Dagens Juridiks chefredaktör Fredrik Olsson har de senaste dagarna på Twitter och i den egna tidningen berört frågan om Realtid.ses praxis kring namnpubliceringar.

I krönikan "Vingklippt av Vinge" skriver han: "Den insidermisstänkte biträdande juristen har sparkats, häktats och, förstås, hängts ut i Realtid. Hans karriär är över innan den börjat."

Eftersom läsarna ges bilden av att vi tar lätt på namnpubliceringar kan det vara på sin plats att berätta lite mer om hur vi resonerar i denna viktiga pressetiska fråga.

Realtid.se är en nyhetstidning för finansbranschen vilket innebär att vi har sofistikerade läsare som själva dagligen verkar i en miljö där förtroende och en hög grad av diskretion är grundpelare.

När vi tar ställning kring en eventuell namnpublicering arbetar vi med en omfattande checklista för att bedömningen ska vara väl underbyggd i det enskilda fallet.

Till en början bör det poängteras att de pressetiska reglerna kring namnpublicering utvecklats långt ifrån den moderna aktiemarknaden. Utgångspunkten är istället typfall som misstänkta våldsbrott i familjesammanhang, exempelvis mord, där allmänintresset ofta är starkt begränsat.

När det gäller personer i ansvars- eller förtroendeposition på eller nära börsen och omständigheterna rör händelser direkt kopplade till denna position anser vi att det finns flera faktorer som talar för att det är korrekt att göra avsteg från den svenska traditionen när det gäller namnpubliceringar.

I börsernas regelverk och de lagar som gäller på området finns en klar ambition att skapa en marknad som är lika för alla. Största möjliga transparens är ett nyckelord.

För en en person i insynsställning gäller specialregler som rapporteringsplikt vid aktieaffärer och handelsförbud under känsliga perioder, exempelvis inför en kvartalsrapport. Att köpa och sälja värdepapper i kurspåverkande situationer, som inför ett bud, kan dessutom vara ett brott enligt marknadsmissbrukslagen.

Reglerna finns givetvis till för att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden och skydda den investerande allmänhetens intressen. Den tydligt uttalade intentionen är att utjämna det övertag som personer med insynsställning har jämfört med en utomstående.

Det finns alltså både en offentlighetspraxis på området och ett stort allmänintresse när det gäller frågor som rör missbruk av förtroendepositioner på aktiemarknaden.

Det aktuella fallet handlar om en jurist som arbetar på M&A-avdelningen på en av Sveriges mest ansedda affärsjuridiska byråer. Vinge agerar varje år rådgivare i ett antal mycket känsliga klientuppdrag på börsen där diskretion är en absolut förutsättning.

Utfallet av dessa uppdrag får effekter som skär genom hela vårt samhälle. Likaså konsekvenserna av brott mot denna diskretion.

De enskilda medarbetarna på Vinge - liksom på andra byråer - får löpande insynsställning i börsnoterade bolag eller inblick i affärsplaner av kurspåverkande karaktär.

Vad få kanske tänker på är att den juridiska rådgivaren därmed får samma status som ordinarie medlemmar i börsbolagens styrelse och ledning.

Vinge har dessutom, liksom merparten av de seriösa aktörerna i branschen, infört interna begränsningar när det gäller personalens möjlighet att göra aktieaffärer. Som regel råder nolltolerans mot affärer som inte godkänts på förhand.

Även dessa regler finns för att neutralisera informationsövertag som kan utnyttjas för att göra snabba vinster på börsen, men framför allt för att skydda klienten.

Insiderläckor och egna aktieköp leda till kursuppgångar som gör budet mer kostsamt för klienten eller i värsta fall helt stjälper affären.

Denna insikt är väl inpräntad i alla professionella rådgivare som arbetar på eller nära börsen oavsett om de har ett eller 30 år i yrket.

Sammanfattningsvis handlar det aktuella fallet alltså om en person som i sitt yrke fått en förtroendeställning av offentlig karaktär och vars agerande har stort allmänintresse.

Det är mot denna bakgrund som Realtid.ses namnpubliceringsbeslut ska ses.

Per Agerman

chefredaktör Realtid.se