Skip to content

Hovrättsråd skiljaktigt angående dubbelbestraffning

Hovrätten lämnar ett yrkande om att ett åtal för skattebrott ska avvisas utan bifall med hänvisning till NJA 2010 s. 168 I och II. Ett hovrättsråd är dock skiljaktigt och menar att EU-rättsliga överväganden medför att den svenska ordningen är oförenlig med förbudet mot dubbelbestraffning.

En 68-årig man åtalades för fler grova bokföringsbrott och grova skattebrott samt bedrägeri. Han misstänktes för att ha lämnat oriktiga uppgifter i sin bokföring samt underlåtit att bokföra affärshändelser i skatteundandragande syfte.

Tingsrätten, som beaktade att gärningarna var upp till åtta år gamla, dömde mannen till sex månaders fängelse för flera fall av grova bokföringsbrott och flera fall av grova skattebrott.

I hovrätten yrkade mannen att åtalet i fråga om skattebrott skulle avvisas då han påförts skattetillägg. Han gjorde gällande att han inte kunde dömas för skattebrott då detta stred mot förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4 punkt 1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

Hovrätten konstaterar att Högsta domstolen i två avgöranden från mars 2010 i NJA 2010 s. 168 I och II funnit att artikeln inte innebär att det föreligger något hinder mot att i Sverige påföra skattetillägg och därefter i ett annat förfarande döma för skattebrott till en straffrättslig påföljd. Mannens yrkande om avvisning lämnas därför utan bifall.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i ansvarsdelen på sätt att hovrätten dömer mannen för tre fall av grovt bokföringsbrott, sju fall av grovt skattebrott samt för grovt bedrägeri till fängelse i ett år. Hovrätten uttalar att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar två års fängelse, men med beaktade av att mannen betalat skatteskulder om cirka 15 miljoner kronor, att han påförts skattetillägg och att det förflutit ovanligt lång tid sedan brotten begåtts är fängelse ett år en tillräcklig påföljd.

Ett hovrättsråd är skiljaktigt och vill avvisa talan. Han anför att Högsta domstolen i de två avgörandena från i mars 2010 var oenig och att det normalt inte ankommer på en hovrätt att frångå bedömningen i nyligen meddelade avgöranden från Högsta domstolen.

Han förklarar dock att "Högsta domstolen inte synes ha prövat frågan om vad EU-rätten medför för hur bedömningen av denna fråga ska ske" samt att EU-rättsliga överväganden medför att den svenska ordningen är oförenlig med förbudet mot dubbelbestraffning.

Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt