Skip to content

Handikappad pojke fick inte välja förskola

Skolverket har kritiserat en kommun för att den inte har tagit hänsyn till önskemål om att placera en pojke med Downs syndrom på en specifik förskola. Tingsrätten bedömer att pojken missgynnats, men att kommunens skäl varit godtagbara.

Föräldrarna till en pojke född år 2005 ansökte hos kommunen om förskoleplacering. Pojken har diagnosen Downs syndrom och föräldrarna angav på ansökan att de önskade att pojken skulle placeras på en specifik förskola eftersom hans storasyster tidigare gått där och då denna förskola låg närmast hemmet.

I december 2006 fick de istället ett placeringserbjudande från en annan förskola där det fanns en annan pojke med samma funktionshinder. Föräldrarna avböjde och sonen ströks då från förskolekön.

Föräldrarna anmälde kommunen till Skolverket som i september 2007 kritiserade kommunen för att den inte tagit skälig hänsyn till föräldrarnas önskemål och följt närhetsprincipen.

Föräldrarna anmälde det inträffade till dåvarande Handikappsombudsmannen och sedan Diskrimineringsombudsmannen, DO, som nu väckt en skadeståndstalan på grund av diskriminering då DO menade att kommunen missgynnat pojken på grund av hans funktionshinder.

Kommunen menade att diskriminering inte skett då kommunen tvärtom försökt tillgodose pojkens bästa då den andra förskolans personal var bättre lämpade att tillse pojkens särskilda behov.

Tingsrätten konstaterar att den numera upphävda lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever ska tillämpas. Därefter konstateras att missgynnandet ska försätta barnet - och inte barnets föräldrar - i ett sämre läge för att det ska vara fråga om diskriminering.

Tingsrätten finner inledningsvis att pojken missgynnats genom att inte bli erbjuden plats på den önskade förskolan.

Domstolen konstaterar dock att kommunen haft en skyldighet att ge pojken särskilt stöd för hans speciella behov och att det för kommunen måste ha framstått som mer väsentligt att uppfylla dessa skyldigheter än att erbjuda pojken en plats så nära hemmet som möjligt. Tingsrätten konstaterar att avståndet mellan den erbjudna förskolan och hemmet är cirka 2,5 kilometer och att även denna förskola ska anses ligga nära hemmet.

Tingsrätten finner därmed att kommunen haft godtagbara skäl för att placera pojken på förskolan varför någon diskriminering inte förekommit. Tingsrätten lämnar därför DO:s talan utan bifall.

Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt