Trots att det råder en osäkerhet kring huruvida ungas brott har ökat eller inte har den svenska lagstiftningen och de straffrättsliga påföljderna skärpts ifråga om barns brott. Detta ställer motstridiga krav på myndigheterna eftersom de socialamyndigheterna ska se till barnets bästa medan domstolarna ska se till brottets straffvärde. Perspektiven som är svåra att förena gör att påföljdssystemet verkar ha blivit orättsvist.
Detta visar en ny avhandling av Michael Tärnfalk vid Socialhögskolan i Stockholm.
Bland annat visar resultaten i studien att socialtjänstens yttranden har en mycket stor betydelse för domstolarnas val av påföljd men yttrandena är inte konsekventa. Barnets bästa verkar inte vara ett intresse som beaktas och barnperspektivet är inte särskilt framträdande.
År 1999 reformerades brottsbalken i syfte att göra påföljdssystemet för unga mer likt det som gäller för vuxna och att barn i större omfattning ska straffas mer proportionerligt i förhållande till brottets straffvärde. Reformen avsåg att göra påföljdssystemet för unga mer konsekvent, förutsebart och likvärdigt.
Avhandlingen visar att påföljdssystemet för unga tvärtemot de genomförda reformernas syfte verkar ha blivit oförutsebart och orättvist. I avhandlingen studeras pojkar som misstänks och dömts för misshandel och grov misshandel i Stockholms län åren 1998 och 2000.
