Kommersiell balansakt
Anne Ramberg vill förbättra lönsamheten inom delar av branschen - men inte till vilket pris som helst.
80-talisterna, och snart även 90-talisterna, är på väg in i Advokatsamfundet.
- Jag tror att de kan bidra till en del förändringar i den av tradition konservativa advokatbranschen. Något som kan vara värdefullt inom framförallt humanjuridiken, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
Hon tycker, föga förvånande kanske, att det är viktigt att advokater kan och får ta betalt för sina tjänster. Och hon bekymras av bristen på lönsamhet inom framförallt humanjuridiken. Om inget händer med tillväxten står de enskilda parterna snart utan ombud, menar hon.
Hon refererar till de statliga ersättningarna som ”en rejäl bromskloss för humanjuridikens framtid” och är kritisk mot de låga arvoden som idag betalas ut i exempelvis asylmål liksom mot att domstolar ibland skär i advokaters kostnadsräkningar beträffande verksamhet av ”kuratorisk” art.
- Självklart finns det en risk att kvaliteten påverkas negativt - att jobba gratis är omöjligt och det går ut över klienterna när ombuden helt enkelt inte har råd att utföra arbetet med den omsorg som krävs. Och en olönsam verksamhet är utsatt för mycket större risker.
”Kraven är större på advokater”
Utgångspunkten att advokatyrkets grundläggande värden är väsentliga och vikten av ett bibehållet förtroende för advokatkåren är något hon ofta återkommer till.
- Ytterst handlar det om att kunna erbjuda ett skydd mot statens maktutövning och det privilegiet ska gälla oavsett om en privatperson är åtalad, krävs på skatt eller om det är ett aktiebolag som ska emittera aktier.
Att det idag räcker med tre yrkesverksamma år efter examen tror hon inte kommer ha någon negativ effekt på allmänhetens förtroende. Bland annat för att många faktiskt inte är införstådda i skillnaden mellan en advokat- och en juristbyrå. Men samtidigt som hon anser att det finns ”ett underskott i konsumentkunskapen” beträffande vad det innebär att vara advokat menar hon att den som är advokat ändå förväntas att bete sig juste.
- Advokaters misstag får till exempel oproportionerligt stort utrymme i media och kraven är helt klart större på dem.
Utveckling med bibehållna värden
Samtidigt som hon välkomnar att branschen börjar bli mer entreprenöriell tillstår hon att de etiska reglerna begränsar en hel del av de mest offensiva och äventyrliga idéerna om nyskapande.
- Advokatuppdraget är baserat på förtroende och branschen är därför känslig för kommersialisering. Det får helt enkelt inte finnas någon risk att etiska regler om till exempel intressekonflikter, lojalitet och oberoende sätts ur spel då det kan urvattna synen på advokatrollen.
Anne Ramberg menar att det helt enkelt inte går att ta betalt hur som helst eller för vad som helst. Som ett exempel nämner hon så kallade contingency fees (i princip ersättning utefter ett lyckat resultat) som ett för advokater otänkbart sätt att jobba utifrån. Att det skulle vara möjligt att tjäna pengar på klientförmedling är också det uteslutet.
Men, framhåller hon, det måste finnas utrymme utveckling. Som exempel nämner hon att marknadsföring idag är tillåtet och att nätet öppnar upp nya vägar att nå klienter, samt att reglerna om intressekonflikter har mjukats upp för att förenkla både för större byråer och för advokater som verkar på mindre orter.
- Att transaktionsjuridiken blivit mer ”produktifierad” kan man sen tycka olika om, men anpassning till hur verkligheten ser ut är också viktigt.
”Det krävs en advokat för att förstå”
Lönsamheten och branschens framtid är en aktuell fråga inom många av advokaters verksamhetsområden. Alternativa ägarstrukturer har diskuterats flitigt under hösten, och för medlemmarna i Law Society of England and Wales är det sedan en kort tid tillbaka tillåtet med externa finansiärer som delägare.
Anne Rambergs tveksamhet till den möjligheten är knappast förvånande. Dels menar hon att advokatverksamhet inte är kapitalintensiv på ett sådant sätt att extern finansiering borde behövas. Och dels tycker hon att det är att dra kommersialiseringen för långt.
- Det krävs helt enkelt en advokat för att till fullo förstå advokatverksamhet. För det är faktiskt inte mjölk vi säljer.
Text: Karin Elinder
Bild: Yvonne Åsell / Scanpix
9 comments
Varför skulle det vara oetiskt att acceptera så kallad "contingecy fee"? Det är ett system som är accepterat i USA och det är inte klart för mig hur detta skulle medföra några etiska problem för amerikanska advokater. Med ett sådant system kan även mindre bemedlade personer ha möjlighet att ta en rättslig strid. Nu skiljer sig USA:s system från det svenska även genom att (som jag förstått saken) parterna i ett civilmål normalt får stå för sina egna kostnader till skillnad från i Sverige där den förlorande parten får betala även motpartens kostnader. I det amerikanska systemet blir det enklare för privatpersoner att inleda tvister även mot mycket penningstarka motparter, exempelvis storföretag. I det här avseendet kan vi kanske lära oss nägot av jänkarna.
Nackdelarna aer flera med contingency fees och med systemet att var part staar sina kostnader. Till de vaesentliga baksidorna hoer:
1. Det inleds maanga onoediga maal. I Sverige aer det en sjaelvklarhet att den som blir angripen skall kunna foersvara sig mot t ex oberaettigade angrepp paa angriparens kostnadsrisk. Tar man bort det momentet, hamnar man laett i, som i USA, att en kaerande staemmer alla som kan ha haft med en sak att goera, oavsett om dessa kan antas ha naagot egentligt ansvar i saken. Saadana maal inleds ibland t o m med det enda syftet att en svarande skall ingaa foerliknung foer att slippa dra paa sig eg. "onoediga" raettegaangskostnader foer det egna ombudet.
2. Contigency fees leder mkt ofta till suboptimerade slut. Det blir helt enkelt inte loensamt foer ett ombud att driva en sak laengre aen till "X", eftersom han det han kan vinna paa det inte staar i proportion till den ytterligare arbetsinsatsen.
@ Johan: Ja, jag är medveten om att det amerikanska systemet leder till att fler tvister går till domstol och jag är medveten om att syftet ofta är att framtvinga en förlikning. Din beskrivning av hur det faktiskt fungerar stämmer med mina egna erfarenheter men jag gör en annan värdering av dettta än vad Du gör. Det amerikanska systemet ger ju en möjlighet åt privatpersoner som inte finns i Sverige. En svensk privatperson som blir dåligt behandlad av till exempel sin elleverantör eller en stalig myndighet vågar ofta inte ta saken till domstol även om han eller hon har rätten på sin sida. Anledningen är att risken att åka på höga kostnader är avskräckande. Det svenska systemet gynnar därmed den som är stor och stark medan den svage missgynnas. Varför skulle det vara bättre än det amerikanska systemet? Det amerikanska systemet har baksidor men det har även det svenska. När det gäller det Du skriver om "suboptimerade slut" så håller jag i sak med om att en advokat som arbetar på "contingency fee" antagligen inte vill driva en sak bortom en viss punkt. Vad jag inte förstår är varför detta skall ses som en suboptimering. Advokaten och klienten har ett gemensamt intresse av att få ut så hög ersättning som möjligt från motsidan. Att saken då inte drivs längre än vad som är realistiskt bör inte ses som en suboptimering.
För många jurister är Anne Rambergs förhärligande av advokater svårförståeligt. Det är få yrkesgrupper utanför advokatskrået som törs debitera så mycket för så enkla råd och inhsatser som advokater.. Jag skulle kunna rada upp exempel på debiteringar som utan vidare utmanar löjet. Sanningen är att de flesta advokater helt enkelt är överfinansierade; särskilt de som finansieras via statliga ersättningssystem där ju inga kundförluster förekommer. Varför tror fru Ramberg att i mindre städer ägnar sig 90 % av kåren åt brottnål? Jo för att det anses som synnerligen lättförtjänta pengar. För att inte tala om de sk målsägandebiträdena som ju i ordets rätta bemärkelse sysslar med humanjuridik. Den oseriösa debiteringstrafik som där pågår för den rätt blacka arbetsinsatsen att "hålla handen" har väckt inte bara allmänhetens ilska utan även vreden hos den annars rätt luttrade domarkåren. Och apropå det ametkanska systenmet med contingency fees och påståendet att det leder till att amerikanska advokaker inte är intresserade av att arbeta än till punkt X. Exakt detta beteende kännetecknar många svenska advokater, särskilt hos storstadsbyråerna med landsortsklienter. Man utnyttjar rättsskyddet på så sätt att en biträdande nybörjare får skriva mångordiga(många sidor) inlagor och brev med fastlåsta inställningar för att "käka upp" rättsskyddet. Sedan simsalbim är det dags för förlikning eftersom klienten som hittils inte förstått taktiken utan underdånigt applåderat ordmassorna, plötsligt måste börja betala hela showen. Anne Ramberg verkar inte umgås yrkesmässigt med sina ledamöter. Vad advokatsamfundet behöver är inte mer "förståelse". Ingen annan yrkeskår har så mycket förståelse från både press och statsmakt. I stället behäver samfundet konkurrens. Institutionen är ålderdomlig och kom till som en motvikt mot de sk "brännvinsadvokaterna " som härjade som ombud i särskilt landsortsdomstolarna. Den tiden är förbi och vad advokatsamfundet och dess ledamöter behöver är konkurrens. Ta bort de monopol som innehas av samfundet och dess ledamöter. Låt den juridiska grundexamen vara ett tillräckligt men nödvändigt krav för att vara även försvarare. Låt domstolen avgöra ombudets skicklighet och följaktligen lämplighet för uppdraget. På många försäökringsbolag är rättsskyddshandläggarna förtvivlade över de oseriösa debiteringarna för "struntarbete" från advokater som inte heller regelbundet behöver få sin lämplighet prövad. Handläggarna anser det helt menningslöst att anmäla sådana advokater till samfundet; därifrån får bolagen en axelryckning till svar till dess det är dags för Anne Ramberg att gråta ut i pressen över de umbäranden hennes stackars ledamörer lever under. Det behövs minst en yttertligare förening/organisation med rätt att utse advokater samt organisera dessa alternativt som inom revsionsbranschen en fristående statlig myndighet för uppgiften.
Advokater organiserade som idag behöver i mycket större utsträckning konkurrensutsättas från andra aktörer för att bli priseffektivare och, inte minst, inte så gnälliga.
Nja...Antenori, om vi är lika som du påstår och om det inte finns så stor skillnad mellan advokater och jurister, varför skall det då finnas konkurrens mellan de två grupper? Ett bra juridiskt arbete är inte beroende av titlar och både domstolar och klienter vet om det. Advokattiteln har blivit kvalitetsstämpel och nu har man sänkt kravet för inträde vilket jag anser är positivt. Att jurister skulle kunna företräda klienter i brottmål efter att de har fått sin jurkand låter inte som en realistisk lösning. Om vi pratar om de resurser som går åt offentliga biträden m.m. så måste vi hålla med om att klienter måste tillförsäkras lämpliga ombud. Det är enormt stor sillnad mellan affärsjuridik och humanjurik eftersom humanjuridik på ett djupare sätt styr (påverkar) människornas liv. Om du förlorar en skadeståndstvist, får du betala skadestånd; om du förlorar i brottmål, får du kanske sitta i fängelse.
Jag har full förståelse för det Ramberg säger. Humanjuridik är inte det mest attraktiva rättsområdet eftersom ombud har inte råd att lägga för mycket tid på ett ärende som det inte går att ta betalt för, trots att det skulle behövas. Dessutom så är det definitivt så att vi inte säljer mjölk.
Nej kanske inte mjölk, men inte så sällan hästar. Ja visst, men det är inte så troligt att även en dålig advokat i "onödan" får sin klient i fängelse, Domstolarna klarar det mesta själva som talar till den tilltalades förmån genom att officialprincipen råder. Advbokaterna tillför i själva verket ytterst lite för utgången. Störst nytta gör de genom att överklaga på ett relevant sätt. Huvudförhandlingen kan skötas av "advokatautopilot". En annan sak är att media och brottmålsadvokater behöver varandra och att härigenom förmedlas den missvisande bilden av att "stjärnadvokaten" fixade caset åt den tilltalade. Hur myckert som helst skulle kunna skrivas om meningslöst men dyrbart advokatarbete. Men när samfunet blir ställt mot väggen räddas det av gongongen - den förment heliga rättssäkerheten. Ja, vad tog den egentligen vägen när rånade klienter krossas av storbyråerna och Anne Ramberg har fullt iupp med att försvara kungen(!!).
Du är rolig :) men ändå på farlig mark, skulle jag vilja påstå. Du pratar om principer samt att "juria novit curia" skulle vara tillräckligt, men du glömmer den viktigaste principen i det här sammanhanget, nämligen "auditur et altra pars".
Jag hyser stor respekt för våra domstolar, men vi alla vet att den gällande rätten tolkas på olika sätt av olika individer och "rätten" består av människor. Det är inte sällan man ser att precis alla instanser har dömt olika i ett och samma mål. Ett bra juridiskt arbete, en bra jurist kan definitivt påverka rätten vad gäller bevisvärdering m.m. Jag är kanske för romantisk i mitt förhållningssätt till processandet, men jag tror verkligen att ett bra ombud kan övertyga rätten om att ens klient har rätt, trots att alla åberopade omständigheter i målet tyder på annat.
"Advokatautopilot"...hm...vad skall man säga åt det? Undrar verkligen vad Ekelöf skulle säga om han levde. Det arvet han lämnade efter sig var säkerligen inte för "advokatautopiloter". Vad tycker du att vi skall göra när vi lär oss processrätten på universitetet? Kanske hur autopilot fungerar så sparar vi lite pengar :)
Jag är inte advokat, men det är klart att jag har en dröm om ett perfekt rättssystem och ser mig själv och mitt arbete som en viktig del i kampen för rättsäkerhet, vilket är oerhört viktig för oss alla. Om det var korrekt från Annes sida att försvara kungen kan vi ha olika uppfattningar om men detta hör inte till denna diskussion.
Ekelöf stod upp för rättegångsbalken och dess principer -han hyste stor respekt för dess fäder(inte minst Gärde-på en s k gasque talade jag med honom och han lättade lite på det formella och uttryckte sig allmänt om hur väl gemnomtänkt han tyckte RB var). Men, han o andra hade upplevt just "brännvinsadvokaternas" härjningar och såg nyordningen med offentliga försvarare som tillhörde ett Advokatsamfund som värdefullt, eftersom man blev av med ett på den tiden störande inslag i många förhandlingar. Det var på den tiden och länge därefter höll faktiskt Advokatsamfundet efter de värsta odågorna inom kåren. Holger Wiklund som generalsekreterare gav genom sin syn på begreppet "god advokatsed" kåren ett gott anseende. Men- det är länge sedan nu och penningen är numera ledstjärnan för merparetn av ledamörtera och inte rättssäkerheten. Alola som samtalt med i och för sig trevliga advokater i enrum vet att det les i mjugg om rättssäkerhetemn och hr mycket pengarsom går att tjäna på att bara "hänga med2 inte minst i stora brottmål med många tillalade. Faktum är att kåren under just Anne Ramberg håller på att få ett erbarmluigt dåligt anseende. För att inte bli bli beskyllda för att sälja vare sig mjölk eller hästar krävs en uppryckning och rätta stället att börja härmed är hos de stora sk väskdängarbyråerna-You name them Yourself.
I fråga om uppdrag som målsägandebiträde eller offentlig försvarare som ersätts enligt taxa är ersättningen löjeväckande låg. I de fall där domstol har att ta ställning till begärt arvodes skälighet är det min uppfattning att domstolarna allt som oftast hamnar ganska rätt. Domstolars och försäkringsbolags granskning av advokatarvoden innebär att någon form av kontroll av arvodena kommer till stånd. När advokaträkningarna inte underställs domstols kontroll lämnar däremot Advokatsamfundets etiska regler fältet ganska öppet för excesser - och sådana förekommer absolut. Lika mycket som det är av vikt att tillse att rättvisan inte hotas av att humanjuridiskt inriktade advokater inte får lönsamhet i sin rörelse, är det av vikt för rättvisan att advokatarvoden i större utsträckning underkastas kontroll. Generalsekreterare Ramberg går förstås sina medlemmars ärenden i frågan. För att ha trovärdighet i frågan bör advokatsamfundet också adressera det senare problemet.
Skriv ny kommentar