha begåtts.
Åklagare tar inte alltid sin bevisbörda på allvar och uppfyller inte heller alltid den lag som säger att man skall utreda opartiskt och även tillvarata den anklagades bevisning.Objektivitetsplikten(RB 23 p4)
Möjligheten till rättelse finns. Det kallas RES-ning.
Åklagaren som inte tar sin bevisbörda på allvar förlorar målet, eftersom det är domstolen och inte åklagaren som avgör om bevisbördan är uppfylld. Åklagaren subjektiva åsikter spelar heller ingen roll i praktiken, eftersom det är de objektiva kriterierna som avgör om den misstänkte kan fällas eller ej.
Om den misstänkte anser att det finns bevisning som är till hans fördel, finns det inget som hindrar den misstänkte från att föra fram denna bevisning. Oftast handlar det dock inte om bevisning utan om subjektiva argument som åklagaren inte har någon skyldighet att beakta.
P.S. Stort tack för hänvisningen till objektivitetsplikten.
@Frasse
Möjligheten till resning finns, men bara rent teoretiskt.
Mig veterligen så har HD endast tagit upp ca 2% av alla resningsansökningar de senaste åren.
ser du inte som ett problem för rättssäkerheten då?
@Johan Silversjö
Problemet hade varit om alla resningsansökningar hade tagits upp. Då hade vi fått samma mål prövade i 3-4 instanser.
Att bara ca 2 % av resningsansökningarna tas upp ser jag snarare som ett tecken på att rättssäkerheten fungerar då det i de andra 98 % av fallen inte funnits skäl till att bevilja resning.
Frasse, du låter verkligen som om du läst det teoretiska, men ännu inte upptäckt verkligheten!( Tag inte illa upp!) Har du verkligen inte träffat på några fall som BORDE fått resning just därför att det tillkommit nya vittnen eller annat nytt sedan domen? Det kan även vara så att vissa av justitieråden tycker att ett ärende borde granskas,men att inte andra tycker det.Varför man avslår behöver man inte motivera!
"TYCKER", ja Justitieråden är också människor som tycker, precis som de domare som tycker i TR (fri bevisprövning) och som ganska så ofta litar på att åklagaren har gjort sitt jobb ordentligt och tagit fram allt som BORDE tagits med.Inte har en häktad person något att komma med här inte, om inte polisen och åklagaren utrett allt från början.Alltför ofta önskar en person tex att vissa saker skall utredas (tex telefonbevisning) och blir nekad detta innan förhandlingen.
Sedan kollar HovR om man tycker lika, som TR. Ofta gör man det inte.(Åt båda håll) Skillnaden är ibland enorm!
Sedan kommer PT ansökan i HD.Oftast något snabbt hoprafsat av en advokat, som är väl medveten om att chansen är försvinnande liten, att ärendet skall tilldra sig intresse.(Det skall dessutom vara "rätt" slags ärende.) Advokaten vet också, att hen inte får betalt för ett mer utförligt gjort arbete. Har sett en sådan förhandling i HD där advokaten(Peter Haglund) verkligen hade gjort ett jättearbete, och mot alla odds fick PT och även fick sin klient friad. Hans arvode skars ner med hälften, vill jag minnas, trots att det skulle kostat oerhört mycket mer att sätta en oskyldig person i fängelse!
Att man endast tar upp ca 2% av de ärenden som kommer in till HD har inget med rättssäkerheten att göra, eftersom det oftast handlar om att man vill hitta prejudikat och inte bryr sig speciellt om den s.k. tilläggsparagrafen.
Vilka mål som skall granskas i HD, borde i stället avgöras av en Oberoende Resningskommission(Enligt förslag av G.Lambertz då han var JK, för ca 6 år sedan.)
Skriv ny kommentar