Inom ramen för Tolkprojektet har forskare vid institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet gjort en grundlig analys av tolkarnas roll i samhället och tolkningens betydelse för rättssäkerheten.

Tillsammans med kollegerna Ingrid Fioretos och Eva Norström, har etnologen Kristina Gustafsson pratat med tolkar, tolkanvändare, klienter och patienter. De har undersökt tolkutbildningen, vilken kompetens som krävs för att arbeta som tolk och hur tolkarnas arbetssituation ser ut.

- Det var lite som att öppna Pandoras ask. Det finns oroväckande brister på flera områden, konstaterar Kristina Gustafsson.

Dagligen görs tusentals tolkningar i Sverige. Det sker bland annat på kommuner, advokatbyråer, hos polisen och i rättssalen.

Många gånger har tolken en nyckelroll när beslut ska fattas eftersom en korrekt utförd tolkning är en förutsättning för att beslutet ska vara rättssäkert. Ändå är det få tolkar som är auktoriserade och har specialkunskaper i juridik, sjukvård eller asylfrågor.

Kristina Gustafsson har sett exempel på tolkar som inte behärskar terminologin, tolkanvändare som frågar efter tolkens uppfattning om personers utsagor och klienter som känner sig osäkra på att de verkligen blir rätt tolkade. Förklaringen ligger bland annat i tolkarnas dåliga arbetsvillkor.

- Tidigare fanns en ambitiös tolkkompetens vid kommunernas invandrarbyråer. Men den konkurrenssituation som uppstod när tolkservicen avreglerades har dränerat marknaden och tolkarvodena har närmast sjunkit de senaste åren, säger Kristina Gustafsson.

En tolk arbetar som uppdragstagare och det är vanligt att en och samma tolk är registrerad hos flera tolkförmedlingar över hela landet. Det undergräver lojaliteten, menar etnologen. En tolk som får ett dåligt betalt uppdrag, kanske långt från hemmet, från förmedling A, väntar in i det längsta med att tacka ja, i hopp om att få ett bättre uppdrag från förmedling B.

- Sämre villkor har också gjort att de auktoriserade tolkarna i allt större utsträckning ser sig om efter andra jobb och tolk har kommit att bli ett genomgångsyrke, berättar Kristina Gustafsson.

På tolkutbildningen får aspiranterna bland annat läsa etik, socialförsäkring och arbetsmarknad. Sedan följer grundkunskaper i sjukvårdstolkning, socialtolkning och asyltolkning. De blivande tolkarna får läsa både en grundkurs och en påbyggnadskurs i juridik. Utöver det en del terminologi.

- Men alla de här ämnena läser man på motsvarande ett halvårs heltidsstudier. Dessutom är det vanligt att tolkaspiranterna kan dålig svenska, ändå ges ingen svenskundervisning alls, säger Kristina Gustafsson.

De bristande svenskkunskaperna drabbar framförallt dem som arbetar inom rättsväsendet, där språknivån är extra hög. Juridiska termer är svåra att tolka, eftersom det är ett stort arbete att ta fram juridiska termer på olika språk där rättsprocesserna kan skilja sig mycket åt. Då blir det istället upp till tolken att förklara vad ordet betyder, vilket i sin tur kräver juridiska kunskaper. Rättsmedicinska protokoll upplever många som särskilt svåra att tolka. Det händer att rättegångar får avbrytas på grund av tolkens bristande språkkunskaper.

Att ämnena på tolkutbildningen läses i snabb takt gör också att många tolkar saknar både den praktiska och solida etiska grund som krävs. Tolkar ställs dagligen inför etiska dilemman. De kan känna tydliga förväntningar på att de ska vara lojala med den ena eller den andra parten. De kan ställas inför rasistiska uttalanden eller okväden som ska översättas.

- Enligt god tolksed ska man vara opartisk och neutral. Det kan vara svårt att hantera, det är lätt att falla i fällan och gå på ryggmärgskänsla.

Många av dem som blir tolkade, eller använder sig av tolk, känner också en stor osäkerhet inför vad som egentligen blir sagt. En del upplever att de begränsas av tolkens språk och förenklar därför sitt eget språk i samtalet.

- En polis som vi intervjuat menade att språkproblemen kan försvåra arbetet med att göra en polisutredning på ett bra sätt.

Kristina Gustafsson anser att de som upphandlar tolktjänster måste bli bättre på att förstå vilken service de efterfrågar. För att vara säker på att tolken är kvalificerad är det tillförlitligast att anlita en auktoriserad tolk. Men de auktoriserade tolkarna är relativt få och deras arvoden ligger högre än andra tolkars. Vilket gör att en förmedling som lägger sig för lågt i pris vid upphandlingar inte har råd att anlita tillräckligt kompetenta tolkar.

- Det finns både bra och dåliga tolkar. Därför kan inte upphandlarna stirra sig blinda enbart på priset.

Kristina Gustafsson menar också att många tolkanvändare behöver bli mer medvetna om tolkens roll.

- Många tänker att tolken är till för invandraren. Men tolken är också ett redskap som behövs för att människor inom sjukvård, rättsväsende och myndigheter ska kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt.

Kristina Gustafsson berättar att det är vanligt att myndighetspersoner varken känner till vad som är god tolksed eller förstår tolkens roll.

- Det händer till exempel att poliser frågar tolken om han eller hon tror att den förhörde ljuger.

Också vissa tolkar behöver bli mer medvetna om sin yrkesroll.

- Tolkar man hos polisen kanske man ser det som att man stöttar rättsväsendet så att rättvisan kan ha sin gång. Tolkar man i sjukvården kanske man känner mer för människan, säger Kristina Gustafsson.

Text: Annette Wallqvist