Skip to content

HD river upp mefedronsmugglingsdom

14-åriga fängelsestraff sänks till fyra år. HD konstaterar bland annat att mefedron i farlighet snarare är att jämställa med amfetamin än med ecstasy.

Nio personer dömdes i tingsrätten sommaren 2010 för sin inblandning i en omfattande handel med det centralstimulerande narkotikapreparatet mefedron. Sex personer dömdes till lindriga påföljder för att ha köpt och innehaft antingen mefedron, cannabis, amfetamin eller ecstasy.

Två män dömdes dock till sex års fängelse vardera för bland annat grovt narkotikabrott, grov narkotikasmuggling samt stämpling till samma brott då de bland annat importerat fyra kilo mefedron från Tyskland och sålt denna i Sverige samt försökt beställa över tio kilo via post i syfte att sälja narkotikan vidare. En man dömdes även till villkorlig dom och samhällstjänst för narkotikabrott, försök till samma brott liksom försök till narkotikasmuggling för att i mer ringa utsträckning ha försökt importera mefedron till Sverige.

Hovrätten konstaterade att mefedron i praxis har jämställts med ecstasy i fråga om farlighet och lämnade vidare de två huvudåtalade männens invändningar genomgående utan bifall, såväl vad gällde männens bristfälliga kännedom om drogen och dess narkotikaklassning som beträffande påstådda okända personer som skulle ha varit inblandade i verksamheten. Rätten ansåg vidare att männen, utöver vad de dömts för i tingsrätten, även skulle dömas för försök till grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling.

Domstolen bedömde att brottsligheten, framförallt avseende hanteringen av drogen, hade ett mycket högt straffvärde. Rätten konstaterade vidare att männens grova narkotikabrott och grova narkotikasmuggling var för sig, utifrån ett rent mängdresonemang, hade ett straffvärde om tio års fängelse. Med tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket 3 brottsbalken bestämde rätten männens påföljd till 14 års fängelse.

Tabeller ska användas med försiktighet

Högsta domstolen konstaterar nu att narkotikatabeller som har upprättats med stöd av praxis och med utgångspunkt i art och mängd alltid är förenade med osäkerhet och därmed också risker för missvisande jämförelser, vilket också speglats i praxis.

HD konstaterar också att tabellerna mot denna bakgrund måste användas med försiktighet och med insikt om att det kan finnas behov av att ompröva de utgångspunkter som de utgår ifrån. I fråga om större mängder narkotika gör tabellerna enligt HD att andra och i många fall viktigare faktorer för straffvärdebedömningen riskerar att komma i skymundan och att tabellerna utsträckts till att omfatta större mängder har enligt domstolen bidragit till att det beträffande narkotikabrott inte finns något utrymme för egentlig straffmätning vad gäller den grövsta brottsligheten.

I fråga om de övre delarna av straffskalan för grovt brott ska art- och mängdtabeller enligt HD ges en begränsad funktion och mängden narkotika som den tilltalade tagit befattning med bör i första hand utgöra en indikation på huruvida hanteringen utgjort ett led i verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

Mefedrons skadeverkningar oklara

I fråga om mefedrons farlighet konstaterar HD att det alltjämt råder osäkerhet om riskerna med drogen, inte minst beträffande långsiktiga skadeverkningar. Domstolen konstaterar vidare att den gradering av olika preparats farlighet som lagts till grund för svensk praxis inte helt stämmer överens med värderingar i andra sammanhang och hänvisar bland annat till en brittisk studie på området som klassificerar mefedron som farligare än ecstasy, men mindre farligt än amfetamin. HD tar ingen närmare ställning till undersökningen som sådan, men konstaterar att det finns anledning att vara försiktig vad gäller att utifrån farlighetsbedömningar låta generella schabloner avseende art och mängd ligga till grund för straffvärdebedömningen i det enskilda fallet. I det aktuella fallet konstaterar HD emellertid att det saknas anledning att på något för straffvärdebedömningen avgörande sätt skilja mefedron från amfetamin i fråga om farlighet.

Inte del av den internationella narkotikahandeln

HD uttalar att såväl de fullbordade brott som de försöks- och stämplingsbrott som männen gjort sig skyldiga till är att bedöma som grova, även om de sistnämnda gärningarna med anledning av avståndet till fullbordat brott inte kan tillmätas något högre självständigt straffvärde. Brottsligheten har vidare innefattat en förhållandevis omfattande narkotikahandel som varit ägnad att ge en inte obetydlig ekonomisk vinst och männen har även visat att de inte stått främmande för en fortsatt och utvidgad handel. Mot denna bakgrund står det enligt HD klart att brottsligheten sammantaget måste anses ha ett betydande straffvärde.

Domstolen konstaterar dock att brottsligheten ligger långt från delaktighet i den organiserade och ofta internationella narkotikahandel för vilken de övre delarna av straffskalan främst är avsedd. Handeln har i sin helhet skötts av de båda männen, den har inte ingått som ett led i en vidare verksamhet, inte pågått under längre tid och, så vitt framkommit, varit begränsad till männens vänner och bekanta. Straffvärdet motsvarar mot denna bakgrund fyra års fängelse, fastslår HD, som ändrar männens påföljd i enlighet med detta.

Borgeke efterlyser praxisändring

Justitierådet Martin Borgeke efterlyser i särskilt yttrande även en radikal omläggning av domstolspraxis i mål som avser olaglig hantering av narkotika där, i synnerhet beträffande de allvarligaste brotten, omständigheter vid sidan av sort och mängd ges en dominerande betydelse vid påföljdsbestämningen.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt