Skip to content

Domstolar går emot vårdnadsutredning

En oenig tingsrätt fann att en man skulle anförtros ensam vårdnad om sin sexåriga dotter. Detta trots att det i vårdnadsutredningen angavs att flickans mamma var mest lämpad som vårdnadshavare. Hovrätten delar tingsrättens bedömning.

En man och en kvinna som tidigare har sedan separationen haft gemensam vårdnad om sin dotter, som efter en överenskommelse våren 2008 bott växelvis hos sina föräldrar. Båda föräldrarna yrkade i tingsrätten ensam vårdnad om den sexåriga flickan och anförde bägge två att de var bäst lämpade som vårdnadshavare.

Domstolen anmärkte att föräldrarna hade svårt att ens prata eller kommunicera med varandra i frågor som rörde dottern och att detta tidigare bland annat resulterat i att hon förlorat sin förskoleplats på grund av obetalda räkningar samt att hon inte fått någon kontakt med barnhälsovården. Föräldrarna hade heller inte kunnat enas om vilken skola flickan skulle gå i. Rätten ansåg mot denna bakgrund att den svåra och djupa konflikten mellan föräldrarna medförde att den gemensamma vårdnaden skulle upplösas.

I socialförvaltningens utredning angavs modern som mest lämpad som vårdnadshavare, främst då hon ansågs kunna ge dottern en mer stimulerande vardag med tanke på hennes familjesituation. Utredarna konstaterade samtidigt att det även fanns omständigheter som talade till förmån för pappan, och att flickans mamma visat en oförmåga att skapa en för sig och sina barn stabil vardagstillvaro, bland annat då hon saknat fast bostad och varit ansvarslös med betalning av hyra, korrekt folkbokföringsadress och kontakt med barnhälsovården.

Tingsrätten ansåg att båda föräldrarna var väl lämpade att ha hand om flickans dagliga omsorg, men tog fasta på att pappan, som visat ett aktivt intresse för flickans utveckling, hade bättre möjligheter att ordna med en stabil vardagstillvaro. Det faktum att flickan stod sin mamma nära förändrade inte denna bedömning och domstolen fann att pappan således skulle anförtros ensam vårdnad. Domstolen förordnade vidare med en sedvanlig umgängesrätt för mamman i enlighet med medgivande från pappan.

Två nämndemän var skiljaktiga och ansåg att mamman borde ha anförtrotts vårdnaden, med hänsyn till de positiva yttrandena i vårdnadsutredningen.

Hovrätten instämmer i att flickans pappa är den som har den bästa förmågan att ge henne en god omvårdnad och att flickans mamma, även om hon vill väl, emellanåt glidit undan sitt ansvar. Domstolen konstaterar vidare att pappan efter tingsrättens dom visat att han klarat av att låta sin dotter ha ett mer omfattande umgänge med sin mamma än vad som bestämts i domen och att det är svårt att bedöma hur umgänget hade fallit ut om vårdnaden istället tilldelats mamman.

Rätten finner sammantaget att flickans pappa kan ge henne en mer stabil vardagstillvaro samt att han även kan bidra till att umgänget mellan dotter och mamma fungerar. Tingsrättens dom ska därför stå fast i vårdnadsfrågan, även om hovrätten delvis ändrar domen i fråga om umgänge i enlighet med parternas överenskommelse.

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt