Skip to content

"Problemet är förvanskning, inte förenkling"

REPLIK. Helena Giertta bemöter Mårten Schultz kolumn med titeln "Journalister är ett pack". Jag kan inte annat än att tycka att hon gör det klumpigt. Av Jakob Heidbrink, universitetslektor i civilrätt och bloggare.

Helena Giertta bemöter Mårten Schultz kolumn, men jag kan inte annat än att tycka att hon gör det klumpigt. Dels tycks hon inte ha läst Schultz text noga, dels förenklar hon sitt budskap alltför mycket - precis som Schultz säger att många journalister gör.

Schultz säger uttryckligen att journalistkåren som sådan inte bör anses vara ett pack. Giertta plockar billiga poäng på dålig läsning av det Schultz har att säga.

Jag kan inte heller hålla med om att bloggar skulle innebära att jurister talar med jurister. Det beror faktiskt helt på ämnet. På min egen blogg har jag haft livliga diskussioner med allt från sjuksköterskor via civilingenjörer i kemi till åklagare och domare. Många andra, vars yrke inte framgår, har också varit med, och mitt bestämda intryck är att dessa företräder allt från "vanligt folk" till makthavare.

Om Giertta tror att den intresserade allmänheten enbart litar till tidningarna och andra traditionella media för upplysning om juridik, och att därför jurister endast kan kommunicera med allmänheten via tidningarna och andra traditionella media, är det inget under att tidningarna börjat gå så dåligt. Tidningarna har - det är min bestämda uppfattning - verklig konkurrens av bloggosfären, och skulle fler jurister göra sig mödan att blogga, skulle informationen till allmänheten säkerligen bli bättre.

Slutligen om det där med att förenkla. Visst: eftersom min egen mor är journalist, vet jag hur det ser ut, vet jag att det finns en gräns för vad journalisten kan sätta sig in i, att det finns omständigheter som i sista sekund kan korta ner en djuplodande artikel till en randnotis, med alla konsekvenser för nyanseringen som detta innebär.

Jurister tenderar också till att vilja vara för nyanserade, att vilja få med alla undantag och reservationer i sina uttalanden. En förenkling måste ske, inte bara för att den som inte har förkunskaper skall kunna begripa, utan också för att en dags- eller kvällstidning inte är någon vetenskaplig publikation (där för övrigt numera också ofta en begränsning av sidantalet gäller).

Förenkling och förvanskning är dock två olika saker. En förenkling framställer samma sak som det juristen har sagt och skippar alla detaljer och nyanser. En förvanskning framställer en annan sak än den som juristen givit uttryck för. Problemet består i att journalister i allt större omfattning tar sig frihet att förvanska.

Det är svårt att uttala sig om vad detta beror på. Bristande kunskaper i elementär juridik även från journalistens sida är säkerligen en aspekt. En annan aspekt är dock att det för många journalister verkar vara ointressant hur juridiken egentligen ser ut: kan man få till en klatschig rubrik, är det alla gånger bättre för upplagan än när man framställer ett komplext problem.

Tidningarna är heller inte intresserade av att få rättelser, vilket många kolleger vittnar om. Hör man av sig till den ifrågavarande journalisten om att ett missförstånd föreligger, får man normalt ingen reaktion alls.

Journalister måste sälja tidningar. Som en biprodukt till detta berättar de nyheter. Det viktiga är alltså att få till en nyhet som säljer, för att då ökar annonsintäkterna. En nyhet som inte lämpar sig för en uppseendeväckande rubrik, är ingen bra nyhet.

Alltså finns en ofrånkomlig frestelse för många journalister att i ett juridiskt problem hitta en synvinkel som får saken att framstå som om hela rättssystemet var genomruttet: det säljer nämligen. En rubrik som berättar att Högsta domstolen kommit fram till en nyanserad bedömning av ett komplicerat problem säljer inte: det är en dålig nyhet.

Giertta låtsas som om journalister var oberoende förmedlare av kunskap till en informationstörstande allmänhet. Det är helt enkelt inte sant, i vart fall inte överlag. Journalister serverar nyheter som de tror säljer. Detta är helt ok, men journalister har därigenom makt, nämligen makten att förstöra liv eller institutioner genom äkta eller förvrängda nyheter som går hem på löpsedlarna. Den makten vet få journalister att hantera, i vart fall vad avser rättsväsendet.

Något mera av den självkritiska varan på journalisternas sida skulle sitta fint.

Jakob Heidbrink

Läs också:

"Journalister besvarar kritik med tystnad"
Domare: "Journalister är inte våra fiender"
"Journalister är ett pack!"
"Det är vår skyldighet att förenkla"


Kommentera artikeln

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt