Skip to content

Berättelsen om en krossad dröm

Elisabeth Fura
Bild: Fredrik Olsson

Av Elisabet Fura, domare vid Europadomstolen och hedersdoktor vid Stockholms universitet

En ung kvinna från Svetlogorsk i Ryssland fick arbete i väst. Kanske upplevde hon att hon vunnit högsta vinsten. Kanske hon hade gått arbetslös en tid eller arbetat med något mindre spännande och oglamoröst. Vi kommer aldrig att få veta.

Nu hade hon anställts som artist och alla papper var klara, inklusive arbets- och uppehållstillstånd, när hon gav sig iväg till Cypern. Hennes visum angav att hon skulle arbeta som artist i en kabaré. Hon var myndig, 20 år gammal, så hon bestämde själv och vad hennes föräldrar tyckte om hennes beslut vet vi ingenting om. Väl i Cypern togs hon om hand av sin arbetsgivare, som ordnat bostad i en lägenhet som hon skulle dela med några andra flickor. Roxana började sitt arbete på en kabaré den 16 mars 2001 men redan tre dagar senare gav hon upp. I ett brev som hon lämnat till sina kollegor skrev hon att hon reste tillbaka hem till Ryssland.

Tio dagar senare återfanns hon av sin arbetsgivare. Det var på ett diskotek i Limasol han fann henne och han tog henne med sig till den lokala polisstationen. Klockan var 4 på morgonen då han för polisen förklarade att Roxana uppehöll sig illegalt i landet och begärde att polisen skulle hålla kvar henne i avvaktan på utvisning, uppenbarligen så att han kunde fylla den vakans som uppstått i kabarén då hon hoppat av. Polisen vägrade efter att ha gjort en kontroll i sina databaser och konstaterat att hon hade visum. Polisen uppmanade hennes arbetsgivare att komma och hämta henne, vilket också skedde klockan 05.20, enligt polisens rapport. Meningen var att de båda skulle återvända till polisen senare samma dag för att man skulle göra en närmare kontroll av att allt stod rätt till med hennes immigrationspapper. Roxana skulle aldrig komma tillbaka till polisstationen.

Efter att ha lämnat polisen tog arbetsgivaren henne till ett hus där en annan av hans anställda bodde. Roxana fördes till ett rum beläget på sjätte våningen där hon låstes in och lämnades. Hennes arbetsgivare var kvar i lägenheten. Omkring klockan 06.30 samma morgon återfanns Roxanas kropp på gatan nedanför lägenheten. Ett överkast hade knutits fast i balkongräcket utanför rummet där hon lämnats.

Den polisutredning som följde konkluderade att dödsfallet var följden av en olycka. Visserligen hade man konstaterat en del märkliga omständigheter som såg ut som en olycka som skett då Roxana försökt att fly från den lägenheten där hon var gäst, men det fanns ingenting som antydde att ett brott skulle ha begåtts.

Roxanas pappa var inte övertygad. Efter att hans dotters kvarlevor transporterats till Ryssland utfördes ytterligare en obduktion och de ryska myndigheterna begärde att ytterligare undersökningar skulle göras på plats i Cypern och att Roxanas pappa skulle göras delaktig. Så blev det tyst. Öronbedövande tyst.

Först i oktober 2006, drygt fem år efter den tragiska händelsen lämnades besked till de ryska åklagarmyndigheterna att undersökningen avslutats den 27 december 2001 (sic!) och att den cypriotiska domstolens beslut var slutgiltigt. Trots beskedet har Roxanas pappa enträget fortsatt att begära en ordentlig och opartisk utredning av samtliga de omständigheter som ledde till hans dotters död.

I sitt klagomål som registrerades i Europadomstolen i maj 2004 åberopade Nikolay Mikhaylovich Rantsev bland annat  rapporter från Ombudsmannen i Cypern,  Kommissionären för mänskliga rättigheter i Europarådet och den amerikanska utrikesförvaltningen om förekomsten av trafficking i Cypern och den roll som kabaréerna spelar när det gäller utfärdandet av så kallade ”artist-visa”.

Domstolen fann till att börja med att Cypern och Ryssland delade ansvaret och trots att den cypriotiska regeringen vidgått att man hade gjort sig skyldig till brott mot artiklarna 2 (rätt till liv), 3 (förbud mot tortyr), 4 (förbud mot slaveri och tvångsarbete), 5(rätt till frihet och säkerhet) och 6 (rätt till en rättvis rättegång) och erbjudit Rantsev skadestånd och i februari 2009 tillsatt en kommitté bestående av tre oberoende experter med uppdrag att förutsättningslöst utreda fallet så krävde respekten för mänskliga rättigheter att målet prövades i sak.

I domen Rantsev v Cyprus and Russia (application no 25965/04) från 7 januari i år konstateras bland annat att precis som slaveri är trafficking av människor i syfte att exploatera dem sexuellt eller på annat sätt baserat på idén att människor kan ägas, köpas och säljas likt varor och innebär brukande av tvång och våld. Slutsatsen är att trafficking är att likställa med slaveri eller tvångsarbete och därför förbjudet enligt artikel  4  i Europakonventionen.

Cypern hade gjort sig skyldigt till brott mot denna artikel i två avseenden. För det första därför att man försummat att skapa ett effektivt regelverk för att bekämpa trafficking som ett resultat av rådande visumpraxis, och för det andra därför att polisen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda Roxana, trots att det förelåg omständigheter som tydde på att hon var utsatt för tvång och våld och kunde vara ett offer för trafficking. Även Ryssland hade brutit mot denna artikel eftersom man där inte utrett på vilket sätt Roxana rekryterats och vilka individer som varit involverade i detta. Domstolen konstaterade också att kvarhållandet på polisstationen hade saknat laglig grund i strid med artikel 5 och tillerkände Rantsev ett skadestånd på 40 000 EUR samt ersättning för kostnader.   
     
Den 10 maj i år beslutade Domstolen att inte ta upp saken till förnyad prövning i stor sammansättning som den ryska regeringen hade begärt. Domen har således vunnit laga kraft. Det är en i mångas tycke en mycket viktig dom eftersom den berör ett område – trafficking – som är smärtsamt aktuellt i vårt land såväl som i övriga Europa. Domstolen tar klar ställning och tydliggör omfattningen av staternas skyldighet att agera. Att utreda och - ännu viktigare - att förebygga. Domen, som är 55 sidor lång, borde läsas av alla som arbetar inom rättsväsendet. Kanske är domen den mest betydelsefulla som Domstolen meddelat på senare tid. 

Elisabet Fura

Ursprungligen publicerad i Legally yours 4 2010

red@dagensjuridik.se

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt