Skip to content

Frias från bokföringsbrott efter konkurs

Hovrätten friar ett par som i tingsrätten dömdes för bokföringsbrott. Efter en konkurs så ansvarar inte ställföreträdarna för att bokföringsmaterialet översänds till konkursförvaltaren. Hovrätten klargör också att det ankommer på åklagaren att visa och redogöra för vilka affärshändelser som inte är bokförda.

Missa inte att läsa hela domen i vår nya tjänst DJ Plus, förutom domen i sin helhet får du snabb information om källa, ombud och domare.<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office"?>

I tingsrätten dömdes paret till villkorlig dom med samhällstjänst för bokföringsbrott. De hade i två års tid drivit ett företag som sålde och installerade värmepumpar. I juni 2003 ansökte bolaget genom egen ansökan om konkurs. Kvinnan stod som ensam ägare och styrelseledamot i bolaget medan mannen främst agerat som säljare gentemot kunder och hade extern firmateckningsrätt.

Utredningen visar att ett stort antal affärshändelser inte bokförts samt att grund- och huvudbok inte bevarats. Tingsrätten som ansåg att såväl mannen som kvinnan i vart fall av oaktsamhet åsidosatt den bokföringsskyldighet som ålegat dem enligt bokföringslagen fann åtalet styrkt.
Hovrätten upphäver nu tingsrätten dom och ogillar åtalet. När det gäller avsaknad av grund- och huvudbok anför hovrätten att det dagen före konkursen skrivits en resultatrapport som tyder på att det vid tidpunkten för konkursen fanns en grund- och huvudbok som bevarades digitalt. En företrädare för bolaget revisionsbyrå uppger också att han översänt denna datafil till konkursförvaltaren. Konkursförvaltaren kan dock inte minnas att något sådant material tagits emot samt att advokatbyrån inte tar emot sådant material. Någon ytterligare kontakt med anledning av bokföringen saknades förefaller inte heller ha skett och av utredningen kan det inte dras någon annan slutsats än att det vid tidpunkten för konkursen fanns såväl grund- som huvudbokföring.
Hovrätten anför med anledning av detta att någon skyldighet för ställföreträdare eller tidigare faktiska ställföreträdare att tillse att bokföringen överlämnas till konkursförvaltaren efter inträffad konkurs inte finns i lag och kan heller inte anses följa av vad som avses med dokumenterad god redovisningssed. Att det blir svårt att avgöra om bokföringen uppfyller bokföringslagens krav utan att undersöka grund- och huvudboken är något som inte kan läggas mannen och kvinnan till last.

Vad gäller det material som påstås inte vara bokfört vid konkursutbrottet anser hovrätten att utredningen är så bristfällig att det inte går att bedöma vilka affärshändelser som inte har bokförts och som borde ha bokförts. Hovrätten anför dessutom att det heller inte framkommit hur stor del av materialet som är att hänföra till den sista tiden före konkursen. Detta är nödvändigt, enlig hovrätten, eftersom det anses godtagbart att bokföra vissa affärshändelser först påföljande månad. Detta får till följd att åklagaren inte har styrkt att bokföringen - tillsammans med grund- och huvudboken varit så bristfällig att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning inte har kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföring. Hovrätten ogillar därför åtalet i sin helhet.

Åklagare: Kammaråklagare Kenneth Brattström
Ombud: Advokat Magnus Eriksson, Advokatfirman W & Ö HB
Domare: Hovrättsråd Lars Lundgren och NIklas Wågnert, tf hovrättsassessor Linnéa Klefbäck

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt