Skip to content

Två tips till borgenärer

Av Hans Renman, advokat och delägare i Hamilton

I december månads expertkommentar för Blendow Lexnova skriver Hans Renman om så kallad superförmånsrätt och ger tips till den som under pågående företagsrekonstruktion utför prestationer på kredit.

Det händer att företagsrekonstruktioner misslyckas och slutar med konkurs. Borgenärer som har förmånsrätt för sina fordringar har betydligt större chanser än oprioriterade borgenärer att få utdelning i konkursen.  

I 10 § 1 st., 4 p. förmånsrättslagen (FRL) finns en bestämmelse om allmän förmånsrätt för vissa fordringar. En förmånsrätt enligt 10 § 1 st., 4 p. FRL brukar benämnas superförmånsrätt. Förutsättningarna för superförmånsrätt är (1) att borgenärens fordran grundar sig på ett nytt avtal med gäldenären under rekonstruktionsperioden och (2) att rekonstruktören har samtyckt till det nya avtalet.

Lycksele tingsrätt prövade nyligen frågan om en borgenär hade superförmånsrätt i en konkurs efter en misslyckad företagsrekonstruktion. Tingsrätten ansåg att det framgick av bevisningen att ett nytt avtal hade träffats och att rekonstruktören samtyckt till det nya avtalet och att förutsättningarna för superförmånsrätt därmed var uppfyllda. Tingsrättens beslut har överklagats. Det finns ingen anledning att kommentera tingsrättens bevisvärdering. Däremot kan man reflektera över hur en borgenär bör agera under rekonstruktionsperioden för att inte hamna i tvist om superförmånsrätten om gäldenären försätts i konkurs. Här följer två tips till borgenärer som under rekonstruktionsperioden utför prestationer mot betalning på kredit.

Tips nr 1 – Konvertera gamla avtal till nya avtal

Ofta har borgenären en gammal avtalsrelation med gäldenären. Genomförs en leverans efter beslutet om företagsrekonstruktion finns i så fall en risk att fordran på betalning anses vara grundad på ett gammalt avtal som träffats mellan borgenären och gäldenären före beslutet om företagsrekonstruktion. Detta behöver inte innebära en katastrof för borgenären om gäldenären försätts i konkurs. Regeln om s.k. aktiv stoppningsrätt i 63 § 4 – 5 st. köplagen kan utgöra ett fullgott skydd för leverantören, men det förutsätter att den levererade varan finns kvar oförändrad och oförminskad vid tidpunkten för konkursbeslutet. I annat fall har borgenären endast en oprioriterad fordran i konkursen. Om borgenärens fordran avser en utförd tjänst under rekonstruktionsperioden är borgenären inte skyddad av 63 § köplagen. Sammantaget kan därför konstateras att borgenären bör förvissa sig om att fordran är grundad på ett nytt avtal med gäldenären.  

Hur åstadkoms detta om ett gammalt avtal onekligen finns mellan borgenären och gäldenären? I förarbetena lämnas en enkel lösning. Det gamla avtalet sägs helt enkelt upp under rekonstruktionsperioden och ersätts av ett nytt avtal mellan samma parter (prop. 1995/96:5 s. 133). Lite märklig hokus-pokus kan man tycka. I andra sammanhang brukar krävas ingripande förändringar i avtalsinnehållet för att ett nytt avtal ska anses föreligga. Det är t.ex. vanligt att en borgensman invänder att en förändring av någon bestämmelse i det ursprungliga kreditavtalet har medfört att ett nytt kreditavtal uppkommit för vilket borgensansvaret inte gäller, s.k. novation. Invändningen brukar inte fungera. De förändringar som förekommit brukar inte anses tillräckligt ingripande, se t.ex. NJA 1997 s. 813. Men kanske krävs inte lika ingripande förändringar för att ett nytt avtal ska anses föreligga enligt superförmånsrättsbestämmelsen i FRL. 

Förklaringen till att lagstiftaren valt den lagtekniska lösningen med ett nytt avtal är att det inte finns några generella principer för att bestämma tidpunkten för en fordrans uppkomst. Ett krav att borgenärens fordran ska ha uppkommit under rekonstruktionsperioden kan därför leda till ett oklart rättsläge, vilket lagstiftaren ville undvika (prop. 1996/96:5 s. 134). HD hade i NJA 2009 s. 291 möjligheten att lämna vägledning i frågan om tidpunkten för en fordrans uppkomst. Tyvärr lämnades inte mera vägledning än att lagstiftarens syfte med den bestämmelse som är föremål för bedömning har stor betydelse.

Det nämns i förarbetena att återvinning av en superförmånsrätt kan vara möjlig (prop. 1995/96:5 s. 137). Någon djupare analys redovisas inte. Att nackdel uppkommit för övriga borgenärer är en allmän förutsättning för återvinning. Med hänsyn till att borgenären med direkt eller analogisk tillämpning av 61 § köplagen normalt sett kan stoppa sin prestation är det svårt att se hur nackdelsrekvisitet kan vara uppfyllt. Om borgenären kunnat stoppa sin prestation men på grund av superförmånsrätten ändå utfört prestationen bör borgenären tillgodoräknas värdet av prestationen vid bedömningen av om nackdel uppkommit. Detta bör så gott som alltid leda till att någon nackdel inte kan anses ha uppkommit. Lycksele tingsrätt bedömde frågan om återvinning av superförmånsrätten, men gick aldrig in på nackdelsrekvisitet. Tingsrätten underkände istället återvinningstalan av det skälet att rättshandlingen inte kunde anses otillbörlig enligt 4 kap. 5 § konkurslagen.

Tips nr 2 – Begär att rekonstruktören skriftligen samtycker till det nya avtalet

I en företagsrekonstruktion avseende ett stort företag, t.ex. SAAB, kan det vara tungrott och tidskrävande för rekonstruktören att granska och ta ställning till varje nytt avtal under rekonstruktionsperioden. För en borgenär som ska leverera på kredit är det dock viktigt att säkerställa bevisning om att rekonstruktören samtycker till det nya avtalet. Borgenären bör därför kräva att rekonstruktören undertecknar och till borgenären överlämnar en skriftlig handling där det bekräftas att avtalet med borgenären är ett nytt avtal och att fordringar som uppkommer enligt avtalet är förmånsberättigade enligt 10 § 1 st 4 p. FRL.

 

Hans Renman

Advokat och delägare i Hamilton advokatbyrå

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt