Skip to content

Oskuldspresumtionen igen

julian assange

Av Fredrik Olsson, chefredaktör

För drygt en vecka sedan meddelade Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att tidningen rekryterat Wikileaks grundare Julian Assange, den "mest spännande hjärnan i världen just nu vad gäller yttrandefrihetsfrågor", som kolumnist.

På lördagen kunde Expressen avslöja att Assange "jagas för våldtäkt i Stockholm", vilket betyder att Assange anhållits i sin frånvaro och att polisen försökt få kontakt med honom. Två kvinnor hade dagen innan anmält Assange för våldtäkt respektive ofredande. En av kvinnorna berättade under lördagen att det varit fråga om frivilligt sex som övergått i övergrepp, och att de gemensamt bestämt sig för att gå till polisen.

Expressens chefredaktör skrev tidigt att Assange måste betraktas som oskyldig tills dess han eventuellt döms. Samtidigt beskrev Expressens "sociala medier-redaktör" oskuldspresumtionen på följande kreativa sätt i tidningens första och förhoppningsvis sista analys av världsscoopet:

"Givetvis finns ingen skyldig innan dom har fallit. Lika lite som att någon är oskyldig. Det faktumet kommer att splittra den hittills unisona hyllningssång som sjungits om Julian Assange."

Jan Helin, som varit med om drev mot Aftonbladets kolumnister förut, tycks ha instämt i det senare. Efter nyheten beslutade han att samarbetet med Assange skulle upphöra innan det inletts:

"Mot bakgrund av de mycket allvarliga anklagelserna kommer jag tills vidare att avvakta allt vidare samarbete. Vi skulle imorgon publicerat den första kolumnen av Assange. Vi skulle ha fått texten i dag. Vi kommer nu inte att publicera någon kolumn imorgon."

Nyheten ledde omedelbart till spekulationer om anklagelserna. Eftersom Assange är en av världens just nu mest omskrivna män skulle kvinnorna kunna bli mycket intressanta som intervjuobjekt för tidningar världen över. Till det kommer att brottet falsk tillvitelse i dessa sammanhang inte brukar ge mer än något halvårs fängelse. Mot den bakgrunden var det kanske inte oväntat att kvinnorna misstänkliggjordes.

De mer högtflygande konspirationsteorierna kretsade förstås kring CIA:s eventuella inblandning. Svenska myndigheter har också förts på tal av folk som oroat sig för påtryckningar om källskyddet. Till de mer långsökta teorierna hör att Säpoagenter skulle ha utgett sig för att vara Julian Assange och haft sex med kvinnorna, att Piratpartiet ordnat övernattning hos villiga kvinnor och att Assange riggat det hela själv eftersom han vet att allmänheten direkt skulle rikta misstankar mot CIA och Pentagon.

Många hann alltså jaga upp sig rejält innan chefsåklagare Eva Finné sent på lördagseftermiddagen meddelade att hon hävt anhållningsbeslutet.

Enligt Expressen har den jourhavande åklagaren Marie Häljebo Kjellstrand bekräftat för tidningen att Assange anmälts för våldtäkt och att han anhållits i sin frånvaro. Jan Helin skriver i en kommentar att beslut om vem en myndighet anhållit "är - och ska vara - helt offentliga uppgifter i en rättsstat".

Ett anhållningsbeslut är dock bara offentligt om Åklagarmyndigheten funnit att det inte omfattas av förundersökningssekretess. Det fanns med andra ord en möjlighet för myndigheten, som rimligen borde kunnat förutse att nyheten skulle komma att spridas över världen, att inte bekräfta uppgifterna.

När uppgifterna bekräftades kunde tidningarna rapportera att Assange var anhållen i sin frånvaro, vilket är något helt annat än att rapportera om lösa rykten. Trots det, och trots att Assange är ett vandrande allmänintresse, har tidningarna noga motiverat varför de gått ut med namn och bild. Flera framhåller att bekräftelsen från åklagaren varit avgörande. Så skriver t ex Jan Helin:

"När han utsätts för så formaliserade brottsanklagelser som en anhållan i sin frånvaro av svensk polis är allmänintresset så starkt att allt annat än en publicering vore orimlig."

En sådan slutsats innebär inte att en tidning kan sluta göra publicistiska överväganden. Löpsedel och rubrik ska exempelvis fortfarande ha täckning i texten. Rapporteringen har visserligen kretsat kring åklagarens beslut. Assange har inte, som den tidigare polischefen Göran Lindberg, beskrivits som "plågoande" och kvinnorna har inte omnämnts som "offer".

Händelseförloppet har dock beskrivits på ett sätt som endast med mycket god vilja kan sägas ha något med verkligheten att göra. När Expressen skriver att Assange "jagas i Stockholm" får läsaren intrycket att han ertappats på bar gärning och jagas på gator och torg. När samma tidning skriver att han "friades" får läsaren intrycket att han inom loppet av ett dygn anhållits, åtalats, infunnit sig för huvudförhandling varefter tingsrätten efter noga övervägande ogillat åtalet.

Den som anklagas för våldtäkt bedöms inte sällan enligt principen ingen rök utan eld. Precis som åklagaren nu ifrågasätts i takt med att anmälningarna ramlar in till JO. Assange uppger att han och Wikileaks skadats av rapporteringen, vilket torde vara ett understatement med tanke på att Google sedan nyheten spreds registrerat över en miljon sökningar på kombinationen "Assange" och "rape".

Förhoppningsvis kan Assange och Aftonbladet hitta tillbaka till varandra. Det  vore mycket intressant att se den mest spännande hjärnan i världen just nu vad gäller yttrandefrihetsfrågor kommentera den gångna veckan i en svensk kvällstidning.


Bild: Scanpix

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt